Chapter 32 - The sleep over

PREVIOUS: "När ska jag hämta dig?" frågade jag henne och läste några tweets på twitter.
"Vid tre fyra tiden om det är okej?" frågade hon mig.
"Det blir perfekt" svarade jag.
"Så bra, då ses vi imorgon" sa hon.
"Ja det gör vi. Hejdå" sa jag och lade på.



Vi satt i soffan med en stor skål med popcorn mellan oss. Filmen började närma sitt slut och vi satt tysta och var fokuserade in i filmen. Huvud personerna kysste varandra och både Millie och jag gjorde ett "Awww" ljud och kollade mot varandra och skrattade.
"Du föresten, hur går det mellan dig och Liam?" frågade hon mig och tog en näve med popcorn i handen.
"Det är inget mellan oss" sa jag och vände mig mot teven igen.
"Säker? För i så fall ska ni nog övertala resten av världen det med" sa hon och jag vände mig snabbt om mot henne och kollade allvarligt på henne. Jag tog fjärnkontrolen och pausade filmen. "Var menar du?" frågade jag henne och spärrade upp mina ögon.
"Läste i en tidning och på internet att det stod mycket om 'Liam Paynes nya kärlek' " sa hon och gjorde kanin öron med fingrarna.
"Men hur kunde de få bilder på oss?" frågade jag med en irriterade röst och suckade tungt.
"Ingen aning du, men vet Liam om att ni är över hela internet?" frågade hon mig.
"Hela?" frågade jag högt och gapade.
"Inte långt ifrån" svarade hon lika förvånat. "Ring honom nu" sa hon och jag nickade. Jag tog upp min mobil och ringde till Liam. Flera toner tjöt det men inget svar. Jag lade på och ringde Niall istället. Inget svar där häller. Jag ringde Louis och Zayn med, inget svar hos dom heller. "Men seriöst är dom döda eller?!" sa hon och jag instämde. Jag ringde till Harry och det kom flera toner hos honom med. Jag ger upp. Jag hörde hur en ton avbröts och att han svarade.
"Harry" svarade han.
"Waow en av er kan hitta sin telefon" skämtade jag.
"Vadå har du ringt dom andra med?" frågade han mig.
"Ja" svarade jag kort.
"Tack för du valde mig sist" sa han med en fejk ledsen röst. Jag skrattade till honom.
"Men vet du var Liam är, måste snacka med honom?" frågade jag honom.
"Men jo jag mår bra, hur är det själv?" sa han ironiskt. "Han är nog hemma hos sig" sa han och jag nickade för mig själv. "Vadå då?" frågade han mig. Jag berättade det för honom med att folk tror att jag är hand flickvän och allt. Han förklarade att han visste redan om det den när han var hemma. Han berättade att Paul hade ringt Liam och Liam sa bara sanningen. Det kändes en lättnad i kroppen att vi var på samma ställning av hela denna saken. Vi avslutade samtalet och jag bad honom att snacka med Liam åt mig och det skulle han göra med. Det kändes en lättnad och jag suckade ut och vände mig mot Millie när jag avslutade samtalet.

"Tänk att du snackade med Harry precis" sa hon och hade munnen öppen. Hon har nog inte blivit van än att jag snackar med dom lite då och då. Men den senaste tiden lite mer än vanligt. Själv för mig har det bara blivit en vana. Att snacka med dom som vem som helst. Att vara ett fan som aldrig sätt dom och kommit så nära dom nu är nog aldrig vad jag kunde tänka mig innan.
"Han sa att det var lugnt och Liam hade snackade med Paul innan om allt och om någon frågar så säger han bara sanningen. Att vi är vänner, inget mer" förklarade jag för henne. Hon nickade med huvudet förstående.
"Men gillade du inte Liam innan och han dig?" frågade hon mig.
"Jo men jag visste inte om jag gillade honom som en vän eller mer tills han kysste mig" förklarade jag för henne.
"Vänta lite nu?" sa hon snabbt och såg förvånad ut. "Han gjorde vadå?" frågade hon och kollade på mig med stora ögon. "Kysste han dig? Och du har inte berättat för mig" lade hon till lika förvånat.
"Oj det har jag glömt" svarade jag oskyldigt och skrattade.
"Det är sånt men måste berätta för varandra. Speciellt om Liam Payne kysser dig" sa hon högre och lika förvånansvärt. Jag skrattade bara åt henne. "Vad skrattar du åt?" frågade hon mig frågande.
"Det var bara en kyss" flinade jag fram.
"Men inte från vem som helst. Utan Liam Payne! Och det är inte vem som helst" sa hon igen och jag skrattade år henne igen.
"Men han är vem som helst för mig. Eller kanske inte, men ändå på ett konstigt sätt" skrattade jag fram lite oskyldigt.
"Men inte för mig" la hon till.
"Nej kanske inte. Men förlåt att jag inte berättade, ville inte göra en sån stor sak utav det" förklarade jag för henne.
"Det är lugnt, men nästa gång om något händer ringer du mig på en gång" sa hon.
"Jag lovar" försäkrade jag henne. "Men hur går det för dig, känns som jag inte vet som går om. Hur är det med killarna?" frågade jag och vikare på ögonbrynen mot henne. Jag såg att hon började rodna och det betyder att något är på gång. "Det finns någon" ropade jag ut.
"Ja det finns en hel del" sa hon och vi båda började skratta. "Men ja, det är en" förklarade hon och jag kollade med nyfikna ögon mot henne.
"Vem vem vem?" frågade jag nyfiket.
"Du vet Jay?" frågade hon mig och jag nickade snabbt. "Han" sa hon och rodnade.
"Naww, hur länge har ni snackat då?" frågade jag henne.
"Skolavslutningen, jag fick hans nummer då och sen smsade vi en del och träffades efter jag kom hem från semestern" berättade hon för mig.
"Och du har inte sagt något?!" sa jag till henne lite besviket.
"Du berättade ingenting om Liam ju" försvarade hon sig.
"Sant" svarade jag oskyldigt tillbaka. "Men du?" frågade jag henne. Är inte Jay, hennes bror. Jo det är det. "Jay? Är inte han tvilling bror med Zoey?" frågade jag henne och hon suckade och nickade som svar.
"Tyvärr så" svarade hon drygt.
"Stackare, skulle aldrig stå ut med henne" sa jag till henne.
"Ja men det är inte precis som vi ska gifta oss" sa hon och skrattade.
"Tur det, Zoey att ha i släkten. Fy fan vilket helvete" sa jag och vi skrattade åt tanken.
"Herregud skulle aldrig kunnat att vilja fira jul med henne" sa hon och vi skrattade mer igen. Jag skattade bara åt tanken och se dom två sitta i samma soffa och vara snälla mot varandra. "Men hur går det med dig och killarna då?" frågade hon mig.
"Ärligt talat, jag har ingen aning" sa jag till henne.
"Är det ingen? Alla är ju typ efter dig ju" sa hon och blinkade med ögat mot mig.
"Hhah jätte kul du" sa jag ironiskt och skrattade lite. "Men inte direkte, var osäker innan om jag ville ha tillbaka Greg. Men nej det vill jag inte. Vill inte gå till samma misstag igen" förklarade jag för henne.
"Bra val" sa hon instämmande. "Men är det ingen du känner något för?" frågade hon nyfiket igen.
"Asså det är en...eller nej inte alls. Skit i det jag sa" sa jag.
"Men nej, vem? Berätta!!" sa hon nyfiket och bestämt.
"Men nej skit i det" sa jag och ville glömma det. Och att jag började säga det, för det är nog inte ens sant.
"Men snälla berätta" sa hon och tog händerna ihop och såg ut som hon bad för mig.
"Okej, men iså fall är det Louis. Jag känner mig trygg i hans armar" förklarade jag för henne. "Men det är inget mellan oss och kommer inte att bli" lade jag till och rykte på axlarna.


Kommentarer
Postat av: Alexandra

Meer! Du är så grymt duktig! :D

2012-02-14 @ 22:11:11
URL: http://theonedirectionnovells.blogg.se/
Postat av: Lovisa

Du är jätteduktig :D

2012-02-14 @ 22:35:44
Postat av: Limpan.... Den som börjar på K xD

Skriv mer din potatis!!! Jag älskar din novell så mycket att jag dör ;o

2012-02-15 @ 15:27:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0