Chapter 28 - I still like her
PREVIOUS:
"Vad var det du var förvirrad över?" frågade jag henne. Hon skakade på huvudet och henne röda hår rörde sig med en rörelse till. "Vad är det då?" frågade jag henne.
"Jag kan inte berätta för vet inte hur du ska tycka då" sa hon och kände en konstig känsla. Blev inte sårad men av att det är något med Liam verkar det som hon känner och vill inte berätta.
"Men om det är något så är det bara till att snacka med mig om du vill" sa jag och hon fick ett litet leende på läpparna.
"Vi måste snacka" sa Liam och tog en klunk av sin dricka.
"Om vadå?" frågade jag lite osäkert men ändå glatt.
"Om kyssen" sa han och jag kollade snabbt upp mot honom och såg att han såg bekymrad ut. Vilket jag med var.
"Ja det borde vi" sa jag.
"Så...." sa han och stannade upp. Han sa inget mer.
"Så vadå?" frågade jag honom.
"Ingen aning" svarade han och jag skattade åt det. "Men hur känner du för mig?" frågade han mig och jag stelnade till. Jag vill absolut inte såra honom men vill ändå att han ska veta aningen.
"Mamma sa alltid att man ska berätta sanningen för någon istället för att ljuga och man blir glad över lögnen. Men ärligt talat så vet jag inte hur jag känner. Vet inte om jag bara tar dig som en vän eller jag börjar få känslor" sa jag med en lugn och osäker röst. Han såg ut som han inte visste vad han skulle säga.
"Din mamma har helt rätt om den saken. På något sätt är det att bli sårad än att tro på än lögn" sa han och jag små log lite åt honom.
"Hur känner du om mig då?" frågade jag honom.
"Jag har alltid gillat dig. På något mer än en vän. Sen när vi träffades igår blev jag överraskad glad och kände känslorna för dig. Och sen efter kyssen så kändes det rätt. Men sanningen är att det känns som du inte gillar mig på samma sätt som jag gillar dig" sa han och det kändes hårt mot hjärtat för jag vill inte såra honom.
"Ja men vill inte såra dig men vill inte ljuga att säga att jag har samma känslor för dig" förklarade jag för honom och kände mig riktigt taskig. Känns nästan som jag kommer förlora Liam som vän eller att varje gång vi ses kommer det bli helt pinsamt. Vill inte att det ska hända med oss.
"Bättre att du säger vad du känner. Jag klarar det" sa han och pressade fram ett leende. Jag tog ett djupt andetag och andades ut.
"Kyssen" började jag med. "Jag vill inte såra dig Liam. Jag älskar dig men mer som en bror. Och kyssen vi hade, jag kände ingenting" sa jag och kände även en lättnad över att ha sagt det. Men kände mig taskigare än vanligt. Riktigt taskig mot honom. Jag kollade upp mot honom och såg att han kollade ner. "Förlåt" sa jag. Han lyfte huvudet upp och hade ett litet leende på dina läppar. Hans bruna ögon var glansiga och jag känner mig som världens hemskaste person.
"Det är inte ditt fel" sa han och hade fortfarande ett litet leende på läpparna. Men det kändes inte riktigt, utan att han pressade fram det. Jag kollade på honom med orolig blick och ville att han skulle säga sanningen. Jag kollade på honom ett bra tag djupt in i ögonen innan han öppnade dörren. "Det är inte ditt fel att du inte har känslor för mig, men det är okej. Jag älskar dig med. Men fortfarande vänner?" sa han och jag gick ett glatt leende och nickade. Han log lite mer än innan åt saken.
Jag reste mig upp ifrån stolen och gick runt om bordet och gav Liam en stor och härlig kram. Jag kände hans armar omfamna mig med och log. Glatt att vi inte gör allt för pinsamt om hela saken. Så hoppas vi kam umgås och prata som vanligt igen. För han har alltid varit där den senaste tiden när jag behövt någon att prata med om mamma och allt. Har varit skönt att haft han där vid min sida så vill inte förlora honom alls.
Vi släppte taget runt om varandra och jag gick och satte mig på stolen igen mitt emot honom igen. Jag log mot honom och han log lite tillbaka.
"Är allt okej mellan oss nu då?" frågade han mig.
"Ja för mig är det. Dig med?" frågade jag honom tillbaka.
"Jadå. Så allt som vanligt igen då" sa han och vi log mot varandra.
Vi fortsatte dagen med att försöka allt var som vanligt. Bara lite pinsamt var det när vi gick ifrån cafét. Sen var det mesta som vanligt och glömde nästan helt bort om allt som hade hänt. Levde bara i nuet och hade sjukt roligt med Liam. Själv klart stötte han på några fans och ibland fler på en del ställe. Jag stod en bit bort och kolla så glad han gjorde folk. Tänk så skulle jag ha varit för mer än en månad sedan. Att en bild kan ge så mycket glädje och bara få träffa en person.
Jag vaknade att någonting lät i bakgrunden. Men första tanke var att Louis skulle försöka smyga sig ut ur stugan idag igen. Han var inte direkt smidig igår morse när han gick ifrån stugan. Men det var en melodi. En kände igen det och insåg att det var min mobil. Jag reste mig upp och såg Harry sidan om mig vaknade till med.
"Svara" sa han trött och jag gick mot mobilen. Jag läste vem det var på skärmen. Paul.
"Det är Paul" sa jag till Harry och han reste sig i sängen.
"Vas happin" sa jag i luren.
"Hej Zayn" sa Paul i andra delen av samtalet.
"Vad är det? Vi är lediga och vi sov" sa jag till honom.
"Ja jag inte till er att ni inte skulle hålla er ifrån pressen för en stund nu" sa han i luren och jag fattar inte vad han snackar om.
"Vad snackar du om?" frågade jag förvirrat och Harry kollade underligt mot mig.
"Sa jag inte det?" frågade han mig lite irriterat.
"Jo men vi har inte gjort något" sa jag oskyldigt.
"Tjejen, den rödhåriga tjejen. Där är hundra tals bilder på henne och Liam sen igår. Utanför Harrys hus där han kramar om Anne. Och bilden på twitter, där hon hänger över Liams axel" sa han och jag satte på högtalare så Harry med kunde höra.
"Men dom är bara vänner" sa jag till honom.
"Bilder när dom sitter på ett café och ser ledsna ut, kramar varandra och hon står en bort ifrån och ser glad ut när han är med fans. Allt ser ut som att hon är stolt över sin pojkvän" sa Paul igen. Han över reagerar bara. Så farligt är det inte.
"Men ring till Liam istället" sa Harry och gäspade.
"Hej Harry" sa Paul glatt. "Han svarade inte, kan ni ge telefonen till honom?" frågade han. Jag reste mig upp ur sängen igen och öppnade dörren.
"Visst" svarade jag och öppnade den andra dörren. Där låg Louis, Niall och Liam och sov. "Liam" skrek jag och han vaknade till. Samt som Louis och Niall. "Telefon, det är Paul och det är viktigt" sa jag till honom och gav han mobilen. Niall såg lite förvirrad ut Liam tog mobilen. Han började snacka och reste sig ifrån sängen och gick ut ur rummet.
"Vad var det om?" frågade Niall mig.
"Pressen har mycket bilder om Kim och honom sen igår. Och något med bilden på twitter" förklarade jag för dom. "Men dom är ju bara vänner" sa Niall.
"Precis det jag sa" sa jag tillbaka.
"Jag tror dom är mer än vänner" sa Louis och både Niall och jag vände våra blickar mot honom. Han hade satt sig i sängen nu.
"Vad menar du?" frågade Niall underligt.
"Igår när Kim och jag var i köket och snackase så sa hon att Liam kysste henne när han gick med henne hem. Men hon såg bekymrad ut över något men hon ville inte berätta för att Jon ville inte veta vad jag skulle tycka om saken. Fattade inte vad hon menade med det" förklarade Louis för oss två och höll helt med honom. Att det var lite förvirrade att hon inte ville veta vad han skulle tycka.
"Så hon ville inte berätta för dig för att hon ville inte veta vad du skulle tycka?" frågade Niall honom förvirrat.
"Konstigt" sa jag.
"Vad är konstigt?" hörde jag Liam säga och jag vände mig om mot honom. Jag vände mig mot Louis och gav honom blicken att han skulle berätta.
"Vad ville Paul då?" frågade Niall och vände sig mot honom.
"Klaga mest tyckte jag" sa han och suckade.
"Om vadå?" frågade jag nyfiket fast jag ändå visste.
"Att pressen tror att jag och Kim har en sak på gång" sa han och skrattade lite.
"Har ni det då?" frågade Louis honom och Liam skakade på huvudet. Men kyssen och allt. Vad snackade dom egentligen om igår.
"Kyssen då?" frågade Niall och både Louis och jag vände blicken snabbt åt Niall. Liam vet ju inte om att vi vet om. "Hur visste ni?" frågade Liam lite underligt.
"Kimberley berättade för mig igår när Niall väckte dig" sa Louis. Och Liam nickade till ett svar. "Så har ni något på gång?" frågade Louis igen.
"Nej det har vi inte" svarade Liam ändå på ett glatt sätt. Men han gillar henne och det har vi märkt och han har sagt.
"Gillar du inte henne?" frågade jag honom lite förvirrat.
"Jo det gör jag fortfarande. Men hon gillar mig bara som en vän. Så sätter inte upp vänskapen på det. Så får låta mina känslor försvinna bara" sa han och rykte på axlarna.
"Sorry bror" sa Niall.
"Det finns fler" sa Louis och Liam nickade till ett ja.
"Vad var det du var förvirrad över?" frågade jag henne. Hon skakade på huvudet och henne röda hår rörde sig med en rörelse till. "Vad är det då?" frågade jag henne.
"Jag kan inte berätta för vet inte hur du ska tycka då" sa hon och kände en konstig känsla. Blev inte sårad men av att det är något med Liam verkar det som hon känner och vill inte berätta.
"Men om det är något så är det bara till att snacka med mig om du vill" sa jag och hon fick ett litet leende på läpparna.
"Vi måste snacka" sa Liam och tog en klunk av sin dricka.
"Om vadå?" frågade jag lite osäkert men ändå glatt.
"Om kyssen" sa han och jag kollade snabbt upp mot honom och såg att han såg bekymrad ut. Vilket jag med var.
"Ja det borde vi" sa jag.
"Så...." sa han och stannade upp. Han sa inget mer.
"Så vadå?" frågade jag honom.
"Ingen aning" svarade han och jag skattade åt det. "Men hur känner du för mig?" frågade han mig och jag stelnade till. Jag vill absolut inte såra honom men vill ändå att han ska veta aningen.
"Mamma sa alltid att man ska berätta sanningen för någon istället för att ljuga och man blir glad över lögnen. Men ärligt talat så vet jag inte hur jag känner. Vet inte om jag bara tar dig som en vän eller jag börjar få känslor" sa jag med en lugn och osäker röst. Han såg ut som han inte visste vad han skulle säga.
"Din mamma har helt rätt om den saken. På något sätt är det att bli sårad än att tro på än lögn" sa han och jag små log lite åt honom.
"Hur känner du om mig då?" frågade jag honom.
"Jag har alltid gillat dig. På något mer än en vän. Sen när vi träffades igår blev jag överraskad glad och kände känslorna för dig. Och sen efter kyssen så kändes det rätt. Men sanningen är att det känns som du inte gillar mig på samma sätt som jag gillar dig" sa han och det kändes hårt mot hjärtat för jag vill inte såra honom.
"Ja men vill inte såra dig men vill inte ljuga att säga att jag har samma känslor för dig" förklarade jag för honom och kände mig riktigt taskig. Känns nästan som jag kommer förlora Liam som vän eller att varje gång vi ses kommer det bli helt pinsamt. Vill inte att det ska hända med oss.
"Bättre att du säger vad du känner. Jag klarar det" sa han och pressade fram ett leende. Jag tog ett djupt andetag och andades ut.
"Kyssen" började jag med. "Jag vill inte såra dig Liam. Jag älskar dig men mer som en bror. Och kyssen vi hade, jag kände ingenting" sa jag och kände även en lättnad över att ha sagt det. Men kände mig taskigare än vanligt. Riktigt taskig mot honom. Jag kollade upp mot honom och såg att han kollade ner. "Förlåt" sa jag. Han lyfte huvudet upp och hade ett litet leende på dina läppar. Hans bruna ögon var glansiga och jag känner mig som världens hemskaste person.
"Det är inte ditt fel" sa han och hade fortfarande ett litet leende på läpparna. Men det kändes inte riktigt, utan att han pressade fram det. Jag kollade på honom med orolig blick och ville att han skulle säga sanningen. Jag kollade på honom ett bra tag djupt in i ögonen innan han öppnade dörren. "Det är inte ditt fel att du inte har känslor för mig, men det är okej. Jag älskar dig med. Men fortfarande vänner?" sa han och jag gick ett glatt leende och nickade. Han log lite mer än innan åt saken.
Jag reste mig upp ifrån stolen och gick runt om bordet och gav Liam en stor och härlig kram. Jag kände hans armar omfamna mig med och log. Glatt att vi inte gör allt för pinsamt om hela saken. Så hoppas vi kam umgås och prata som vanligt igen. För han har alltid varit där den senaste tiden när jag behövt någon att prata med om mamma och allt. Har varit skönt att haft han där vid min sida så vill inte förlora honom alls.
Vi släppte taget runt om varandra och jag gick och satte mig på stolen igen mitt emot honom igen. Jag log mot honom och han log lite tillbaka.
"Är allt okej mellan oss nu då?" frågade han mig.
"Ja för mig är det. Dig med?" frågade jag honom tillbaka.
"Jadå. Så allt som vanligt igen då" sa han och vi log mot varandra.
Vi fortsatte dagen med att försöka allt var som vanligt. Bara lite pinsamt var det när vi gick ifrån cafét. Sen var det mesta som vanligt och glömde nästan helt bort om allt som hade hänt. Levde bara i nuet och hade sjukt roligt med Liam. Själv klart stötte han på några fans och ibland fler på en del ställe. Jag stod en bit bort och kolla så glad han gjorde folk. Tänk så skulle jag ha varit för mer än en månad sedan. Att en bild kan ge så mycket glädje och bara få träffa en person.
Jag vaknade att någonting lät i bakgrunden. Men första tanke var att Louis skulle försöka smyga sig ut ur stugan idag igen. Han var inte direkt smidig igår morse när han gick ifrån stugan. Men det var en melodi. En kände igen det och insåg att det var min mobil. Jag reste mig upp och såg Harry sidan om mig vaknade till med.
"Svara" sa han trött och jag gick mot mobilen. Jag läste vem det var på skärmen. Paul.
"Det är Paul" sa jag till Harry och han reste sig i sängen.
"Vas happin" sa jag i luren.
"Hej Zayn" sa Paul i andra delen av samtalet.
"Vad är det? Vi är lediga och vi sov" sa jag till honom.
"Ja jag inte till er att ni inte skulle hålla er ifrån pressen för en stund nu" sa han i luren och jag fattar inte vad han snackar om.
"Vad snackar du om?" frågade jag förvirrat och Harry kollade underligt mot mig.
"Sa jag inte det?" frågade han mig lite irriterat.
"Jo men vi har inte gjort något" sa jag oskyldigt.
"Tjejen, den rödhåriga tjejen. Där är hundra tals bilder på henne och Liam sen igår. Utanför Harrys hus där han kramar om Anne. Och bilden på twitter, där hon hänger över Liams axel" sa han och jag satte på högtalare så Harry med kunde höra.
"Men dom är bara vänner" sa jag till honom.
"Bilder när dom sitter på ett café och ser ledsna ut, kramar varandra och hon står en bort ifrån och ser glad ut när han är med fans. Allt ser ut som att hon är stolt över sin pojkvän" sa Paul igen. Han över reagerar bara. Så farligt är det inte.
"Men ring till Liam istället" sa Harry och gäspade.
"Hej Harry" sa Paul glatt. "Han svarade inte, kan ni ge telefonen till honom?" frågade han. Jag reste mig upp ur sängen igen och öppnade dörren.
"Visst" svarade jag och öppnade den andra dörren. Där låg Louis, Niall och Liam och sov. "Liam" skrek jag och han vaknade till. Samt som Louis och Niall. "Telefon, det är Paul och det är viktigt" sa jag till honom och gav han mobilen. Niall såg lite förvirrad ut Liam tog mobilen. Han började snacka och reste sig ifrån sängen och gick ut ur rummet.
"Vad var det om?" frågade Niall mig.
"Pressen har mycket bilder om Kim och honom sen igår. Och något med bilden på twitter" förklarade jag för dom. "Men dom är ju bara vänner" sa Niall.
"Precis det jag sa" sa jag tillbaka.
"Jag tror dom är mer än vänner" sa Louis och både Niall och jag vände våra blickar mot honom. Han hade satt sig i sängen nu.
"Vad menar du?" frågade Niall underligt.
"Igår när Kim och jag var i köket och snackase så sa hon att Liam kysste henne när han gick med henne hem. Men hon såg bekymrad ut över något men hon ville inte berätta för att Jon ville inte veta vad jag skulle tycka om saken. Fattade inte vad hon menade med det" förklarade Louis för oss två och höll helt med honom. Att det var lite förvirrade att hon inte ville veta vad han skulle tycka.
"Så hon ville inte berätta för dig för att hon ville inte veta vad du skulle tycka?" frågade Niall honom förvirrat.
"Konstigt" sa jag.
"Vad är konstigt?" hörde jag Liam säga och jag vände mig om mot honom. Jag vände mig mot Louis och gav honom blicken att han skulle berätta.
"Vad ville Paul då?" frågade Niall och vände sig mot honom.
"Klaga mest tyckte jag" sa han och suckade.
"Om vadå?" frågade jag nyfiket fast jag ändå visste.
"Att pressen tror att jag och Kim har en sak på gång" sa han och skrattade lite.
"Har ni det då?" frågade Louis honom och Liam skakade på huvudet. Men kyssen och allt. Vad snackade dom egentligen om igår.
"Kyssen då?" frågade Niall och både Louis och jag vände blicken snabbt åt Niall. Liam vet ju inte om att vi vet om. "Hur visste ni?" frågade Liam lite underligt.
"Kimberley berättade för mig igår när Niall väckte dig" sa Louis. Och Liam nickade till ett svar. "Så har ni något på gång?" frågade Louis igen.
"Nej det har vi inte" svarade Liam ändå på ett glatt sätt. Men han gillar henne och det har vi märkt och han har sagt.
"Gillar du inte henne?" frågade jag honom lite förvirrat.
"Jo det gör jag fortfarande. Men hon gillar mig bara som en vän. Så sätter inte upp vänskapen på det. Så får låta mina känslor försvinna bara" sa han och rykte på axlarna.
"Sorry bror" sa Niall.
"Det finns fler" sa Louis och Liam nickade till ett ja.
Kommentarer
Trackback
