itisonlyonedirection

PREVIOUS: "Men nej skit i det" sa jag och ville glömma det. Och att jag började säga det, för det är nog inte ens sant.
"Men snälla berätta" sa hon och tog händerna ihop och såg ut som hon bad för mig.
"Okej, men iså fall är det Louis. Jag känner mig trygg i hans armar" förklarade jag för henne. "Men det är inget mellan oss och kommer inte att bli" lade jag till och rykte på axlarna.

---

''Men nej så gulligt'' sa hon och gjorde ett awww ljud. Jag skrattade bara.
''Men nej det är inget awww. Vi är bara vänner fast jag gillar känslan i kroppen'' sa jag och log. Millie gjorde awww ljudet igen och jag skrattade åt henne. ''Men vi ska träffas imorgon'' berättade jag och hon fick ett leende så det såg ut som hela ansiktet skulle spricka.
''OMG SKA DU?!'' skrek hon nästan ut. Jag skrattade bara åt hennes ansiktsuttryck.
''Ja vi ska till mamma'' förklarade jag för henne och hon ändrade ett förvånat uttryck. ''Vadå?'' frågade jag henne och vände lite på huvudet.
''Din mamma är sjuk och är på sjukhus. Du ska ditt och tar med Louis. Det är mer än vänner då. Och att ni har träffats så mycket senaste tiden eller då när du var hos Dustin och dom var där samtidigt'' berättade hon för mig och jag började rodna. ''Du gillar honom, Kim'' brast hon du och jag log bara.
''Men han är snäll, han bryr sig och lyssnar om allt med min familj och allt. Sen är han rolig och får en att le hela tiden och snygg. Han är riktigt snygg'' sa jag och förtrollade mig bort i en annan värld. ''OMG JAG GILLAR HONOM'' brast jag ut några sekunder. Millie började skratta som aldrig förr.

En tjej kom fram till mig med en plattång i handen och började platta min lugg och spraya den med lite hårspray. Sen kom nästa tjej med smink i ena handen och en borste i andra handen. Hon började borsta det längs mina kinder och upp i pannan. Jag gick mot killarna och vi satt och snackade lite innan en kille med ett stort schema i handen och visade att vi skulle snart ut på scenen. Vi ställde oss tillsammans och såg ut på värden som satt i en förtöj och berättade att vi skulle komma efter reklamen. En man kom fram bakom oss och gick ut på scenen och gick ut och snackade med honom. Vi stod där och väntade och Paul kom bakom oss.
''Är ni redo killar?'' sa han och peppade upp oss.
''Ja'' sa vi i munnen på varandra.
''Bra, så bara er själva så blir allt bra'' sa han och vi nickade till. ''Och Liam, om de frågar om hon tjejen. Säg bara sanningen att ni bara är vänner'' förklarade han för honom.
''Klart'' svarade han glatt.

"Så Liam vi vill gå till dig. Vem är tjejen du dejtar?" frågade han mig och kollade på mot mig.
"Jag dejtar ingen för tillfälligt" sa jag till honom och han gav mig en lurig blick.
"Så vem är hon rödhåriga tjejen?" frågade han och kollade bakom oss och vi vände oss om och där kom upp en stor bild på mig och Kimberley.
"Oh rödluvan" brast Harry ut och vi skrattade.
"Men nej vi är bara vänner" förklarade jag.
"Det säger dom alla" sa han ironiskt och skrattade. Vilket Niall med gjorde.
"Men hon är en stark vän till oss alla i gruppen och är rolig att hänga med. Så hon var med i Holmes Chapel när vi var hos Harrys mamma" förklarade Louis seriöst.
"Ja hennes släkting känner min mamma så vi hade typ en grillkväll med dom" förklarade Harry.
"Så hon är bara en vän?" frågade han oss alla och vi sa ja i munnen på varandra. "Och hur är det med er andra? Är ni tillsammans med någon?" frågade han oss.
"Nej vi alla är singlar" berättade Niall.
"Okej tjejer. Ni har chansen, alla är singlar" sa han och kollade in i kameran och skrattade. "Och den eviga frågan. Skulle ni kunna vilja dejta ett fan?" frågade han oss.
"Ja om hon skulle varit en man gillar så ja" sa Zayn.
"Det kvittar om det är ett fan eller ej. Bara man trivs med varandra" lade Harry till.
"Så ni alla skulle kunna dejta ett fans?" frågade han oss. Vi insände och sa ja allihopa.

Jag sa hejdå till Millie och stängde igen dörren. Jag tog fram min mobil och såg att den var halv fyra och jag smsade ett sms till Louis. Är du klar? Skrev jag kort och skickade iväg det. Jag gick ut i vardagsrummet och började plocka utan sen igår eller inatt. Skålarna tog jag ut i köket, lade tillbaka alla filmer och lade rätt skiva i rätt cd-fördral och dammsugade upp alla popcorn på golvet. Jag hörde hur min mobil pinglade till i köket och gick med våra glass och tog upp mobilen. Är hos dig om fem minuter. Hade han svarat. Jag sprang upp för trappan och in på badrummet där knappt några av mina saker var längre. Det mesta är hos Dustin, men tur jag tog med mig något. Jag kammade igenom mitt hår och satte upp det i en hög hästsvans och drog lite mascara över fransarna och torkade mig lätt under ögonen, samt ett starkt läppstift som matchar mitt hår. Jag gick in på mitt gamla rum och byta om från min pyjamas till en enkel vit tröja och ett par svarta shorts. Jag kollade mig snabbt i spegeln och ser inte alls ut som jag fixade mig på fem minuter. Jag gick ner för trappan och ner i köket för att ta något att dricka. Jag såg mitt diadem ligga sidan om kylskåpet så satte det på huvudet och drack mitt glas med mjölk.

Jag hörde ett hårt knackande på dörren. Jag gick med glaset i handen och öppnade dörren där Louis stod med ett leende på läpparna. Vi möttes med en kram och han kom in.
''Ska vi sticka på en gång eller du vill hänga har lite?'' frågade jag honom.
''Vi kan kanske sticka nu och så köper vi något att äta och sticker hit eller till mig och Harry?'' föreslog han och jag nickade till. Jag gick och lämnade glaset i köket och gick ut i hallen och där stod Louis och höll upp ett kort i handen. Jag gick till honom och kollade vilket kort det var. Det var för fem år sedan när mamma min syster och jag var på semester. Ett minne av min syster kom upp i huvudet och det fick mig att le även om det sårade mig inombords. ''Din syster eller?'' frågade han och kollade mot mig. Jag nickade försiktigt och kollade djup på min mamma och hoppas att hon mår bra.
''Sen är det mamma där. Men hon är inte direkt sig lik nu. Hon är sliten och har mörkare hår'' förklarade jag för honom.
''Okej, vad heter din mamma förresten?'' frågade han mig.
''Carlotte'' svarade jag.
''Okej bra. Då slipper jag stå som ett frågetecken och inte veta vad hon heter'' sa han och jag små skrattade åt honom.

Hissen stannade upp och en kvinna och en man gick ut ur hissen. Dom gråa hissdörrarna stängdes sakta och några sekunder senare öppnades dom ingen med ett pling ljud. Vi gick igenom en vit lång korridor och möttes av några sjuksköterskor. Vi kom fram till rummet och jag knackade två små knackningar och öppnade där efter dörren. Jag kollade bak mot Louis och vi log mot varandra.
''Hej mamma'' sa jag när jag såg henne ligga där i sängen.
''Hej gumman'' svarade hon tillbaka innan hon fick syn på Louis när han stängde dörren efter sig. ''Och detta är?'' frågade hon nyfiket och rättade upp sig i ryggen.
''Jag är Louis. Louis Tomlinson'' sa han och gick fram till mamma och hälsade med en handskakning.
''Trevligt att träffas Louis. Jag är Charlotte'' svarade mamma tillbaka.
''Desamma'' svarade han och i satte oss på två stolar sidan om hennes säng.
''Så ni två är tillsammans eller?'' frågade hon och byte blickar mellan Louis och mig.
''Nej vi är bara vänner'' svarade jag henne.
''Väldigt bra vänner'' lade Louis till och vi log emot varandra.
''Så trevligt. Vad sysslar du på med Louis då?'' frågade mamma honom och det verkade som hon gillade honom.
''Jag jobbar faktiskt som artist'' förklarade han hon henne och hon såg lite spektisk ut. För jag vet att hon tycker inte att folk klarar av att jobba inom musiken resten av sitt liv om man inte så är riktigt stor. Men Louis och killarna har inget problem med att vara små inom musiken.
''Men så trevligt'' började hon och såg så glad ut som möligt. ''Någon låt du har släppt som jag kanske känner till?'' frågade hon intresserat ändå.
Han skrattade lite och sa ''Om du känner till bandet One Direction så ja''.
''Om jag känner till dom. Kimberley är nog deras största fans'' sa hon och skrattade lite. ''Deras skriva har man hört ett par hundra gånger där hemma i huset'' lade hon till och Louis skrattade och vände sig om mot mig med ett stort leende.
''Jag är medlem i det bandet'' förklarade han för henne och mamma slutade och skratta på en gång. Hon kollade med stora ögon på mig och jag nickade glatt mot henne. Både Louis och jag började skratta åt hennes ansiktstryckt lite. ''Jag är den äldsta i bandet'' lade han till.
''Kim, din störta idol sitter sidan om dig och du är lugn? Hur kommer detta sig?'' frågade hon förvånat och kollade mot mig. Louis och jag började berätta hela historian för mamma men utelämnade en del saker. Som hela Liam saken och jag ville utelämna det med poolen med hos Dustin men Louis började berätta om det ändå. Mamma verkade tycka om att lyssna på hela historian.

PREVIOUS: "När ska jag hämta dig?" frågade jag henne och läste några tweets på twitter.
"Vid tre fyra tiden om det är okej?" frågade hon mig.
"Det blir perfekt" svarade jag.
"Så bra, då ses vi imorgon" sa hon.
"Ja det gör vi. Hejdå" sa jag och lade på.

---

Vi satt i soffan med en stor skål med popcorn mellan oss. Filmen började närma sitt slut och vi satt tysta och var fokuserade in i filmen. Huvud personerna kysste varandra och både Millie och jag gjorde ett "Awww" ljud och kollade mot varandra och skrattade.
"Du föresten, hur går det mellan dig och Liam?" frågade hon mig och tog en näve med popcorn i handen.
"Det är inget mellan oss" sa jag och vände mig mot teven igen.
"Säker? För i så fall ska ni nog övertala resten av världen det med" sa hon och jag vände mig snabbt om mot henne och kollade allvarligt på henne. Jag tog fjärnkontrolen och pausade filmen. "Var menar du?" frågade jag henne och spärrade upp mina ögon.
"Läste i en tidning och på internet att det stod mycket om 'Liam Paynes nya kärlek' " sa hon och gjorde kanin öron med fingrarna.
"Men hur kunde de få bilder på oss?" frågade jag med en irriterade röst och suckade tungt.
"Ingen aning du, men vet Liam om att ni är över hela internet?" frågade hon mig.
"Hela?" frågade jag högt och gapade.
"Inte långt ifrån" svarade hon lika förvånat. "Ring honom nu" sa hon och jag nickade. Jag tog upp min mobil och ringde till Liam. Flera toner tjöt det men inget svar. Jag lade på och ringde Niall istället. Inget svar där häller. Jag ringde Louis och Zayn med, inget svar hos dom heller. "Men seriöst är dom döda eller?!" sa hon och jag instämde. Jag ringde till Harry och det kom flera toner hos honom med. Jag ger upp. Jag hörde hur en ton avbröts och att han svarade.
"Harry" svarade han.
"Waow en av er kan hitta sin telefon" skämtade jag.
"Vadå har du ringt dom andra med?" frågade han mig.
"Ja" svarade jag kort.
"Tack för du valde mig sist" sa han med en fejk ledsen röst. Jag skrattade till honom.
"Men vet du var Liam är, måste snacka med honom?" frågade jag honom.
"Men jo jag mår bra, hur är det själv?" sa han ironiskt. "Han är nog hemma hos sig" sa han och jag nickade för mig själv. "Vadå då?" frågade han mig. Jag berättade det för honom med att folk tror att jag är hand flickvän och allt. Han förklarade att han visste redan om det den när han var hemma. Han berättade att Paul hade ringt Liam och Liam sa bara sanningen. Det kändes en lättnad i kroppen att vi var på samma ställning av hela denna saken. Vi avslutade samtalet och jag bad honom att snacka med Liam åt mig och det skulle han göra med. Det kändes en lättnad och jag suckade ut och vände mig mot Millie när jag avslutade samtalet.

"Tänk att du snackade med Harry precis" sa hon och hade munnen öppen. Hon har nog inte blivit van än att jag snackar med dom lite då och då. Men den senaste tiden lite mer än vanligt. Själv för mig har det bara blivit en vana. Att snacka med dom som vem som helst. Att vara ett fan som aldrig sätt dom och kommit så nära dom nu är nog aldrig vad jag kunde tänka mig innan.
"Han sa att det var lugnt och Liam hade snackade med Paul innan om allt och om någon frågar så säger han bara sanningen. Att vi är vänner, inget mer" förklarade jag för henne. Hon nickade med huvudet förstående.
"Men gillade du inte Liam innan och han dig?" frågade hon mig.
"Jo men jag visste inte om jag gillade honom som en vän eller mer tills han kysste mig" förklarade jag för henne.
"Vänta lite nu?" sa hon snabbt och såg förvånad ut. "Han gjorde vadå?" frågade hon och kollade på mig med stora ögon. "Kysste han dig? Och du har inte berättat för mig" lade hon till lika förvånat.
"Oj det har jag glömt" svarade jag oskyldigt och skrattade.
"Det är sånt men måste berätta för varandra. Speciellt om Liam Payne kysser dig" sa hon högre och lika förvånansvärt. Jag skrattade bara åt henne. "Vad skrattar du åt?" frågade hon mig frågande.
"Det var bara en kyss" flinade jag fram.
"Men inte från vem som helst. Utan Liam Payne! Och det är inte vem som helst" sa hon igen och jag skrattade år henne igen.
"Men han är vem som helst för mig. Eller kanske inte, men ändå på ett konstigt sätt" skrattade jag fram lite oskyldigt.
"Men inte för mig" la hon till.
"Nej kanske inte. Men förlåt att jag inte berättade, ville inte göra en sån stor sak utav det" förklarade jag för henne.
"Det är lugnt, men nästa gång om något händer ringer du mig på en gång" sa hon.
"Jag lovar" försäkrade jag henne. "Men hur går det för dig, känns som jag inte vet som går om. Hur är det med killarna?" frågade jag och vikare på ögonbrynen mot henne. Jag såg att hon började rodna och det betyder att något är på gång. "Det finns någon" ropade jag ut.
"Ja det finns en hel del" sa hon och vi båda började skratta. "Men ja, det är en" förklarade hon och jag kollade med nyfikna ögon mot henne.
"Vem vem vem?" frågade jag nyfiket.
"Du vet Jay?" frågade hon mig och jag nickade snabbt. "Han" sa hon och rodnade.
"Naww, hur länge har ni snackat då?" frågade jag henne.
"Skolavslutningen, jag fick hans nummer då och sen smsade vi en del och träffades efter jag kom hem från semestern" berättade hon för mig.
"Och du har inte sagt något?!" sa jag till henne lite besviket.
"Du berättade ingenting om Liam ju" försvarade hon sig.
"Sant" svarade jag oskyldigt tillbaka. "Men du?" frågade jag henne. Är inte Jay, hennes bror. Jo det är det. "Jay? Är inte han tvilling bror med Zoey?" frågade jag henne och hon suckade och nickade som svar.
"Tyvärr så" svarade hon drygt.
"Stackare, skulle aldrig stå ut med henne" sa jag till henne.
"Ja men det är inte precis som vi ska gifta oss" sa hon och skrattade.
"Tur det, Zoey att ha i släkten. Fy fan vilket helvete" sa jag och vi skrattade åt tanken.
"Herregud skulle aldrig kunnat att vilja fira jul med henne" sa hon och vi skrattade mer igen. Jag skattade bara åt tanken och se dom två sitta i samma soffa och vara snälla mot varandra. "Men hur går det med dig och killarna då?" frågade hon mig.
"Ärligt talat, jag har ingen aning" sa jag till henne.
"Är det ingen? Alla är ju typ efter dig ju" sa hon och blinkade med ögat mot mig.
"Hhah jätte kul du" sa jag ironiskt och skrattade lite. "Men inte direkte, var osäker innan om jag ville ha tillbaka Greg. Men nej det vill jag inte. Vill inte gå till samma misstag igen" förklarade jag för henne.
"Bra val" sa hon instämmande. "Men är det ingen du känner något för?" frågade hon nyfiket igen.
"Asså det är en...eller nej inte alls. Skit i det jag sa" sa jag.
"Men nej, vem? Berätta!!" sa hon nyfiket och bestämt.
"Men nej skit i det" sa jag och ville glömma det. Och att jag började säga det, för det är nog inte ens sant.
"Men snälla berätta" sa hon och tog händerna ihop och såg ut som hon bad för mig.
"Okej, men iså fall är det Louis. Jag känner mig trygg i hans armar" förklarade jag för henne. "Men det är inget mellan oss och kommer inte att bli" lade jag till och rykte på axlarna.

PREVIOUS: "Jaja" sa han snabbt. "Det är het okej, bara in du känner för att snacka om det" sa han och hörde att han var lite orolig.
"Ja bättre att snacka med någon om det istället för att hålla det för sig själv. Men går det bra om jag ringer dig då?" frågade jag honom ännu en gång.
"Helt okej" svarade han.
"Tack Lou. Hörs då" sa jag.
"Det gör vi, hejdå" sa han och lade på.

---

"Är du säker att du inte vill följa med tillbaka?" frågade Dustin mig. Jag skakade lätt på huvudet.
"Nej jag stannar här några dagar till. Sover i huset där hemma så ingen tror att vi har flyttat" förklarade jag för honom och tog min väska över axeln.
"Okej men hör av dig varje dag så att du mår bra och berätta om Charlotte hur hon mår med" sa han och kramade om mig hårt. Jag kramade om honom med och nickande instämmande.
"Ja det gör jag. Jag stannar kanske någon natt hos Millie med om jag inte svarar på hem telefonen" sa jag till honom.
"Säg hej till henne från mig" sa han och öppnade bil dörren.
"Det ska jag göra" sa jag till honom och log.
"Bra men ha det så bra, vi ses snart. Så jag ska inte komma och hämta dig då?" frågade han mig ännu en gång.
"Nej du har gjort så mycket för mig och jag kan ta tåget, det är smidigt" sa jag till honom.
"Okej jag litar på dig då" sa han och smällde igen dörren och vevade ner dörrutan.
"Tack för allt" sa jag.
"Ingen orsak, vi hörs svart då. Hejdå" sa han och bakade ut från vår uppfart. Jag vinkade till honom tills den svarta bilen susade förbi på vägen och jag såg inte den från mitt syn håll. Jag tog upp min hus nyckel som jag inte använt på någon vecka nu. Nästan tre veckor har jag vart borta från mitt hem. Och från hela London. Det känns som jag har missat hur mycket som helst och varit borta i flera månader.

Jag vred om nyckeln till dörren och öppnade dörren och kände mig som henne igen. Jag ställde väskan på golvet och slog igen dörren. Tog av mig skorna och gick in i köket och tog upp telefonen. Jag slog in Millies nummer och det var inte många signaler innan hon svarade. Jag känns bra att vara hemma igen och snacka med henne.Vi började snacka om allt på en gång. Som jag har saknat den tjejen. Vi pratade om hur det hade varit på deras semester och hur det hade varit i London än så länge denna sommaren. Jag berättade om killarna lite, fast hon redan fått en detaljerad beskrivning om allt. Jag berättade om Dustin och Anne att dom kanske ska gifta sig. Men inte var bestämt i med Dustin berättade det för mig igår och han skulle hem och beställa resa på en gång. Vi bestämde att hon skulle komma över ikväll och sova hör för vi har inte setts på en månad.
Jag slängde mig i soffan och satte på teven. One Direction på reklamen. Dom killarna är överallt, var man än kollar så finns dom där. Ett leende sprider sig alltid i ansiktet när jag ser dom eller hör deras röster. Det är nästan omöjligt att så stora dom har blivit på snart två år. Det slog mig. Jag ringde aldrig Louis igår kväll som jag lovade honom. Jag tog min mobil och ringde upp honom.


Jag hörde hur min mobil ringde från köket. Jag orkar verkligen inte resa mig ur soffan.
"Lou din mobil" hörde jag Harry ropa i lägenheten.
"Kan du ta det jag orkar inte gå upp och ta det" ropade jag tillbaka och byte kanaler på teven. Inget roligt att kolla på. Jag hörde fotsteg runt om i lägenheten.
"Det är Kimberley" ropade han och jag rykte till. Vi snackade aldrig vid igår. Och jag somnade och hade helt glömt bort det. Jag reste mig ur soffan och gick ut mot köket till Harry. Han hade redan svarat och snackade på för fullt. "Det är till dig" sa han och höll ut mobilen till mig. Jag greppade tag om den och svarade.
"Hej det är Louis" svarade jag.
"Hej Lou, det är Kimberley" svarade hon och fick ett leende på läpparna när hon sa sitt namn.
"Hur är läget?" frågade jag henne.
"Det är bättre, jag är i London igen" svarade hon glatt och jag rykte till. Ät hon tillbaka till London. Det måste ju betyda att henne mamma mår bättre.
"Är du i London?" frågade jag henne och reste mig upp ur soffan.
"Ja jag kom hit idag. Stannar bara några dagar sen åker jag tillbaka" förklarade hon för mig.
"Jaha" svarade jag lite deppigt. "Så du stannar inte länge?" frågade jag henne och öppnade kylskåpet och tog ut mjölken.
"Nej högst i en vecka tror jag" förklarade hon. "Jag var hos mamma idag" la hon till lite deppigt.
"Hur är det med henne då?" frågade jag henne och hällde upp mjölken i ett stort glas.
"Värre" sa hon med en ledsen röst. "Dom hittar inte felet mer henne" lade hon till.
"Oh jag beklagar. Har du varit hos henne idag då?" frågade jag henne. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för att bli glad. Jag vet själv inte hur det känns att vara i samma situation som henne.
"Var hos henne innan idag. Hon blev glad att se mig istället för massa sjuksköterskor hela dagarna" sa hon lite gladare i rösten.
"Ja det förstår jag att hon blev" sa jag till och skrattade lite.
"Ja så ska ditt imorgon igen" förklarade hon.
"Jag kan följa med om du inte vill gå ensam" sa jag till henne. Varför sa jag ens det? Henne mamma har inte ens träffat mig och det kommer väl bli helt konstigt att jag följer med henne. Hon var tyst en liten stund. Jag skulle inte ha sagt det.
"Visst. Är du säker?" frågade hon mig.
"Ja din mamma verkar vara trevlig och eftersom det är synd om dig så kanske du inte vill gå ditt själv" sa jag till henne genom luren och gick till Harry som satt vid datorn.
"Okej men jag kan komma till dig imorgon då" föreslog hon.
"Eller så kör jag och hämtar dig så åker vi ditt" föreslog jag istället och kollade på twitter över Harrys axel.
"Men det kan vi göra" sa hon.
"När ska jag hämta dig?" frågade jag henne och läste några tweets på twitter.
"Vid tre fyra tiden om det är okej?" frågade hon mig.
"Det blir perfekt" svarade jag.
"Så bra, då ses vi imorgon" sa hon.
"Ja det gör vi. Hejdå" sa jag och lade på.

PREVIOUS:"Vill bara försäkra mig. Hur är det mellan dig och Liam?" frågade han mig.
"Det är fint, det är nog som vanligt igen tycker jag. Har han sagt något då?" frågade jag honom.
"Nej det har han inte. Men ville bara höra om allt var okej mellan er" sa Niall och jag log för hans omtanke.
"Jag berättade för honom att jag inte hade samma källor för honom som han hade för mig. Och det verkar ändå som han tog det bra att inte förstöra vänskapen" förklarade jag för honom.
"Precis, han sa att han ville inte förstöra vänskapen alls" sa Niall och jag log igen. Att Liam ville verkligen heller sätta vår vänskap på spel.

---

Jag kramade om killarna och Anne stod sidan om min och kramade om Harry. Hon ville inte släppa taget, och det fick mig att le. Jag sa hejdå till Louis och gav han en lika mysig kram som dom andra killarna hade fått. Jag kände hans värme mot min kropp och lutade mitt huvud mot hans bröst.
''Kommer att sakna dig'' sa jag tyst till honom.
''Kommer sakna dig med'' sa han och vi släppte varandra och den värmen försvann. Den var en viss känsla när jag kramade om Louis som jag kände det. Anne släppte äntligen taget om Harry och dom gick mot bilen. Det känns så konstigt att dom ska köra iväg nu. Dom stängde bil dörrarna efter sig och bakade ut ifrån utfarten. Nu är det verkligt, dom sticker iväg till London igen. Jag vinkade till dom samtidigt dom åkte iväg från vårt synhåll.

"Kim kan du komma ner" ropade Dustin från där nere. Jag tog dator ifrån mig och skrev till Millie att jag kommer snart. Gick ner från trappan och till Dustin. "Sätt dig ner" sa han och pekade på stolen framför honom. Jag kollade bekymrat på honom och satte mig ner på stolen.
"Är det något viktigt?" frågade jag och kollade på honom med en menade blick.
"Ja det kan man säga. Vill du veta den bra eller dåliga nyheten först?" frågade han mig.
"Den bra" sa jag glatt och kollade på honom.
"Jag ska fria till Anne" sa han och jag trodde jag skulle spricka av mitt leende. Jag såg att han såg glad ut och vill att det ska bli bra.
"Omg ska du? Grattis" sa jag och reste mig upp och kramade honom.
"Tack" sa han och skrattade lite.
"Har du köpt ring eller?" frågade jag honom och släppte taget om honom.
"Ja kom här" sa han och gick ut i halsen och tog upp en påse och asken i den. En röd liten ask. En liten ask med ett föremål som kan förändra ett liv. Han öppnade den försiktigt och såg en silvrig ring med en diamant som löss upp hela ringen.
"Hon kommer klart säga ja till den ringen" sa jag och vi båda skrattade.
"Vi får hoppas det" sa han och log.
"När ska du fri till henne då?" frågade jag glatt och han packade ner asken igen.
"Det är där du kommer in i bilden. Du är tjej och ville inte berätta något för mins döttrar innan jag visste hur det blir" sa han och jag kände mig värm om hjärtat. Att han berättar det för mig före hans döttrar.
"Oj" fick jag ut ur min mun.
"Det är bara om du har en bra idée så är det bara att säga till" sa han och vi gick ut i köket.
"Ta med henne till Paris" skämtade jag och skrattade.
"Smart idée" sa han och såg fundersam ut.
"Jag skämtade" förklarade jag för honom.
"Ett bra skämt. Haha" sa han och jag började skratta. Är på bra humör när kg fick reda på i morse att jag slapp och jobba idag. "Men tar flyget till Paris, tar bara en timma och stannar där i tre dagar. Och när vi är på Eiffeltornet så kan jag fria" sa han och skulle helt klart vilja vara i Annes skor då. Eiffeltornet, i Paris, kärlekens stad och vara där med en kille man gillar.
"Varför frågar du mig om idéer när du kommer på själv?" frågade jag ironiskt. Han skrattade bara till svars. "Men det kommer blir hur perfekt som helst" sa jag och han log bara. Vi började laga lite middag och det slog mig, han hade en dålig nyhet med. "Vad var den dåliga nyheten?" frågade jag honom och tog fram två tallrikar ur skåpet.



"Sätt dig ner, jag ska bara sänka värmen på grytan" sa han och jag satte mig ner vid bordet.
"Jag snackade med din mammas läkare igår" sa han och stannade upp. Nej nej ek snälla säg att det är de jag inte tror att det är? Det får inte. Jag kände hur bara ett slag mot hjärtat när han sa det. Näsan började rinna och mina ögon mer glansiga. "Hon berättade att tillståndet på din mamma har blivit värre. Medicinen hjälper inte och hon har fortfarande problem med andningen" förklarade han för mig och jag kände en tår rinna ner för min kind. Ner för hackan och föll från mig. Jag snuvade med näsan och fler tårar kom längs min kind. "Dom försöker allt dom kan att hitta var som är fel med henne" sa han lugnt.
"Men inte tillräckligt" sa jag och drog min hand hårt under ögat. Och under mitt vänstra och torkade bort tårarna. Men den rann sakta ner ändå.
"Jag vet att du inte tycker det men dom har full övervakning över din mamma och kollar blodet och hon har hjälp med andningen" sa han lika lugnt igen.
"Men dom måste försöka mer! Det är deras jobb" snyftade jag ut.
"Vill du att vi åker till henne?" frågade han mig och jag nickade samtidigt som mina tårar rann försiktigt ner för kinderna och någon längs halsen. Jag torkade bort dom flesta. Och varför ska det just hända mig? Mig av alla andra på jorden. Vad har jag gjort Gud egentligen? Jag har inte gjort något som att jag skulle förtjäna all denna smärtan inom min familj. Att undra vad som kommer hända med mig här näst? Först min pappa, sen min syster och nu mamma. Jag då? Kunde inte jag försvunnit först så skulle jag sluppit all smärta som livet plågat mig med. Bland önskar jag bara att när jag går över gatan så kommer någon och kör över mig. Då skulle jag slippa allt dåligt som händer med mig och den delen mig familj. Känns bara som att jag är den ända som är kvar här, jag och Dustin.
Bara jag skulle få reda var min pappa bor. Lever han eller är han död som resten av släkten? Är jag lik honom för jag är inte lik mamma alls. Förutom att jag är en tjej. Min syster har alltid varit en kopia av mamma när jag sett bilder från henne när hon var ung.
Var min pappa är och hur han mår har jag alltid frågat mig men jag har gett upp hoppet på att få svar på dom två frågorna. Jag vet inte ens om jag kanske möt honom när jag varit ute och gått eller om han vet vem jag är och har sätt mig? Eller han kanske inte minns att han har två döttrar med min mamma. Han kanske har sätt mig när jag gått med Millie inne i London och inte gått fram och sagt något. Eller så lever han inte, för annars skulle jag bi hos han nu och inte Dustin. Millie? Jag måste snacka med henne. Jag reste mig snabbt ifrån stolen och tog på mig mina skor och en jeans jacka.
"Jag kommer sen" sa jag och snyftade och stängde ytterdörren efter mig. Jag tog upp min mobil ur fickan och smsade Millie och frågade om jag kunde ringa henne. Jag följde vägen och gick längs vägen och det började lukta grillat i min omgivning. Jag fortsatte gå och torkade mina tårar under ögonen och märkte att mins fingrar blev lite svarta. Vad är meningen att sminka sig när det är sommar?
Jag hörde min mobil pinglade till och kollade snabbt på skärmen. Louis lös det ifrån skärmen. Jag öppnade smset och läste snabbt. --Hej du. Hur är läget?-- hade han skrivit. Jag knappade in ett svar på den svala skärmen. --Hej Louis, inte så bra... Själv då? Saknar er-- svarade jag. Det tog inte så lång tid innan min mobil började vibrera mer än en gång. Någon ringde. Jag kollade på skärmen och Louis ringde. Jag försökts återhämta mig snabbt på några sekunder och svarade honom.
"Hej det är Kim" svarade jag stelt.
"Hej det är Louis, hur är det?" frågad han mig snabbt.
"Inte så bra" svarade jag och snyftade snabbt till.
"Vad har hänt?" frågade han mig oroligt.
"Kan jag ringa dig sen, inte direkt sugen att snacka om det. Kan jag rings dig om två timmar kanske?" frågade jag honom.
"Jaja" sa han snabbt. "Det är het okej, bara in du känner för att snacka om det" sa han och hörde att han var lite orolig.
"Ja bättre att snacka med någon om det istället för att hålla det för sig själv. Men går det bra om jag ringer dig då?" frågade jag honom ännu en gång.
"Helt okej" svarade han.
"Tack Lou. Hörs då" sa jag.
"Det gör vi, hejdå" sa han och lade på.

PREVIOUS: "Gillar du inte henne?" frågade jag honom lite förvirrat.
"Jo det gör jag fortfarande. Men hon gillar mig bara som en vän. Så sätter inte upp vänskapen på det. Så får låta mina känslor försvinna bara" sa han och rykte på axlarna.
"Sorry bror" sa Niall.
"Det finns fler" sa Louis och Liam nickade till ett ja.

---

Timmarna hade gått. Jag vet inte riktigt hur länge vi har suttit här i bilen. Eller i själva bakluckan. Men roligt har det varit här bak med Louis. Jag satt själv den första timmen när Louis körde tills vi stannade på ett ställa att köpa något att äta. Sen dess har Louis suttit med mig i bakluckan och Liam har kört. Tiden har ändå gått snabbt i med det har varit så roligt. Men börjar tröttna att sitta i bilen nu. Vill bara ut ur bilen och ut i solen istället för att sitta i en bil med fem killar som berättar pinsamma saker som hänt dom. Jag trodde jag skulle dö av skratt när Harry berättade sin. Som jag skrattade och fick ont i magen med för den delen. Trodde jag aldrig skulle sluta skratta.
"Är vi framme snart?" frågade jag igen efter femte gången på denna kvarten typ.
"Snart" sa Niall och Liam i mun på varandra.
"Det har ni sagt i en timme nu snart ju" svarade jag med otålig röst. Louis började skratta sidan om mig.
"Men vi är snart framme nu" sa Harry från inne i bilen.
"Men när?" frågade jag igen.
"Någon ger sig inte" hörde jag Zayn säga och skrattade med Niall i baksättet tillsammans.
"Jag hörde det" sa jag och tog fram min sura röst och tog armarna i kors och flinande med dom.
"Nu är vi framme" hörde jag Liam säga och jag kändes hur bilen svängde. Äntligen nu är vi framme. Vill bara ta av mig skorna och få sanden mellan tårna och doppa fötterna i vattnet. Ta en kall öl njuta utav värmen i min bikini.
"Vi är framme" skrek Louis i hela bilen.
"Yeeeey" ropade alla samtidigt.
"Jag älskar att slippa sitta i bilen i flera timmar" ropade Harry ut.
"Yeeeey" ropade alla ut igen. Jag kollade på Louis och fnissade bara. Jag hörde att dom andra gick ut ur bilen och smällde igen dörrarna. Deras röster kom närmare oss och jag kröp fram till bakluckan med Louis sidan om mig.
"Kan ni öppna?" ropade jag ut till dom.
"Är det något vi har glömt?" hörde jag Harrys röst utan för och såg genom glaset att han tog sig på hackan. Men dom kunde inte se oss in i med glaset var tonat så dom ser bara svart glas.
"Nej jag tror inte det" sa Liam och kollade runt om sig.
"Nej nej nej, öppna bakluckan och kolla" sa Louis och knackade på rutan och skrattade.
"Men om vi inte glömt något, då sticker vi" sa Niall glatt.
"Yeeey" sa dom där ute och tog upp händerna i luften. Och dom började gå.
"Okejdå då har vi drickan här i bilen" ropade Louis ut och såg hur Zayn och Liam stannade på en gång.
"Vi har glömt drickan och maten i bakluckan" sa Zayn och Niall och Harry såg jag vända sig om. Louis och jag skrattade tyst inne i bakluckan och stod på alla fyra. Jag vände mig mot Louis och kollade på honom. Han tyckte mest det var roligt. Jag var lite orolig om det faktiskt skulle lämna oss här inne. Jag kollade in i hans blå ögon och fastnade lite och mötte hans ögon kontakt. Har aldrig sätt Louis mjuka sida. Eller en gång när jag berättade om mamma bara för honom och då kände jag verkligen hur han brydde sig. Men att bara kolla in i hans blåa ögon känns det som jag känner hand lugna och inte skämtande Louis. Bara Louis som en ödmjuk person. Jag ryckte till när jag såg att dörrluckan öppnades utav killarna.
"Saknade ni oss?" frågade jag glatt och kröp ut ur bilen.
"Vi tänkte på drickan, höll på att glömma den ju" sa Liam och skrattade.
"Men vi saknade er förstås också" lade Zayn till och tog ut fotbollen ur bilen med. Jag tog två solstolar och vi alla började gå ner mot stranden tillsammans. Ingen kvar lämnad i bilen denna gången, alla vi sex på väg mot vägen tillsammans. Jag tog av min mina ballerina skor och kände sanden mellan tårna. Den härliga känslan att gå barfota. Har alltid älskat att göra det sen jag var liten. Niall kastade fram bollen och började sparka på den och springa efter den. Harry kastade två andra stolar i sanden och sprang efter Niall och dom två började spela. Jag satte ner dom andra två stolar jag höll i och Louis satte ner dom andra två. Vi alla fyra satte upp stolarna och tog fram handdukarna och vars en öl. Jag tog av min mitt linne och mina jeans shorts och satte mig ner i solstolen och öppnade min öl.



Timmarna gick och såg att klockan hade börjar närma sig sex på kvällen. Varit på stranden nästan hela dagen. Förutom andra halva av dagen som vi satt i bilen. Badat flera gånger, solat. Fick is kallt vatten över mig när jag log och solade av Liam och Louis. Som jag skrek och sprang efter dom. Sprang efter Louis först och avföll nästan honom och vi ramlade och jag hamlade över honom. Sen började han kickla mig så han kom över mig och satte sig på min mage. Och fortsatte och kickla mig tills Zayn och Liam kom och lyfte upp mig i armarna och benen och slängde i mig i havet. Kände mig verkligen älskad. Vi spelade även lite fotboll och åt så klart. Drickan hade börjat att ta slut från våra två kylväskor och hade ändats det tråkiga kvar, vatten. Vi alla hade börjar bli lite flummiga och gjorde lite allt möjligt. Harry och Zayn ställde sig på en liten klippa och låtsades att dom var Jack och Rose från Titanic. Sen föll dom överbord och rakt ner i sanden. Och vi alla dansat runt på stranden och sätt ut som ett par yra höns. Roligt men tur att det bara finns vi här. En perfekt sista dag att fira killarna sista dag här innan dom åker imorgon. Att åka till stranden var nog den bästa idéen jag har hört Niall säga nu under alla dessa dagarna.

Jag lämnade Dustin i huset med hans två döttrar. Regina verkade vara helt okej. Jag visste att han hare två döttrar och en var lila gammal som mig typ. Var lite orolig om hon skulle vara en sån kaxig typ som Zoey på skolan. Eller rättare sagt, min föra skola. Regina är ett år äldre än mig, börja sitt andra år på college till hösten och har hur torr humor som helst. Och älskar att spela gitarr. Hon sjunger faktiskt inte så dåligt heller för den delen.
Jag gick längs vägen mot Harrys hus. Idag skulle dom åka mot London igen för att jobba. Leendet på munnen fanns inte alls när jag gick längs väggen med solen i ögonen. Jag kom fram till huset och såg Niall och Liam stå vid bilen och packa väskorna i bilen.
"Hej killar" sa jag och dom kollade mot mig och log.
"Den röda kommer" sa Niall och vi skrattade åt det.
"Hej du" sa Liam och lyfte upp en väska in i bilen igen. "Så vad händer?" frågade Liam mig och jag kramade om han och sen Niall.
"Kom över och tänkte se att ni inte kört utan att säga hejdå till mig" sa jag och log halvt.
"Det skulle vi aldrig göra" sa Niall och blinkade med ögat. Jag fnissade.
"Dom andra är där inne och äter om du vill med ha något" sa Liam.
"Ja får gå in och säga hej till dom med" sa jag och började gå mot dörren. Jag hörde hur en baklucka smällas igen och kollade bak och såg Niall och Liam komma bak efter mig. Jag väntade in dom och vi gick in tillsammans.
"Gissa vem vi hittade där ute?" ropade Liam högt i huset. Det syns verkligen att dom alla känner sig som hemma där.
"Städsaker till Niall" hörde jag Zayns röst. Och att det kom skratt ifrån köket och hörde Liam även skratta.
"Vadå städsaker?" frågade jag Niall och Liam förvirrat och tog av mig min andra sko med.
"Oh den röde är här" hörde jag Harry säga ute i köket. Jag kollade frågande mot Liam och Niall när vi gick mot köket.
"Niall ska städa toaletten i stugan för han kom sist ner i poolen" skrattade Louis fram. Samt alla andra förutom Niall som gjorde en ledsen min som fick mig med att skratta.
"Men nej så taskigt" skrattade jag lite fram och kollade mot Niall.
"Då kan du hjälpa mig?" frågade han glatt.
"Ohnej. Det kan du glömma, vill gärna så fall leva när jag går ut där ifrån" sa jag och hörde att Louis och Zayn började skratta. Högt.
"Det var taskig" sa Harry. "Så illa är det inte" sa han och Liam började med skratta.
"Nejnej, inte alls så illa. Det var ju därför jag fick göra det" sa Niall ironiskt och jag började skratta.
"Sant" sa Harry och skrattade med.

Jag följde med Niall ut i stugan med en stor hink fult med olika vätskor som han skulle använda när han ska städa där ute. Vi gick över gräsmattan och jag erbjöd mig att följa med ut för att ville inte säga hejdå till dom och tillbringa så mycket tid som möjligt innan dom sticker. Plus det är lite synd om Niall med. Vi gick in i stugan och såg hur tomt allt var, ingen extra säng, inte fullt med saker över allt och kläder. Niall öppnade dörren till toaletten och det såg inte så illa ut som jag hade föreställt mig.
"Hjälpa till lite?" frågade han mig och höll fram en flaska till mig led något medel i. Jag skakade på huvudet och lutade mig mot dörrkarmen. "Varför följde du med ut då?" frågade han underligt och skrattade lite.
"Ville se hur förjävligt det var här ute och se dig städa. Skulle aldrig kunna sig dig städa innan du frågar om hjälp" skrattade jag fram och Niall gav mig en sur min som jag skrattade med åt. Han började med att läsa på alla flaskor vad allt var för medel.
"Varför kunde man inte ha ett medel till över allt istället för flera stycken som man inte ens vet vad det betyder" sa han ironiskt och jag skrattade åt honom när han läste på en vit flaska med en blå kork. "Gud tacka bilderna" sa han stolt. Det tog inte så lång tid innan han kom igång med städningen och började putsa spegeln. "Så tänkte fråga dig en sak" sa han och torkade av spegeln.
"Visst vadå?" frågade jag glatt och iakttog honom.
"Vill bara försäkra mig. Hur är det mellan dig och Liam?" frågade han mig.
"Det är fint, det är nog som vanligt igen tycker jag. Har han sagt något då?" frågade jag honom.
"Nej det har han inte. Men ville bara höra om allt var okej mellan er" sa Niall och jag log för hans omtanke.
"Jag berättade för honom att jag inte hade samma källor för honom som han hade för mig. Och det verkar ändå som han tog det bra att inte förstöra vänskapen" förklarade jag för honom.
"Precis, han sa att han ville inte förstöra vänskapen alls" sa Niall och jag log igen. Att Liam ville verkligen heller sätta vår vänskap på spel.

---

Förlåt för väntan, men hade ingen idee alls. Men fick en idee av en kompis till mig så jag skrev lite idag. Plus där är bilder med i detta, YEEEY !!