itisonlyonedirection

PREVIOUS: ''Jag vet egentlige inte. Men vi bråkade om en sak så kom hon inte på något att säga emot så hon tog upp er att jag bara utnyttjade er och bla bla bla. Sen att jag spelade med Liams hjärta och att alla era fans kommer hata mig och sånt. Så blev jag sur och ledsen på henne. För att först att hon ens sa så till mig. För det andra att jag trodde på det hon sa. Och det tredje att jag ens berättade sakerna för henne från början'' förklarade hon för mig och det verkade riktigt låg av Vallery. Inte ens för jag träffat tjejen men att hon ens blandade in oss i hela deras bråk. Sjukt och om jag kommer bli halv bror till henne där sen. Perfekt....

---

      

Hej bror. Saknar dig så därför hämtar jag upp dig från flyget. Då mot parkeringen och leta efter min bil. Läste jag ur smset när jag precis gick ut ifrån flygplatsen med min väska rullande efter mig. Det känns som jag inte varit hemma på evigheter, men det har jag heller inte. Mer än två månader är en lång tid. Speciellt när man saknar sin familj och vänner. Jag log för mig själv att jag äntligen var hemma fast flygresan inte alls var lång. Dörrarna öppnade dig automatiskt och jag andades in den friska luften. Molnen tänkte sig över flygplatsen fast det var varmt i luften. Jag gick längs den gråa byggnaden och mot parkeringen. Flera bilar stod parkerade och jag började leta efter hans mörkblåa bil. Jag gick över övergångsstället och där stod han utanför lutades mot ena dörren. Jag gick snabbare och han höjde blicken från marken och såg att jag kom. Vi nickade mot varande och möttes av ett handslag och där efter en snabb kram.
''Det var inte igår'' sa han och han hade sant.
''Nej inte direkt. För länge sen nästan'' fyllde jag i.
''Hur har det varit annars då?'' frågade Stan medan jag slängde in min väska i baksättet.
''Samma vanliga, varit lite på radio intervjuer och signeringar. Plus börjar jobba på några nya låtar'' sa jag och smällde igen dörren och öppnade framdörren och gick in och satte mig i bilen. Härligt att vara hemma i några dagar nu och tänka på familjen och vännerna istället för på jobbet och fansen.
''Låter nice, själv här hemma har det inte hänt så mycket. Förutom att någon har satt eld på förskolan vi gick på som små'' sa han och jag vände mig snabbt mot honom. Hade någon idiot satt eld på förskolan där vi gick på som små. Det var där Stan och jag träffade varandra och varit vänner sen dess.
''Är du seriöst?'' frågade jag honom förvånat medan han startade bilen. Han vände sig om och kollade bak medan han bakade ut ifrån parkeringen.
''Ja det var ett gäng med ungdomar som satte eld på förskolan. Var inte meningen säger dom utan bara hända. Dom satt och grillade och hade inte släkt grillen riktigt. Du vet en sån engångsgrill vi grillade med när vi var drygt 15 år'' sa han och jag nickade och låg åt minnet. Mitt i sommaren samlades flera ifrån klassen och vi satt och grillade på en äng och njöt utav stunden. Vilka minnen. ''En sån grill iallafall. Och då hade dom inte släkt den riktigt och råkat hälla tänkvätska sidan om när dom tände på den så skulle någon fimpa en cigarett och ja. Då började det brinna'' förklarade han och fokuserade sig att komma ifrån flygplatsen.
''Brann mycket ner eller?'' frågade jag honom och tänkte tillbaka på stunden när man varit på förskolan när man var äldre och bara var där. Minns ingenting nästan sen när jag var liten och gick där men vet att mamma berättade om hur vi träffades där och lekte krig varje dag. Ett leende spred på mina läppar och tänkte hur skönt det var när man var liten. Alla var vänner, man kunde göra vad som helt utan att varje tidning skulle skriva om det där efter.
''Nej inte allt. Men lite mindre än halva. Kommer du ihåg kaninen och katten?'' frågade han mig och jag nickade mot honom. ''Dom två avdelningarna är förstörda och avspärrat helt'' lade han till och det var inte där vi gick när vi var små. Vi gick på räven tillsammans.

''Sharley och jag har gjort slut förresten'' sa Stan när han körde in mot området där jag bodde.
''Har ni? Vad hände?'' frågade jag honom förvånat. Dom två hade varit tillsammans i flera månader. Nästan ett år om jag minns rätt.
''Förlorade känslorna för henne och hon var ute och festade mest. Medan jag ville vara hemma och ta det lugnt och umgås med vänner samtidigt. Så det fungerade inte'' förklarade han.
''Synd men det finns fler tjejer än henne'' sa jag mot honom och log mot honom. Han log snabbt mot mig och vände blicken mot vägen igen där han körde in på gatan. Där jag bodde innan, mitt hem.
''Ja det finns det säkert. Men vi bryr fortfarande om varandra men är inte bara tillsammans. Hur går det med dig och tjejerna?'' frågade han mig och Kimberley kom direkt upp i mitt huvud.
''Njaa lite segt'' svarade jag honom. Kunde inte hjälpa att Kim kom upp i huvudet och hennes doft när man kramade henne.
''Det är någon, Lou. Ser det på dig efter jag har känt dig ett bra tag nu så vet jag om du tänker på någon speciell'' sa han och han kände verkligen mig.
''Okej det är en tjej, Kimberley. '' började jag och kom ihåg då när vi körde henne och hennes kompis hem för dom missade bussen. Sen märkte jag att vi stod parkerat utanför mitt hus. Det bruna tegelhuset jag har spenderat en stor del utav mitt liv där jag knappt är nu mera. Här mamma bor med mina systrar och jag besöker dom knappt.
''Jaså är ni två tillsammans eller något?'' frågade Stan mig och stängde av bilen. Jag skakade på huvudet och tänkte om nu vi skulle. Men nej, den tjejen gillar inte ens mig eller skulle inte stå ut med mig för är alltid ute och reser. ''Men säg något till tjejen om du nu gillar henne'' sa han till mig och kollade ut mot huset. Och märktes hur dörren öppnades och min mamma kom ut gående och hade ett stort leende på sina läppar.
''Det går inte. Det kommer inte gå'' sa jag innan jag drog ner handtaget.
''Varför inte?'' frågade han snabbt och vi båda gick ut ur bilen. Min mamma kom mot mig och bemötte mig med en stor kram. Mina systrar kom ut ur huset med. Flera från släkten kom med ut och jag mötte dom alla med en kram. Vissa längre kramar än andra, som jag har snackat familjen.
''Berättar sen'' sa jag till Stan lite tystare så inte dom andra skulle höra. Han nickade lätt som svar och såg lite förvirrad ut.

Mat var serverat på ett långt bord inne i vårt finrum där vi alltid åt när vi hade gäster eller på helgen. Kött som var uppskuren, med potatis gratäng och sallad. Mamma har verkligen lagt ner tid på middagen. Vi satt och snackade och jag berättade om hur det var i London. Man kunde se glimten i mammas ögon att hon var stolt över mig. Bara Kimberley skulle varit vid min sida, hon skulle nog trivas med min mamma. Skulle inte bli förvånad om mamma och Kimberley skulle komma bra överens. Men drömma kan man alltid göra. Vill inte berätta mina känslor för henne för är rädd att förstöra vänskapen mellan oss två. Sen att Liam gillade henne innan känns bara konstigt och att hon inte hade samma känslor för honom. Det känns kanske konstigt om det blir något mellan oss, vilket det aldrig kommer att bli.
''Louis, Louis, Louis'' hörde jag någon ropa. Jag skakade lätt på huvudet och kollade runt om bordet där allas blickar var mot mig. ''Vad tänkte du på?'' frågade mamma mig. Jag log mot henne och kom på en lögn, kan inte berätta om Kimberley för alla. Kanske inte ens mamma, för då vet jag att hon kommer göra något eller så kommer mina systrar komma med några jobbiga kommentarer.
''Jag är bara glad att jag äntligen är hemma'' sa jag. Men ljög inte för någon av dom för det var 100% sanning, förutom att det var inte det jag tänkte på.

Ska jag verkligen göra det Stan sa mig att göra? Ta chansen att jag lever bara en gång. Men om vänskapen förstörs på grund av att jag säger något. ''Tänk om hon har samma känslor för dig och heller inte vågar att berätta det''. Stans röst ekade i mitt huvud när han sa det när vi var på väg till förskolan för någon timme sedan. Jag berättade det mesta om Kim för honom och han gav mig några goda råd. Men om jag kommer följa dom är inte så säkert. Jag vill inte att vår vänskap ska förstöras bara för jag har fått några fåniga känslor för henne. Eller fåniga är dom inte för den delen, dom är starka. Men bara om hon visste hur jag kände. Vad skulle hänt? Skulle hon sagt att vi hade desamma känslor för mig, skulle vi glömma det och bli som vanligt mellan oss igen som det blev mellan henne och Liam eller skulle ingenting vara desamma som det är nu. Flera tankar flög runt i mitt huvud och jag kollade på klockan. 01.13 am lös ifrån min mobil och kunde inte sova. Jag kollade runt om mig och allt var mörkt. Jag kunde se lite omkring mig som att en byrå stod några meter ifrån mig intill väggen. Små nyanser såg jag. Jag lade mobilen upp och ner och slöt ögonen ännu en gång. Jag kommer aldrig kunna somna när jag har henne i mitt huvud och att hon inte är vid min sida för den delen. Vi har inte snackat på någon dag, för snacka med henne när jag åker här ifrån och berätta att jag fortfarande lever. Vill spendera min tid här med mina vänner och min familj. Njuta av den lilla stunden jag är här. Harry kom upp i mitt huvud, han brukar vara bra att ge råd. Måste fråga honom vad jag ska göra, han brukar vara bra bland tjejerna i med han har dom flesta tjejerna efter sig för hans charmiga personlighet. Jag beslöt mig för att skicka ett sms till honom. Läget? Vill inte störa dig nu halv två på natten. Men måste berätta en sak för dig. Är du vaken? Viktigt! Knappade jag in och skickade iväg smset till honom. Det tog knappt en minut innan min mobil vibrerade till igen och jag tog snabbt den till mig och kollade vad han hade skrivit. Till min besvikelse så var det inte han som hade skickat utan bara en påminnelse jag hade ställt in på fel datum. Jag klickade bort påminnelsen och min mobil vibrerade till igen. Harrys namn lös på skärmen och jag öppnade hans sms. Det är helt okej. Vad är det för något som är viktigt? Ska jag ringa? Läste jag tyst för mig själv. Det går inte, väcker alla andra då. Men jag har fått känslor för Kimberley och vet inte hur jag ska göra. Och det är starka känslor med.... Vill säga till henne men ändå inte om hon inte känner desamma som jag inte tror för då kan jag förstöra vänskapen. Tips?? skrev jag in och läste igenom smset till honom innan jag skickade iväg det till honom. Undra vad han kommer tänka när han läser smset. Är bara att vänta och se. Nu är det iallafall för sent att ångra mig. Hoppas han kommer med något bra tips som han alltid gör.