itisonlyonedirection

PREVIOUS: ''Jag vet egentlige inte. Men vi bråkade om en sak så kom hon inte på något att säga emot så hon tog upp er att jag bara utnyttjade er och bla bla bla. Sen att jag spelade med Liams hjärta och att alla era fans kommer hata mig och sånt. Så blev jag sur och ledsen på henne. För att först att hon ens sa så till mig. För det andra att jag trodde på det hon sa. Och det tredje att jag ens berättade sakerna för henne från början'' förklarade hon för mig och det verkade riktigt låg av Vallery. Inte ens för jag träffat tjejen men att hon ens blandade in oss i hela deras bråk. Sjukt och om jag kommer bli halv bror till henne där sen. Perfekt....

---

      

Hej bror. Saknar dig så därför hämtar jag upp dig från flyget. Då mot parkeringen och leta efter min bil. Läste jag ur smset när jag precis gick ut ifrån flygplatsen med min väska rullande efter mig. Det känns som jag inte varit hemma på evigheter, men det har jag heller inte. Mer än två månader är en lång tid. Speciellt när man saknar sin familj och vänner. Jag log för mig själv att jag äntligen var hemma fast flygresan inte alls var lång. Dörrarna öppnade dig automatiskt och jag andades in den friska luften. Molnen tänkte sig över flygplatsen fast det var varmt i luften. Jag gick längs den gråa byggnaden och mot parkeringen. Flera bilar stod parkerade och jag började leta efter hans mörkblåa bil. Jag gick över övergångsstället och där stod han utanför lutades mot ena dörren. Jag gick snabbare och han höjde blicken från marken och såg att jag kom. Vi nickade mot varande och möttes av ett handslag och där efter en snabb kram.
''Det var inte igår'' sa han och han hade sant.
''Nej inte direkt. För länge sen nästan'' fyllde jag i.
''Hur har det varit annars då?'' frågade Stan medan jag slängde in min väska i baksättet.
''Samma vanliga, varit lite på radio intervjuer och signeringar. Plus börjar jobba på några nya låtar'' sa jag och smällde igen dörren och öppnade framdörren och gick in och satte mig i bilen. Härligt att vara hemma i några dagar nu och tänka på familjen och vännerna istället för på jobbet och fansen.
''Låter nice, själv här hemma har det inte hänt så mycket. Förutom att någon har satt eld på förskolan vi gick på som små'' sa han och jag vände mig snabbt mot honom. Hade någon idiot satt eld på förskolan där vi gick på som små. Det var där Stan och jag träffade varandra och varit vänner sen dess.
''Är du seriöst?'' frågade jag honom förvånat medan han startade bilen. Han vände sig om och kollade bak medan han bakade ut ifrån parkeringen.
''Ja det var ett gäng med ungdomar som satte eld på förskolan. Var inte meningen säger dom utan bara hända. Dom satt och grillade och hade inte släkt grillen riktigt. Du vet en sån engångsgrill vi grillade med när vi var drygt 15 år'' sa han och jag nickade och låg åt minnet. Mitt i sommaren samlades flera ifrån klassen och vi satt och grillade på en äng och njöt utav stunden. Vilka minnen. ''En sån grill iallafall. Och då hade dom inte släkt den riktigt och råkat hälla tänkvätska sidan om när dom tände på den så skulle någon fimpa en cigarett och ja. Då började det brinna'' förklarade han och fokuserade sig att komma ifrån flygplatsen.
''Brann mycket ner eller?'' frågade jag honom och tänkte tillbaka på stunden när man varit på förskolan när man var äldre och bara var där. Minns ingenting nästan sen när jag var liten och gick där men vet att mamma berättade om hur vi träffades där och lekte krig varje dag. Ett leende spred på mina läppar och tänkte hur skönt det var när man var liten. Alla var vänner, man kunde göra vad som helt utan att varje tidning skulle skriva om det där efter.
''Nej inte allt. Men lite mindre än halva. Kommer du ihåg kaninen och katten?'' frågade han mig och jag nickade mot honom. ''Dom två avdelningarna är förstörda och avspärrat helt'' lade han till och det var inte där vi gick när vi var små. Vi gick på räven tillsammans.

''Sharley och jag har gjort slut förresten'' sa Stan när han körde in mot området där jag bodde.
''Har ni? Vad hände?'' frågade jag honom förvånat. Dom två hade varit tillsammans i flera månader. Nästan ett år om jag minns rätt.
''Förlorade känslorna för henne och hon var ute och festade mest. Medan jag ville vara hemma och ta det lugnt och umgås med vänner samtidigt. Så det fungerade inte'' förklarade han.
''Synd men det finns fler tjejer än henne'' sa jag mot honom och log mot honom. Han log snabbt mot mig och vände blicken mot vägen igen där han körde in på gatan. Där jag bodde innan, mitt hem.
''Ja det finns det säkert. Men vi bryr fortfarande om varandra men är inte bara tillsammans. Hur går det med dig och tjejerna?'' frågade han mig och Kimberley kom direkt upp i mitt huvud.
''Njaa lite segt'' svarade jag honom. Kunde inte hjälpa att Kim kom upp i huvudet och hennes doft när man kramade henne.
''Det är någon, Lou. Ser det på dig efter jag har känt dig ett bra tag nu så vet jag om du tänker på någon speciell'' sa han och han kände verkligen mig.
''Okej det är en tjej, Kimberley. '' började jag och kom ihåg då när vi körde henne och hennes kompis hem för dom missade bussen. Sen märkte jag att vi stod parkerat utanför mitt hus. Det bruna tegelhuset jag har spenderat en stor del utav mitt liv där jag knappt är nu mera. Här mamma bor med mina systrar och jag besöker dom knappt.
''Jaså är ni två tillsammans eller något?'' frågade Stan mig och stängde av bilen. Jag skakade på huvudet och tänkte om nu vi skulle. Men nej, den tjejen gillar inte ens mig eller skulle inte stå ut med mig för är alltid ute och reser. ''Men säg något till tjejen om du nu gillar henne'' sa han till mig och kollade ut mot huset. Och märktes hur dörren öppnades och min mamma kom ut gående och hade ett stort leende på sina läppar.
''Det går inte. Det kommer inte gå'' sa jag innan jag drog ner handtaget.
''Varför inte?'' frågade han snabbt och vi båda gick ut ur bilen. Min mamma kom mot mig och bemötte mig med en stor kram. Mina systrar kom ut ur huset med. Flera från släkten kom med ut och jag mötte dom alla med en kram. Vissa längre kramar än andra, som jag har snackat familjen.
''Berättar sen'' sa jag till Stan lite tystare så inte dom andra skulle höra. Han nickade lätt som svar och såg lite förvirrad ut.

Mat var serverat på ett långt bord inne i vårt finrum där vi alltid åt när vi hade gäster eller på helgen. Kött som var uppskuren, med potatis gratäng och sallad. Mamma har verkligen lagt ner tid på middagen. Vi satt och snackade och jag berättade om hur det var i London. Man kunde se glimten i mammas ögon att hon var stolt över mig. Bara Kimberley skulle varit vid min sida, hon skulle nog trivas med min mamma. Skulle inte bli förvånad om mamma och Kimberley skulle komma bra överens. Men drömma kan man alltid göra. Vill inte berätta mina känslor för henne för är rädd att förstöra vänskapen mellan oss två. Sen att Liam gillade henne innan känns bara konstigt och att hon inte hade samma känslor för honom. Det känns kanske konstigt om det blir något mellan oss, vilket det aldrig kommer att bli.
''Louis, Louis, Louis'' hörde jag någon ropa. Jag skakade lätt på huvudet och kollade runt om bordet där allas blickar var mot mig. ''Vad tänkte du på?'' frågade mamma mig. Jag log mot henne och kom på en lögn, kan inte berätta om Kimberley för alla. Kanske inte ens mamma, för då vet jag att hon kommer göra något eller så kommer mina systrar komma med några jobbiga kommentarer.
''Jag är bara glad att jag äntligen är hemma'' sa jag. Men ljög inte för någon av dom för det var 100% sanning, förutom att det var inte det jag tänkte på.

Ska jag verkligen göra det Stan sa mig att göra? Ta chansen att jag lever bara en gång. Men om vänskapen förstörs på grund av att jag säger något. ''Tänk om hon har samma känslor för dig och heller inte vågar att berätta det''. Stans röst ekade i mitt huvud när han sa det när vi var på väg till förskolan för någon timme sedan. Jag berättade det mesta om Kim för honom och han gav mig några goda råd. Men om jag kommer följa dom är inte så säkert. Jag vill inte att vår vänskap ska förstöras bara för jag har fått några fåniga känslor för henne. Eller fåniga är dom inte för den delen, dom är starka. Men bara om hon visste hur jag kände. Vad skulle hänt? Skulle hon sagt att vi hade desamma känslor för mig, skulle vi glömma det och bli som vanligt mellan oss igen som det blev mellan henne och Liam eller skulle ingenting vara desamma som det är nu. Flera tankar flög runt i mitt huvud och jag kollade på klockan. 01.13 am lös ifrån min mobil och kunde inte sova. Jag kollade runt om mig och allt var mörkt. Jag kunde se lite omkring mig som att en byrå stod några meter ifrån mig intill väggen. Små nyanser såg jag. Jag lade mobilen upp och ner och slöt ögonen ännu en gång. Jag kommer aldrig kunna somna när jag har henne i mitt huvud och att hon inte är vid min sida för den delen. Vi har inte snackat på någon dag, för snacka med henne när jag åker här ifrån och berätta att jag fortfarande lever. Vill spendera min tid här med mina vänner och min familj. Njuta av den lilla stunden jag är här. Harry kom upp i mitt huvud, han brukar vara bra att ge råd. Måste fråga honom vad jag ska göra, han brukar vara bra bland tjejerna i med han har dom flesta tjejerna efter sig för hans charmiga personlighet. Jag beslöt mig för att skicka ett sms till honom. Läget? Vill inte störa dig nu halv två på natten. Men måste berätta en sak för dig. Är du vaken? Viktigt! Knappade jag in och skickade iväg smset till honom. Det tog knappt en minut innan min mobil vibrerade till igen och jag tog snabbt den till mig och kollade vad han hade skrivit. Till min besvikelse så var det inte han som hade skickat utan bara en påminnelse jag hade ställt in på fel datum. Jag klickade bort påminnelsen och min mobil vibrerade till igen. Harrys namn lös på skärmen och jag öppnade hans sms. Det är helt okej. Vad är det för något som är viktigt? Ska jag ringa? Läste jag tyst för mig själv. Det går inte, väcker alla andra då. Men jag har fått känslor för Kimberley och vet inte hur jag ska göra. Och det är starka känslor med.... Vill säga till henne men ändå inte om hon inte känner desamma som jag inte tror för då kan jag förstöra vänskapen. Tips?? skrev jag in och läste igenom smset till honom innan jag skickade iväg det till honom. Undra vad han kommer tänka när han läser smset. Är bara att vänta och se. Nu är det iallafall för sent att ångra mig. Hoppas han kommer med något bra tips som han alltid gör.

PREVIOUS: ''Du äger på att förklara, bror'' sa han och vi skrattade lite.
''Jag vet, men du fattade vad jag menade'' sa jag och log mot honom.
''Ja det gjorde jag. Det är helt chill för mig om hon hittar en ny och tror jag kanske kan hitta en ny med utan att tänka på henne'' förklarade han. Det kändes bra att höra det ifrån honom att allt var okej med honom med han och hela Kim saken.

---

Vi gick igenom flygplatsen med vars en hamburgare och några flaskor med dricka i en påse till dom andra. Vi kom tillbaka och alla satt där precis som innan förutom Zayn. Och våra väskor hade kommit också som tur var. Killarna hade kommit fram ändå. Jag log lite för mig själv.
''Dude var är Zayn?'' frågade Liam när vi kom fram och slängde påsen med flaskorna mor dom.
''Han var tvungen till att checka in till sitt flyg, det skulle gå snart'' förklarade Harry och vi nickade förstående till.
''När går ert flyg?'' frågade Louis oss alla.
''Typ om en timme eller något'' svarade jag och satte mig ner och tog en tugga av min hamburgare.
''Snart förhoppningsvis'' svarade Harry.
''Mitt ska gå om 45 minuter'' sa Liam. ''Ditt då?'' lade han till med munnen full med mat.
''Fräscht att prata med mat i munnen'' sa jag till honom och skrattade.
''Du gör det hela tiden ändå ju'' sa han till mig. Kom inte på något att säga för det var sant det han sa. Jag log för mig själv igen och tog en tunga av min hamburgare som var snart uppäten.
''Hhahah precis Nialler'' sa Louis och gjorde en high five med Liam.
''När gick ditt då?'' frågade Liam, Louis igen.
''Samtidigt som ditt, 45 minuter'' svarade han och tog upp en dricka ur plastpåsen.
''Sweet'' svarade Liam tillbaka.

Taxin stannade utanför huset. Huset där jag bodde innan jag flyttade till London. Trodde aldrig att jag skulle flytta hemifrån innan 18 års åldern. Men tydligen. Mirakel sker och det var tydligen ett. Jag tog ut min väska och betalade killen som hade kört mig hem. Jag drog upp handtaget och rullande väskan efter mig. Bilen var hemma så då är mamma det också. Skönt att komma hem till henne igen. Jag drog ner handtaget och dörren öppnade sig. Undra var hon är någon stans. Jag stängde dörren efter mig och ställde väskan i hallen och gick mot mammas sovrum där hon säkert var och läste en bok. Eller är hon hos Dustin eller i trädgården. Jag gick tyst runt om trappan och mot hennes sovrum. Dörren stod på glänt och kollade försiktigt in. En förvirrad tanke gick runt i huvudet när jag såg en stod väska med lite kläder överallt i rummet. En dator, laddare, plattång och allt låg i sängen. Inget av sakerna kände jag igen alls för den delen. Jag gick in i rummet och kollade förvirrat rumt om mig. Vem är här och vem är tjejen? Såg det på kläderna och att hon hade en plattång. Vem skulle det vara som var här och varför har hon alla sina saker i min mammas sovrum. Jag gick ut ur rummet och ut mot köket. Jag ställde mig vid fönstret och kollade ut över gräsmatten. Ingenting märkligt, allt var som det skulle vara där. Men vem tusan är tjejen som har saker i min mammas sovrum. Jag hörde några steg bakom mig. Jag vände mig om och möttes av en chock. Vad gör hon här? Så det är hennes saker? Men varför har hon massor med kläder här precis som hon ska sova här? Varför är hon inte hus Dustin? Flera frågor surade runt i mitt huvud. Jag stod och kollade på henne tills hon sa något.
''Ett hej kanske?'' frågade hon och vi gick mot varandra och möttes av en kram.
''Hej Kim'' svarade jag glatt och förvånat och satte mig vid bordet. ''Vad gör du här?'' frågade jag henne.
''Jo jag bråkar med Vallery och hennes lillasyster och din mamma är med Dustin i Frankrike. Så din mamma erbjöd mig att bo här dom dagarna när dom är i Paris tillsammans och passa huset för jag och Vallery klarar inte ens att vara tillsammans'' förklarade hon.
''Vänta lite nu du!'' sa jag till henne och tänkte om det hon sa igen. Vad är mamma i Paris? ''Är min mamma i Paris?'' frågade jag henne. Hon nickade tills svar.
''Dom åkte i morse'' sa hon.
''Fint att hon inte berättar för en'' sa jag och nickade till. Snällt, tänkte jag sarkastiskt.
''Men det var en överraskning från Dustin och hon fick typ reda på det igår eller något. För han ska fira till henne och ville att det skulle vara en överraskning'' förklarade hon för mig. Då fattade jag att hon hade inte tid för att tänka på allt runt om sig med.
''Ah okej. Då fattar jag. Men vad händer mellan dig och Vallery då?'' frågade jag henne. Och Kimberley började berätta. Detalj efter detalj. Precis som hon hade spelat in allt som hände och kollat på videon om och om igen för att komma ihåg var ända liten detalj. Eller han on bara sjukt bra minne. I säkert tio minuter satt jag där och lyssnade på henne och kommenterade lite mellan åt. Men det konstiga var att dom var ganska bra vänner innan tills helvetes bröt loss. Det var ju flera saker dom hade bråkat om. Inte bara en eller två saker. Snarare sju olika. Och det värsta var att killarna och jag var en av sakerna. Att det ens är möjligt.
''Men hur kom killarna och jag in i bilden då?'' frågade jag henne förvirrade.
''Jag vet egentlige inte. Men vi bråkade om en sak så kom hon inte på något att säga emot så hon tog upp er att jag bara utnyttjade er och bla bla bla. Sen att jag spelade med Liams hjärta och att alla era fans kommer hata mig och sånt. Så blev jag sur och ledsen på henne. För att först att hon ens sa så till mig. För det andra att jag trodde på det hon sa. Och det tredje att jag ens berättade sakerna för henne från början'' förklarade hon för mig och det verkade riktigt låg av Vallery. Inte ens för jag träffat tjejen men att hon ens blandade in oss i hela deras bråk. Sjukt och om jag kommer bli halv bror till henne där sen. Perfekt....

---

Tjejen som gav mig en idee lovade jag att jag skulle länka. Så klicka här så kommer ni in till en annan novellblogg. Började läsa lite på den precis och var riktigt bra, ni borde läsa den om ni inte läser den redan.
Men nu är det den sista delen av Home Sweet Home delen. Part 1, 2 och 3 är uppe och sen ska jag försöka göra något till någon dag. Har ju påsklov som är ett stort +. Men har sjukt mycket att göra ändå, men vi får se :)

PREVIOUS: ''Åker nog hem med. Saknar söndags middagarna hemma'' sa Liam och det gjorde jag med. Helt klart.
''Det gör jag med du, åker också hem'' sa Harry glatt. Även fast det var han som träffade sin familj senast. Eller iallafall sin mamma och syster.
''Ska du med hem eller?'' frågade Liam Niall. Han har lite längre hem än vad vi har.
''Ja jag tror det. Saknar med mammas middagar hemma'' sa han och då blev det så. Alla åker hem.

---

Fansen var vid flygplatsen. Inte lite, en hel del faktiskt. Kan knappt tro att det är så mycket folk här bara för att se oss att åka iväg. Jag skrattade tyst för mig själv åt tanken. Detta skulle knappt gå att hinna ta våra väskor in på flygplatsen. Jag kollade ut genom fönstret ur bilen och såg att ett flertal säkerhets väktare var på plats samt polisen. Rätt sjukt att polisen är här för att vi kan ställa till med så mycket av våra fans. Det känns inte direkt bra ändå. Ibland önskar jag att vi inte skulle vara så stora som vi är idag. Visst det är roligt och man vill bara bli större och större inom musiken. Men tanken på att folk blir skadade. Det tills poliser och ambulanser på plats på spelningar och nästan var vi än är någon stans. Det känns sjuk, för man vill ändå vara så stor som möjligt men ändå inte så stora vi är idag. Och ändå inte där i mitten. Bara man önskade att man kunde byta varje dag lite då och då. Att kunna ha en normal konversation med någon fans man stöter på innan tiotals eller nästan hundra tjejer kommer springande. Det är svårt, för man vill inte lämna ute någon. Man vill spendera lika mycket tid med alla, men det går inte. Sen dom som har följt oss sen dag ett när vi var med i the X-faktor. Tänk om där är någon som är ett riktigt stort fan sen mer än ett år tillbaka som vi inte träffats. Det känns så taskigt.
Jag vaknade upp ur mitt tänkande genom att Liam knäppte med fingrarna framför ögonen på mig.
''Var tänker du då?'' frågade han mig.
''Ingenting'' ljög jag. Gillar inte att ljuga för killarna eller någon där emot. Men orkade inte berätta allt som gick runt i mitt huvud.
''Hemligt, märker man'' sa Louis med en lurig röst.
''Secret crush?'' frågade Zayn mig. Och jag skrattade lite.
''Jo klart. Men nej tänker lite bara'' förklarade jag.
''På en tjej?'' frågade Louis mig lite lurigt.
''Nej'' svarade jag och skrattade.
''Varför ljuger du? Du skrattar alltid när du ljuger'' sa Louis igen.
''Men när du kollar på mig så, då går det inte att hålla sig från skratt'' sa jag och skrattade ännu mer.
''Han har en poäng där'' lade Harry till.
''Ja faktiskt'' sa Liam och jag fortsatte att skratta.

     

''Killar, ni får skynda er genom flygplatsen och måste komma igenom. Vi tar hand om era väskor så ni får dom. Men det finns ingen chans att ni kan ta dom med er när det är så här mycket tjejer'' sa Paul till oss och bilen stannade. Flera säkerhets vakter höll bak alla fans och där var även stängsel som inte verkade hjälpa jätte bra.
''Okej vi två går ut först och vi ska försöka ta in så säkert som möjligt'' lade han till. Detta betydde att vi inte kunde stanna upp vid några fans utan bara snabbt ut ur bilen och snabbt in. ''Redo?'' frågade han oss och vi svarade ja i varandra munnar. Dom stack ut och ställde sig framför vår dörr och därefter öppnade den. Skriket blev säkert tre gånger så högre än innan. Det brändes nästan i öronen men hade ändå ett leende på läpparna i med så många hade kommit hit bara för att se oss. Vi fick gå ihop klämda med varandra och kände Harrys grep om min tröja. Vi skyndade oss genom flygplatsen tills vi passerade några dörrar där det var helt avspärrat för alla fans att komma in. Vi släppte varandra och gick lite mer fritt nu istället för en stor klump.
''När får vi våra väskor då?'' frågade jag Paul när vi gick mot några bänkar.
''Några killar kommer snart så snabbt det har minskat med fans utanför och går med era väskor precis som det var deras. Så det ordnar sig'' förklarade han för oss och vi satte oss ner på några bänkar tillsammans. Det var en hel del folk som stod och väntade på att få registrera sina biljetter och såg trötta ut. Själv hade vi alla jobbat innan idag och var trötta med. Eller jag var iallafall och hungrig med.
''Hänger någon med och köper mat? Är hungrig'' sa Liam och jag reste mig på en gång.
''Jag följer med, jag svälter snart'' svarade jag och han skrattade och reste sig upp.
''Ska ni ha något?'' frågade Liam dom andra.
''Köp en dricka till mig'' sa Zayn och lutade sig bak.
''Gör det från en till två'' lade Louis till.
''Gör det till tre'' sa Harry och vi skrattade och gick iväg.


''Vem tänkte du på i bilen då?'' frågade Liam mig när vi stod och kollade vad vi skulle beställa.
''Jag tänkte inte på någon. Tänkte mest på fansen, att det är någon som kanske följt oss sen dag ett och inte träffats oss ännu'' svarade jag honom.
''Jaha okej, tänk om där finns någon. Tycker synd om henne eller honom då. För ett och ett halvt år är en lång tid'' svarade han.
''Precis ja, hur är det med dig och tjejerna då?'' frågade jag honom.
''Det är ingen just nu, har våra fans ju'' sa han och vi småskrattade.
''Ja det har vi. Våra tjejer'' svarade jag honom.
''Precis ja'' sa han.
''Men har du kommit över Kim då?'' frågade jag honom.
''Ja det har jag. Sen jag fick reda på att hon inte kände samma som jag gjorde för henne försökte jag komma över henna och tänka på något annat. Det tog typ två veckor, men jag bryr mig fortfarande sjukt mycket om henne. Men det var svårt, men försökte tänka på musiken och våra fans istället gick det lite bättre'' förklarade han och det verkade verkligen som han hade kommit över honom.
''Smart ide att tänka på musiken och fansen istället. Ska tänka på det nästa gång jag känner mig nere'' sa jag till honom.
''Ja det går faktiskt lättare än man tror'' lade han till.
''Så du är redo och träffa en ny och hon med utan att du kommer bli sårad eller?'' frågade jag honom och kände direkt när jade hade sagt meningen att det var en sjukt dålig förklaring. Jag började skratta och han med.
''Du äger på att förklara, bror'' sa han och vi skrattade lite.
''Jag vet, men du fattade vad jag menade'' sa jag och log mot honom.
''Ja det gjorde jag. Det är helt chill för mig om hon hittar en ny och tror jag kanske kan hitta en ny med utan att tänka på henne'' förklarade han. Det kändes bra att höra det ifrån honom att allt var okej med honom med han och hela Kim saken.

---

Part 2 ute och kommer nog en part 3 också tror jag. Vi får se när den kommer upp då.
Kommentarerna har minskat tycker jag.... kan ni få upp dom igen så lovar jag ett spännande nästa?:D

''Detta är sjukt killar'' avbröt Niall tystnaden.
''Vad menar du?'' frågade jag och Harry pausade spelet.
''Allt. Tänk om någon av oss fem inte skulle kommit till just den uttagningen. Kanske ett år innan eller senare. Då skulle vi inte sitta här ju'' förklarade han. Och han hade rätt om inte någon av oss skulle dykt upp skulle jag vara hemma och plugga till engelsk lärare. Allt jag ville veta var om jag kunde sjunga eller inte. Och jag kom på här långt, så tror det menar att jag kan sjunga.
''Sant, jag sökte året innan men kom inte vidare'' sa Louis och log för sig själv. ''Glad att jag inte kom vidare då. Annars skulle jag varit hemma med Stan säkert'' sa han och skrattade lite.
''Ja precis. Varit värsta gangstern'' lade Harry till och vi skrattade.
''Kan fortfarande inte fatta det. Allt har gått så snabbt'' sa jag och killarna såg ut och instämma.
''Minns knappt vad jag åt till middag igår ju'' sa Niall och vi alla skrattade åt honom.
''Konstigt du äter ju hela tiden. Omöjligt att komma ihåg det ju'' sa Liam och vi skrattade igen.
''Plus du äter som en gris så du hinner inte se vad ut stoppar i munnen ju'' lade Harry till.
''Du tar ju all mat från alla andra istället'' sa Niall och försökte hålla minen. Vilket inte gick så vi alla skrattade igen tillsammans. En härlig stund, bara vi fem. Vi avbröts att min mobil ringde. Jag reste mig upp och gick fram till bordet där den låg.
''Det är Paul'' sa jag lite förvirrade till och svarade. ''Zayn'' svarade jag i luren.
''Hej Zayn, läget?'' svarade han tillbaka.
''Det är bra, hänger med killarna bara. Själv då?'' svarade jag honom tillbaka.
''Det är bra här med. Men tänkte meddela er. Att dom tre dagarna framöver skulle ni jobba i studion på nya låtar. Men det får vi skjuta upp, han killen vi skulle jobba med har blivit sjuk. Så ni har tre dagar ledigt nu men det blir fyra för ni var ändå lediga då'' förklarade han för mig. Ett leende spreds på mina läppar för kanske kunde åka hem till familjen. Har vi träffat dom på hur länge som helst.
''Okej så vi är lediga tills på... tisdag då?'' frågade jag honom och märkte hur killarna vände huvudet ifrån varandra mot mig. Jag log mot dom och nickade.
''Ja precis så på tisdag började ni jobba igen. Klockan elva har ni en signering i Manchester. Det kommer ni ihåg va?'' frågade han och ärligt talat. Det hade jag glömt.
''Ja killarna har koll på det'' svarade jag honom och hörde hur dom frågade i bakgrunden vadå?
''Bra, då ses'' sa Paul i luren.
''Ja det gör vi. Hejdå'' sa jag och lade. Jag gick mot killarna igen och alla hade nyfikna blickar.
''Såå?'' sa Niall nyfiket. Jag satte mig ner igen i soffan med dom.
''Vi ska inte till studion på fredag, lördag och söndag. För han vi skulle jobba med var sjuk, så vi har ledigt. Och det har vi på måndag med'' sa jag och ett stort leende sprack upp på deras läppar.
''Jag vet inte hur vi ska göra killar, men jag sticker hem då'' sa Louis glatt.
''Jag med, åker imorgon kväll. Vi skulle jobba med något imorgon med'' sa jag.
''Åker nog hem med. Saknar söndags middagarna hemma'' sa Liam och det gjorde jag med. Helt klart.
''Det gör jag med du, åker också hem'' sa Harry glatt. Även fast det var han som träffade sin familj senast. Eller iallafall sin mamma och syster.
''Ska du med hem eller?'' frågade Liam Niall. Han har lite längre hem än vad vi har.
''Ja jag tror det. Saknar med mammas middagar hemma'' sa han och då blev det så. Alla åker hem.

---

Sorry för kort del och att det inte kommit upp något. Men jag har inte tid, eller egentligen vet jag inte vad jag gör när jag kommer hem från skolan. För ligger bak i skolarbetet också men ändå gör jag ingenting hemma. Typ datorn, men vad f*n gör jag egentligen där? INGE ANING !!
så tillbaks nu ja, detta hade jag skrivit innan så ska försöka skriva lite till den. Så det var därför jag har delat upp det i Part 1 och sen kommer Part 2.

PREVIOUS: ''Jag har snackat med hennes chef så hon får ledigt och jag har bokat resan och stannar där i tre dagar. Vi sticker om en vecka och berätta ingenting för henne för hon får reda på det två dagar innan som en överraskning'' förklarade han och det lät så romantiskt. Tänk om man själv när man blir äldre och ens pojkvän eller sambo gör så mot en. Romantiskt!
''Hon kommer älska det. Det skulle jag gjort'' sa jag och han log mot mig.

---

''Nej pappa, jag stannar inte här när hon är här'' sa hon surt mot Dustin.
''Jag kan inte hjälpa det. Du, din syster och Kim ska klara er ensamma i detta huset tills jag kommer hem igen. Det är för guds skull bara tre dagar'' sa han irriterat mot oss tre.
''Jag stannar inte i samma hus som henne i tre dagar'' sa Vallery surt igen.
''Ni ska fixa detta. Jag vet inte vad ni två tjejer bråkar om. Men ni ska lösa det innan jag kommer hem igen'' sa han surt mot oss båda. Oh gud jag orkar inte ens vara i samma rum som henne. Hon är så jobbig och dryg. Hon var helt okej innan, innan tills igår.
''Jag tar med mig Chole och vi stannar hos mamma'' sa hon surt och började gå iväg. Ta med dig Chole och stick tack ja. Det gör saken mycket bättre så kan vi alla vara glada. Jag kan inte direkt sticka iväg. Får inte sticka tillbaka till London igen, för var där ju föra veckan. Är tvungen att stanna kvar här.
''Nej er mamma ska med iväg och ni två stannar i detta huset'' skrek han surt på henne. Jag hade aldrig hört Dustin skrika förr och vill inte göra det heller. Men det är svårt när jag och Vallery bråkar och inte vill snacka med varandra typ. Förutom att bråka.
Jag hörde hennes fotsteg gå upp för trappan. Hon lät bokstavligen som en elefant i trappan. Hörde ett duns när hennes dörr smällde igen.
''Jag går ut'' sa jag till Dustin och tog på mig skorna.
''När kommer du hem igen?'' frågade han mig. Hörde att han fortfarande var irriterad i rösten.
''Vet inte, har mobilen på mig'' sa jag och stängde dörren efter mig. Hur skulle detta nu gå till? Tillbringa tre dagar i samma hus som Vallery och Chole. När båda två hatar mig. Eller iallafall Vallery. Chole fattar nog inte och står säkert på hennes syster sida. Skulle jag med gjort, men inte roligt att tillbringa tre dagar att laga mat och bara bo där tillsammans med dom. Hon kanske sticker till en kompis och sover där men då har jag ändå Chole och tror faktiskt inte Vallery skulle lämna hennes lilla syster och mig tillsammans. Jag fortsatte och gå längs vägen och bort ifrån kvarteret. Jag såg Anne. Hennes bruna hår glänste i solen. Jag log mot henne och hälsade. Vi bemötte varandra med en kram.
''Hur är det?'' frågade hon mig glatt.
''Har varit bättre, hur är det själv?'' frågade jag henne tillbaka.
''Dustin och jag åker till Paris imorgon så det är hur bra som helst. Är det något som har hänt eller?'' frågade hon mig lite oroligt.
''Vi får ha det så roligt. Njaa eller inte direkt. Mest att Vallery och jag bråkar. Stort. Så ska vi bo tillsammans nu i dessa dagarna och det kommer inte sluta så bra. Och hon och Chole kan inte sticka till deras mamma för hon skulle bort och jag får inte åka till London igen'' sa jag och ryckte på axlarna. Ville inte göra en sån stor sak utav det nu när dom ska iväg och ha roligt. Dom ska inte behöva bry sig eller vara oroliga över oss när dom är borta.
''Men nej så jobbigt. Men du kan bo hemma hos mig. Där är du ensam då och ändå en bit iväg från Vallery och Chole'' sa hon glatt och inbjudande.
''Men det kan jag ju inte göra. Vi ska nog försöka lösa det på något sätt'' sa jag och pressade fram ett leende så hon skulle tro på mig.
''Men bo hos mig. Du har huset för dig själv och du kan mata katten och ta in posten. Det är det ända jag begär utav dig då. Plus att du inte river huset'' sa hon och skrattade lite. ''Då kanske ni får en tid att fundera på saker och så när vi är tillbaka igen så kan du och Vallery prata med varandra och reda ut lite saker mellan er. Så du är mer än välkommen att bo i mitt hus'' lade hon till. Anne är nog den bästa som finns.
''Tack så mycket, Anne. Det betyder verkligen att jag kan vara borta ifrån dom två ett tag'' svarade jag glatt. ''Men är det något jag ska mer fixa när vi åker imorgon?'' frågade jag henne.
''Vi kan gå hem till mig så kan jag visa dig'' sa hon och tackade så klart inte nej. Vad som helst så jag kan vara borta ifrån Vallery.

   

Jag vred nyckeln om i dörren och dörrens låstes upp. Jag slängde in min weekend väska på golvet i hallen och stängde dörren efter mig. Tog av min skorna och gick in i köket och tog ett glad med apelsinjuice.

Jag gick upp till in till Annes rum där jag skulle sov nu dom tre dagarna fram över. La väskan i sängen och började packa upp lite saker. Tog med mig det nödvändigaste som datorn, pengar, solglasögon och bikini för hon har ju en pool. Lite extra kläder la jag med på sängen vilket betyder när jag ska lägga mig ikväll flyger allt ner på golvet istället. Jag slängde iväg den tumma väskan på golvet under en stol. Jag tänkt att jag skulle kunna gå upp, har inte sett hur det ser ut där uppe. Vad kan hon egentligen ha där uppe när hon bor ensam i ett hus för sig själv?
Jag gick upp längs trappan och såg två dörrar. En åt vänster och en åt höger höll. Jag kollade på den långa byrån och såg några fotografier. Jag tog upp ett av dom. På bilden visade en liten pojke på ett skolfoto med den typiska blågråa bakgrunden. Han var glad med kort ljusbrunt hår som slutade precis vid pannan och ner för öronen. Ett leende spreds på mina läppar och log åt killen på kortet. Det var precis så nästan alla tänderna hade växt ut helt. Så gulligt. Jag ställde ner kortet på samma plats på byrån och tog upp nästa. Förmodligen samma kille. Kanske lite yngre på kortet bara. En stor vit mössa på huvudet och en gul napp i munnen på honom. En trehjuling stod bakom honom och han hade säkert precis gått av cykeln efter bilden togs. Jag ställde ner nästa kort igen och såg ännu en bild på samma kille. Men med lite lockigare hår. Samt lite brunare. Jag tog nästa kort och efter mer och mer kort jag höll upp i handen. Mer och mer började det liknade Harry som har såg ut idag. Det sista kortet på honom var med hans lockiga hår vid topparna, helt platt och rufsigt på huvudet. Ett stort leende på läpparna och klar gröna ögon. Han hade mer gråblå när han var yngre när jag kollade på dom andra korten snabbt. Koret var tagit ifrån här när killarna var här i en vecka. När han står vid grillen och grillar. En typisk sommar bild man blir varm i kroppen och kolla på. Jag satte ner det sista fotot och byrån igen. Och såg att ett kort låg för sig själv upp och ner. Drog det försiktigt mot mig och ett leende spreds över mina läppar. En bild på killarna i poolen när dom badar. En bild jag tog utan att dom la märke till det. Tills dom såg att jag hade en kamera vid huvudet.

Den gången var det första gången Louis läppar nuddade mig. Eller min kind. Inte som ett hej och välkommen. Mer som en kyss på kinden. Istället för på läpparna. Nu önskar jag bara att han skulle kysst mig på mina läppar istället för på kinden. Men det var bara på skoj när han gjorde det och han retades med mig. Men det var alltid något. Ett större leende spreds i huvudet. Tills jag kom på att jag stod på ett kort i handen på killarna badandes och jag såg säkert ut som en idiot. En idiot med ett stort leende på läpparna, nästan ända upp till öronen.

---

Förlåt för en tråkig del men försöker komma på något bra men det står still.... xo

PREVIOUS: Bara om han kunde gillat mig som jag gillar honom. Men det skulle ändå aldrig gått att dejta någon av killarna eller någon som reser världen runt och jobbar. Skulle aldrig gått fast hur mycket man än skulle försökt. Men man ska ju alltid hoppas även om det inte kommer hände något mellan honom och mig. Jag känner det på mig. Louis letar nog inte efter en sån typ som mig.

---

Jag satte mig på plats och kände hur tåget rullade ifrån stationen och bort ifrån London. Jag slog upp min dator i knäet och kom på att jag skaffade en blogg men gjorde bara några inlägg den veckan sen lade jag ner projektet, men ska nog skriva om min vecka i London istället. Jag klickade upp ett nytt text dokument och började skriva.

Länge sen sist men jaja. Är tillbaka nu.
Meningen var att jag bara skulle stanna i London några dagar men det blev mer en hel vecka. Gjorde inte mig så mycket för som jag har saknat den staden. I med att jag inte får bo ensam i huset hemma när mamma är på sjukhuset så måste jag bo hos min mammas kusin som jag aldrig träffat innan. Förutom när jag var liten men det gäls inte.
Jag var ute igår med Millie och festade på en klubb inne i centrum. Sen kväll och träffade trevligt folk. Fick lite för mycket dricka i mig så kände mig inte precis att gå upp ifrån sängen innan och göra mig ordning för tåget. Eller allt folk var inte lika roligt att se. Zoey. Har inte sätt henne på mer än en månad och där stod hon med ett lömsk leende på läpparna vid baren med två andra tjejer. Var hon tvungen att just vara på samma klubb som oss två.
För er som inte vet är Zoey en tjej som gick på min förs skola innan vi gick ut för mer än en månad sedan. Hon är bokstavligt talat en bitch och jag HATAR henne. Ajaj ska inte spilla tid och snacka om henne.

Jag tog ett djupt andetag och kollade ut genom fönstret men såg ingenting innan jag insåg att vi körde i en tunnel. Vad ska jag mer skriva om? Louis kanske men om någon hittar min blogg och ser att jag skriver om One Direction kommer allt bli en sån stor sak utav det. Eller vänta lite? Jag kollade upp i tågs taket och fick en idée. Om jag inte skriver om One Direction, men jag ljuger inte. Att jag bara skriver L som är Louis. Och sen med Liam. Jag behöver kanske inte skriva att det är han heller för den delen. Men det är kanske två om dagen max som kommer läsa min blogg. Jag publicerade inlägget och gick in på ett nytt inlägg och började skriva igen.

Sen är det en kille. Han är rolig, omtänksam, har ett perfekt leende och är som en perfekt pojkvän. En av alla tjejers dröm, bokstavligen. Jag har umgåtts med han några dagar nu i London när jag var hemma, men han jobbade även så vi kunde inte hänga så mycket. Men jag gillar honom. Inte bara lite, utan mycket. Som när vi satt i hans bil när vi körde hem till mig, för varje rörelse han gjorde så föll jag mer och mer för honom. Men det är två problem.
Det första är att han gillar säkert inte mig. Han tänker säkert på mig bara som en vän. Men jag vill att vi ska vara mer än så. Sen om det väl skulle hända något med oss skulle det säkert inte fungera heller för den delen.
Och det andra problemet är att hans typ bästa kompis eller vad man kallar det gillade mig innan. Vi umgicks mycket och snackade rätt ofta, fast det gör vi ännu med. Men han gillade mig innan och jag berättade för honom att jag inte hade samma känslor för honom som han hade för mig. Tycker så synd om honom att man gillar någon så gillar inte den personen en tillbaka. Jag känner mig i så fall precis som honom nu i med att jag gillar L. Men kan inte göra så mycket åt det heller för vill inte riskera L:s och min vänskap. Sånt är livet väl....

''Hur var London då?'' frågade Dustin mig när vi satt i bilen.
''Det var skönt att vara hemma igen. Saknar det så'' förklarade jag för honom.
''Det förstår jag. Var du mycket hos din mamma då?'' frågade han mig.
''Ja jag var där nästan varje dag. Var med Millie och killarna lite också'' sa jag till honom. Han vände snabbt huvudet mot mig och log och sen vände han blicken tillbaka till vägen igen.
''Visste killarna att du var tillbaka i London ett tag då?'' frågade han mig.
''Nej ingen av dom'' sa jag och skrattade lite. ''Men var inte med alla, dom jobbar ju nästan hela tiden. Träffade Louis, Liam och Zayn några gånger. Men mest Louis'' sa jag till honom.
''Okej, tror ni säkert hade roligt som hemma hos Anne när vi gillade där'' sa han och vi båda små skrattade åt minnet.
''Ja det hade vi. Louis följde med till mamma en dag också'' berättade jag för honom.
''Vem av dom var Louis nu igen?'' frågade han mig.
''Han som hade brunt hår som var lite stretigt och skämtade rätt mycket'' sa jag och han skrattade.
''Det var en härlig påg. Du kan satsa på han vet jag'' sa han och skrattade. Jag kände att jag blev lite röd i huvudet så kollade ut genom fönstret så han inte skulle se mig.
''Det är han med'' sa jag tyst för mig själv.
''Vad sa din mamma om Louis killen då?'' frågade han mig.
''Hon verkade gilla honom. Och hon frågade mig hur jag kunde vara så lugn för innan var jag helt besatt av One Direction och skrek när jag bara hörde deras låt på radion eller på teven. Tills jag träffade dom var jag så. Men ville ändå vara ett lugnt fans när jag träffade dom första gången och ja det var jag. Men hon tyckte det var lite roligt att jag kom ditt med en av dom'' berättade jag för honom och han små skrattade.
''Ja det är roligt för henne att få lite olika besök ju'' sa han. ''Men det är trevliga killar, alla fem. Dom verkade vara det under bara den tiden jag träffade dom där'' sa han och han hade helt rätt. För det är som allihopa.
''Det är dom också'' sa jag. ''Det var roligt att se deras minner med när jag kom ut i trädgården och Niall såg mig och dom fattade ingenting'' sa jag och skrattade lite åt minnet.
''Jag eller Anne hade heller ingen aning att ni hade träffats innan'' sa han och små skrattade med.
''Det var ju en överraskning för er alla ju'' sa jag stolt och gjorde ett stort leende mot honom. ''Han du snackat med Anne än?'' frågade jag honom.
''Om vadå?'' frågade han undrande.
''Att ni skulle åka till Paris'' sa jag och klarnade upp hans minne.
''Jag har snackat med hennes chef så hon får ledigt och jag har bokat resan och stannar där i tre dagar. Vi sticker om en vecka och berätta ingenting för henne för hon får reda på det två dagar innan som en överraskning'' förklarade han och det lät så romantiskt. Tänk om man själv när man blir äldre och ens pojkvän eller sambo gör så mot en. Romantiskt!
''Hon kommer älska det. Det skulle jag gjort'' sa jag och han log mot mig.

---

Jag vet inte om ni kommer ihåg att Kim skaffade en blogg och skrev ett inlägg men sen lämnade jag allt det. Så började med det nu lite. Sen Zoey, kommer ni väl kanske ihåg hon från skolan. Inte skrivit mycket om henne heller men fick dra in henne snabbt igen. Vi får se om hon kommer komma tillbaka igen ;)
godnatt på er !! <3

PREVIOUS: ''Kim, din störta idol sitter sidan om dig och du är lugn? Hur kommer detta sig?'' frågade hon förvånat och kollade mot mig. Louis och jag började berätta hela historian för mamma men utelämnade en del saker. Som hela Liam saken och jag ville utelämna det med poolen med hos Dustin men Louis började berätta om det ändå. Mamma verkade tycka om att lyssna på hela historian.

---

PREVIOUS: "Men nej skit i det" sa jag och ville glömma det. Och att jag började säga det, för det är nog inte ens sant.
"Men snälla berätta" sa hon och tog händerna ihop och såg ut som hon bad för mig.
"Okej, men iså fall är det Louis. Jag känner mig trygg i hans armar" förklarade jag för henne. "Men det är inget mellan oss och kommer inte att bli" lade jag till och rykte på axlarna.

---

''Men nej så gulligt'' sa hon och gjorde ett awww ljud. Jag skrattade bara.
''Men nej det är inget awww. Vi är bara vänner fast jag gillar känslan i kroppen'' sa jag och log. Millie gjorde awww ljudet igen och jag skrattade åt henne. ''Men vi ska träffas imorgon'' berättade jag och hon fick ett leende så det såg ut som hela ansiktet skulle spricka.
''OMG SKA DU?!'' skrek hon nästan ut. Jag skrattade bara åt hennes ansiktsuttryck.
''Ja vi ska till mamma'' förklarade jag för henne och hon ändrade ett förvånat uttryck. ''Vadå?'' frågade jag henne och vände lite på huvudet.
''Din mamma är sjuk och är på sjukhus. Du ska ditt och tar med Louis. Det är mer än vänner då. Och att ni har träffats så mycket senaste tiden eller då när du var hos Dustin och dom var där samtidigt'' berättade hon för mig och jag började rodna. ''Du gillar honom, Kim'' brast hon du och jag log bara.
''Men han är snäll, han bryr sig och lyssnar om allt med min familj och allt. Sen är han rolig och får en att le hela tiden och snygg. Han är riktigt snygg'' sa jag och förtrollade mig bort i en annan värld. ''OMG JAG GILLAR HONOM'' brast jag ut några sekunder. Millie började skratta som aldrig förr.

En tjej kom fram till mig med en plattång i handen och började platta min lugg och spraya den med lite hårspray. Sen kom nästa tjej med smink i ena handen och en borste i andra handen. Hon började borsta det längs mina kinder och upp i pannan. Jag gick mot killarna och vi satt och snackade lite innan en kille med ett stort schema i handen och visade att vi skulle snart ut på scenen. Vi ställde oss tillsammans och såg ut på värden som satt i en förtöj och berättade att vi skulle komma efter reklamen. En man kom fram bakom oss och gick ut på scenen och gick ut och snackade med honom. Vi stod där och väntade och Paul kom bakom oss.
''Är ni redo killar?'' sa han och peppade upp oss.
''Ja'' sa vi i munnen på varandra.
''Bra, så bara er själva så blir allt bra'' sa han och vi nickade till. ''Och Liam, om de frågar om hon tjejen. Säg bara sanningen att ni bara är vänner'' förklarade han för honom.
''Klart'' svarade han glatt.

"Så Liam vi vill gå till dig. Vem är tjejen du dejtar?" frågade han mig och kollade på mot mig.
"Jag dejtar ingen för tillfälligt" sa jag till honom och han gav mig en lurig blick.
"Så vem är hon rödhåriga tjejen?" frågade han och kollade bakom oss och vi vände oss om och där kom upp en stor bild på mig och Kimberley.
"Oh rödluvan" brast Harry ut och vi skrattade.
"Men nej vi är bara vänner" förklarade jag.
"Det säger dom alla" sa han ironiskt och skrattade. Vilket Niall med gjorde.
"Men hon är en stark vän till oss alla i gruppen och är rolig att hänga med. Så hon var med i Holmes Chapel när vi var hos Harrys mamma" förklarade Louis seriöst.
"Ja hennes släkting känner min mamma så vi hade typ en grillkväll med dom" förklarade Harry.
"Så hon är bara en vän?" frågade han oss alla och vi sa ja i munnen på varandra. "Och hur är det med er andra? Är ni tillsammans med någon?" frågade han oss.
"Nej vi alla är singlar" berättade Niall.
"Okej tjejer. Ni har chansen, alla är singlar" sa han och kollade in i kameran och skrattade. "Och den eviga frågan. Skulle ni kunna vilja dejta ett fan?" frågade han oss.
"Ja om hon skulle varit en man gillar så ja" sa Zayn.
"Det kvittar om det är ett fan eller ej. Bara man trivs med varandra" lade Harry till.
"Så ni alla skulle kunna dejta ett fans?" frågade han oss. Vi insände och sa ja allihopa.

Jag sa hejdå till Millie och stängde igen dörren. Jag tog fram min mobil och såg att den var halv fyra och jag smsade ett sms till Louis. Är du klar? Skrev jag kort och skickade iväg det. Jag gick ut i vardagsrummet och började plocka utan sen igår eller inatt. Skålarna tog jag ut i köket, lade tillbaka alla filmer och lade rätt skiva i rätt cd-fördral och dammsugade upp alla popcorn på golvet. Jag hörde hur min mobil pinglade till i köket och gick med våra glass och tog upp mobilen. Är hos dig om fem minuter. Hade han svarat. Jag sprang upp för trappan och in på badrummet där knappt några av mina saker var längre. Det mesta är hos Dustin, men tur jag tog med mig något. Jag kammade igenom mitt hår och satte upp det i en hög hästsvans och drog lite mascara över fransarna och torkade mig lätt under ögonen, samt ett starkt läppstift som matchar mitt hår. Jag gick in på mitt gamla rum och byta om från min pyjamas till en enkel vit tröja och ett par svarta shorts. Jag kollade mig snabbt i spegeln och ser inte alls ut som jag fixade mig på fem minuter. Jag gick ner för trappan och ner i köket för att ta något att dricka. Jag såg mitt diadem ligga sidan om kylskåpet så satte det på huvudet och drack mitt glas med mjölk.

Jag hörde ett hårt knackande på dörren. Jag gick med glaset i handen och öppnade dörren där Louis stod med ett leende på läpparna. Vi möttes med en kram och han kom in.
''Ska vi sticka på en gång eller du vill hänga har lite?'' frågade jag honom.
''Vi kan kanske sticka nu och så köper vi något att äta och sticker hit eller till mig och Harry?'' föreslog han och jag nickade till. Jag gick och lämnade glaset i köket och gick ut i hallen och där stod Louis och höll upp ett kort i handen. Jag gick till honom och kollade vilket kort det var. Det var för fem år sedan när mamma min syster och jag var på semester. Ett minne av min syster kom upp i huvudet och det fick mig att le även om det sårade mig inombords. ''Din syster eller?'' frågade han och kollade mot mig. Jag nickade försiktigt och kollade djup på min mamma och hoppas att hon mår bra.
''Sen är det mamma där. Men hon är inte direkt sig lik nu. Hon är sliten och har mörkare hår'' förklarade jag för honom.
''Okej, vad heter din mamma förresten?'' frågade han mig.
''Carlotte'' svarade jag.
''Okej bra. Då slipper jag stå som ett frågetecken och inte veta vad hon heter'' sa han och jag små skrattade åt honom.

Hissen stannade upp och en kvinna och en man gick ut ur hissen. Dom gråa hissdörrarna stängdes sakta och några sekunder senare öppnades dom ingen med ett pling ljud. Vi gick igenom en vit lång korridor och möttes av några sjuksköterskor. Vi kom fram till rummet och jag knackade två små knackningar och öppnade där efter dörren. Jag kollade bak mot Louis och vi log mot varandra.
''Hej mamma'' sa jag när jag såg henne ligga där i sängen.
''Hej gumman'' svarade hon tillbaka innan hon fick syn på Louis när han stängde dörren efter sig. ''Och detta är?'' frågade hon nyfiket och rättade upp sig i ryggen.
''Jag är Louis. Louis Tomlinson'' sa han och gick fram till mamma och hälsade med en handskakning.
''Trevligt att träffas Louis. Jag är Charlotte'' svarade mamma tillbaka.
''Desamma'' svarade han och i satte oss på två stolar sidan om hennes säng.
''Så ni två är tillsammans eller?'' frågade hon och byte blickar mellan Louis och mig.
''Nej vi är bara vänner'' svarade jag henne.
''Väldigt bra vänner'' lade Louis till och vi log emot varandra.
''Så trevligt. Vad sysslar du på med Louis då?'' frågade mamma honom och det verkade som hon gillade honom.
''Jag jobbar faktiskt som artist'' förklarade han hon henne och hon såg lite spektisk ut. För jag vet att hon tycker inte att folk klarar av att jobba inom musiken resten av sitt liv om man inte så är riktigt stor. Men Louis och killarna har inget problem med att vara små inom musiken.
''Men så trevligt'' började hon och såg så glad ut som möligt. ''Någon låt du har släppt som jag kanske känner till?'' frågade hon intresserat ändå.
Han skrattade lite och sa ''Om du känner till bandet One Direction så ja''.
''Om jag känner till dom. Kimberley är nog deras största fans'' sa hon och skrattade lite. ''Deras skriva har man hört ett par hundra gånger där hemma i huset'' lade hon till och Louis skrattade och vände sig om mot mig med ett stort leende.
''Jag är medlem i det bandet'' förklarade han för henne och mamma slutade och skratta på en gång. Hon kollade med stora ögon på mig och jag nickade glatt mot henne. Både Louis och jag började skratta åt hennes ansiktstryckt lite. ''Jag är den äldsta i bandet'' lade han till.
''Kim, din störta idol sitter sidan om dig och du är lugn? Hur kommer detta sig?'' frågade hon förvånat och kollade mot mig. Louis och jag började berätta hela historian för mamma men utelämnade en del saker. Som hela Liam saken och jag ville utelämna det med poolen med hos Dustin men Louis började berätta om det ändå. Mamma verkade tycka om att lyssna på hela historian.

PREVIOUS: "När ska jag hämta dig?" frågade jag henne och läste några tweets på twitter.
"Vid tre fyra tiden om det är okej?" frågade hon mig.
"Det blir perfekt" svarade jag.
"Så bra, då ses vi imorgon" sa hon.
"Ja det gör vi. Hejdå" sa jag och lade på.

---

Vi satt i soffan med en stor skål med popcorn mellan oss. Filmen började närma sitt slut och vi satt tysta och var fokuserade in i filmen. Huvud personerna kysste varandra och både Millie och jag gjorde ett "Awww" ljud och kollade mot varandra och skrattade.
"Du föresten, hur går det mellan dig och Liam?" frågade hon mig och tog en näve med popcorn i handen.
"Det är inget mellan oss" sa jag och vände mig mot teven igen.
"Säker? För i så fall ska ni nog övertala resten av världen det med" sa hon och jag vände mig snabbt om mot henne och kollade allvarligt på henne. Jag tog fjärnkontrolen och pausade filmen. "Var menar du?" frågade jag henne och spärrade upp mina ögon.
"Läste i en tidning och på internet att det stod mycket om 'Liam Paynes nya kärlek' " sa hon och gjorde kanin öron med fingrarna.
"Men hur kunde de få bilder på oss?" frågade jag med en irriterade röst och suckade tungt.
"Ingen aning du, men vet Liam om att ni är över hela internet?" frågade hon mig.
"Hela?" frågade jag högt och gapade.
"Inte långt ifrån" svarade hon lika förvånat. "Ring honom nu" sa hon och jag nickade. Jag tog upp min mobil och ringde till Liam. Flera toner tjöt det men inget svar. Jag lade på och ringde Niall istället. Inget svar där häller. Jag ringde Louis och Zayn med, inget svar hos dom heller. "Men seriöst är dom döda eller?!" sa hon och jag instämde. Jag ringde till Harry och det kom flera toner hos honom med. Jag ger upp. Jag hörde hur en ton avbröts och att han svarade.
"Harry" svarade han.
"Waow en av er kan hitta sin telefon" skämtade jag.
"Vadå har du ringt dom andra med?" frågade han mig.
"Ja" svarade jag kort.
"Tack för du valde mig sist" sa han med en fejk ledsen röst. Jag skrattade till honom.
"Men vet du var Liam är, måste snacka med honom?" frågade jag honom.
"Men jo jag mår bra, hur är det själv?" sa han ironiskt. "Han är nog hemma hos sig" sa han och jag nickade för mig själv. "Vadå då?" frågade han mig. Jag berättade det för honom med att folk tror att jag är hand flickvän och allt. Han förklarade att han visste redan om det den när han var hemma. Han berättade att Paul hade ringt Liam och Liam sa bara sanningen. Det kändes en lättnad i kroppen att vi var på samma ställning av hela denna saken. Vi avslutade samtalet och jag bad honom att snacka med Liam åt mig och det skulle han göra med. Det kändes en lättnad och jag suckade ut och vände mig mot Millie när jag avslutade samtalet.

"Tänk att du snackade med Harry precis" sa hon och hade munnen öppen. Hon har nog inte blivit van än att jag snackar med dom lite då och då. Men den senaste tiden lite mer än vanligt. Själv för mig har det bara blivit en vana. Att snacka med dom som vem som helst. Att vara ett fan som aldrig sätt dom och kommit så nära dom nu är nog aldrig vad jag kunde tänka mig innan.
"Han sa att det var lugnt och Liam hade snackade med Paul innan om allt och om någon frågar så säger han bara sanningen. Att vi är vänner, inget mer" förklarade jag för henne. Hon nickade med huvudet förstående.
"Men gillade du inte Liam innan och han dig?" frågade hon mig.
"Jo men jag visste inte om jag gillade honom som en vän eller mer tills han kysste mig" förklarade jag för henne.
"Vänta lite nu?" sa hon snabbt och såg förvånad ut. "Han gjorde vadå?" frågade hon och kollade på mig med stora ögon. "Kysste han dig? Och du har inte berättat för mig" lade hon till lika förvånat.
"Oj det har jag glömt" svarade jag oskyldigt och skrattade.
"Det är sånt men måste berätta för varandra. Speciellt om Liam Payne kysser dig" sa hon högre och lika förvånansvärt. Jag skrattade bara åt henne. "Vad skrattar du åt?" frågade hon mig frågande.
"Det var bara en kyss" flinade jag fram.
"Men inte från vem som helst. Utan Liam Payne! Och det är inte vem som helst" sa hon igen och jag skrattade år henne igen.
"Men han är vem som helst för mig. Eller kanske inte, men ändå på ett konstigt sätt" skrattade jag fram lite oskyldigt.
"Men inte för mig" la hon till.
"Nej kanske inte. Men förlåt att jag inte berättade, ville inte göra en sån stor sak utav det" förklarade jag för henne.
"Det är lugnt, men nästa gång om något händer ringer du mig på en gång" sa hon.
"Jag lovar" försäkrade jag henne. "Men hur går det för dig, känns som jag inte vet som går om. Hur är det med killarna?" frågade jag och vikare på ögonbrynen mot henne. Jag såg att hon började rodna och det betyder att något är på gång. "Det finns någon" ropade jag ut.
"Ja det finns en hel del" sa hon och vi båda började skratta. "Men ja, det är en" förklarade hon och jag kollade med nyfikna ögon mot henne.
"Vem vem vem?" frågade jag nyfiket.
"Du vet Jay?" frågade hon mig och jag nickade snabbt. "Han" sa hon och rodnade.
"Naww, hur länge har ni snackat då?" frågade jag henne.
"Skolavslutningen, jag fick hans nummer då och sen smsade vi en del och träffades efter jag kom hem från semestern" berättade hon för mig.
"Och du har inte sagt något?!" sa jag till henne lite besviket.
"Du berättade ingenting om Liam ju" försvarade hon sig.
"Sant" svarade jag oskyldigt tillbaka. "Men du?" frågade jag henne. Är inte Jay, hennes bror. Jo det är det. "Jay? Är inte han tvilling bror med Zoey?" frågade jag henne och hon suckade och nickade som svar.
"Tyvärr så" svarade hon drygt.
"Stackare, skulle aldrig stå ut med henne" sa jag till henne.
"Ja men det är inte precis som vi ska gifta oss" sa hon och skrattade.
"Tur det, Zoey att ha i släkten. Fy fan vilket helvete" sa jag och vi skrattade åt tanken.
"Herregud skulle aldrig kunnat att vilja fira jul med henne" sa hon och vi skrattade mer igen. Jag skattade bara åt tanken och se dom två sitta i samma soffa och vara snälla mot varandra. "Men hur går det med dig och killarna då?" frågade hon mig.
"Ärligt talat, jag har ingen aning" sa jag till henne.
"Är det ingen? Alla är ju typ efter dig ju" sa hon och blinkade med ögat mot mig.
"Hhah jätte kul du" sa jag ironiskt och skrattade lite. "Men inte direkte, var osäker innan om jag ville ha tillbaka Greg. Men nej det vill jag inte. Vill inte gå till samma misstag igen" förklarade jag för henne.
"Bra val" sa hon instämmande. "Men är det ingen du känner något för?" frågade hon nyfiket igen.
"Asså det är en...eller nej inte alls. Skit i det jag sa" sa jag.
"Men nej, vem? Berätta!!" sa hon nyfiket och bestämt.
"Men nej skit i det" sa jag och ville glömma det. Och att jag började säga det, för det är nog inte ens sant.
"Men snälla berätta" sa hon och tog händerna ihop och såg ut som hon bad för mig.
"Okej, men iså fall är det Louis. Jag känner mig trygg i hans armar" förklarade jag för henne. "Men det är inget mellan oss och kommer inte att bli" lade jag till och rykte på axlarna.

PREVIOUS: "Jaja" sa han snabbt. "Det är het okej, bara in du känner för att snacka om det" sa han och hörde att han var lite orolig.
"Ja bättre att snacka med någon om det istället för att hålla det för sig själv. Men går det bra om jag ringer dig då?" frågade jag honom ännu en gång.
"Helt okej" svarade han.
"Tack Lou. Hörs då" sa jag.
"Det gör vi, hejdå" sa han och lade på.

---

"Är du säker att du inte vill följa med tillbaka?" frågade Dustin mig. Jag skakade lätt på huvudet.
"Nej jag stannar här några dagar till. Sover i huset där hemma så ingen tror att vi har flyttat" förklarade jag för honom och tog min väska över axeln.
"Okej men hör av dig varje dag så att du mår bra och berätta om Charlotte hur hon mår med" sa han och kramade om mig hårt. Jag kramade om honom med och nickande instämmande.
"Ja det gör jag. Jag stannar kanske någon natt hos Millie med om jag inte svarar på hem telefonen" sa jag till honom.
"Säg hej till henne från mig" sa han och öppnade bil dörren.
"Det ska jag göra" sa jag till honom och log.
"Bra men ha det så bra, vi ses snart. Så jag ska inte komma och hämta dig då?" frågade han mig ännu en gång.
"Nej du har gjort så mycket för mig och jag kan ta tåget, det är smidigt" sa jag till honom.
"Okej jag litar på dig då" sa han och smällde igen dörren och vevade ner dörrutan.
"Tack för allt" sa jag.
"Ingen orsak, vi hörs svart då. Hejdå" sa han och bakade ut från vår uppfart. Jag vinkade till honom tills den svarta bilen susade förbi på vägen och jag såg inte den från mitt syn håll. Jag tog upp min hus nyckel som jag inte använt på någon vecka nu. Nästan tre veckor har jag vart borta från mitt hem. Och från hela London. Det känns som jag har missat hur mycket som helst och varit borta i flera månader.

Jag vred om nyckeln till dörren och öppnade dörren och kände mig som henne igen. Jag ställde väskan på golvet och slog igen dörren. Tog av mig skorna och gick in i köket och tog upp telefonen. Jag slog in Millies nummer och det var inte många signaler innan hon svarade. Jag känns bra att vara hemma igen och snacka med henne.Vi började snacka om allt på en gång. Som jag har saknat den tjejen. Vi pratade om hur det hade varit på deras semester och hur det hade varit i London än så länge denna sommaren. Jag berättade om killarna lite, fast hon redan fått en detaljerad beskrivning om allt. Jag berättade om Dustin och Anne att dom kanske ska gifta sig. Men inte var bestämt i med Dustin berättade det för mig igår och han skulle hem och beställa resa på en gång. Vi bestämde att hon skulle komma över ikväll och sova hör för vi har inte setts på en månad.
Jag slängde mig i soffan och satte på teven. One Direction på reklamen. Dom killarna är överallt, var man än kollar så finns dom där. Ett leende sprider sig alltid i ansiktet när jag ser dom eller hör deras röster. Det är nästan omöjligt att så stora dom har blivit på snart två år. Det slog mig. Jag ringde aldrig Louis igår kväll som jag lovade honom. Jag tog min mobil och ringde upp honom.


Jag hörde hur min mobil ringde från köket. Jag orkar verkligen inte resa mig ur soffan.
"Lou din mobil" hörde jag Harry ropa i lägenheten.
"Kan du ta det jag orkar inte gå upp och ta det" ropade jag tillbaka och byte kanaler på teven. Inget roligt att kolla på. Jag hörde fotsteg runt om i lägenheten.
"Det är Kimberley" ropade han och jag rykte till. Vi snackade aldrig vid igår. Och jag somnade och hade helt glömt bort det. Jag reste mig ur soffan och gick ut mot köket till Harry. Han hade redan svarat och snackade på för fullt. "Det är till dig" sa han och höll ut mobilen till mig. Jag greppade tag om den och svarade.
"Hej det är Louis" svarade jag.
"Hej Lou, det är Kimberley" svarade hon och fick ett leende på läpparna när hon sa sitt namn.
"Hur är läget?" frågade jag henne.
"Det är bättre, jag är i London igen" svarade hon glatt och jag rykte till. Ät hon tillbaka till London. Det måste ju betyda att henne mamma mår bättre.
"Är du i London?" frågade jag henne och reste mig upp ur soffan.
"Ja jag kom hit idag. Stannar bara några dagar sen åker jag tillbaka" förklarade hon för mig.
"Jaha" svarade jag lite deppigt. "Så du stannar inte länge?" frågade jag henne och öppnade kylskåpet och tog ut mjölken.
"Nej högst i en vecka tror jag" förklarade hon. "Jag var hos mamma idag" la hon till lite deppigt.
"Hur är det med henne då?" frågade jag henne och hällde upp mjölken i ett stort glas.
"Värre" sa hon med en ledsen röst. "Dom hittar inte felet mer henne" lade hon till.
"Oh jag beklagar. Har du varit hos henne idag då?" frågade jag henne. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för att bli glad. Jag vet själv inte hur det känns att vara i samma situation som henne.
"Var hos henne innan idag. Hon blev glad att se mig istället för massa sjuksköterskor hela dagarna" sa hon lite gladare i rösten.
"Ja det förstår jag att hon blev" sa jag till och skrattade lite.
"Ja så ska ditt imorgon igen" förklarade hon.
"Jag kan följa med om du inte vill gå ensam" sa jag till henne. Varför sa jag ens det? Henne mamma har inte ens träffat mig och det kommer väl bli helt konstigt att jag följer med henne. Hon var tyst en liten stund. Jag skulle inte ha sagt det.
"Visst. Är du säker?" frågade hon mig.
"Ja din mamma verkar vara trevlig och eftersom det är synd om dig så kanske du inte vill gå ditt själv" sa jag till henne genom luren och gick till Harry som satt vid datorn.
"Okej men jag kan komma till dig imorgon då" föreslog hon.
"Eller så kör jag och hämtar dig så åker vi ditt" föreslog jag istället och kollade på twitter över Harrys axel.
"Men det kan vi göra" sa hon.
"När ska jag hämta dig?" frågade jag henne och läste några tweets på twitter.
"Vid tre fyra tiden om det är okej?" frågade hon mig.
"Det blir perfekt" svarade jag.
"Så bra, då ses vi imorgon" sa hon.
"Ja det gör vi. Hejdå" sa jag och lade på.

PREVIOUS:"Vill bara försäkra mig. Hur är det mellan dig och Liam?" frågade han mig.
"Det är fint, det är nog som vanligt igen tycker jag. Har han sagt något då?" frågade jag honom.
"Nej det har han inte. Men ville bara höra om allt var okej mellan er" sa Niall och jag log för hans omtanke.
"Jag berättade för honom att jag inte hade samma källor för honom som han hade för mig. Och det verkar ändå som han tog det bra att inte förstöra vänskapen" förklarade jag för honom.
"Precis, han sa att han ville inte förstöra vänskapen alls" sa Niall och jag log igen. Att Liam ville verkligen heller sätta vår vänskap på spel.

---

Jag kramade om killarna och Anne stod sidan om min och kramade om Harry. Hon ville inte släppa taget, och det fick mig att le. Jag sa hejdå till Louis och gav han en lika mysig kram som dom andra killarna hade fått. Jag kände hans värme mot min kropp och lutade mitt huvud mot hans bröst.
''Kommer att sakna dig'' sa jag tyst till honom.
''Kommer sakna dig med'' sa han och vi släppte varandra och den värmen försvann. Den var en viss känsla när jag kramade om Louis som jag kände det. Anne släppte äntligen taget om Harry och dom gick mot bilen. Det känns så konstigt att dom ska köra iväg nu. Dom stängde bil dörrarna efter sig och bakade ut ifrån utfarten. Nu är det verkligt, dom sticker iväg till London igen. Jag vinkade till dom samtidigt dom åkte iväg från vårt synhåll.

"Kim kan du komma ner" ropade Dustin från där nere. Jag tog dator ifrån mig och skrev till Millie att jag kommer snart. Gick ner från trappan och till Dustin. "Sätt dig ner" sa han och pekade på stolen framför honom. Jag kollade bekymrat på honom och satte mig ner på stolen.
"Är det något viktigt?" frågade jag och kollade på honom med en menade blick.
"Ja det kan man säga. Vill du veta den bra eller dåliga nyheten först?" frågade han mig.
"Den bra" sa jag glatt och kollade på honom.
"Jag ska fria till Anne" sa han och jag trodde jag skulle spricka av mitt leende. Jag såg att han såg glad ut och vill att det ska bli bra.
"Omg ska du? Grattis" sa jag och reste mig upp och kramade honom.
"Tack" sa han och skrattade lite.
"Har du köpt ring eller?" frågade jag honom och släppte taget om honom.
"Ja kom här" sa han och gick ut i halsen och tog upp en påse och asken i den. En röd liten ask. En liten ask med ett föremål som kan förändra ett liv. Han öppnade den försiktigt och såg en silvrig ring med en diamant som löss upp hela ringen.
"Hon kommer klart säga ja till den ringen" sa jag och vi båda skrattade.
"Vi får hoppas det" sa han och log.
"När ska du fri till henne då?" frågade jag glatt och han packade ner asken igen.
"Det är där du kommer in i bilden. Du är tjej och ville inte berätta något för mins döttrar innan jag visste hur det blir" sa han och jag kände mig värm om hjärtat. Att han berättar det för mig före hans döttrar.
"Oj" fick jag ut ur min mun.
"Det är bara om du har en bra idée så är det bara att säga till" sa han och vi gick ut i köket.
"Ta med henne till Paris" skämtade jag och skrattade.
"Smart idée" sa han och såg fundersam ut.
"Jag skämtade" förklarade jag för honom.
"Ett bra skämt. Haha" sa han och jag började skratta. Är på bra humör när kg fick reda på i morse att jag slapp och jobba idag. "Men tar flyget till Paris, tar bara en timma och stannar där i tre dagar. Och när vi är på Eiffeltornet så kan jag fria" sa han och skulle helt klart vilja vara i Annes skor då. Eiffeltornet, i Paris, kärlekens stad och vara där med en kille man gillar.
"Varför frågar du mig om idéer när du kommer på själv?" frågade jag ironiskt. Han skrattade bara till svars. "Men det kommer blir hur perfekt som helst" sa jag och han log bara. Vi började laga lite middag och det slog mig, han hade en dålig nyhet med. "Vad var den dåliga nyheten?" frågade jag honom och tog fram två tallrikar ur skåpet.



"Sätt dig ner, jag ska bara sänka värmen på grytan" sa han och jag satte mig ner vid bordet.
"Jag snackade med din mammas läkare igår" sa han och stannade upp. Nej nej ek snälla säg att det är de jag inte tror att det är? Det får inte. Jag kände hur bara ett slag mot hjärtat när han sa det. Näsan började rinna och mina ögon mer glansiga. "Hon berättade att tillståndet på din mamma har blivit värre. Medicinen hjälper inte och hon har fortfarande problem med andningen" förklarade han för mig och jag kände en tår rinna ner för min kind. Ner för hackan och föll från mig. Jag snuvade med näsan och fler tårar kom längs min kind. "Dom försöker allt dom kan att hitta var som är fel med henne" sa han lugnt.
"Men inte tillräckligt" sa jag och drog min hand hårt under ögat. Och under mitt vänstra och torkade bort tårarna. Men den rann sakta ner ändå.
"Jag vet att du inte tycker det men dom har full övervakning över din mamma och kollar blodet och hon har hjälp med andningen" sa han lika lugnt igen.
"Men dom måste försöka mer! Det är deras jobb" snyftade jag ut.
"Vill du att vi åker till henne?" frågade han mig och jag nickade samtidigt som mina tårar rann försiktigt ner för kinderna och någon längs halsen. Jag torkade bort dom flesta. Och varför ska det just hända mig? Mig av alla andra på jorden. Vad har jag gjort Gud egentligen? Jag har inte gjort något som att jag skulle förtjäna all denna smärtan inom min familj. Att undra vad som kommer hända med mig här näst? Först min pappa, sen min syster och nu mamma. Jag då? Kunde inte jag försvunnit först så skulle jag sluppit all smärta som livet plågat mig med. Bland önskar jag bara att när jag går över gatan så kommer någon och kör över mig. Då skulle jag slippa allt dåligt som händer med mig och den delen mig familj. Känns bara som att jag är den ända som är kvar här, jag och Dustin.
Bara jag skulle få reda var min pappa bor. Lever han eller är han död som resten av släkten? Är jag lik honom för jag är inte lik mamma alls. Förutom att jag är en tjej. Min syster har alltid varit en kopia av mamma när jag sett bilder från henne när hon var ung.
Var min pappa är och hur han mår har jag alltid frågat mig men jag har gett upp hoppet på att få svar på dom två frågorna. Jag vet inte ens om jag kanske möt honom när jag varit ute och gått eller om han vet vem jag är och har sätt mig? Eller han kanske inte minns att han har två döttrar med min mamma. Han kanske har sätt mig när jag gått med Millie inne i London och inte gått fram och sagt något. Eller så lever han inte, för annars skulle jag bi hos han nu och inte Dustin. Millie? Jag måste snacka med henne. Jag reste mig snabbt ifrån stolen och tog på mig mina skor och en jeans jacka.
"Jag kommer sen" sa jag och snyftade och stängde ytterdörren efter mig. Jag tog upp min mobil ur fickan och smsade Millie och frågade om jag kunde ringa henne. Jag följde vägen och gick längs vägen och det började lukta grillat i min omgivning. Jag fortsatte gå och torkade mina tårar under ögonen och märkte att mins fingrar blev lite svarta. Vad är meningen att sminka sig när det är sommar?
Jag hörde min mobil pinglade till och kollade snabbt på skärmen. Louis lös det ifrån skärmen. Jag öppnade smset och läste snabbt. --Hej du. Hur är läget?-- hade han skrivit. Jag knappade in ett svar på den svala skärmen. --Hej Louis, inte så bra... Själv då? Saknar er-- svarade jag. Det tog inte så lång tid innan min mobil började vibrera mer än en gång. Någon ringde. Jag kollade på skärmen och Louis ringde. Jag försökts återhämta mig snabbt på några sekunder och svarade honom.
"Hej det är Kim" svarade jag stelt.
"Hej det är Louis, hur är det?" frågad han mig snabbt.
"Inte så bra" svarade jag och snyftade snabbt till.
"Vad har hänt?" frågade han mig oroligt.
"Kan jag ringa dig sen, inte direkt sugen att snacka om det. Kan jag rings dig om två timmar kanske?" frågade jag honom.
"Jaja" sa han snabbt. "Det är het okej, bara in du känner för att snacka om det" sa han och hörde att han var lite orolig.
"Ja bättre att snacka med någon om det istället för att hålla det för sig själv. Men går det bra om jag ringer dig då?" frågade jag honom ännu en gång.
"Helt okej" svarade han.
"Tack Lou. Hörs då" sa jag.
"Det gör vi, hejdå" sa han och lade på.

PREVIOUS: "Gillar du inte henne?" frågade jag honom lite förvirrat.
"Jo det gör jag fortfarande. Men hon gillar mig bara som en vän. Så sätter inte upp vänskapen på det. Så får låta mina känslor försvinna bara" sa han och rykte på axlarna.
"Sorry bror" sa Niall.
"Det finns fler" sa Louis och Liam nickade till ett ja.

---

Timmarna hade gått. Jag vet inte riktigt hur länge vi har suttit här i bilen. Eller i själva bakluckan. Men roligt har det varit här bak med Louis. Jag satt själv den första timmen när Louis körde tills vi stannade på ett ställa att köpa något att äta. Sen dess har Louis suttit med mig i bakluckan och Liam har kört. Tiden har ändå gått snabbt i med det har varit så roligt. Men börjar tröttna att sitta i bilen nu. Vill bara ut ur bilen och ut i solen istället för att sitta i en bil med fem killar som berättar pinsamma saker som hänt dom. Jag trodde jag skulle dö av skratt när Harry berättade sin. Som jag skrattade och fick ont i magen med för den delen. Trodde jag aldrig skulle sluta skratta.
"Är vi framme snart?" frågade jag igen efter femte gången på denna kvarten typ.
"Snart" sa Niall och Liam i mun på varandra.
"Det har ni sagt i en timme nu snart ju" svarade jag med otålig röst. Louis började skratta sidan om mig.
"Men vi är snart framme nu" sa Harry från inne i bilen.
"Men när?" frågade jag igen.
"Någon ger sig inte" hörde jag Zayn säga och skrattade med Niall i baksättet tillsammans.
"Jag hörde det" sa jag och tog fram min sura röst och tog armarna i kors och flinande med dom.
"Nu är vi framme" hörde jag Liam säga och jag kändes hur bilen svängde. Äntligen nu är vi framme. Vill bara ta av mig skorna och få sanden mellan tårna och doppa fötterna i vattnet. Ta en kall öl njuta utav värmen i min bikini.
"Vi är framme" skrek Louis i hela bilen.
"Yeeeey" ropade alla samtidigt.
"Jag älskar att slippa sitta i bilen i flera timmar" ropade Harry ut.
"Yeeeey" ropade alla ut igen. Jag kollade på Louis och fnissade bara. Jag hörde att dom andra gick ut ur bilen och smällde igen dörrarna. Deras röster kom närmare oss och jag kröp fram till bakluckan med Louis sidan om mig.
"Kan ni öppna?" ropade jag ut till dom.
"Är det något vi har glömt?" hörde jag Harrys röst utan för och såg genom glaset att han tog sig på hackan. Men dom kunde inte se oss in i med glaset var tonat så dom ser bara svart glas.
"Nej jag tror inte det" sa Liam och kollade runt om sig.
"Nej nej nej, öppna bakluckan och kolla" sa Louis och knackade på rutan och skrattade.
"Men om vi inte glömt något, då sticker vi" sa Niall glatt.
"Yeeey" sa dom där ute och tog upp händerna i luften. Och dom började gå.
"Okejdå då har vi drickan här i bilen" ropade Louis ut och såg hur Zayn och Liam stannade på en gång.
"Vi har glömt drickan och maten i bakluckan" sa Zayn och Niall och Harry såg jag vända sig om. Louis och jag skrattade tyst inne i bakluckan och stod på alla fyra. Jag vände mig mot Louis och kollade på honom. Han tyckte mest det var roligt. Jag var lite orolig om det faktiskt skulle lämna oss här inne. Jag kollade in i hans blå ögon och fastnade lite och mötte hans ögon kontakt. Har aldrig sätt Louis mjuka sida. Eller en gång när jag berättade om mamma bara för honom och då kände jag verkligen hur han brydde sig. Men att bara kolla in i hans blåa ögon känns det som jag känner hand lugna och inte skämtande Louis. Bara Louis som en ödmjuk person. Jag ryckte till när jag såg att dörrluckan öppnades utav killarna.
"Saknade ni oss?" frågade jag glatt och kröp ut ur bilen.
"Vi tänkte på drickan, höll på att glömma den ju" sa Liam och skrattade.
"Men vi saknade er förstås också" lade Zayn till och tog ut fotbollen ur bilen med. Jag tog två solstolar och vi alla började gå ner mot stranden tillsammans. Ingen kvar lämnad i bilen denna gången, alla vi sex på väg mot vägen tillsammans. Jag tog av min mina ballerina skor och kände sanden mellan tårna. Den härliga känslan att gå barfota. Har alltid älskat att göra det sen jag var liten. Niall kastade fram bollen och började sparka på den och springa efter den. Harry kastade två andra stolar i sanden och sprang efter Niall och dom två började spela. Jag satte ner dom andra två stolar jag höll i och Louis satte ner dom andra två. Vi alla fyra satte upp stolarna och tog fram handdukarna och vars en öl. Jag tog av min mitt linne och mina jeans shorts och satte mig ner i solstolen och öppnade min öl.



Timmarna gick och såg att klockan hade börjar närma sig sex på kvällen. Varit på stranden nästan hela dagen. Förutom andra halva av dagen som vi satt i bilen. Badat flera gånger, solat. Fick is kallt vatten över mig när jag log och solade av Liam och Louis. Som jag skrek och sprang efter dom. Sprang efter Louis först och avföll nästan honom och vi ramlade och jag hamlade över honom. Sen började han kickla mig så han kom över mig och satte sig på min mage. Och fortsatte och kickla mig tills Zayn och Liam kom och lyfte upp mig i armarna och benen och slängde i mig i havet. Kände mig verkligen älskad. Vi spelade även lite fotboll och åt så klart. Drickan hade börjat att ta slut från våra två kylväskor och hade ändats det tråkiga kvar, vatten. Vi alla hade börjar bli lite flummiga och gjorde lite allt möjligt. Harry och Zayn ställde sig på en liten klippa och låtsades att dom var Jack och Rose från Titanic. Sen föll dom överbord och rakt ner i sanden. Och vi alla dansat runt på stranden och sätt ut som ett par yra höns. Roligt men tur att det bara finns vi här. En perfekt sista dag att fira killarna sista dag här innan dom åker imorgon. Att åka till stranden var nog den bästa idéen jag har hört Niall säga nu under alla dessa dagarna.

Jag lämnade Dustin i huset med hans två döttrar. Regina verkade vara helt okej. Jag visste att han hare två döttrar och en var lila gammal som mig typ. Var lite orolig om hon skulle vara en sån kaxig typ som Zoey på skolan. Eller rättare sagt, min föra skola. Regina är ett år äldre än mig, börja sitt andra år på college till hösten och har hur torr humor som helst. Och älskar att spela gitarr. Hon sjunger faktiskt inte så dåligt heller för den delen.
Jag gick längs vägen mot Harrys hus. Idag skulle dom åka mot London igen för att jobba. Leendet på munnen fanns inte alls när jag gick längs väggen med solen i ögonen. Jag kom fram till huset och såg Niall och Liam stå vid bilen och packa väskorna i bilen.
"Hej killar" sa jag och dom kollade mot mig och log.
"Den röda kommer" sa Niall och vi skrattade åt det.
"Hej du" sa Liam och lyfte upp en väska in i bilen igen. "Så vad händer?" frågade Liam mig och jag kramade om han och sen Niall.
"Kom över och tänkte se att ni inte kört utan att säga hejdå till mig" sa jag och log halvt.
"Det skulle vi aldrig göra" sa Niall och blinkade med ögat. Jag fnissade.
"Dom andra är där inne och äter om du vill med ha något" sa Liam.
"Ja får gå in och säga hej till dom med" sa jag och började gå mot dörren. Jag hörde hur en baklucka smällas igen och kollade bak och såg Niall och Liam komma bak efter mig. Jag väntade in dom och vi gick in tillsammans.
"Gissa vem vi hittade där ute?" ropade Liam högt i huset. Det syns verkligen att dom alla känner sig som hemma där.
"Städsaker till Niall" hörde jag Zayns röst. Och att det kom skratt ifrån köket och hörde Liam även skratta.
"Vadå städsaker?" frågade jag Niall och Liam förvirrat och tog av mig min andra sko med.
"Oh den röde är här" hörde jag Harry säga ute i köket. Jag kollade frågande mot Liam och Niall när vi gick mot köket.
"Niall ska städa toaletten i stugan för han kom sist ner i poolen" skrattade Louis fram. Samt alla andra förutom Niall som gjorde en ledsen min som fick mig med att skratta.
"Men nej så taskigt" skrattade jag lite fram och kollade mot Niall.
"Då kan du hjälpa mig?" frågade han glatt.
"Ohnej. Det kan du glömma, vill gärna så fall leva när jag går ut där ifrån" sa jag och hörde att Louis och Zayn började skratta. Högt.
"Det var taskig" sa Harry. "Så illa är det inte" sa han och Liam började med skratta.
"Nejnej, inte alls så illa. Det var ju därför jag fick göra det" sa Niall ironiskt och jag började skratta.
"Sant" sa Harry och skrattade med.

Jag följde med Niall ut i stugan med en stor hink fult med olika vätskor som han skulle använda när han ska städa där ute. Vi gick över gräsmattan och jag erbjöd mig att följa med ut för att ville inte säga hejdå till dom och tillbringa så mycket tid som möjligt innan dom sticker. Plus det är lite synd om Niall med. Vi gick in i stugan och såg hur tomt allt var, ingen extra säng, inte fullt med saker över allt och kläder. Niall öppnade dörren till toaletten och det såg inte så illa ut som jag hade föreställt mig.
"Hjälpa till lite?" frågade han mig och höll fram en flaska till mig led något medel i. Jag skakade på huvudet och lutade mig mot dörrkarmen. "Varför följde du med ut då?" frågade han underligt och skrattade lite.
"Ville se hur förjävligt det var här ute och se dig städa. Skulle aldrig kunna sig dig städa innan du frågar om hjälp" skrattade jag fram och Niall gav mig en sur min som jag skrattade med åt. Han började med att läsa på alla flaskor vad allt var för medel.
"Varför kunde man inte ha ett medel till över allt istället för flera stycken som man inte ens vet vad det betyder" sa han ironiskt och jag skrattade åt honom när han läste på en vit flaska med en blå kork. "Gud tacka bilderna" sa han stolt. Det tog inte så lång tid innan han kom igång med städningen och började putsa spegeln. "Så tänkte fråga dig en sak" sa han och torkade av spegeln.
"Visst vadå?" frågade jag glatt och iakttog honom.
"Vill bara försäkra mig. Hur är det mellan dig och Liam?" frågade han mig.
"Det är fint, det är nog som vanligt igen tycker jag. Har han sagt något då?" frågade jag honom.
"Nej det har han inte. Men ville bara höra om allt var okej mellan er" sa Niall och jag log för hans omtanke.
"Jag berättade för honom att jag inte hade samma källor för honom som han hade för mig. Och det verkar ändå som han tog det bra att inte förstöra vänskapen" förklarade jag för honom.
"Precis, han sa att han ville inte förstöra vänskapen alls" sa Niall och jag log igen. Att Liam ville verkligen heller sätta vår vänskap på spel.

---

Förlåt för väntan, men hade ingen idee alls. Men fick en idee av en kompis till mig så jag skrev lite idag. Plus där är bilder med i detta, YEEEY !!

PREVIOUS:
"Vad var det du var förvirrad över?" frågade jag henne. Hon skakade på huvudet och henne röda hår rörde sig med en rörelse till. "Vad är det då?" frågade jag henne.
"Jag kan inte berätta för vet inte hur du ska tycka då" sa hon och kände en konstig känsla. Blev inte sårad men av att det är något med Liam verkar det som hon känner och vill inte berätta.
"Men om det är något så är det bara till att snacka med mig om du vill" sa jag och hon fick ett litet leende på läpparna.

---

"Vi måste snacka" sa Liam och tog en klunk av sin dricka.
"Om vadå?" frågade jag lite osäkert men ändå glatt.
"Om kyssen" sa han och jag kollade snabbt upp mot honom och såg att han såg bekymrad ut. Vilket jag med var.
"Ja det borde vi" sa jag.
"Så...." sa han och stannade upp. Han sa inget mer.
"Så vadå?" frågade jag honom.
"Ingen aning" svarade han och jag skattade åt det. "Men hur känner du för mig?" frågade han mig och jag stelnade till. Jag vill absolut inte såra honom men vill ändå att han ska veta aningen.
"Mamma sa alltid att man ska berätta sanningen för någon istället för att ljuga och man blir glad över lögnen. Men ärligt talat så vet jag inte hur jag känner. Vet inte om jag bara tar dig som en vän eller jag börjar få känslor" sa jag med en lugn och osäker röst. Han såg ut som han inte visste vad han skulle säga.
"Din mamma har helt rätt om den saken. På något sätt är det att bli sårad än att tro på än lögn" sa han och jag små log lite åt honom.
"Hur känner du om mig då?" frågade jag honom.
"Jag har alltid gillat dig. På något mer än en vän. Sen när vi träffades igår blev jag överraskad glad och kände känslorna för dig. Och sen efter kyssen så kändes det rätt. Men sanningen är att det känns som du inte gillar mig på samma sätt som jag gillar dig" sa han och det kändes hårt mot hjärtat för jag vill inte såra honom.
"Ja men vill inte såra dig men vill inte ljuga att säga att jag har samma känslor för dig" förklarade jag för honom och kände mig riktigt taskig. Känns nästan som jag kommer förlora Liam som vän eller att varje gång vi ses kommer det bli helt pinsamt. Vill inte att det ska hända med oss.
"Bättre att du säger vad du känner. Jag klarar det" sa han och pressade fram ett leende. Jag tog ett djupt andetag och andades ut.
"Kyssen" började jag med. "Jag vill inte såra dig Liam. Jag älskar dig men mer som en bror. Och kyssen vi hade, jag kände ingenting" sa jag och kände även en lättnad över att ha sagt det. Men kände mig taskigare än vanligt. Riktigt taskig mot honom. Jag kollade upp mot honom och såg att han kollade ner. "Förlåt" sa jag. Han lyfte huvudet upp och hade ett litet leende på dina läppar. Hans bruna ögon var glansiga och jag känner mig som världens hemskaste person.
"Det är inte ditt fel" sa han och hade fortfarande ett litet leende på läpparna. Men det kändes inte riktigt, utan att han pressade fram det. Jag kollade på honom med orolig blick och ville att han skulle säga sanningen. Jag kollade på honom ett bra tag djupt in i ögonen innan han öppnade dörren. "Det är inte ditt fel att du inte har känslor för mig, men det är okej. Jag älskar dig med. Men fortfarande vänner?" sa han och jag gick ett glatt leende och nickade. Han log lite mer än innan åt saken.
Jag reste mig upp ifrån stolen och gick runt om bordet och gav Liam en stor och härlig kram. Jag kände hans armar omfamna mig med och log. Glatt att vi inte gör allt för pinsamt om hela saken. Så hoppas vi kam umgås och prata som vanligt igen. För han har alltid varit där den senaste tiden när jag behövt någon att prata med om mamma och allt. Har varit skönt att haft han där vid min sida så vill inte förlora honom alls.
Vi släppte taget runt om varandra och jag gick och satte mig på stolen igen mitt emot honom igen. Jag log mot honom och han log lite tillbaka.
"Är allt okej mellan oss nu då?" frågade han mig.
"Ja för mig är det. Dig med?" frågade jag honom tillbaka.
"Jadå. Så allt som vanligt igen då" sa han och vi log mot varandra.
Vi fortsatte dagen med att försöka allt var som vanligt. Bara lite pinsamt var det när vi gick ifrån cafét. Sen var det mesta som vanligt och glömde nästan helt bort om allt som hade hänt. Levde bara i nuet och hade sjukt roligt med Liam. Själv klart stötte han på några fans och ibland fler på en del ställe. Jag stod en bit bort och kolla så glad han gjorde folk. Tänk så skulle jag ha varit för mer än en månad sedan. Att en bild kan ge så mycket glädje och bara få träffa en person.


Jag vaknade att någonting lät i bakgrunden. Men första tanke var att Louis skulle försöka smyga sig ut ur stugan idag igen. Han var inte direkt smidig igår morse när han gick ifrån stugan. Men det var en melodi. En kände igen det och insåg att det var min mobil. Jag reste mig upp och såg Harry sidan om mig vaknade till med.
"Svara" sa han trött och jag gick mot mobilen. Jag läste vem det var på skärmen. Paul.
"Det är Paul" sa jag till Harry och han reste sig i sängen.
"Vas happin" sa jag i luren.
"Hej Zayn" sa Paul i andra delen av samtalet.
"Vad är det? Vi är lediga och vi sov" sa jag till honom.
"Ja jag inte till er att ni inte skulle hålla er ifrån pressen för en stund nu" sa han i luren och jag fattar inte vad han snackar om.
"Vad snackar du om?" frågade jag förvirrat och Harry kollade underligt mot mig.
"Sa jag inte det?" frågade han mig lite irriterat.
"Jo men vi har inte gjort något" sa jag oskyldigt.
"Tjejen, den rödhåriga tjejen. Där är hundra tals bilder på henne och Liam sen igår. Utanför Harrys hus där han kramar om Anne. Och bilden på twitter, där hon hänger över Liams axel" sa han och jag satte på högtalare så Harry med kunde höra.
"Men dom är bara vänner" sa jag till honom.
"Bilder när dom sitter på ett café och ser ledsna ut, kramar varandra och hon står en bort ifrån och ser glad ut när han är med fans. Allt ser ut som att hon är stolt över sin pojkvän" sa Paul igen. Han över reagerar bara. Så farligt är det inte.
"Men ring till Liam istället" sa Harry och gäspade.
"Hej Harry" sa Paul glatt. "Han svarade inte, kan ni ge telefonen till honom?" frågade han. Jag reste mig upp ur sängen igen och öppnade dörren.
"Visst" svarade jag och öppnade den andra dörren. Där låg Louis, Niall och Liam och sov. "Liam" skrek jag och han vaknade till. Samt som Louis och Niall. "Telefon, det är Paul och det är viktigt" sa jag till honom och gav han mobilen. Niall såg lite förvirrad ut Liam tog mobilen. Han började snacka och reste sig ifrån sängen och gick ut ur rummet.
"Vad var det om?" frågade Niall mig.
"Pressen har mycket bilder om Kim och honom sen igår. Och något med bilden på twitter" förklarade jag för dom. "Men dom är ju bara vänner" sa Niall.
"Precis det jag sa" sa jag tillbaka.
"Jag tror dom är mer än vänner" sa Louis och både Niall och jag vände våra blickar mot honom. Han hade satt sig i sängen nu.
"Vad menar du?" frågade Niall underligt.
"Igår när Kim och jag var i köket och snackase så sa hon att Liam kysste henne när han gick med henne hem. Men hon såg bekymrad ut över något men hon ville inte berätta för att Jon ville inte veta vad jag skulle tycka om saken. Fattade inte vad hon menade med det" förklarade Louis för oss två och höll helt med honom. Att det var lite förvirrade att hon inte ville veta vad han skulle tycka.
"Så hon ville inte berätta för dig för att hon ville inte veta vad du skulle tycka?" frågade Niall honom förvirrat.
"Konstigt" sa jag.
"Vad är konstigt?" hörde jag Liam säga och jag vände mig om mot honom. Jag vände mig mot Louis och gav honom blicken att han skulle berätta.
"Vad ville Paul då?" frågade Niall och vände sig mot honom.
"Klaga mest tyckte jag" sa han och suckade.
"Om vadå?" frågade jag nyfiket fast jag ändå visste.
"Att pressen tror att jag och Kim har en sak på gång" sa han och skrattade lite.
"Har ni det då?" frågade Louis honom och Liam skakade på huvudet. Men kyssen och allt. Vad snackade dom egentligen om igår.
"Kyssen då?" frågade Niall och både Louis och jag vände blicken snabbt åt Niall. Liam vet ju inte om att vi vet om. "Hur visste ni?" frågade Liam lite underligt.
"Kimberley berättade för mig igår när Niall väckte dig" sa Louis. Och Liam nickade till ett svar. "Så har ni något på gång?" frågade Louis igen.
"Nej det har vi inte" svarade Liam ändå på ett glatt sätt. Men han gillar henne och det har vi märkt och han har sagt.
"Gillar du inte henne?" frågade jag honom lite förvirrat.
"Jo det gör jag fortfarande. Men hon gillar mig bara som en vän. Så sätter inte upp vänskapen på det. Så får låta mina känslor försvinna bara" sa han och rykte på axlarna.
"Sorry bror" sa Niall.
"Det finns fler" sa Louis och Liam nickade till ett ja.

PREVIOUS: Vi släppte varandra och sa hejdå till varandra lite pinsamt. Jag låste upp dörren och var helt förvirrad av som precis som hade hänt. Vi hade kysst. Det kändes osäkert. Jag kände ingenting, absolut ingenting. Inte som jag kände hos Greg. Jag kanske har känslorna kvar hos honom och kan inte gå vidare kanske ?

---

Jag vaknade av att dörren där nere smälldes igen. Jag tog mobilen intill mig och såg att klockan var tolv. Jag la mobilen ifrån mig och gick till fönstret och kollade ut. Liam kom upp i mitt huvud och där efter Greg. Kyssen. Allt kom upp i huvudet som en video. Jag känner mig så taskig, för jag kände ingenting. Ingenting alls. Som jag gjorde med Greg. Kyssen med Liam blev som en pinsam kompis kyss. Det blev lite pinsamt av det, tänk om Liam kände något. Eller han kanske inte kände någonting. Det känns fel att veta att han gillar mig när jag inte gillar honom på det sättet.
Jag gick in på toaletten och kammade igenom håret och det slog mig. Jag skulle träffa Liam halv ett. Jag skyndade mig att göra mig i ordning. Jag tog min mobil och skickade ett sms till Liam att jag kommer lite senare.


Vad gjorde jag uppe så här tidigt? Vi är lediga och jag vaknar nio på morgonen. Jag satte mig upp i sängen och gick in på twitter. Twittrade tillbaka till några fans och gjorde någon Tweet. Jag gick in på Nialls logg och kollade vad han hade lagt ut. Jag klickade på länken till en bild på mobilen och Liam kom upp på skärmen när han höll Kim över axeln. Såg att flera fans hade retweetad det och skrivit vem är tjejen? Hur känner ni henne? Är dom tillsammans? Jag önskar att jag var henne. Så ful hon är.
Flera olika kommentarer. Tyckte det var lite konstigt att dom tycker hon är ful. Man ser bara hennes ben och rumpa. Man kan inte avgöra vis benen om hon är ful eller inte. Men har lärt mig när någon snackar skit om en så är dom bara avundsjuka. För Kimberley är absolut inte ful. Hon är unik. För hon är sig själv och hon vågar vara sig själv. Rolig och härlig att hänga med.
Jag kollade runt lite på twitter och gick in på kik. Svarade några fans där till och såg att några svarade igen direkt. Jag satt i två timmar vid mobilen i sängen och bara var inne på flera olika appar, snackade med lite fans via kik och twitter. Jag blev trött på att sitta där och gick in i huset. Anne var ute och hängde tvätten. Jag ställde mig vid henne och snackade lite. Sen in i köket och gjorde några mackor. Dustin kom med in i köket och satte sig vid bordet vid mig.
"Okej om jag sätter mig ner här?" frågade han när han redan hade satt sig ner. Jag nickade ett ja och fortsatte att tugga på min macka. "Så ni kände Kimberley sen innan verkade det som?" frågade han mig.
"Ja vi träffades en gång. Sen har Liam träffat henne några mer gånger sen" sa jag till honom.
"Okej för ni verkade komma bra överens" sa han.
"Hon är lätt och snacka med. Och är rolig och sig själv" berättade jag för honom.
"Ja det är hon. Synd bara att jag inte haft någon kontakt med henne eller hennes mamma på flera år. Sist jag såg henne var på hennes mormors begravning. Hon var kanske fyra år eller något" förklarade han. Det måste ha varit svårt för dom att komma så nära så snabbt i med hon verkade vara tvingad att flytta till Dustin. Turen är att dom verkade komma överens.
"Så ni tappade helt kontakten sen då eller?" frågade jag honom.
"Ja helt och hållet. Jag visste inte ens om att hennes syster hade dött i en bilolycka eller att då Charlotte, hennes mamma blivit sjuk" förklarade han. Jag visste inte ens om att hon hade en syster.
"Men hennes pappa då?" frågade jag honom och tog en stor tugga av mackan.
"Han lämnade henne när hon var liten" förklarade han för mig och det kändes i hjärtat. Skulle aldrig klarat om min pappa skulle lämnat mig och mina systrar skulle dött i en bilolycka sen att ens mamma blir sjuk. Och jag tyckte det var jobbigt när mina föräldrar skilde sig när jag inte ens var hemma.
"Herregud" fick jag ut ur munnen, visste inte vad jag skulle säga.
"Hon har haft det tufft och hon är en stark människa. Så vi hoppas att Charlotte blir bättre" sa han och jag nickade till och instämde.
"Visste inte att hon hade det så tufft" sa jag till honom.
"Inte jag heller när läkarna ringde till mig" sa han. "Allt blev som en skock att jag inte visste någonting nästan" förklarade han och såg lite på honom att han tyckte det var jobbigt. "Men nog snackat om det. Fick ni i henne i poolen?" frågade han mig och skrattade. Jag började med skratta för Zayn fick med ett dopp.
"Ja vi fick i henne. Zayn bar henne till poolen och vi skulle slänga i henne men hon drog med sig Zayn i vattnet så vi hann inte" skrattade jag fram. Dustin började skratta med mig.
"Synd att jag inte såg det" skrattade han fram lite.
"Ja det var en rolig syn. För hon vände sig snabbt till Zayn och kramade om honom och lutade sig i poolen för som stod typ vid kanten" förklarade jag och vi fortsatte att skratta.
"Gick hon hem eller till mig ikväll eller sov hon här inatt?" frågade han mig.
"Liam följde henne hem igår hem" svarade jag honom.
"Snällt av honom att följa med" sa han och log.
"Det var de ja" svarade jag honom. Vi satt vid bordet och snackade lite om lite alls möjligt. Tills han sa att han skulle gå hem till sig. Jag kollade mot klockan och den var redan tolv. Nu måste killarna ha vaknat. Jag tog undan allt pålägg och satte resten in i diskmaskinen. Jag gick ut i stugan igen och dom sov inu. Herregud, hur kan dom sova så länge? Jag kollade mot alla och såg att Niall började vakna till. Jag stod vid dörr karmen in till rummet och iakttog honom när han vaknade till.
"Hej" sa han och sträckte på sig.
"Daggs att vakna nu ja" sade jag till honom.
"Är alla andra vakna?" sa han och kollade snabbt runt om sig.
"Nej bara jag, Anne och Dustin stack precis hem till sig" svarade jag.
"Okej hur länge har du varit vaken då?" frågade han mig
"Sen typ nio eller något" svarade jag honom.
"Shit" svarade han snabbt och gick upp ur sängen.
"Mysigt att sova i skjorta" sa jag och kollade på dom kläderna han hade på sig igår.
"Orkade inte byta om" sa han och jag gick ut och satte mig på en av plaststolarna. Jag satt där och njöt ut av solen. Och utav att vara ledig. Riktigt härligt början av sommaren med att ha semester med killarna. Jag tog av min tröjan och vände stolen mot solen sken och jobbade lite på min vita mage.
"Vi borde väcka Liam" sa Niall när han kom ut ifrån stugan efter ett tag.
"Varför det?" frågade jag och vände mig mot honom.
"Hörde att han fick sms så såg att Kim hade skrivet att hon skulle bli lite sen så hon kommer snart" sa han.
"Ska dom träffas, när bestämde dom det?" frågade jag Niall lite förvirrat.
"Ingen aning dude" sa han. "Kanske när han följde henne hem" sa han några sekunder senare. Och det skulle kunna vara möjligt.
"Sant men gå in och väck honom då" sa jag och slött ögonen igen mot solen. "Och ta ut mina solglasögon" ropade jag till honom.
"Okej bossen" ropade han ut till mig och jag så log för mig själv. Jag hörde hur dom andra där inne började vakna plus att Niall började skratta för fullt. Jag hörde Anne ropa att Kim var här så jag reste mig från stolen och gick mot huset och mötte henne i köket.
"Hej Lou" sa hon och kramade mig.
"Hej" svarade jag glatt.
"Glömde du ta på dig tröjan eller?" frågade hon och kollade mot min mage.
"Distraherade eller?" frågade jag och blinkade mot henne på skoj.
"Helt klart, dör inom bords" sa hon med fejkande panik och tog händerna från kinderna. Vi båda började skratta.
"Så dålig kanske den inte är" sa jag.
"Bara jag har solglasögon så blir det okej, den bändas av det ljusa ju" sa hon och skrattade igen.
"Det var inte schyst ju" sa jag och hon gjorde ett stort leende mot mig. "Vill du ha något att äta, Niall väcker Liam" s jag till henne och hon nickade till glatt. Jag tog fram lite mackor och pålägg ut till henne. Hon var ganska glad och såg lite bekymrad ut, inte som för två minuter sedan. Jag gjorde en till macka igen till mig själv medan Kimberley tog två. Vi satt under lite tystnad och hon såg förvirrad ut. "Vad är det för något du ser bekymrad ut?" frågade jag. Hon ryste lite på huvudet och kollade upp mot mig.
"Ja men det är inget" sa hon och tog en tugga av mackan.
"Du kan berätta för mig" sa jag och kollade in i hennes bruna mörka ögon.
"Okej" sa hon och tog ett djupt andetag. "Liam kysste mig igår" sa hon och jag stannade typ upp. Jag blev glad för Liams skull men vet inte själv hur jag riktigt känner om saken. Om att det kommer hålla eller bara en sommar flört.
"Vad var det du var förvirrad över?" frågade jag henne. Hon skakade på huvudet och henne röda hår rörde sig med en rörelse till. "Vad är det då?" frågade jag henne.
"Jag kan inte berätta för vet inte hur du ska tycka då" sa hon och kände en konstig känsla. Blev inte sårad men av att det är något med Liam verkar det som hon känner och vill inte berätta.
"Men om det är något så är det bara till att snacka med mig om du vill" sa jag och hon fick ett litet leende på läpparna.

PREVIOUS: Jag sprang runt om trädet och bakom stugan. Jag andades ut och lutade mig mot husväggen. Tog några steg åt vänster och kollade runt om hus kanten. Där kom Niall på språng och jag vände mig om snabbt och sprang runt om stugan och kom i Louis famn. Fast igen.
"Men hallå" sa han och jag kollade upp mot honom. Han kramade om mig och hörde Niall komma bakifrån.
"Gruppkram" sa han och kramade om mig bakifrån. Nu är jag defeletivt fast.

---

Kvällen var helt underbar hit än tills. Maten var utsökt och allt tog slut. Trodde aldrig det när jag såg det innan på grillen. Jag tog upp två av pinnarna och Anne kastade en och fick ner en.
"Yeah, nu får bättra er nu killar" sa jag lite malligt.
"Du ska allt få se" sa Zayn från andra sida av planen.
Dustin kastade en pinne och missade. Niall tog en av sina två och kastade över planen och mot en kub. Den studsade upp och flög mot Harrys fötter.
"Aaash, akta mig dude" sa han och hoppare till. Jag började skratta för det såg rätt roligt ut, samt gjorde Niall det.
"Så inte i vägen då" sa Niall och tog sin andra pinne. "Kasta du annars först" sa han och tog ett steg tillbaka. Jag gick fram till linjen och kastade min första pinne över planen och den gled längs kuben.
"Skämtar du med mig?!" sa jag irriterat för mig själv.
"Det var nära" sa Dustin snällt. Jag kollade på honom och han stod sidan om Anne och höll om varandras ryggar. Dom måste gilla varandra riktigt mycket. Längtar tills jag hittar en kille som jag kan gosa och mysa med som dom två gör.
"Men nära skjuter ingen hare" ropade Louis över planen.
Jag tog tag i man andra kille och pussade den lätt och kramade om den. Det måste ge tur. Jag siktade mig in på kuben framför Liam. Jag kastade iväg pinnen och den kom precis på kuben och den föll ner.
"Yes" sa jag högt och kramade om Niall hårt. Glädjen som sprider inom sig när man slår med en kub. "In your face" sa jag glatt mot Liam och dom. Dom tog upp pinnarna och började kasta, samt dom två kubarna som Anne och jag fick ner.
Vi fortsatte och spela kubb. Vi förlorade när Niall träffade kungen i mitten. Så killarna blev glada och började hålla på med Niall. Tyckte lite synd om honom men det var rätt roligt. Anne och Dustin gick in i huset mesans killarna och ha satt utanför stugan och mös. Jag satt i plats stolen med en filt runt om benen och skrattade åt Louis. Tror jag aldrig har hittat en person i hela mitt liv som har sån bra humor som han har. Och som jag skrattar, det är inte ens sant. Vi satt och snackade om allt, jag berättade om flytten hit och mamma. Jag hörde på deras röster att dom brydde sig om mig och tyckte det var lite synd om allt. Men sen började vi snacka om pinsamma saker vi har gjort råkat göra. Varje berättelse dom berättade fick mig att skratta varje gång. Allt pinsamt dom gjort mot varandra som ett band. Dom måste verkligen älska varandra så mycket att dom orkar stå ut med varandra som dom håller på. Jag skrattade på för fullt.
"Gulligt skratt" sa Liam och ett leende började växa på mina kinder. Jag rodnade lite lätt och kollade ner. Tog håret bakom örat. Jag kollade upp och möttes av Liams ögonkontakt. Kunde inte se så mycket för solen hade börjar att gå ner över träden. Men hans ögon var djupa, bruna.
"Zayn kom in här" sa Louis och nickade in mot stugan. Zayn reste sig från stolen och följde med Louis in.
"Hemligheter, ojoj" sa Liam och vi började skratta. Det tog inte så lång tid innan Louis och Zayn kom ut med lömska leende. Zayn satte sig ner i stolen igen och Louis ställde sig i dörrkarmen och log som ett fån.
"Vad snackade ni om?" frågade jag nyfiket.
"Det får du se" svarade Louis lömskt tillbaka. Jag gav han en killerblick och hörde hur Niall började skratta.
"Jag vet" skrattar han fram.
"Vadå?" frågade jag honom nyfiket.
"Ingenting" sa han snabbt och slutade skratta. Eller han försökte hålla sig ifrån att skratta. Jag skakade lätt på huvudet och skett i det. Niall är ändå bara för gullig med hans skratt.
"Kim, vill du ha en tjockare filt?" frågade Louis mig.
"Ja visst" sa jag och reste mig upp. Tog av filten runt om mig och gick mot stugan. Louis kom ut med en tjockare filt och han fick den tunna av mig. Jag kände ett grepp runt om magen och hur jag lyftes upp från marken. Jag skrek till av reaktionen och såg att det var Zayn som lyfte mig. Dom andra började skratta.
"Varför lyfter nu alltid mig?" frågade jag och försökte mig vända att se Zayn huvud.
"För du ska i poolen nu" sa Zayn och skrattade.
"Nej nej nej" skrek jag nästan panikslaget.
"Its play back time" sa Harry och dom började gå ifrån stugan.
"Nej ni menar inte allvar" sa jag och såg att poolen kom närmare och närmare för varje steg Zayn tog. "Släpp ner mig" skrek jag.
"Nej du ska i" sa Niall och skrattade.
"Och ni visste om att det var de Louis och Zayn snackade om?" frågade jag irriterat. Dom sa ja allihopa samtidigt.
"Men nej så taskigt" sa jag lite halvt ledset.
"Du smet undan innan ju" sa Liam.
"Ja jag hoppar inte frivilligt i med kläderna på ju. Är inte så dum och gör det" sa jag.
"Det är ju därför vi kastar i dig" sa Louis.
"Men varför jag? Varför inte Liam eller Niall?" frågade jag och dom tänkte till lite såg jag.
"Du är tjej" sa Harry stolt.
"Och du berättade inte att du skulle hit här" sa Liam.
"Det gjorde inte ni heller för den delen ju" sa jag emot. Jag kollade på dom och såg att dom tänkte som svar.
"Hon har en poäng" sa Zayn.
"Tack, äntligen någon som håller med" sa jag med ironi i min röst. Vi stod framme vid poolen och jag kollade ner i vattnet. Det ser inte så djup ut om man väl kollar. Kände att Zayn släppte taget runt om mig så stod på marken igen. Han höll fortfarande om mig och jag kom på en plan. Kommer få riskera något men det blir helt klart värt det. Vi stod vid poolkanten och kollade ner.
"Så söta nu är då" sa Harry och vi vände oss om och skrattade.
"Släpper inte taget om henne" sa Zayn och kramade om mig lite hårdare.
"Naww" sa jag mot honom.
"Annars sticker du iväg ju" sa han och vi började skratta. Han var inte så gullig, ville mest att jag inte skulle springa ut över gräset igen och komma undan igen.
"Kanske sant" svarade jag.
"Men nej du ska i nu" sa Louis och såg att han började få mot oss. Jag vände mig snabbt om mot Zayn och kramade om honom hårt. Lutade mig skarpt mot poolen och både Zayn och jag åkte i. Jag tog ett djupt andetag precis innan och släppte Zayn när vi kom under ytan. Jag flöt upp och skrattade. Jag simmade till kanten och Zayn kom upp över ytan.
"Vad var det där?" sa han snabbt och simmade mot kanten med.
"Tyckte du behövde bada, du luktade" sa jag och skrattade. "Det var ju skönt" sa jag och flöt bak på rygg.
"Nej inte alls" hörde jag Zayn säga och nästa sekund var han på land igen.

Klockan hade börjar närma sig ett på natten. Himlen var inte hel svart, mörkblå bara. Himlen blir aldrig så svart som på vintern. Liam går vid min sida. Han erbjöd sig att följa mig vägen hem. Vi gick sidan om varandra, tysta. Njöt av stunden.
"Vad gör du imorgon?" frågade han mig och bröt tystnaden.
"Ingenting tror jag, kanske lär känna staden" svarade jag. "Något speciellt?" frågade jag honom.
"Tänkte om du ville träffas imorgon?" frågade han mig. Menar han själv eller bara vi två. Känns lite pinsamt att fråga honom om det bara är vi två i med han har sagt att han gillar mig, han ingen aning om han gör det inu. Jag vet inte om jag gör det eller om jag fortfarande har känslor för Greg.
"Hur menar du?" frågade jag medians vi gick. Flera hus var helt släckta, några enstaka rum var det som var tända.
"Att du och jag träffas och hänger lite" sa han.
"Ja det låter kul" svarade jag och vi kollade mot varandra och log. Vi var nästan framme vid huset. Vi bestämde att jag skulle komma till honom vid ett tiden i med vi kommer att sova länge inatt.
Vi stod utanför dörren och stod mot varandra. Kollade in i varandras ögon. Nästan precis som vanligt.
"Då ses vi imorgon" sa han och vi kramade om varandra.
"Det gör vi" sa jag tillbaka och släppte taget om honom. Jag kände att han inte släppte om min rygg. Han lutade sig närmare mig och kysste mig på läpparna. Jag kysste honom tillbaka. Vi stod där mitt i natten, utanför huset och kysstes. Vi släppte varandra och sa hejdå till varandra lite pinsamt. Jag låste upp dörren och var helt förvirrad av som precis som hade hänt. Vi hade kysst. Det kändes osäkert. Jag kände ingenting, absolut ingenting. Inte som jag kände hos Greg. Jag kanske har känslorna kvar hos honom och kan inte gå vidare kanske ?

---

Tänkte i med att när jag började skriva då hade jag ändå en del bilder i en del kapitel och nu inga alls. Och allt blir roligare med bilder, så ska bättra mig på att hitta bilder till kapitlena. Så börjar i nästa (hoppas jag på). haha. Xxx

PREVIOUS: "Nej jag fixar detta. Men vill att du ska veta att min son och hans kompisar redan är här. Och du vet bandet One Direction?" frågade hon mig och jag nickade glatt till svar. "Min son är med där med dom andra fyra killarna som är ute i stugan just nu" förklarade hon för mig.
"Okej" svarade jag enkelt och såg att Anne log mot mig. Hon vet ju inte om att jag har träffat dom förut. Undra hur hon kommer reagera när vi kommer träffas.

---

Jag hörde hur killarna var ute i trädgården och kollade snabbt ut genom fönstret och såg att dom spelade fotboll. Jag hjälpte Anne till att fixa salladen och smyg kollade ut genom fönstret då och då.
"Han där med brunt lockigt hår är min son" sa Anne och peckade mot Harry.
"Harry okej" sa jag och delade gurkan.
"Är du ett fan?" frågade hon mig. Det verkar som hon nästan inte bryr sig om jag är ett fan utav dom eller inte. Bara jag inte skriker som en idiot.
"Ja jag är" sa jag och log.
"Okej" svarade hon enkelt.
"Var är toaletten föresten?" frågade jag henne.
"Gå runt om trappan och andra dörren" sa hon och jag började gå. Jag gick mot toaletten fast jag inte behövde gå men känns konstigt att killarna verkar inte veta att jag är på samma tomt som dom är på. Eller vet dom om det och bryr sig inte om saken? Själv tycker jag det känns konstigt. Jag öppnade dörren och stängde dörren efter mig. Jag ställde mig och kollade mig i spegeln. jag rättade till halsbandet och kanade genom mitt hår med handen snabbt och rättade till luggen. Min bruna utväxt hade börjat synas lite mer och mer. Får färga om det rött kanske igen eller blir det att jag färgar det brunt som min naturliga hårfärg. Vara lite mer diskret. Lyser inte upp så mycket mer då. Jag spolade och öppnade kranen för att det skulle höras att jag var på toa. Öppnade dörren och gick ut i köket. Anne var inte där mera, såg att hon stod vid grillen med Dustin. Salladskålen stod dör ute på bordet och hon blev snabbt klar. Jag stängde glasdörren efter mig och gick ut över gräset och kollade lite på killarna som spelade fotboll borta vid stugan. Louis hade bollen och passade den mot Liam. Oj Liam, hur kommer det bli när jag kommer träffa honom. Så som vi har snackat den senaste tiden. Jag gick mot Dustin och Anne som stod vid grillen tillsammans.
"Hur går det?" frågade jag dom och kollade på fläskfiléerna som log på grillen.
"Dom är inte brända än så alltid något" sa Dustin och vände på någon bit.
"Alltid något. Men hur mycket ska vi inte äta?" frågade jag och kollade på allt köttet.
"Det är extra för killarna äter som hästar. Speciellt Niall, han i dom mörkbruna shortsen med bollen" sa Anne och vi vände oss om och kollade på dom.
"Jag vet vem han är" sa jag glatt mot Anne och log mot henne.
"Hade redan glömt" sa hon och vi skrattade lite åt det. Jag stod och kollade på dom när dom spelare tillsammans. Jag såg att Zayn stannade upp och kollade mot Anne och mig som stod och kollade på dom.
"Och han är Zayn" sa jag och kollade mot henne. Men hon stod inte där. Kollade runt om mig och såg att hon var borta vid bordet som var dukat och fint. Jag kollade mot killarna igen och alla stod stilla och kollade mot mig. Dom visste då inte att jag skulle vara här idag. Dom såg lite förvirrade ut och det gjorde mig glad. Jag tog fram håret över axlarna och började gå mot dom. Dom gick lite sakta mot dom och kunde se hur förvirrade dom såg ut.
"Rödluvan" sa Louis glatt och jag skrattade åt det. Samma gamla Louis igen.
"Är det du? Vad gör du där?" frågade Niall förvirrat mot mig.
"Tack för välkomnadet" sa jag och skrattade.
"Men var gör du här?" frågade Harry mig.
"Just nu för att krama om er. Men bor hos Dustin på grund av mamma" sa jag och kramade om alla killarna. Och till sist Liam.
"Har saknat dig" viskade han mig när vi kramade om varandra.
"Jag med" viskade jag tillbaka i hans öra.
"Så visste du att vi var här?" frågade Zayn mig.
"Träffade din mamma igår och åt middag med henne" sa jag och kollade på mot Harry. "Och hon sa att sin son och hans kompisar skulle komma. Och jag visste att det var ni då" förklarade Juha för dom.
"Hur då?" frågade Liam mig.
"Jag visste ju att Anne var Harrys mamma. Jag är ett fan jag med" sa jag stolt. Det visste dom inte nog om.
"Vänta huh? Sen när?" frågade Louis förvirrat. Jag kollas mot killarnas ansiktsuttryck och det fick mig att skratta. Jag satte med på huk och fortsatte att skratta. "Vad missade jag?" frågade Louis igen.
"Ni ser bara så gulliga ut när ni ser förvirrade ut" skrattade jag fram och reste på mig igen. Jag återhämtade mig. "Innan jag träffade er var jag nog ett av ert störta fan och varför vi träffades på millshakebaren var för att Millie och jag hade gått runt i London och letat efter er. Så om vi skulle träffat er i London så skulle vi inte träffats på milkshakebaren" förklarade jag för dom.
"Okej nu hänger vi med" sa Niall och nickade med.
"Härligt" sa jag och tog fotbollen som log på marken. "Joina oss?" frågade han mig och jag nickade glatt. "Okej. Du, jag och Louis på resten" sa han och jag kastade bollen mot honom och vi tyckte det var en bra idée.
"Va brädd för att förlora killar" sa jag och gick runt om Liam och han honom en lömsk blick.
"Det ska du allt få se" sa Liam och blinkade med ögat mot mig. Niall passade bollen mot Louis och han började springa och jag sprang längre upp och han passade bollen mot mig med Liam kom och tog den mellan. Nej han ska inte få ta den nu. Jag började springa snabbare och snabbare och hoppade upp på Liams rygg. Jag skrattade för mig själv och han tappade balansen lite och fortsatte springa ändå.
Jag började kikla honom och han stannade upp och började skratta. Jag hängde över honom och kiklade honom vid sidan.
"Nej sluta det är fusk" skrattade han fram.
"Ingen sa något om några regler" sa jag hur glatt och helt och fortsatte kikla honom. Han gick ner på knä och försökte få av mig. Jag gick av honom och slutade kikla honom för hörde hur Louis och Niall skrek mål.
"Yeah" skrek jag tog sträckte ena armen upp. "Awesome" sa jag och gjorde high five med Niall och Louis.
"Det var fusk" hörde jag Harry säga till mig.
"Ni berättade inte reglerna för mig" svarade jag stolt. Jag kände hur någon tog mig om magen och jag lyftes från marken. Jag kollade vart jag tog hus och Liam lyfte upp mig i luften och la mig över hans axel. "Släpp ner mig" sa jag lite tjurigt.
"Nej" sa Liam glatt och hörde hur dom andra skrattade åt mig.
"Joooo, det är fusk" sa jag och sprattlade med benen.
"Vi berättares ju inga regler" sa Liam och där fick han väl till det. Jag fortsätter att sprattla med benen och inser att jag kommer ändå inte komma loss. Så hänger bara över hans axel.
"Vi slänger ner henne i poolen" sa Harry och nej nej nej. Han menar inte det han sa.
"Jaaa" ropade Louis. Jag kände att Liam började gå iväg och kunde inte se vart för ser bara bakom honom.
"Nej ni slänger inte i mig" skrek jag. Och började sprattla med benen igen.
"Jodå du ska i" sa Liam och hörde hur han skrattade.
"DUUUUUUUSTIN!! HJÄLP" skrek jag och kunde inte se om han reagerade eller inte.
"Vad händer killar?" hörde jag Dustins röst.
"Kimberley ska ta ett dopp i det blå" sa Zayn och alla killarna skrattade.
"NEEEJ STOPPA DOM" skrek jag för full hals.
"Okej okej killar, vänta lite" sa han. Tack gode Gud. "Jag ber Anne hämta kameran" sa han och han kan inte mena allvar. Alla började skratta, alla förutom jag.
"Ännu bättre, ett minne på det också" sa Niall och dom fortsatte att skratta.
"Är ni seriösa?" frågade jag när jag fortfarande hängde kvar där. Jag såg Louis komma bak till mig och kollade på mig och skrattade.
"Klart vi är" sa han och kollade in i mina ögon och skrattade bara. "Något du vill säga innan du blir blött?" frågade han.
"Ja" svarade jag tjurigt.
"Vadå?" frågade Harry mig.
"Släpp ner mig här ifrån" skrek jag och började sprattla med benen igen.
"Vänta vänta, måste ta ett kort på detta" hörde jag Niall säga och tog upp sin mobil och han kom framför mig och fotograferade mig när jag bara hängde där. Han fick sin bild och gick runt om och fotograferade Liam framifrån.
"Snälla släpp ner mig" sa jag och hängde bara över hans axel.
"Ja men du blir blött då" sa Harry och skrattade igen.
"Så jag har kameran" ropade Dustin och joggade fram mot oss. Liam vände sig om mot honom och jag såg stugan där killarna nog kommer att stanna några dagar framöver.
"Nejnej stanna upp" hörde jag Anne komma. Samt någon blixt, säkerligen från kameran.
"Vad är det älskling?" frågade Dustin henne.
"Vad kommer ni killar att göra?" frågade Anne. Hörde att rösten kom närmare, samt hon.
"Komberley ska ta ett dopp i det blå" sa Louis och hörde på hans röst att han var glad över det.
"Men nej vi ska äta nu" sa hon och lät lite orolig.
"Detta går snabbt" hörde jag Dustin säga. Varför var han på killarnas sida? Det är ju bara taskigt.
"Varför ska ni kasta i henne då?" frågade Anne igen.
"Hon hoppade upp på min rygg när vi spelade så Louis gjorde mål" sa Liam.
"Okej det är fusk" sa Dustin.
"Precis vad vi sa" sa Harry.
"Kan vi inte bara få det gjort nu, hon börjar att bli tung" hörde jag Liam säga. Jag har ju legat över hans axel i några minuter nu så det tror jag säkert att det börjar bli tungt. "Hjälp mig här Niall" sa han och vad menar han nu? Jag kände att jag lyftes ner och Liam höll om mig. Jag kollade in i hand bruna ögon. Min blick fastnade precis rakt in i hans bruna ögon. Jag ryckte till när jag kände att någon tog min runt om ryggen och jag hängde i luften. Liam höll i mina ben och Niall runt om mig. Jag började sparka och försöka ta mig ut ur greppet. Jag såg att Liam fick lite problem att hålla mina ben i luften. Jag sparkade mig loss greppet från honom. Men Niall höll fortfarande om mig. Jag kommer aldrig komma loss här ifrån. Niall höll om mig om magen och det var rätt mysigt men jag ska komma loss ifrån honom. Jag började kikla honom vid midjan och han släppte taget runt om mig. Jag sprang ut över gräset och kollade bak och Niall sprang bakom mig. Jag sprang runt om trädet och bakom stugan. Jag andades ut och lutade mig mot husväggen. Tog några steg åt vänster och kollade runt om hus kanten. Där kom Niall på språng och jag vände mig om snabbt och sprang runt om stugan och kom i Louis famn. Fast igen.
"Men hallå" sa han och jag kollade upp mot honom. Han kramade om mig och hörde Niall komma bakifrån.
"Gruppkram" sa han och kramade om mig bakifrån. Nu är jag defeletivt fast.

---

En längre del idag/natt. Hope you like it !!

PREVIOUS: "Det låter inte så dumt. Bjud över Kimberley med. Hon skulle säkert gilla killarna. Dom är ju i samma ålder väl?" frågade jag honom. Han inte fått reda hur gamla hon är ens.
"Jo hon är nog 17 har jag för mig. Men är inte helt hundra på saken" sa han och vi skrattade inte. "Men jag bjuder med henne, hon kan allt lära känna några nya personer här" sa han och jag log.
"Inte för dom bor eller kommer träffas så mycket sen. Men det skulle varit roligt för Kim" sa jag och vi båda log mot varandra.

---

En och en halv vecka ledigt. Härligt att komma bort från allt jobb bara för en stund. Och att bo hos Harrys familj. Det kommer upp gamla minnen när vi alla var där för första gången och körde känna varandra. Berättade om oss och allt klickade på en gång. Vi bara satt där ute i stugan när det ösregnade utanför och skrattade. Kommer ihåg att ingen av oss ville in och hämta någon mat för vi skulle bli så blötta.
Louis körde precis som vanligt. Där hans trivs, bakom ratten. Han körde in på uppfarten och vi var hos Harry. Vi alla hoppade ut ut bilen och steg ut i solen. Härligt väder. Nu skulle det passa bra med mat. En stor baget skulle jag inte säga nej till nu. Men Anne brukar alltid laga mat tills vi kommer hit. Hennes hemlagade pastagryta klor ingen annan. Det är som att ära italiensk pasta. Mums. Vi tog våra väskor och gick in i huset. Allt stod precis som vi lämnade det för någon månad sen.
"Hemma" ropade Harry högt i huset. Vi hörde någon på ovan våningen som sprang. Anne som springer säkert.
"Anne, vi är hemma" ropade Louis och vi började skratta år det.
"Killar" sa Anne riktigt glatt när hon kom halvt ner springande från trappan. Hon kramade om Harry länge. Syns att en mamma har saknar sin son. "Ooh gubben" sa hon och kramade om honom och pussade honom på kinden. Vi hälsade med på henne och tog våra väskor över axlarna.
"Mot stugan" sa Zayn och började gå.
"Fel håll" sa Liam och han vände sig om.
"Ja men köket ligger åt detta hållet" sa han och vi skrattade åt honom. Mer än jag som är hungrig. Vi följde efter honom och gick in i köket.
"Jag har inte lagat någon mat idag" sa Anne och det såg ut som alla reagerade. Ingen mat..... "Men Dustin, kommer komma hit med så grillar vi kött. En grillkväll" sa hon och det låter ju till och med nästan bättre faktiskt.
"Perfekt" sa jag och log mot henne.
"Vem är Dustin?" frågade Zayn.
"En kille mamma träffar" svarade Harry och då pinglade det en klocka. Harry har snackat något om någon Dustin någon gång men inte tänkt på det precis.
"Hans kusinbarn kommer också komma. Hon är i er ålder, en underbar tjej" sa Anne och vi alla nickade till som ett snabbt svar.
Vi gick ut till stugan och slängde väskorna i den stora sängen som stod i mitten av rummet. Badbyxorna på.
"Sisten i får städa på toa innan vi sticker till London igen" skrek Louis och vi alla fick panik. En sak man inte vill göra är att städa på en toa efter den killar. Vi alla sprang ut över gräset och tunt om huskanten och mot poolen. Liam var i först, sen Harry, Louis och Zayn och jag samtidigt. Fast jag var nog lite före honom.
"Hej killar" hörde jag en kille säga. Jag skakade på huvudet och vände mig mot honom. Tröja och badshort, och han höll i ett stort fat.
"Hej Dustin. Dustin möt killarna. Killar möt Dustin. Mammas kille" sa Harry.
"Wassap?" sa jag.
"Ska grilla köttet till sen. Körde ni sisten i eller?" frågade han. Han verkade helt okej, Anne har hittat en bra snubbe ju.
"Ja vem kom sist i?" frågade Louis.
"Du blonda, med röds badbyxor" sa han och jag kan sist i. Så nu menas det att jag ska städas dasset. Herregud jag kommer att dö.
"Oohhhh Nialler" sa Liam.
"Se fram emot att städa på toa, Naill" sa Louis helt glatt.
"Yes" hörde jag Zayn säga glatt för sig själv.
"Otur Niall, hoppas du har näsklämma" sa Harry och vi alla började skratta.
"Sorry Niall, hoppas du överlever" sa Dustin och skrattade. Sen gick han iväg mot grillen.



Dustin sa att jag skulle komma vid halv fem och hjälpa till lite. Undra om killarna ens vet att jag ska komma. Hoppas ändå inte för vill överaska dom. Men känns ändå lite märkligt att på alla ställen jag hamlade så hamlade jag med Harrys mammas pojkväns familj. Rätt roligt på ett sätt och Anne eller Dustin vet inte att jag känner till killarna. Dom har heller inte berättat men herregud vem har missar One Direction om man bor i England. Dom är ju över allt. Det stör inte mig. Förutom att jag inte kan träffa dom ofta. Men ska vara glad att jag till och med har träffat dom. Tänk om Millie och jag inte skulle gått till Milkshake baren och träffat dom. Då skulle jag fortfarande gått runt i London och jagat efter dom.
Herregud. Millie?!? Jag har ju inte berättat för henne. Hur kunde jag ha glömt det. Men har inte kunnat berätta för henne heller för hon är på Semester på en kryssning med hennes familj. Och mamma spärrade min mobil för någon månad sen att jag inte kan smsa utomlands. Men när hon kommer hem så vet hon inte ens att jag inte bor kvar med. Allt kommer att bli så fel. Men vi kan ändå träffas för det är ju sommar och det betyder ingen skola!!
Jag plattas håret en extra gång och gick fram till byrån och tog upp ett par shorts och ett pösigt linne. Ett längre halsband och flera trådarmband på mig. Ett per enkla svarta ballerina skor. Sen låste jag dörren om mig.
Dustin berättade att det var bara till att följa vägen tills man såg ett brunt tegelhus på vänstersida med ett större avlångt träd på framsidan. Jag gick längs gatan och såg att flera tjej skrika framme vid ett hus. Det betyder att killarna har redan kommit och Harry bor där. Jag tog upp min mobil och ringde upp Dustin. Det tog inte så många signaler innan han svarade.
"Anne på Dustins telefon" hörde jag den bekanta rösten från henne.
"Hej Anne, det år Kimberley. Jag kommer inte in, fult av tjejer utanför ert hus" sa jag till henne.
"Okej jag ska ut och säga till dom, häng kvar" hörde jag hon säga. Jag hörde hur hon rörde sig i huset och öppnade en dörr och flera tjejer som skrek. "Tjejer, kan ni vara snäll att gå? Jag väntar gäster" hörde jag hon ropa vänligt till tjejerna. Jag kunde se hur några tjejer fick där ifrån från mitt avstånd.
"Är Harry hemma?" hörde jag en tjej skrika både från luren och genom luften.
"Men kan vi vara snälla och gå. Våra gäster kommer när som helst" hörde jag Anne ropa från luren till tjejerna och flera började gå där från. "Tack så mycket tjejer" hörde jag hon säga och stängde igen dörren. Nu hade alla tjejerna börjat röra på dig ifrån huset. "Så nu är dom borta" sa Anne i luren.
"Okej jag kommer nu då. Ses snart" sa jag i luren.
"Hejdå" sa Anne i luren och vi båda lade på.
Jag började gå igen. Jag mötte på några tjejer på vägen mot huset. Där såg jag ett brunt tegelhus med en större svart bil parkerad utanför med det högs trädet med utanför. Det måste vara detta för det såg ut som tjejerna kom där ifrån. Jag knackade tre gånger på dörren och öppnade den där på.
"Hej Kimberley" hörde jag Anne säga och kom fram och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka.
"Hej" sa jag glatt och tog av mig skorna. "Ska jag hjälpa till med något?" frågade jag henne och vi båda gick mot köket.
"Nej jag fixar detta. Men vill att du ska veta att min son och hans kompisar redan är här. Och du vet bandet One Direction?" frågade hon mig och jag nickade glatt till svar. "Min son är med där med dom andra fyra killarna som är ute i stugan just nu" förklarade hon för mig.
"Okej" svarade jag enkelt och såg att Anne log mot mig. Hon vet ju inte om att jag har träffat dom förut. Undra hur hon kommer reagera när vi kommer träffas.

PREVIOUS: Hans mamma heter Anne och jag vet att han bodde i Holmes Chapel förr. Hur kunde jag inte ha tänkt på det innan. Efter att ha varit One Direction's störta fan förr, då när jag låtsades att jag var gift med Harry. Jag visste allt om honom som nästan gick att veta. När jag tänker tillbaka är det ganska sjukt. Och vi är jag i samma rums som hans mamma.
''Kimberley, men du kan kalla mig Kim'' sa jag.

---

''Kan vi inte sticka hem till dig?'' frågade Louis. Dom andra verkade tycka desamma.
''Ska ni inte till era familjer?'' frågade jag dom.
''Men vi trivs hos dig'' sa Zayn.
''Precis som förr'' sa Liam och fick upp ett gammalt minne när vi var hos mig för första gången.
''Vi sticker hem till mig. Ringer mamma sen'' sa jag.
''Nice bro'' sa Niall och log.
''Hur går det med Kimberley?'' frågade Louis och alla blickar vändes mot Liam. Man såg att hans min sänktes lite snabbt.
''Vet inte'' svarade han lite förvirrat.
''Något hänt eller?'' frågade Zayn.
''Hon har flyttat'' sa han kort. Jag såg att allas ögon blev mycket större. Precis som innan. Vad menar han med flyttat? Annan stans i London eller flyttat flyttat?
''När fick du reda på det?'' frågade Zayn förvånat. Tror alla är lika förvånade för vi vet att Liam gillar tjejen och har snackat med henne mycket den senaste tiden för de inte kunnat träffas.
''Hon smsade mig innan idag och skrev att hon skulle flytta och jag frågade varför och allt. Då svarade hon att vi snackar ikväll för hon höll på att packa upp. Så hon har redan flyttat'' sa han och man hörde på hans röst att han vet ledsen och lite besviken. Skulle helt klart jag med varit om jag skulle varit i samma situation som honom.
''Sorry bro'' sa Louis och tog honom på axlen.
''Men visste du ingenting innan?'' frågade jag honom.
''Jag anade lite om saken. Men trodde aldrig det skulle hända så snabbt'' förklarade han. Vad menar han? Att inte hända så snabbt? Visste han om det eller var huset till salu innan, det hon bor i.
''Vad menar du?" frågade Niall lika förvirrad som han såg ut. Louis kliade sig i håret snabbt och Zayn såg mer förvirrad ut än vanligt.
Liam började berätta att hon handlade om Kimberley och hennes familj. Hennes syster, pappa och nu hennes mamma. Att hon hade sagt att hon hade ingen annan att bo hos, för dom hade inte kontakt med någon i släkten. Så han vet inte var hon håller hus nu, så hon kanske är i London fortfarande. Hoppas verkligen det för Liams skull.
"Men ring henne nu så ringer jag mamma och snackar med henne" sa jag och tog fram hans mobil som låg på bordet och gav den till honom.
"Ja ring honom nu" sa Zayn.
"Annars gör vi det till dig" sa Louis och vi började skratta.
"Okej jag ringer henne. Men ring Anne och snacka med henne" sa Liam till mig och slog upp hennes nummer.
"Ring vi båda så fixar jag mat" sa Niall och gick mot kylskåpet.


Annes perspektiv:
Kimberley är riktigt trevlig och rolig för den delen med. Tycker så synd om henne och allt som hänt med hennes familj. Dustin berättade det för mig igår när han berättade att han skulle ta hand om henne. Riktigt snällt av honom att göra det fast dom två knappt har träffas, till och med när dom är släkt. Men det syns på att dom kommer bra överens. När det bara träffades idag så skämtar dom med varandra redan och håller på. Roligt att Kim gör det redan när hon nästan kommit in i en ny familj. Jag hörde hur en mobil ringde och Kimberley reste sig ifrån stolen och tog mobilen från hallen.
"Jag måste ta detta" sa hon och gick iväg och hörde hur hon snackade med någon.
"Vad tycker du?" frågade Dustin mig och log.
"Om Kimberley?" frågade han henne och tog mina händer till hans. Han började massera mina hände och nickade till svar. "Hon verkar riktigt trevlig. Rolig och snäll. Tycker så synd om flickan bara" sa jag till honom.
"Hon är precis som sin mor. Glad och sticker ut på ett bra sätt. Som hennes hår. Vilken annan unge har du sätt med ett sånt hår och passar i det?" sa han och höll helt och hållet med honom.
"Inte många. Men det är något i hennes personlighet som gör henne så speciell" sa jag och Dustin nickade till svar. Jag hörde hur ännu en ringsignal börjar ringa och denna gången var den från min mobil.
"Nu ringer alla på en gång" sa Dustin och jag skrattade åt honom och gick ut i hallen där min väska låg. Plockade upp mobilen och Harrys namn lyste från displayen.
"Det är min son" sa jag glatt till Dustin och jag svarade. "Hej älskling, hur är det?" svarade jag i luren.
"Hej mamma" svarade han. "Det är bra. Vi är lediga sen i typ en och en halv vecka. Så vi tänkte sticka hem till oss och bo där. Är det okej?" frågade han mig. Jag blev så glad när jag hörde honom. Som jag saknar honom, varje dag.
"Det går hur bra som helst. Roligt att ni killar kommer över. När åker ni då?" frågade jag honom.
"Imorgon kväll" sa han och ett leende växte på mina läppar.
"Så roligt. Lagar mat till er då när ni kommer" sa jag till honom. Vet att han saknar sin mammas mat, eller Niall saknar min mat det vet jag om.
"Då blir Niall glad ja" sa han och hörde hur några av killarna skrattade i bakgrunden och hur Naill sa Vadå mitt namn?
"Misstänkte det med. Men ska återgå till middagen med Dustin och hans kusins dotter som bor här" sa jag.
"Okej men vi ses imorgon" sa han i luren.
"Det gör vi. Hälsa killarna. Puss" sa jag och vi lade på luren. Jag la ner min mobil i väskan igen och gick ut i köket igen där Dustin satt helt ensam nu.
"Vad sa han då?" frågade han mig.
"Han och killarna kommer över imorgon och stannar i en och en halv vecka" berättade jag för honom.
"Så roligt. Vi skulle kunna grilla till dom när dom kommer. Prefekt nu på sommaren" sa Dustin och det var ingen dålig idée alls.
"Det låter inte så dumt. Bjud över Kimberley med. Hon skulle säkert gilla killarna. Dom är ju i samma ålder väl?" frågade jag honom. Han inte fått reda hur gamla hon är ens.
"Jo hon är nog 17 har jag för mig. Men är inte helt hundra på saken" sa han och vi skrattade inte. "Men jag bjuder med henne, hon kan allt lära känna några nya personer här" sa han och jag log.
"Inte för dom bor eller kommer träffas så mycket sen. Men det skulle varit roligt för Kim" sa jag och vi båda log mot varandra.

PREVIOUS: Vi satt och snackade en stund och kände att min mobil vibrerade till. Jag struntade i det för stunden men någon minut senare kände jag mig att jag var tvungen att kolla vad det var för något.
''Kommer snart, ska bara gå på toa'' sa jag och gick mot toaletten och tog upp mobilen. En händelse bara som vibrerade till. Jag gick in på meddelande och skickade iväg ett till Liam. Jag ska flytta... skrev jag till honom och skickade iväg det.

---

Dustin körde mig hem för vi skulle börja packa ihop mina saker tills flytten. Både han och mamma tyckte att det var bäst att jag åkte redan idag. Även fast jag inte vill alls. Men jag kom ändå rätt bra överens med Dustin. Han var schyst. Inte en sån typ som verkar vara exakt med allt. Utan en sån kille som tar det lugnt och tar allt i den tiden som händer. Istället för att stressa sig så mycket. Han körde in på vår infart och jag öppnade bildörren och steg ur. Jag tog upp husnyckeln ur min bakficka och öppnade dörren.
''Schyst ställe ni har'' sa Dustin och gick in i köket.
''Tack, jag går upp och packar mina saker. Hur mycket ska jag packa för då?'' frågade jag honom och stod vid trappan.
''Ta med det du vill ha och behöver. Din mamma sa att hon kanske kommer stanna där en längre stund. Kläder för två veckor kanske? Vi tvättar annars dom ju'' sa han och skrattade lite och öppnade kylen. En som är hungrig misstänker jag.
''Okej, känn dig som hemma. Som du redan gör'' sa jag och skrattade åt honom och gick upp för trappan. Öppnade vårt lilla förråd till garderob och tog en stor väska där ur. Jag gick in till mitt rum och öppnade min garderob och alla kläderna hängde framför mig. Hur ska jag kunna bestämma mig för vad jag ska ha med mig? Sjukt. Jag drog ut några tröjor och slängde ner i väskan. Samt några linnen och shorts. Dator ska ner, plattången, smink och några andra nödvändiga saker. Som bland annat mobilladdaren.
''Hur går det?'' hörde jag Dustin säga. Jag hoppade till och tog mig på brösten.
''Som du skrämdes'' sa jag och pustade ut.
Han började skratta då mig lite. ''Förlåt'' sa han.
''Det är lugnt, varna mig nästa gång istället'' sa jag och packade ner smink i en necessär.
''Så jag ska säga jag är här nu och skrämma livet ur dig då med'' sa han och vi båda började skratta.
''Kanske inte så direkt'' sa jag och log.
''Behöver du hjälp med något?'' frågade han mig.
''Ja om du går in på mitt rum så ser du två väskor på golvet. Dom kan du ta ner'' sa jag och vände mot honom och log som ett fån.
''Okej visst'' sa han och gick in i mitt rum. Har du packat ner dig hela huset eller?'' hörde jag honom från mitt rum. Jag skrattade bara åt det.
''Nejdå bara halva'' ropade jag så han skulle höra. ''Men jag har mer, har inte packat skor än'' ropade jag.
''Himla tur man inte är tjej'' sa jag och hörde att han kom närmare.
''Himla tur man inte är kille och måste bära tjejernas saker'' sa jag och skrattade åt det.
''Det ska vi allt få se'' sa han och hörde hur han gick ner för trappan.


Efter nästan dryga fyra timmars bilfärd såg jag att vi kom in i Holmes Chapel. Jag minns inte hur många stadsskyltar jag har sätt under dessa fyra timmarna. Ännu en skylt brydde jag mig inte så mycket om. Jag kollade mot Dustin som fokuserade sig på vägen och vände huvudet snabbt och log mot mig.
''Då är vi snart framme'' sa han och jag log. Äntligen kan man sträcka på benen snart. ''Mina barn är inte hemma. Dom är hos sin mamma'' sa han och han var skild.
''Okej så du är skild eller?'' frågade jag honom.
''Ja med mamma till mina barn. Men håller på att träffa en annan kvinna'' sa han och jag vickade med ögonbrynen mot honom.
''Så jag ska inte stanna uppe då om kvällarna och vänta på dig?'' sa jag med en fånig röst och vi båda började skratta. Han svängde in mot en väg vid hus till både höger och vänster. Han svängde in vid ett hus. Precis ett sådant hus som var på resten av vägen. Ett lagom stort hus med ett garage intill. Två plans hus med. Stort för oss två om det bara kommer vara vi två denna veckan. Om inte hon tjejen han håller på att träffa kommer över. Himlen hade börjat mörkna lite efter alla timmar från London. Fyra timmar hemifrån. Fyra timmar från min säng. Fyra timmar från mina vänner och Millie. Fyra timmar från mamma. Hoppas hon mår bra och blir bättre.
Vi tog mina saker och gick in i huset. Det var nästan precis som mammas och mitt. Trappan såg man när man kom in och till höger var köket.
''Så känn dig som hemma'' sa han och la ner väskorna på golvet.
''Tack, var ska jag sova?'' frågade jag tog tog av mig skorna och viftade på tårna och skrattade för mig själv.
''Följ med mig upp'' sa han och tog en utav väskorna. Jag tog den andra och lätt den sista vara kvar där nere. Vi gick upp för trappan och såg tre dörrar.
''Här är toaletten'' sa han och öppnade en dörr. ''Här är min dotter Vallerys rum'' sa han och gick förbi den dörren. ''Och här är gästrummet du kommer få bo i'' sa han och vi gick in till det sista rummet. Enkla vita väggar, en säng med en byrå framför med en tv på. Ett skrivbord borta vid fönstret. Helt okej, mysigt. Lika stort som mitt vanliga rum med.
''Så detta är mitt rum så länge?'' frågade jag glatt och slängde väskan i sängen.
''Precis ja'' svarade han. Vi log mot varandra och jag gick mot fönstret och kollade ut över himlen. Den perfekta utsikten, men ser stolnedgången över hustaken. Riktigt fint. Himlen hade börjat bli rosa av sig och gul. ''Himlen är fin ikväll'' sa Dustin och tog sin hand mot min axel.
''Riktigt fin ja'' sa jag och hörde hur en telefon började ringa. Jag kollade runt om mig och såg att Dustin gick iväg mot skrivbordet där en telefon stod. Han tog upp den bärbara telefonen och svarade.
''Dustin'' svarade han. ''Men hej'' sa han några sekunder senare. ''Ja jag tänkte att Kimberley och jag skulle köpa hämtmat idag. Vill du med ha?'' frågade han. Vem snackar han med? Hans döttrar är inte hemma och han är skild. Eller så är det kanske den kvinnan han träffar. Skulle vara roligt i så fall att träffa henne. ''Kim, är du sugen på pizza?'' frågade Dustin mig. Jag nickade ivrigt till svar. ''Okej men kom hit om en timma så äter vi då, puss'' sa han i luren och la på.
''Vem var det?'' frågade jag honom nyfiket.
''Det var Anne, hon jag snackade om innan'' sa han och jag log mot honom. ''Tänkte att vi kunde äta tillsammans, så får du träffa henne. Tror du kommer att gilla henne. Hon är hur trevlig som helst'' sa han och det fick ändå mig att må bra.
''Så roligt'' sa jag och gick mot väskorna i sängen.
''Jag ska låta dig packa upp och göra dig som hemma här i rummet. Går det bra med Mamma Mia och en Hawaii?'' frågade han mig.
''Jodå det blir perfekt'' sa jag och kan nickade och gick ut ur rummet. Jag satte mig i sängen och tog upp min mobil, inget nytt sms. Liam hade inte svarat ännu, känns fel att han inte vet att jag är i London mera. För att dom bor i London så kommer jag inte kunna träffa dom nu mera så mycket. Har heller inte träffat han på ett tag nu heller i med att bor har varit iväg. Jobbet kallade för dom. Synd att man inte träffar dom så ofta för alla fem är riktigt härliga killar. Vilket man hade en dröm om innan och är ett väldigt lyckat fan. Som en dröm kom i uppfyllelse. Och nu snackar jag med Liam om det mesta. Han vet allt om mamma, vi har snackat om kvällarna och han har verkligen stöttat mig. Nästan varje kväll sen jag fick reda på att han gillade mig har jag snackat med honom. Antingen i telefon eller har vi smsat. Skönt att ha någon som honom. Men känslorna för honom har stärkt men vill inte få mer känslor för honom. Inte för att jag inte gillar honom, men utan att jag inte kommer att träffa honom så ofta. I med att han har alla fansen runt om sig och reser och har sig. Ett förhållande med telefonsamtal och sms. Det skulle jag aldrig att klara av. Jag la mobilen på skrivbordet och började packa upp mina kläder. Jag lade ner alla tröjor och linnen i översta lådan i byrån. Nu ska jag försöka att ha det sorterat och fint. Kan inte ha det som en svinstia när jag inte ens bor här. Jag hörde hur min mobil pinglade till och jag gick snabbt bort den och kollade på skärmen. Liam stod det och det fick mig att le. Jag öppnade smset och började läsa. Varför måste du flytta? När och var kommer du att flytta? Förlåt att jag svarade sent, men jobbade. Jag orkade inte svara på allt och förklara om läget så svarade snabbt att jag berättar ikväll. Jag fortsatte och packa upp mina kläder och lade dom fint ner i byrå lådan.

Efter har kopplat in datorn, lagt i alla kläderna i byrån, satt upp några bilder på mig och min familj så jag känner mig hemma så var jag äntligen klar. Eller nästan, har en väska till som är där nere. Men där är mest skor, pengar och kudde. Jag gick ner för trappan och Dustin var inte hemma längre han hade kört och hämtat pizzorna som han beställde innan. Tog min väska och gick upp för trappan igen. När jag precis kommit in på rummet hörde jag hur dörren öppnades.
''Hej'' skrek jag ner. En gammal vana sen jag bodde med mamma när hon kom hem om kvällarna.
''Pizzorna är hämtade'' hörde jag Dustin ropa till mig. Jag lämnade väskan och gick ut från mitt rum igen. Jag hörde en kvinnoröst med och misstänkte det var Anne. Jag gick ner för trappan och in i köket där jag såg Dustin lägga upp skärma upp pizzorna. Såg en kvinna med brunhår, rätt smal sträcka sig efter glasen.
''Hej'' sa jag och hon vände sig om. Jag känner igen henne. Jag har sätt henne innan. Men jag har ingen aning var jag har sätt henne. Brunett, rätt smal och heter Anne. Det är något med hennes ansikte jag känner igen men har ingen aning vad.
''Hej, jag är Anne Styles'' sa hon och sträckte ut handen. Där slog det mig. Anne Styles. Efternamnet, samma efternamn som Harry har. Harry Styles. Hans mamma heter Anne och jag vet att han bodde i Holmes Chapel förr. Hur kunde jag inte ha tänkt på det innan. Efter att ha varit One Direction's störta fan förr, då när jag låtsades att jag var gift med Harry. Jag visste allt om honom som nästan gick att veta. När jag tänker tillbaka är det ganska sjukt. Och vi är jag i samma rums som hans mamma.
''Kimberley, men du kan kalla mig Kim'' sa jag.

Om ni inte sätt inlägget under. Gå och läs det innan så förstår ni mer. Xxx

---

PREVIOUS: ’’Tack Liam. Det betyder mycket för mig’’ sa jag
’’Men du vet att du har mig och snacka med om det är något’’ sa Liam igen.
’’Och mig’’ hörde jag en i bakgrunden. Det lät som Niall och det fick mig att skratta.
’’Var det Niall?’’ sa jag och skrattade.
’’Ja det var det’’ sa han och skrattade med lite.

---

Jag stod där i hallen, helt mållös. Om det är så viktigt att jag måste komma och jag vet att dom skulle fortsätta ta sprutor på mamma för att hon skulle bli bättre. Snackade med henne igår ju och nu ringer dom att jag måste komma. Det måste ju betyda att något gott snett. Jag tog upp luren från lovet och brydde mig inte att plastet för batterierna hade fallit av.
''Kimberley? Kimberley är du kvar?'' frågade jag kvinnan ropa i luren.
''Ja'' sa jag stelt.
''Bra, men kom på en gång. Har du någon som kan köra dig?'' frågade hon. Ja jag har ju Mrs Growall som har kört mig varje gång. Vår granne som har kört mig någon gång innan till mamma. Hon är som den mormor jag aldrig har haft.
''Ja. Men vad är det med mamma?'' frågade jag med gråten i halsen.
''Det är bättre ni kommer hit så berättar vi'' sa hon till mig. Jag ville ha reda på nu varför det var så viktigt för mig att komma. Jo visst jag vill till henne men då är det antingen mamma eller jag som ringer. Inte en sjuksyster som ringer och ber mig att komma.
Vi la på luren och jag ringde direkt till Mrs Growall om hon kunde köra mig och hon kunde så klart. Turen kan vara på ens sida ibland men det är inte ofta. Jag tog på mig skorna och en jeans jacka. Låste dörren efter mig och gick snabbt över gatan där jag såg Mrs Growall låsa ytterdörren efter sig. Hon låste upp bilen och vi satte oss i den gamla BMW och hon körde mot sjukhuset. Jag satt och skakade under hela bilfärden mot sjukhuset.

''Charlotte Cardle'' sa jag när det äntligen var mitt nummer i kön.
''Är du Kimberley Cardle?'' frågade mannen mig i receptionen.
''Ja'' svarade jag snabbt.
''Vänta en minut'' sa han och reste sig från stolen och gick mot en telefon och slog in ett nummer. Det tog inte så lång tid innan han kom tillbaka. ''Mrs Black som du har snackat med tidigare kommer komma vilken minut som helst och hämtar upp dig. Så du kan sätta dig i väntrummet så länge'' sa han och jag tackade. Jag gick mot Mrs Growall som satt på en stol med sin handväska i knäet och väntade på mig.
''Så vad sa dom?'' frågade hon vänligt när jag slog mig ner sidan om henne.
''Mrs Black skulle komma. Så det är bara till och vänta'' sa jag till henne.
''Vill du att jag ska följa med dig?'' frågade hon mig.
''Det är lugnt. Du kan köra hem igen. Jag tar bussen hem'' sa jag till henne och såg att hon tvekade lite.
''Men gumman. Du kan inte ta bussen hem. Om du vill snacka med din mamma själv så stannar jag här och väntar på dig'' sa hon och hon är bara för underbar som helst. Tur man har henne. Synd att vi bara inte är släckt.

''Men vill nog gå en runda sen i parken eller något. Ta det lugnt. Vill inte direkt hem och bli påmind att jag är ensam'' förklarade jag för henne.
''Okej, men om det är någonting så är det bara till att ringa. Jag kan hämta upp dig sen. Och du är inte ensam. Vi finns för dig, gumman'' sa Mrs Growall och jag log för mig själv och lutade mitt huvud på hennes axel.
''Tack'' sa jag och slöt ögonen snabbt innan jag hörde en bekant kvinna ropa mitt namn en bit bort. Vi reste oss upp och jag kramade om Mrs Growall.
''Ring mig om det är något'' sa hon till mig och vi släppte taget om varandra.
''Okej. Tack för allt'' sa jag och gick mot Mrs Black. Vi gick tillsammans in i hissen. En rejäll hiss, men har åkt i den innan. Hon tryckte på våning tre där mamma log och det tog inte så många sekunder innan hissen stannade och dörrarna öppnades. Vi gick ut och igenom en lång vit korridor med många dörrar längs sidorna.
''Varför var det så viktigt att jag skulle komma? Inte för jag har något emot det'' sa jag och vi fortsatte att gå genom korridoren.
''Jo det är så här. Din mamma har sprutor och mediciner för att hon ska bli bättre. Men vi kan inte dra slutsatsen när hon kommer hem. Så vi bad dig komma hit. I med att du inte är myndig så kan du inte bo ensam hemma medan din mamma är här på sjukhuset. Så vi har hittat en släkting till dig som du kan bo hos så länge'' berättade hon för mig och jag stannade upp. Menade den kvinnan att jag ska flytta bort för dom inte kan göra min mamma frisk. Det är ju för tusan deras jobb att få folk friska. Precis en sån nyhet jag inte ville veta. Men förväntade mig det. Och vem skulle jag bo hos då. Mamma har ju till och med berättat för mig att vi inte har kontakt med någon i släkten mera. Och vem skulle det då vara som skulle vilja ta hand om mig då?
''Vem då?'' frågade jag stelt.
''Din mammas kusin. Han har några barn med. En kille i din ålder med'' sa hon och jag stod fortfarande helt stilla.
''Jag vill inte'' sa jag snabbt och bestämt. Jag vill inte flytta in till dom jag knappt har träffat. Om jag har träffat dom, minns jag inte det heller för den delen. Jag kan bo hemma. Mamma kommer ändå komma hem någon gång. Mrs Growall kan ta hand om mig lite. Hon bor ju ändå ensam. Vi skulle kunna ta hand om varandra.
''Vi kan inte göra så mycket, Kimberley. Men du kan inte bo ensam hemma'' sa hon till mig och försökte ha en sån snäll röst som möjligt.
''Tror ni inte att jag klarar det? Jag har klarat mig nu när mamma har varit här'' sa jag bestämt igen.
''Jag tror klart att du klarar dig. Men saken är att din mamma kan stanna här länge eller en liten kort tid. Men i nu läget lutar det sig mot att hon kommer stanna här en längre tid'' sa hon lugn igen. En längre tid, en prefekt start på sommarlovet. Att man får reda på att ens mamma kommer vara inne på sjukhuset en bra tid till. Jag som hade såna förväntningar att sommaren skulle bli hur perfekt som helst. Men den verkar bara bli som den värsta sommaren jag kommer få.
''Så du menar att jag ska bo hos en familj som jag aldrig träffat?'' sa jag med gråten i halsen.
''Ja det är tyvärr så'' sa hon och nickade sakta på huvudet. Jag började halvt springa genom korridoren och mot mammas rum. Jag rundade hörnet och hörde Mrs Black ropa på mig. Såg mammas nummer och öppnade dörren och såg en man i mammas ålder sitta sidan om sängen vid henne. Jag stannade upp i dörr öppningen och kollade förvirrat mot honom. Vem är han och vad gör han här?
''Mamma, jag ska flytta'' sa jag med gråten fortfarande i halsen med en barrig röst.
''Ja jag vet gumman'' sa hon med en hes röst och hostade till. ''Det här är Dustin, min kusin. Han du ska flytta hem till under tiden jag blir bättre'' sa hon och jag kollade mot mannen som reste sig upp mot mig. Brunt bakåt kammat hår med ett ansikte så man såg kindbenen. Nedstoppad skjorta i jeansen. Han måste jobba på ett mera seriöst jobb. Han sträckte fram handen mot mig och jag skakade den sakta. Han hade ett rätt hård grepp.
''Ja jag är Dustin. Din mammas kusin som sagt. Som du säkert vet ska du bo hos mig och mina barn. Så jag ser fram emot att lära känns dig efter alla år'' sa han och vi gick mot mammas säng igen. Jag hörde att någon kom vid dörren och kollade snabbt bakom mig och såg Mrs Black där. Jag suckade lätt och satte mig vid mamma. Vi satt och snackade en stund och kände att min mobil vibrerade till. Jag struntade i det för stunden men någon minut senare kände jag mig att jag var tvungen att kolla vad det var för något.
''Kommer snart, ska bara gå på toa'' sa jag och gick mot toaletten och tog upp mobilen. En händelse bara som vibrerade till. Jag gick in på meddelande och skickade iväg ett till Liam. Jag ska flytta... skrev jag till honom och skickade iväg det.