itisonlyonedirection

Dustin körde mig hem för vi skulle börja packa ihop mina saker tills flytten. Både han och mamma tyckte att det var bäst att jag åkte redan idag. Även fast jag inte vill alls. Men jag kom ändå rätt bra överens med Dustin. Han var schyst. Inte en sån typ som verkar vara exakt med allt. Utan en sån kille som tar det lugnt och tar allt i den tiden som händer. Istället för att stressa sig så mycket. Han körde in på vår infart och jag öppnade bildörren och steg ur. Jag tog upp husnyckeln ur min bakficka och öppnade dörren.
''Schyst ställe ni har'' sa Dustin och gick in i köket.
''Tack, jag går upp och packar mina saker. Hur mycket ska jag packa för då?'' frågade jag honom och stod vid trappan.
''Ta med det du vill ha och behöver. Din mamma sa att hon kanske kommer stanna där en längre stund. Kläder för två veckor kanske? Vi tvättar annars dom ju'' sa han och skrattade lite och öppnade kylen. En som är hungrig misstänker jag.
''Okej, känn dig som hemma. Som du redan gör'' sa jag och skrattade åt honom och gick upp för trappan. Öppnade vårt lilla förråd till garderob och tog en stor väska där ur. Jag gick in till mitt rum och öppnade min garderob och alla kläderna hängde framför mig. Hur ska jag kunna bestämma mig för vad jag ska ha med mig? Sjukt. Jag drog ut några tröjor och slängde ner i väskan. Samt några linnen och shorts. Dator ska ner, plattången, smink och några andra nödvändiga saker. Som bland annat mobilladdaren.
''Hur går det?'' hörde jag Dustin säga. Jag hoppade till och tog mig på brösten.
''Som du skrämdes'' sa jag och pustade ut.
Han började skratta då mig lite. ''Förlåt'' sa han.
''Det är lugnt, varna mig nästa gång istället'' sa jag och packade ner smink i en necessär.
''Så jag ska säga jag är här nu och skrämma livet ur dig då med'' sa han och vi båda började skratta.
''Kanske inte så direkt'' sa jag och log.
''Behöver du hjälp med något?'' frågade han mig.
''Ja om du går in på mitt rum så ser du två väskor på golvet. Dom kan du ta ner'' sa jag och vände mot honom och log som ett fån.
''Okej visst'' sa han och gick in i mitt rum. Har du packat ner dig hela huset eller?'' hörde jag honom från mitt rum. Jag skrattade bara åt det.
''Nejdå bara halva'' ropade jag så han skulle höra. ''Men jag har mer, har inte packat skor än'' ropade jag.
''Himla tur man inte är tjej'' sa jag och hörde att han kom närmare.
''Himla tur man inte är kille och måste bära tjejernas saker'' sa jag och skrattade åt det.
''Det ska vi allt få se'' sa han och hörde hur han gick ner för trappan.


Efter nästan dryga fyra timmars bilfärd såg jag att vi kom in i Holmes Chapel. Jag minns inte hur många stadsskyltar jag har sätt under dessa fyra timmarna. Ännu en skylt brydde jag mig inte så mycket om. Jag kollade mot Dustin som fokuserade sig på vägen och vände huvudet snabbt och log mot mig.
''Då är vi snart framme'' sa han och jag log. Äntligen kan man sträcka på benen snart. ''Mina barn är inte hemma. Dom är hos sin mamma'' sa han och han var skild.
''Okej så du är skild eller?'' frågade jag honom.
''Ja med mamma till mina barn. Men håller på att träffa en annan kvinna'' sa han och jag vickade med ögonbrynen mot honom.
''Så jag ska inte stanna uppe då om kvällarna och vänta på dig?'' sa jag med en fånig röst och vi båda började skratta. Han svängde in mot en väg vid hus till både höger och vänster. Han svängde in vid ett hus. Precis ett sådant hus som var på resten av vägen. Ett lagom stort hus med ett garage intill. Två plans hus med. Stort för oss två om det bara kommer vara vi två denna veckan. Om inte hon tjejen han håller på att träffa kommer över. Himlen hade börjat mörkna lite efter alla timmar från London. Fyra timmar hemifrån. Fyra timmar från min säng. Fyra timmar från mina vänner och Millie. Fyra timmar från mamma. Hoppas hon mår bra och blir bättre.
Vi tog mina saker och gick in i huset. Det var nästan precis som mammas och mitt. Trappan såg man när man kom in och till höger var köket.
''Så känn dig som hemma'' sa han och la ner väskorna på golvet.
''Tack, var ska jag sova?'' frågade jag tog tog av mig skorna och viftade på tårna och skrattade för mig själv.
''Följ med mig upp'' sa han och tog en utav väskorna. Jag tog den andra och lätt den sista vara kvar där nere. Vi gick upp för trappan och såg tre dörrar.
''Här är toaletten'' sa han och öppnade en dörr. ''Här är min dotter Vallerys rum'' sa han och gick förbi den dörren. ''Och här är gästrummet du kommer få bo i'' sa han och vi gick in till det sista rummet. Enkla vita väggar, en säng med en byrå framför med en tv på. Ett skrivbord borta vid fönstret. Helt okej, mysigt. Lika stort som mitt vanliga rum med.
''Så detta är mitt rum så länge?'' frågade jag glatt och slängde väskan i sängen.
''Precis ja'' svarade han. Vi log mot varandra och jag gick mot fönstret och kollade ut över himlen. Den perfekta utsikten, men ser stolnedgången över hustaken. Riktigt fint. Himlen hade börjat bli rosa av sig och gul. ''Himlen är fin ikväll'' sa Dustin och tog sin hand mot min axel.
''Riktigt fin ja'' sa jag och hörde hur en telefon började ringa. Jag kollade runt om mig och såg att Dustin gick iväg mot skrivbordet där en telefon stod. Han tog upp den bärbara telefonen och svarade.
''Dustin'' svarade han. ''Men hej'' sa han några sekunder senare. ''Ja jag tänkte att Kimberley och jag skulle köpa hämtmat idag. Vill du med ha?'' frågade han. Vem snackar han med? Hans döttrar är inte hemma och han är skild. Eller så är det kanske den kvinnan han träffar. Skulle vara roligt i så fall att träffa henne. ''Kim, är du sugen på pizza?'' frågade Dustin mig. Jag nickade ivrigt till svar. ''Okej men kom hit om en timma så äter vi då, puss'' sa han i luren och la på.
''Vem var det?'' frågade jag honom nyfiket.
''Det var Anne, hon jag snackade om innan'' sa han och jag log mot honom. ''Tänkte att vi kunde äta tillsammans, så får du träffa henne. Tror du kommer att gilla henne. Hon är hur trevlig som helst'' sa han och det fick ändå mig att må bra.
''Så roligt'' sa jag och gick mot väskorna i sängen.
''Jag ska låta dig packa upp och göra dig som hemma här i rummet. Går det bra med Mamma Mia och en Hawaii?'' frågade han mig.
''Jodå det blir perfekt'' sa jag och kan nickade och gick ut ur rummet. Jag satte mig i sängen och tog upp min mobil, inget nytt sms. Liam hade inte svarat ännu, känns fel att han inte vet att jag är i London mera. För att dom bor i London så kommer jag inte kunna träffa dom nu mera så mycket. Har heller inte träffat han på ett tag nu heller i med att bor har varit iväg. Jobbet kallade för dom. Synd att man inte träffar dom så ofta för alla fem är riktigt härliga killar. Vilket man hade en dröm om innan och är ett väldigt lyckat fan. Som en dröm kom i uppfyllelse. Och nu snackar jag med Liam om det mesta. Han vet allt om mamma, vi har snackat om kvällarna och han har verkligen stöttat mig. Nästan varje kväll sen jag fick reda på att han gillade mig har jag snackat med honom. Antingen i telefon eller har vi smsat. Skönt att ha någon som honom. Men känslorna för honom har stärkt men vill inte få mer känslor för honom. Inte för att jag inte gillar honom, men utan att jag inte kommer att träffa honom så ofta. I med att han har alla fansen runt om sig och reser och har sig. Ett förhållande med telefonsamtal och sms. Det skulle jag aldrig att klara av. Jag la mobilen på skrivbordet och började packa upp mina kläder. Jag lade ner alla tröjor och linnen i översta lådan i byrån. Nu ska jag försöka att ha det sorterat och fint. Kan inte ha det som en svinstia när jag inte ens bor här. Jag hörde hur min mobil pinglade till och jag gick snabbt bort den och kollade på skärmen. Liam stod det och det fick mig att le. Jag öppnade smset och började läsa. Varför måste du flytta? När och var kommer du att flytta? Förlåt att jag svarade sent, men jobbade. Jag orkade inte svara på allt och förklara om läget så svarade snabbt att jag berättar ikväll. Jag fortsatte och packa upp mina kläder och lade dom fint ner i byrå lådan.

Efter har kopplat in datorn, lagt i alla kläderna i byrån, satt upp några bilder på mig och min familj så jag känner mig hemma så var jag äntligen klar. Eller nästan, har en väska till som är där nere. Men där är mest skor, pengar och kudde. Jag gick ner för trappan och Dustin var inte hemma längre han hade kört och hämtat pizzorna som han beställde innan. Tog min väska och gick upp för trappan igen. När jag precis kommit in på rummet hörde jag hur dörren öppnades.
''Hej'' skrek jag ner. En gammal vana sen jag bodde med mamma när hon kom hem om kvällarna.
''Pizzorna är hämtade'' hörde jag Dustin ropa till mig. Jag lämnade väskan och gick ut från mitt rum igen. Jag hörde en kvinnoröst med och misstänkte det var Anne. Jag gick ner för trappan och in i köket där jag såg Dustin lägga upp skärma upp pizzorna. Såg en kvinna med brunhår, rätt smal sträcka sig efter glasen.
''Hej'' sa jag och hon vände sig om. Jag känner igen henne. Jag har sätt henne innan. Men jag har ingen aning var jag har sätt henne. Brunett, rätt smal och heter Anne. Det är något med hennes ansikte jag känner igen men har ingen aning vad.
''Hej, jag är Anne Styles'' sa hon och sträckte ut handen. Där slog det mig. Anne Styles. Efternamnet, samma efternamn som Harry har. Harry Styles. Hans mamma heter Anne och jag vet att han bodde i Holmes Chapel förr. Hur kunde jag inte ha tänkt på det innan. Efter att ha varit One Direction's störta fan förr, då när jag låtsades att jag var gift med Harry. Jag visste allt om honom som nästan gick att veta. När jag tänker tillbaka är det ganska sjukt. Och vi är jag i samma rums som hans mamma.
''Kimberley, men du kan kalla mig Kim'' sa jag.