Chapter 18 - He like you
Värsta dagen. Inte ens den tredje värsta dagen. Det är den värsta dagen jag någonsin varit med om. Allt började i morse med mamma. Okej men väldigt oroande. Sen mot förmiddag klarade jag inte provet. Eftermiddag, bråkade jag med Greg. Kvällen, mamma åker in till sjukhuset och bli inlagd. 10 dagar. I tio dagar hade vi varit tillsammans och bråkar redan. Sist tog det två månader och jag kommer ihåg att jag grät den kvällen till söms. Jag berättade inte för mamma vad som hade hänt. Hon försökte trösta mig men vad hon än gjorde låg jag kvar i sängen och grät. Men mamma som har gjort allt för mig. Alltid varit vid min sida när jag haft det svårt. Gjort mig glad om morgonen när hon satt vid köksbordet. Alltid satt där på sin vanliga plats med tidningen öppen och täckte den störta platsen av bordet.
Jag kramade om kudden så hårt jag kunde och bara grät ut. Tårarna rann och kunde blev helt blött av mina tårar. Två halv svarta fläckar på min kudde, tätt intill varandra. Mina ögon plus halva min mascara. Tänk om hon inte klarar det. Tänk kommer jag få flytta till ett barnhem. Tänk kommer jag så flytta till en gammal gubbe som kommer att misshandla mig. Tänk så kommer allt vara gå under. Allt jag har levt kommer att bara försvinna. Alla minnen. Allt. Alla jag känner. Ingen kommer jag komma ihåg. För jag kommer bo hos en gamla gubbe som misshandlar mig och allt jag hoppas på är att komma där ifrån. En grå källare med två fönster uppe vid taket. Till höger om mig står en gammal frys som luktar ruttet. Kanske ett rådjur eller en älg. Överallt är det damigt. Jag ser det från solens sken som lyser in genom de två fönsterna. Den slitna trätrappan som finns en ditt ifrån mig. Jag hoppas att den inte kommer knarra. För det betyder. HAN !! Då kommer han ner. En bastant man med ett par hängsle som håller uppe hans gråa byxor över midjan. Alltid ett vitt skitigt linne halvt nedstoppat i byxorna. Samma kläder varje dag. Inte som jag heller kan byta kläder när jag sitter här dagar in och dagar ut nere i källaren med alla småkryp. En nyckel vreds om i dörren. Trappan knarrade till. Jag hörde hur dörren stängas igen där uppe och trappan knarrade till för varje steg han tog. Jag såg dom sluta tofflorna tog steg efter steg neråt. Ljuset gick från fötterna och upp mot knäna och över låren. Efter varje steg jag såg honom ta steg rädslan inom mig. Vad skulle han göra idag? En fråga som jag kommer få svar på när som helst. En fråga jag helst inte vill fråga mig varje dag när jag sitter här nere och darrar. Han var nere från trappan. Hans ansiktstryckt var stelt. Kunde inte tyda något. Inget leende, ingen ilska i blicken, ingenting. Han gled tofflorna längs cement golvet och hörde hur små stenarena rispade till under skorna på honom. Han knäppte upp knappen och drog ner blixtlåsen. Jag skrek till och vaknade upp ur min dag dröm.
Tårarna rann ner för kinder mer än innan. Hur kommer allt komma hända så snabbt. Telefonen ringde till och jag sprang ner för trappan allt jag kunde slängde kudden iväg så den träffade till en lampa. Tog telefonen och svarade.
''Hej de är Kimberley'' svarade jag snabbt i telefonen men lite haken röst.
''Hej Kim, det är Niall'' svarade killen i andra lingen. Niall vad tusan vill han mig och hur fick han tag i vårt hem nummer?
''Hej du, läget?'' sa jag och snörvlade mig med näsan och torkade bort tårarna snabbt och försökte låta normalt i luren.
''Bara fint. Själv då? Förkyld eller ledsen?'' frågade han med en lugn röst.
''Inte förkyld iallafall'' svarade jag och försökte låta glad.
''Ledsen eller?'' frågade han lite oroande.
''Ja'' svarade jag snabbt tyst och nickade för mig själv. Jag torkade bort tårarna som hade fortsatt och rinna ner för min kind.
''Vill du prata om det?'' frågade han.
''Det är lugnt. Jag tar mig igenom det'' svarade jag och svalde hårt.
''Alla dagar är inte perfekta'' sa han.
''Denna är på topp tre av dom värsta dagarna i mitt liv'' sa jag med en gråtande och irriterade röst.
''Du vet att jag alltid finns även om vi inte snackar så ofta, Kim?'' sa han och han verkar riktigt omtänksam. Synd att man inte snackar med honom. Har hänt då ibland när vi träffats.
''Tack Niall. Det betyder en hel del för mig'' sa jag och snörvlade med näsan igen.
''Det är lugnt Kim. Men vet inte om jag vill ta upp detta nu när du är så ledsen'' sa han lite stel i luren.
''Vad menar du?'' frågade jag snabbt.
''Liam'' sa han snabbt.
''Vad är det med honom? Har något hänt honom? Gud säg inte att något har hänt honom'' sa jag hastigt i luren och tårarna rann lite mer nu än innan. Det får inte ha hänt något med Liam. Inte honom!
''Nej det har det inte'' sa Niall och jag andades lugnt igen. ''Men det är så här. Han är lite riktigt glad mera. Mest deppig. Han har varit det i några dagar. Och vi tror det är för dig Kim'' sa han.
''Vad menar du? Är han deppig på grund av mig?'' frågade jag förvirrande.
''Det verkar så ja'' sa han. För mer än en månad sen skulle jag bara kunna drömma om att sacka med killarna och nu har allt detta hänt. Och att snacka med Niall i telefon och vara seriös vad något jag aldrig skulle kunnat tro. Han verkar mest en sån person som aldrig har en dålig dag och lever livet. Snackar inte ut problem utan istället låter dom bara va.
''Hur då? Jag fattar inte. Gör jag så att Liam mår dåligt. Hur då?'' sa jag och fattade ingenting.
''Liam gillar dig Kim'' sa han och stannade upp. ''Han gillar dig och sen han såg dig med den killen som är tydligen din pojkvän så sjönk allt hos honom'' la han till. Det kan inte vara sant. Liam Payne. Han av alla killarna i hela världen kan inte gilla mig. Det kan inte vara sant. Gilla mig som en kompis, skulle kunna tro. Men inte som mer det går liksom inte. Han måste skämta om saken.
''Du skämtar va?'' frågade jag med en seriös röst.
''Nej varför tror du det? Han har känslor för dig. Vi ser det på honom'' sa han.
''Men jag kan inte förstå det. Varför har han inte sagt något?'' frågade jag honom.
''Fråga honom det själv'' svarade han.
''Vad ska jag säga. Bara fråga gillar du mig?'' frågade jag honom.
''Ja gör det'' sa Niall.
Chapter 17 - I cant belive what you just said
''Hejdå'' sa jag och kollade på deras händer lite snabbt. Ihop flätande. Vill inte direkt tänka vad som går runt i huvudet på Liam. Han som har känslor för henne som det verkar som. Och så har hon en pojkvän. Eller kanske på gång.
Jag hörde någon hosta på neder våningen. Det är säkert bara mamma som har fått något i fel hals. Jag fortsätta och dra mascaran längs ögonfransarna. Hörde hur hon fortsatte att hosta. Det låter inte bra. Bara hon inte blir sjuk.
''Mamma är du okej?'' skrek jag ner till henne så hon skulle höra mig. Hon svarade inte och bara fortsatte att hosta. Jag gick mot trappan och ropade på henne en gång till. Hon svarade inte. Bara fortsatte att hosta vidare. Jag gick ner för trappan och mot köket där hon satt och höll sig för bröstet och hostade för fullt. ''Har du fått något i halsen?'' frågade jag henne osäkert. Hon skakade bara på huvudet och fortsatte. Jag tog snabbt fram ett glad ur skåpet och öppnade kranen och hällde vatten i glaset till henne. ''Dick lite'' sa jag till henne och gav henne glaset.
Hon tog emot det och drack så gott hon kunde och försökte inte hosta. Hon hade börjat bli lite röd i huvudet för allt hostande. Hon fortsatte dricka och allt var slut.
''Tack gumman'' sa hon och hostade lite till och log.
''Vad hände?'' frågade jag henne.
''Jag vet inte riktigt. Det började bara göra ont i halsen och fick ingen luft. Det är ingenting att oroa dig över. Det vara bara just nu för stunden'' sa hon säkert och smekte mig längs mitt hår.
''Är du säker?'' frågade jag henne igen. Jag vet att hon har haft ont i halsen på sista tiden har hon sagt så hon har druckit mer te än i vanliga fall för att halsen skulle bli varm.
''Ja jag är säker. Gå du upp igen och gör dig redo inför skolan'' sa hon och satte sig vid köksbordet igen. Jag gick upp för trappan lite undrande. Hon ville nog bara övertala mig att allt var okej med henne. Även fast hon har ont i sin hals. Det kan inte vara hennes astma för den delen heller. Hon tar den regelbundet. Och är riktigt exakt med den. Jag gick upp till mitt rum och gjorde mig redo för skolan och tog min väska och plockade ner min matte bok i den. Som jag satt igår och pluggade till provet idag. Så hoppas verkligen att jag klarar det. Vill absolut inte ha F i matte när jag går ut. Iallafall ett E men högre helst. Detta provet skulle göra 40% av våra betyg så jag måste klara mig på det. Kommer inte annars in på college. Måste ha godkänt i matten då.
Jag gick ner för trappan och hällde upp mina flingor i en svart djup skål med mjölk.
''Du måste bara äta mer en nyttigare frukost'' sa mamma till mig.
''Men det är gott ju'' försvarade jag mig med och tog en stor sked med cocoa puffs i munnen.
''Men Kim då. Choklad puffar på morgonen. På helgerna är det väl okej. Men nu innan skolan'' sa hon och kollade på mig med en menade blick.
''Bättre än att jag inte äter något ju'' sa jag och log så stort som mögligt jag kunde mot henne.
''Men ta ett äpple istället då?'' sa hon och höjde ögonbrynen mot mig.
''För nyttigt'' sa jag och tog en stor sked in i munnen igen.
''Men gumman du måste ändra dina matvaror'' förklarade hon för mig.
''Visst'' ljög jag mig fram. Vet ändå att jag aldrig kommer ändra dom. 
Hennes pojkvän. Visste inte ens om att hon hade en. Hon hade nog inte det när vi träffades första gången för en månad sen drygt. Men hon har för den delen inte sagt att hon var singel eller tillsammans med någon. Men att se henne skratta och hålla hans hand gör ont. Det gör inte ont som jag vill gråta och ska göra upp en plan så dom ska göra slut. Hon och han där Greg. Fånigt namn för den delen med. Så långt ner kommer jag inte sjunka för att jag är avundsjuk på honom. Visst hon känner varandra. Dom har kanske varit vänner innan. Dom bor nära varandra. Han åker inte runt landet över och har tjejer skrikande efter en. Nej han har tur. Han kan vara vid en tjejs sida hur mycket han vill för han är en normal kille. Normal kille med ett fånigt namn. Greg. Vem fan döper sitt barn till Greg? Men man är ju inte som alla andra. Men han har tur. Jag är avundsjuk på honom och jag erkänner det för mig själv. Men vill inte göra det för killarna. Även om jag vet att dom kommer peppa fram mig så jag snackar mer med henne. Men jag kan inte göra så mycket. Jo visst vi jobbar en hel del i London. Men sen när vi ska på turné. Det kommer ändå aldrig bli oss två. Hon är en normal tjej som går i skolan och jag är en kille som jobbar i ett band och fick aldrig chansen att gå på college. Men tackar för den delen absolut inte nej till mitt jobb. Det är drömmen jag haft ända sen jag var ung. Alltid viljat sjunga. Sen fick man chansen och var inte redo. Två år senare kommer man tillbaka och blir placerad i en grupp med fyra andra killar jag aldrig har träffat förut. Men om jag inte skulle kommit tillbaka och ansökt en gång till skulle det aldrig blivit ett One Direction. Jag skulle andra fått träffa Harry, Zayn, Lou eller Nialler. Så är riktigt glad att jag kom tillbaka. Skulle möjligtvis nu annars varit i skolan.
''Så kommer du hem till mig ikväll?'' frågade han och la armen om mina axlar.
''Jag vet inte riktigt'' svarade jag.
''Vadå vet inte. Vad menar du?'' frågade han lite förvirrat.
''Ja i med mamma och sånt'' förklarade jag.
''Hon klarar sig säkert bra'' sa han och tog det som ingenting hade hänt.
''Vad menar du? Så du menar att det är helt lugnt att min mamma inte får luft och inte kan andas'' sa jag och stannade upp och gick ut ur hans grepp.
''Nej det menade jag inte'' sa han till försvar.
''Men vad menade du då?'' frågade jag irriterat. Jag kollade på honom med gråten i halsen. Han tycker inte alls att det är en stor sak. Det är bara mamma och jag hemma. Ingen man i huset, ingen storasyster i huset heller. Om någonting händer om hon är ensam hemma och inte får luft så kommer jag inte veta det. Nu när det hände i morse är jag extra orolig för henne. Jag kan inte förklara henne. Men kanske är det som hon bara blev torr i halsen som man blir ibland och bara hostar. Men tar allt så stort när det bara är vi två.
''Men jag menade inte så. Tro mig'' försvarade han sig.
''Men du vet inte hur det är när ens pappa lämnar en när man är nyfödd. När ens syster dör i samma bil man sitter i och när ens mamma inte får luft. Då är man orolig. Ja bryr mig om min mamma. Om hon inte finns. Vad tar jag vägen. Jag kommer bli lämnad. Vi har inte kontakt med någon släkting'' nästan skrek jag åt honom. Tårarna satt inte i halsen mer. De var i ögonen nu och några rann ner för min kind.
''Nej det vet jag inte. Men du behöver inte göra en sån stor sak av det'' sa han till mig.
''En sån stor sak av det? Skämtar du med mig? Jag har ingen annan. Jag menar ingen annan. Om hon försvinner. Vart kommer jag ta vägen? Kan du svara mig på den frågan?'' sa jag till honom och tårarna rann sakta ner för min kind och föll ner från hackan.
''Vad är jag då? Du har ingen annan. Men vad är jag?'' sa han besviket mot mig.
''Ja vad är du? Det undrar jag med nu. Trodde du skulle stötta mig i detta läget. Du vet att jag har haft svårt i min familj och du tänker bara att jag ska komma hem till dig ikväll'' sa jag till honom och såg på honom att han reagerade till.
''Är jag ingen för dig länge då?'' sa han med en besviken och tung röst. Jag visste inte vad jag ska svara till det. Jo han är Greg. Min pojkvän. Men vad ska jag ta mig till om han inte kan stötta mig. Han vet att jag har haft det svårt och det kom nu igen. Vi var tillsammans ett år och han förstod och stöttade mig genom allt. Men vad nu? Efter mer än en vecka bråkar vi redan. ''Så vi är ingenting mer då?'' frågade han mig.
''Svara på mig fråga först'' sa jag bestämt åt honom.
''Vad menar du? Vilken fråga?'' sa han förvirrat.
''Svara på min fråga först. Jag tar jag vägen om min mamma försvinner?'' sa jag och tårarna fortsätta bara att rinna ner för mina kinder.
''Flytta till en släkting då?'' sa han.
''Lyssnar du inte på någonting jag säger? Du är helt patetisk'' sa jag och är riktigt besviken på honom.
''Vad menar du?'' frågade han.
''Vad jag menar? Jag sa precis att jag inte skulle kunna flytta till någon släkting för vi har ingen kontakt med någon. Sen säger du till mig en minut senare att jag kan flytta till en släkting istället. När vi inte har kontakt med någon'' nästan skrek jag på honom igen. Hur kan denna dagen bli bättre. För det första vad det i morse med mamma. För det andra kändes det inte alls bra på provet idag. För det tredje bråkar jag med Greg här och nu. Och för det fjärde jag har riktigt mycket med mens värk. Det ändra som kan bli sämre är att Greg och jag gör slut och aldrig snackar med varandra igen och att mamma mår sämre och har problem med andningen igen.
Chapter 16 - Her boyfriend maybe
Min mobil vibrerade och tog upp den och såg att nytt sms från Greg. Planera inget inför kvällen. Du och jag ikväll? Xx. Hade han skrivit och jag log för mig själv. Han är för gullig. Hoppas att han inte tycker vi ska fira att vi har en vecka idag. Det är ganska fånigt men ändå gulligt. Mer en månad eller en längre tid. Jag svarade snabbt och skickade iväg smset till honom. Nejdå det är du och jag ikväll då. Hoppas du inte planerar något stort nu;) x.
Det tog inte lång tid att innan mobilen vibrerade igen på skrivbordet. Jag öppnade smset och läste högt för mig själv. Det får du se. Men va klar vid sex ikväll. Gör dig fin, men det är du alltid i mina ögon. X Jag kände hur jag började rodna för det var så gulligt skrivit av honom. Det finna nog inte en gulligare kille på jorden än honom. Han är den killen jag skulle kunna överleva resten av mitt liv om det bara skulle vara vi två på jorden. Han är den killen som gör leendet på mina läppar och jag känner mig söt när jag är med honom. Men gör inte något för stort. Du är för gullig. Tur jag har dig!! svarade jag tillbaka och la mobilen ifrån mig. Lördag eftermiddag. Vad ska man göra denna dagen? Känner inte för att göra någonting vill bara vara med Greg här och nu. Men vi ska ses ikväll. 
''Kom upp Harry. Va inte så tråkig nu'' sa Niall till mig och hoppade upp på en häst.
''Men det är ju . För folk som är typ fyra år'' sa jag och stod och kollade på Niall, Louis och Zayn som hoppade upp på ett djur.
''Men vi är lediga. Ha lite kul'' sa Louis och gick upp på sin älg.
''Okejdå'' suckade jag fram och gick upp på en häst sidan om Zayn.
''Yeeey, nu börjar den'' sa Niall överlyckligt och ställde sig upp och höll sig i stången.
''AAAAH det går för snabbt'' sa Zayn och lutade sig bakåt.
''Nejdå snabbare snabbare'' ropade Louis. Herregud, hur står jag ut med det här. En vill ha det snabbare och en tycker det går för långsamt och alla tre ropar som galningar. Jag sitter bara här och skäms över dom. Jävla tur Liam har. Han övertalade oss att han skulle på toa vilket han säkert inte skulle för Louis började redan snacka om denna då. Han kom undan. Och jag sitter här.
''Bro hoppa upp här'' ropade Louis. Jag kollade runt om mig och såg Liam stå där nere och skratta åt oss.
''Visst. Tar flodhästen där'' sa han och gick under repet och hoppade upp på karusellen. Vad gick hans ens sig själv in på. Hoppade upp frivilligt. Skulle aldrig gjort det. Skulle kanske kommit på en usel ursäkt som ingen av dom skulle gått på. Han hoppade upp och gick på flodhästen framför Niall. ''Hoppla hästen'' sa han när han hade hoppat upp på den.
''Liam det är en flodhäst. Ingen häst'' sa jag till honom.
''Hör du inte på namnet. Flodhäst!'' sa Louis och uttalade flodhäst extra tydligt. Jag suckade bara och äntligen var den slut. Jag hoppade av min häst och gick av karusellen av glädje. ''En gång till'' sa Lou överlyckligt.
''Jaaa en gång till'' sa Niall lika glatt.
''Varför inte dom radiostyrda bilarna?'' föreslog Zayn.
''Jag håller med Zayn'' sa jag bestämt och glatt.
''Bara för du inte vill åka på din häst en gång till'' sa Liam och dom började skratta. Alla utom jag. Fast det var lite roligt ändå. Roligt sant.
''Okej mot dom radiostyrda bilarna'' sa Niall och började gå rakt fram.
''Niall det är detta hållet'' sa Zayn och pekade bakom oss.
''Det visste jag väl'' sa han och vi började skratta åt honom. Det var flera fans på tivolit ändå fast vi inte hade gått ut någon stans att vi var lediga ikväll och vi skulle hit. Dom har alltid en aning var vi är någon stans. Jag försökte ignorera dom lite för att njuta av tiden med killarna men det är svårt för dom blir alltid så glada.
''LIAAAM'' ropade några tjejer.
''LOOOUIS'' ropade någon annan. Namn efter namn. Från alla håll och kantor. Fansen hade ökat sig där på tivolit. Inte hade jag en aning att här skulle komma så mycket fans. Hade en aning att några skulle kanske komma.
''Harry kan jag få en bild med dig?'' frågade en liten blond tjej.
''Visst'' sa jag och tog tag i hennes mobil och tog en bild på oss två. ''Varsågod'' sa jag och gav henne hennes mobil igen.
''Gott om folk här'' sa jag när vi gick mot Parishjulet till Liam.
''En hel del ja. Man ska väl inte klaga'' sa han och skrattade lite.
''Nejdå inte alls'' sa jag och vi fortsatte att gå fram mot hjulet. ''Dude är inte det den tjejen Kimberley?'' frågade jag och nickade framåt mot den tjejen i rött hår.
''Jag vet inte'' sa han lite stelt.
''Jo gå fram och säg hej'' sa jag till honom. Jag vet att han tycker någonting om henne. Känslor kanske han har. Lite eller kanske mer. Jag har ingen aning.
''Men hon är ju där med....'' började han och stannade upp och kollade start mot killen hon gick sidan om.
''En kille'' fortsatte jag meningen med. ''En kompis kanske inget mer?'' sa jag till honom.
''Kanske'' sa han irriterat. Jo det är helt klart. Han har känslor hör henne. För jag ser hur avundsjuk han är på honom.
''Vi går fram och hälsar. Bara säger hej och sticker igen'' sa jag igen. Jag såg på honom att han kollade fortfarande på den snubben sidan om henne. Med en irriterad avundsjuk blick. Men han kommer aldrig vilja erkänna det. Men om man tänker på allt. Träffats tre gånger, snackar med varandra om hon svarade då på det smset. För de har varandras nummer. Då gillar han nog henne lite. Men vågar kanske inte erkänna det för sig själv för vill inte att hon ska få skiten sen om det händer något. ''Vågar du inte?'' sa jag med en lurig röst för jag vet att han alltid gör det då.
''Klart jag gör. Kom så går vi och säger hej'' sa han bestämt och försökte se glad ut. Vi fortsatte att gå mot dom. De skulle nog med åka Parishjulet. Tillsammans. Hoppas att dom bara är vänner för Liams skull.
''Kimberley'' ropade jag mot henne och hon reagerade och log mot oss. Killen reagerade med och såg mest förvirrad ut.
''Hej'' ropade Liam glatt.
''Hej killar'' sa hon och gav oss vars en kram. ''Vad gör ni här? Jobbar inte ni?'' frågade hon förvånat med glatt. Hon är en sådan glad typ.
''Vi jobbar inte alltid. Vi är lediga ibland med'' sa jag till henne och hon skrattade lite.
''Som ikväll då'' sa Liam till.
''Okej så härligt'' sa hon lika glatt igen. Jag kollade mot Liam som hade fastnat med blicken på den killen hon gick med. Tror hon la märke till det med i med hon vände sig bak till honom och ropade på honom. Kunde inte uppfatta hans namn bland alla röster bakom oss.
''Det här är Greg'' presenterade hon honom. ''Liam och Harry'' sa hon och pekade på oss.
''Hej'' sa han och nickade med huvudet. Vi nickade tillbaka lite stelt. Det blev lite stelt mellan oss märkte jag när Greg kom.
''Men vi ska nog tillbaka till dom andra. Dom undrar nog var vi är någon stans'' avbröt Liam tystnaden.
''Okej och vi ska ställa oss i kön igen'' svarade hon tillbaka.
''Men vi kan ju snackas vid om vi ska träffas'' sa Liam och dom kramade varandra hejdå.
''Ja det kan vi göra. Skolan slutar snart så'' sa hon glatt.
''Så bra'' svarade han tillbaka.
''Hejdå Harry'' sa hon och vi kramade om varandra snabbt och gick till Greg igen och tog i hans hans.
''Hejdå'' sa jag och kollade på deras händer lite snabbt. Ihop flätande. Vill inte direkt tänka vad som går runt i huvudet på Liam. Han som har känslor för henne som det verkar som. Och så har hon en pojkvän. Eller kanske på gång.
Chapter 15 - It is you and me again
''Hej Kimberley. Det är Mrs Black från sjukhuset. Och vi vill gärna att du kan försöka komma hit på en gång. Operationen är klar, men vi berättar mer när du kommer hit'' sa kvinnan i luren och kände hur jag blev svagare och svagare och tappade telefonen i golvet.
Två veckor tidigare
''Så hur är det mellan dig och Greg förresten?''' frågade Millie mig när vi var på väg hemåt.
''Bra tror jag. Vi ska träffas ikväll så vi får se hur det blir'' förklarade jag och höjde ögonbrynen snabbt för att hon skulle reagera.
''Vadå kommer ni bli tillsammans igen?'' frågade hon hur glatt som helst.
''Jag vet inte riktigt. Vi får se vad som händer'' sa jag och log för mig själv.
''Du har fortfarande känslor för honom va?'' frågade hon nyfiket.
''Ja det är klart jag har. Men vill inte bli sårad igen. Men det verkar som han har mognat till riktigt mycket bara under tre månader och det verkar som han verkligen ångrade sig'' sa jag till henne och hon gjorde aww ljudet mot mig.
''Så gulligt'' sa hon och hörde på hennes röst att hon var glad för min skull.
''Ja men vi får se hur det blir. Jag vill hur gärna som helst'' sa jag glatt och lite generat.
''Men ni passade så bra innan tillsammans'' sa hon och det fick mig att le.
''Tack'' svarade jag åt henne och vi log mot varandra.
''Men jag får fråga dig en sak?'' frågade Millie med en lite stel och allvarlig röst.
''Visst, vadå för något?'' frågade jag henne osäkert.
''Varför har du inte berättat något för mig om att du smsar och snackar med Liam?'' frågade hon med samma stela röst. Paniken steg lite inom mig. Jag har helt glömt och berätta det för henne om Liam. Det har mest varit om Greg och allt det där så jag har helt och hållit glömt att berätta för henne om Liam. Hoppas hon inte blir sur direkt och hur visste hon om det?
''Förlåt, jag har helt glömt och berätta det för dig. Men hur visste du om det?'' frågade jag henne.
''Jag har sätt att du har smsat med någon så kollade jag och såg att det stod Liams namn och mina tankar har gått runt. Så det måste ha varit honom. Plus tror inte du känner någon annan Liam. För det är inte någon som går i skolan som heter Liam'' förklarade hon för mig.
''Men det är han. Jag har bara haft så mycket annat i huvudet och helt och hållet glömt för dig att berätta om honom'' sa jag och störde mig själv att jag inte hade berättat för henne. Hur kunde jag helt och hållit glömma och berätta det. Det är en sjukt stor sak att bara få hans nummer. Men under dessa två veckorna har det varit som vilken Liam som helst. Men det är det ju inte. Det är en kille som är känd över hela världen. Känner mig lite speciell men ändå inte. Är som vilken tjej som helt och han tyckte jag var schyst. Vilket är ett bra tecken iallafall. Ett tecken att vi är nog vänner.
''Men det är lugnt. Lovar du att inte glömma saker om One Direction nästa gång?'' frågade hon lite glatt.
''Nejdå jag lovar. Jag ska försöka och inte glömma något'' sa jag stolt men det kommer säkert sluta att jag glömmer de och Millie får fråga mig hela tiden om det är något nytt.
''Tur för dig annars kommer jag att påminna dig'' sa han och jag började skratta. För det är ju sant. ''Så berätta nu om Liam'' sa hon nyfiket.
''Ja vad ska jag berätta?'' frågade jag henne. Det är svårt att berätta något när man inte vet hur man ska börja eller berätta om honom.
''Allt. Men hur fick du hans nummer och vem började smsa?'' frågade hon mig.
''Jag fick hans nummer efter dom hade varit där i gallerian'' började jag.
''Frågade han om ditt nummer?'' frågade hon förvånat och avbröt mig.
''Ja det tror jag de var'' sa jag.
''Är du seriös?'' frågade hon med helt öppen mun. Kan inte tänka mig vad som går runt i henne huvud nu.
''Ja det är jag. Ska jag fortsätta?'' frågade jag och hon nickade hastigt till.
''Sen var det den dagen jag skulle träffa Greg för första gången eller hur man säger. Men jag har för mig det var den kvällen han skickade två sms till mig. Men kunde inte svara för då skulle ha frågat men han var och allt. Vilket han med gjorde. Han trodde till och med att vi var på gång för jag smsade med en kille han inte kände. Skumt'' förklarade jag för henne.
''Så du menar bara för du smsar med en kille så är ni tydligen på gång?'' frågade hon och idiotförklarade säkert Greg i henne lilla huvud.
''Ja enligt verkade det som de. För han frågade typ. Vem är han? Är ni på G? Varför får jag inte se vad du ska svara? Och så vidare. Han verkade riktigt avundsjuk på honom'' sa jag till henne.
''Okej omoget'' sa hon och sänkte ögonbrynen och kollade skumt mot mig.
''Säger jag med. Men det var kanske mest för han inte kände någon Liam eller han kanske gjorde det och undrade om det kanske var den Liam han kände. Men jag vet inte'' förklarade jag för henne.
''Men vad smsade Liam dig?'' frågade hon nyfiket.
''Jag minns inte direkt. Jag kan visa dig'' sa jag och tog upp mobilen ur fickan och gick in på konversationen mellan mig och Liam. ''När jag var med Greg skickade han dom två'' sa jag och hon fick läsa dom. ''Sen svarade jag så'' och pekade på den gröna pratbubblan.
''Så gulligt ändå. Det andra smset där'' sa hon till mig och log.
''Ja det tycker jag med. Men tror det mest kanske var på skämt'' sa jag och hoppas på det annars är det lite läskigt med honom.
''Men tänk om det var seriöst då?'' sa hon och vickade med ögonbrynen mot mig.
''Nej det tror jag inte'' svarade jag ganska säkert.
''Men du vet inte riktigt'' sa hon och höjde ögonbrynen igen.
''Nej det vet jag inte. Men jag kan tro faktiskt'' svarade jag kanske stolt. Fast mer och mer hon började säga att hon kanske inte skämtade fick mig att blir mer osäker hela tiden.
''Men vad har ni mer skrivit då?'' frågade hon nyfiket igen.
''Vi smsade lite den kvällen. Sen var det för någon dag sen vi snackade med. Dom kanske kommer hit snart igen men du får lova att inte säga något för lovade honom'' sa jag och kollade med en seriös blick mot henne.
''Shit! Kommer de snart igen? Nejnej jag lovar att inte berätta något !'' sa hon och hörde i rösten att hon verkligen menade det.
''Bra'' sa jag stolt mot henne och vi log som fån mot varandra.
Lättnaden i kroppen. Vi tillsammans. Nu är det äntligen vi igen. Hade helt glömt hur dina läppar kändes mot mina. Den magiska känslan. Eller är det för jag har saknat dig? Men att bara vara med dig igen är hur underbart som helt. Du och jag. Ingen kommer någonsin sliptrea oss åt. Kommer inte släppa dig i första taget. Bara leendet på mina läppar när jag gick in och när mamma undrade vad det var med mig och jag bara log och kunde inte göra något annat. Mitt leende satt på klistrat nästan ända upp till öronen. Men det var för dig. Du och dina bruna ögon jag skulle kunna vakna vid varje morgon och känna mig som jag var i himlen. Att bara ha dig vid min sida igen är hur underbart som helt. Jag tog upp datorn och loggade in på Twitter direkt. Och la upp en ny tweet till dig.
It is wonderful to be by your side again. Skrev jag och kollade runt lite på Twitter. Jag såg att du med hade gjort en ny Tweet. It is you and me again. Det fick mig att le mer än någonsin. Jag kunde känna hur du andades mot min hans. Din andedäck mot mig. Din doft. Jag öppnade ögonen och jag var bara själv i rummet. Men allt som hade hänt var sant. Du och jag. Ingen annan!
Jag vet inte om ni direkt vill veta vad Liam och Kim skrev till varandra. Kommentera i så fall om det måste komma med. :)
Tack för er som läser och kommenterar ! Gör mig glad att se det !!
Chapter 14 - I can't do it
''Okej vad bra'' sa han och andades ut. ''Hur gör vi då?'' frågade han mig.
''Vi kan väl bara kanske börja om på nytt och se om det blir något?'' föreslog jag och han nickade och verkade gilla idéen.
''Det har varit roligt ikväll'' sa Greg till mig när vi var inte så långt ifrån mitt hus.
''Ja det var länge sen vi hade så roligt'' sa jag och vi log mot varandra.
''Kan vara för vi inte har snackat på tre månader'' sa han och vi skrattade åt saken. ''Men hur gör vi? Hur är vi? Oss då menar jag?'' frågade han mig.
''Jag vet inte. Jag vill inte bli tillsammans med dig efter typ en dag. Vi kanske bara ska vara vänner nu och vi får se hur det blir med den saken'' sa jag och han nickade till förstående.
''Det låter som en bra idé'' sa han.
''Jag kommer alltid med bra idéer'' sa jag stolt mot honom.
''I dina drömmar ja'' sa han och jag slog till honom på armen.
''Det är inte sant. Mina idéer är faktiskt bra'' sa jag med en ledsen röst.
''Faktiskt ja. Ibland som inte är ofta då'' sa han och hånlog mot mig. Jag slog till honom igen. ''Aj du slår faktiskt hårt'' sa han och tog sig för armen.
''Jag är stark, jag ja'' sa jag stolt och tog upp båda armarna och spände musklerna snabbt.
''Jag får känna'' sa han och tog sin ena hand mot min arm och jag spände mig. Eller försökte spänna mig. ''Det känns bra. Har du tränat?'' frågade han mig.
''Nej inte direkt'' sa jag och sänkte armarna igen.
''Men det är bra. Muskler är bra att ha'' sa han och jag nickade med. Jag kände min mobil vibrerade till och jag tog upp den ur fickan. Ett sms ifrån Liam igen. Jag svarade inte på föra och det var mer än en timma sen han skickade det till mig. Jag la ner mobilen igen i fickan. Gillar inte att smsa när jag är med någon för vet hur det känns och vill inte att Greg ska läsa det heller för den delen. ''Vem var det?'' frågade han undrande.
''Det var Liam'' svarade jag kort. Vill inte att Greg ska veta att jag har hela Liam Paynes nummer. Killen från mitt favorit band, One Direction.
''Vem är han förresten? Någon på skolan?'' frågade han mig och vi stannade utanför mitt hus.
''Nej han går inte på skolan'' svarade jag.
''Men vem är han då? Ni verkar smsa en hel del och du vill bara inte smsa med honom när jag är med dig för jag känner dig och vet att du inte gillar det'' sa han och han kände mig för bra.
''Vi har inte smsat mycket'' svarade jag men ljög. För vi har inte smsat någon gång innan heller.
''Okej, men har ni något på g då?'' frågade han mig.
''Hems vad du är nyfiken då'' sa jag och skrattade lite men det gjorde inte Greg. Tog han det så allvarligt att jag smsar med en kille. Avundsjuk kanske?
''Men vill veta vem killen är bara. Har ni något på gång då?'' frågade han mig igen.
''Jag vet inte. Tror inte det. Men vet inte om han tror det, men det tvivlar jag på. Han är bara en kompis'' förklarade jag för honom.
''Okej, men vi ses imorgon'' sa Greg och kramade om mig och pussade mig på kinden.
''Ja det gör vi. Hejdå'' sa jag och släppte honom och gick in mot huset.
En månad senare
Tårarna rann ner för min kind. Hur kunde du verkligen göra så här mot mig. Ingen. Detta gjorde saken inte bättre. Allt som har hänt med mamma och jag berättade allt för dig och trodde du var vid min sida. Jag trodde du älskade mig. Men jag hade tydligen fel. Precis som allt annat i världen. Jag duger inte till något. Allt skulle vara så mycket bättre om jag inte fanns. Jag kramade om min kudde och fräste med näsan. Om och om igen. Tårarna fortsatte att rinna ner för mina kinder och droppade ner över kudden. Trodde vi iallafall var vänner. Men nej du behandlar mig som jag borde ditt jävla rövhål. Jag är tydligen inte lika mycket värd som alla andra. Jag är tydligen för negativ och inte alls på topp. Men nej det tror jag säkert som du behandlar mig. Jag sa bara sanningen till dig. Kan du inte fixa sanningen? Jag släppte kudden och såg att den röda örngottet hade blivit helt mörkt av sig av mina tårar. Jag reste mig upp och gick in ner för trappan och in på mammas toalett. Tårarna började rinna mer och mer för tanken på henne. Hur kommer jag kunna klara mig. Eller tar jag allt för en stor sak. Nej det kan jag inte göra. Mamma är den ända jag har kvar i familjen och kommer inte ge mig innan hon kommer hem igen. Jag drog ut en av lådorna och såg rakhyveln där. Jag har aldrig skärt mig förr. Och hade aldrig tanken på att göra det för den delen. Men nu. Jag mår skit och inte bara över en sak. Utan över flera saker. Orden du sa till mig som jag inte tänkte på då ekade runt i mitt huvud. Orden som blivit taskiga och som inte jag var lika mycket värd som du. Att du är på en plats högre upp än vad jag är.
Jag tog upp rakhyveln och satte mig ner på toaletten och tryckte min hand hårdare och hårdare. Jag tappade den på golvet och den studsade till en gång innan den la sig på marken. Jag bröt ihop. Tårarna började rinna mer och mer ner för mina kinder. Jag klarar inte av det. Jag klarar inte alls av blod. Jag lutade mig över mina knä och fortsatte gråta. Hur ska jag kunna göra så här. Jag vill ju bara vara med dig. Ingen annan. Vill vara vid din sida. Nu när du har det som värst. Jag kan inte göra så mot dig. Jag kommer att kämpa vid din sidan in till det sista. Jag reste mig upp och la undan rakhyveln igen och ut från badrummet. Jag försökte återhämta mig men tårarna rann ändå ner för mina kinder. Nu kunde jag iallafall vara tyst. Telefonen ringde. Jag torkade mig snabbt under ögonen och klickade på svara.
''Hej det är Kimberley'' svarade jag snabbt och hastigt.
''Hej Kimberley. Det är Mrs Black från sjukhuset. Och vi vill gärna att du kan försöka komma hit på en gång. Operationen är klar, men vi berättar mer när du kommer hit'' sa kvinnan i luren och kände hur jag blev svagare och svagare och tappade telefonen i golvet.
Ska börja skriva på ett nytt sen ikväll
Chapter 13 - text her dude
Visst, jag kan imorgon. Träffas vid skolan vid 7 pm? x
Okej ses då. X svarade jag tillbaka. Tur han skrev skolan för det är inte långt att gå som tur är. Är ju ganska lat av mig ibland.
''Så Liam. Berätta nu'' sa Louis lite lurigt åt honom. Vad har han nu på gång han ska berätta.
''Vadå?'' frågade han förvirrat och kollade på Louis.
''Kimberley, den rödhåriga tjejen från London'' sa Louis igen och då ringde det en klocka. Ja dom har vi träffats två gånger nu och han valde henne att snacka med efter giget.
''Ja heller hur?'' la Harry till.
''Men det finns väl inget att berätta'' sa Liam och han ljög.
''Du ljuger'' sa jag till honom.
''Hur vet du det?'' frågade han mig.
''Har ingen aning. Tyckte det lät bra bara'' sa jag och dom började skratta.
''Men vi alla träffade henne på milkshakebaren, sen när vi spelade fotboll var du inne i din egen värld för du trodde du såg henne men det var en annan rödhårig tjej. Sen väljer du henne efter konserten. Och ni hade problem att säga hejdå'' sa Niall och kollade med luriga ögon mot Liam.
''Ja då när vi spelade fotboll du berättade inte vad det handlade om heller'' sa Harry till Liam.
''Gillar du henne?'' frågade Louis honom och tog honom på axeln.
''Hon är snygg bara'' sa Liam. Nog ett själv försvar.
''Sant men de är ju de flesta av våra fans med ju'' sa Harry. Nu var allt om Liam och Kimberley. Har dom något på gång eller nej. Men han har sant att han skulle kunna dejta ett fans men trodde aldrig på det. Alla våra blickar var åt Liam och han sa ingenting. Tänker kanske.
''Anww, lilla Liam då'' sa Louis och rufsade i hans hår.
''Vadå?'' frågade han förvirrat och rättade till sin frisyr igen.
''Du gillar tjejen'' sa Louis och vickade på ögonbrynen.
''Ja det syns på dig'' sa Niall.
''Kimberley, Kimberley, Kimberley'' retade Harry lite honom med.
''Okej visst jag berättar för er'' sa han.
''Yes äntligen'' sa vi samtidigt typ.
''Okej då. Vi träffade då henne och hon var helt okej. För jag trodde inte att hon var ett fan och det bara var en slump. Sen hörde vi ju dom två hem och det var ganska mysigt där bak. Heller hur Niall?'' sa han och vi började skratta förutom Niall.
''Jaja visst. Trångt kan man lugnt säga'' sa han och vi skrattade bara åt honom.
''Ja fortsätt nu'' sa Harry precis som om Liam berättade om ett värld sak.
''Ja och sen typ någon dag senare sprang vi in i varandra i London. Asså bokstavligen. Men hon brydde sig inte direkt att det var jag och hon sa att hon var tvungen till att sticka. Men hon såg deppig ut och tänkte på vad det var med henne. Undrar det i nu. Sen då när vi spelade fotboll så trodde jag att jag såg henne. Men det var någon annan. Och att ha träffat henne två gånger då på en vecka och en gång trodde det var hon så mycket det vara något tänkte jag. Så såg jag henne på gallerian. Men hon fokuserade inte på oss när vi sjöng. Hon letade efter någon. Undrar vem också'' berättade han och det verkade som han verkligen gillar den tjejen. Hon var faktiskt helt schyst då när vi träffade henne för första gången. Inte direkt så påträngande. Hon skrattade och njöt av stunden. Det var faktiskt riktigt härligt.
''Du gillar henne bro'' sa jag till honom och han log lite.
''Det är en magisk historia, AAAHHH'' sa Louis och vi började skratta åt hans fåniga beteende. Även om han är äldst av oss så märks inte det alls.
''Men varför har du inte sagt något då? Du kommer inte få henne om du inte säger något'' sa Harry till honom. Det var ju helt sant med, om han bara sitter här i studion och inte snackar med henne finns det ingen chans att dom träffas igen.
''Men vet inte om jag är redo för ett förhållande ändå. Vi kommer nästan aldrig träffas i med vi reser mycket'' sa han lite dystert.
''Ni kan klara det tillsammans. Men du måste få tag i henne ju'' sa Niall till honom.
''Jag har hennes nummer'' sa han och höll upp mobilen.
''Din listiga jävel'' sa Harry.
''Hur fick du det?'' la jag till.
''Efter giget i London när vi skulle säga hejdå efter ni stuckit'' berättade han.
''Har du smsat eller ringt henne då?'' frågade jag honom.
''Nej inte direkt'' sa han och sjönk lite ner i stolen.
''Vad väntar du på? Gör det nu'' benådade Louis honom.
''Mamma jag sticker ut en runda'' sa jag och drog på mig min skin jacka.
''Okej, men kom inte hem för sent och ha mobilen på dig'' sa hon vände blicken mot mig från teven.
''Nejdå har den här'' sa jag och höll upp mobilen i handen. ''Hejdå'' sa jag och smällde igen dörren.
Mot skolan för att träffa Greg och snacka om oss. Oss vet jag inte hur det fortfarande är. Men något måste det vara. För annars skulle han sagt det i skolan att vi skulle kunna vara vänner. Och nu vill han träffa mig själv och snacka om det. Det måste betyda något egentligen. Jag vet egentligen heller om han kommer fråga mig att ta tillbaka mig. Jag vet heller inte om jag kommer vilja ta tillbaka honom om han vill det för den delen. Han sårade mig rätt hårt och berättade aldrig varför. Och komma tillbaka tre månader senare är riktigt omoget egentligen. Men jag vet att han aldrig har varit bra på att snacka om känslor. Men han kunde ändå gett min en förklaring varför. Det jag har villat veta nu i tre månader. Och kanske ikväll. Ja kanske ikväll så kommer jag få reda på varför.
Jag fortsatte och gå den sista biten mot skolan. Där framme såg jag honom sitta på en av bänkarna och vänta på mig. Jag log lite lätt inom mig själv. Han fick syn på mig och gick emot mig och hälsade på varandra med en pinsam och stel kram. Vi gick och satte oss på samma bänk han satt på innan. Och vi har inte sagt ett ord till varandra än. Vi satte oss ner och kollade på varandra och små log och jag vände huvudet och kollade upp i himlen. Det var fortfarande ljust ute men det var kyligare bara.
''Sååå'' sa han och jag kollade mot honom igen.
''Jaaaa'' sa jag lika utdraget som honom.
''Förlåt, men jag vet inte vad jag tänkte direkt'' sa han.
''Vad menar du?'' frågade jag.
''När jag gjorde slut med dig'' förklarade han för mig. ''Jag trodde jag inte hade min egen tid men jag insåg sen att min egen tid vad när jag var med dig'' sa han och jag kollade mot honom. ''Okej det blev lite fel. Men jag menar att jag ångrar mig sjukt mycket'' la han till igen.
''Okej, men varför kommer du nu tre månader senare?'' frågade jag honom.
''Jag vet inte. Tog tid och tänka, sen glömde jag bort det och trodde du hade helt glömt bort mig för du kollade aldrig på mig i skolan'' förklarade han för mig.
''Men om du verkligen älskar mig och ångrade dig så varför kommer du nu så sent?'' frågade jag honom igen.
''Jag vet inte. Jag är bara riktigt ledsen över allt och hoppas vi kan börja om på nytt?'' frågade han mig och kollade mig rakt in i ögonen. Hur skulle jag någonsin kunna säga nej till dom ögonen.
''Jag vet inte riktigt, Greg'' sa jag till honom och kollade ner på mina fötter och kände hur min mobil vibrerade snabbt. Säkert mamma som smsar eller något. Jag tog upp mobilen och såg hur hans namn lös över skärmen. Liam. Jag kände hur Greg kollade med på min mobil och ville med läsa vad det var. Även om jag är riktigt nyfiken vill jag inte läsa det här nu när jag är med Greg.
''Vem är Liam?'' frågade han mig.
''En kille'' förklarade jag för honom.
''En kille du är tillsammans med? Perfekt jag som trodde vi kunde bli tillsammans igen'' sa han besviket och surt.
''Vi är inte tillsammans. Vi har typ bara träffas några gånger och bytt nummer'' förklarade jag för Greg så han inte skulle flippa ut.
''Okej vad bra'' sa han och andades ut. ''Hur gör vi då?'' frågade han mig.
''Vi kan väl bara kanske börja om på nytt och se om det blir något?'' föreslog jag och han nickade och verkade gilla idéen.
Chapter 12 - Read my blog
Första blogginlägget. Hur början man? Vad ska man skriva om? Hur kan känner kanske? Jag känner mig förvirrad. Inget bara hur man ska skriva ett blogginlägg. Utan på allt som har hänt idag. Jag kan kanske skriva vad som hände idag till en början med. Okej idag var jag i skolan och det var allt. Men nej. Inte direkt en vanlig skoldag.
Det var sista lektionen kvar i skolan. Jag stod vid mitt skåp och Greg kom till mig och ställde sig sidan om mig och bara kollade på mig. Vi har inte snackat sen han gjorde slut med mig. Och det var tre månader sedan. Vi har inte ens bytt blickar. Så kommer han och ställer sig sidan om mig och kollar på mig. Inte med ett ledsen minn och inte med en glad minn. Utan en minn jag inte kunde tyda. Jag sa hej till honom och bara kollade på honom med ingen känsla. Så klart jag fortfarande känslor för honom. Vi var ju tillsammans i ett år och det är en lång tid. Så mina känslor för honom finns fortfarande kvar. Han sa hej tillbaka till mig och sa förlåt till mig och kollade djup in i mina ögon. Jag kunde inte släppa blicken ifrån dom bruna ögonen. Jag har alltid älskat hans bruna nalle ögon. Dom går nästan bara att drunkna i. Han sa även att han var ledsen för allt men inte varför han gjorde slut med mig. Han frågade om vi skulle träffas en dag efter skolan och hänga lite. Jag bara nickade stelt åt honom och log lite lätt. Sen vände han sig om och gick iväg. Jag fattade inte direkt att det tog tre månader för honom att komma fram till mig. Jag kanske skulle gått från till honom med men nej. Det gjorde jag inte. Fast hur gärna jag skulle villat. Men jag hade inte modet efter han gjorde slut med mig. Allt blev helt konstigt. Jag kliade mig på huvudet och kom på att jag hade den svarta kepsen på mig. Den som han kanske kom ihåg att han var med och köpte den med mig. Den dagen kommer jag aldrig glömma.
Oj det blev nog ett ganska långt inlägg på första blogginlägget. Men då vet ni lite om mig. Eller kanske inte direkt, mer om mitt ex. Då får vi se hur det går med denna bloggen. Hade en annan innan för typ mer än ett år sedan med typ tre läsare. Så gör en ny nu och får se hur många som läser denna nu.
Jag läste genom mitt inlägg en extra gång och det blev nog ett hyfsat bra inlägg. Jag la upp det och nu var mitt första inlägg på min nya blogg uppe. Jag klickade upp min blogg och kollade igenom den. Nej vad tråkig den ser ut, vit bakgrund med svart text. En enkel tråkig blogg. Finns ingen som kommer vilja läsa denna. Jag gick igenom mina bilder jag hade på datorn och la upp en bild på mig själv som en header som visar att detta är min blogg. Min blogg och jag äger den. Jag ändrade inte så mycket annat. Ändrade lite på texten och färgerna. Det hyfsat bra faktiskt. Jag stängde av datorn och la den ner på golvet.
Skola. Läxa. Orkar inte. Men måste. Betygen! Jag drog upp min väska och tog upp matte boken och började jobba lite. Även fast jag inte fattade något jag gjorde. Skrev lite tal och försökte räkna ut hur jag gjorde så gjorde jag ändå rätt. På några uppgifter iallafall. Jag läste igenom de blåa rutorna hur jag skulle räkna ut men jag kan inte tänka. Det går liksom inte bara. Vissa är inte födda till att vara bra på matte, och jag är en av dom. Jag är född till att inte plugga rättare sagt. Hör kände hur min mobil vibrerade till i golvet. Jag tog upp det och ett sms ifrån Millie.
Nu ska du berätta. Vad sa Greg? Nyfiken... skrev hon och jag svarade att hon skulle gå in på min blogg och läsa där istället för orkar inte skriva allt till henne. En besökare kanske redan nu efter typ en halvtimma. Härligt! Men det är ju Millie, så det är inte direkt en besökare. Det är mest för jag orkar inte berätta för henne så får hon läsa det istället.
Jag la mobilen ifrån mig och fortsatte att lösa någon uppgift till. Det gick lite lättare nu faktiskt, även om jag inte direkt vet hur jag gör det så går det ändå framåt. Nu ska jag bara fokusera på matten och ingenting får distrahera mig nu. Men mobil vibrearde till igen och det var säkert från Millie. Alltid bäst att kolla innan hon börjar bomba mig med sms för jag inte svarar. Jag tog mobilen till mig och kände igen numret det var ifrån. Inte från Millie, utan från någon jag inte har som kontakt på mobilen. Jag började läsa och log för mig själv. Men var ändå sårad genom att läsa det.
Hej Kim! Vi kanske skulle träffas en dag och snacka om oss? Kan du ikväll. Xx Greg
Jag läste smset igen och svarade tillslut att jag var tvungen till att plugga men kanske imorgon istället? Vadå menar han att snacka med oss att vi ska försöka på nytt eller bara bli vänner och snacka med varandra som vanliga personer. Jag kan inte skicka till honom vad han menar för det känns som jag är för påträngande. Men nej det går inte alls. Vi får ta det när vi träffas istället. Det är mycket lättare och snacka öga mot öga. För då ser man hur han känner med lite. Om han inte har ett stoneface. Mobilen vibrerade till igen och det var ifrån Greg igen.
Visst, jag kan imorgon. Träffas vid skolan vid 7 pm? x
Okej ses då. X svarade jag tillbaka. Tur han skrev skolan för det är inte långt att gå som tur är. Är ju ganska lat av mig ibland.
Kort del men har varit hemma idag och orkar inte göra så mycket. Men ska försöka skriva på en ny senare ikväll, så ni får den så snabbt som möligt sen !! Xx
Chapter 11 - What happend?
Måndag morgon. Veckans värsta jag som någonsin kommer finnas. Igår är dagen jag aldrig kommer att glömma. Jag stod längst bak bland alla tjejerna och han såg mig ändå. Han är bara för gullig. Hur kunde han välja mig? Det var ju hur många andra fans som är mycket sötare än mig. Som skulle offra vad som helst för att bara snacka med en av dom. Dom tio minuterna vi stod där bakom och snackade gick hur långsamt som helst när igår men nu när jag tänker på det nu känns det bara som några sekunder. Allt gick så snabbt. Synd att jag inte kunde stannat länge och snackat med alla. Men det är ju inte sannolikt. Hundratals, nej tusentals andra tjejer vill göra samma som jag. Varför skulle jag få göra det igen.
Jag drog täcket över huvudet för att täcka solen som sken in igen fönstret. Ännu en varm dag och ska till skolan. Jag tog upp mobilen och kollade var klockan var. Lite över sju på morgonen. Nej jag kan ligga några minuter till. Det skadar inte. Har inte alls långt att gå till skolan sen. Två minuter om jag går snabbt. Annars fem minuter. Jag log i sängen och drog min några minuter till och såg att klockan började närma sig halv åtta. Dags att kanske gå upp nu. Jag drog över från min täcket och kände att jag vill ha det över mig igen. Men nej då hinner jag inte komma i tid till skolan. Fast det skulle varit skönt att skippa de första lektionerna. Även om det snart är sommarlov går det inte med mina betyg. Måste vara med på varje lektion för att klara mig och inte på på sommarskola. Mamma påminner mig hela tiden att om jag inte sköter mig i skolan går halva sommaren ut på att gå i sommarskola. Det värsta man kan göra på en sommar är att gå i skolan igen. Nej tack hellre går jag upp och skyndar mig till skolan. Jag drog på mig ett par svarta shorts och en blått linne med ett silvrigt tryck på. Håret plattade jag snabbt och dränkte mitt huvud med smink som vanligt. Jag sprang ner för trappan och in i köket. På bordet låg min svarta keps som jag köpte bara för skoj skull när jag var och shoppade med Greg en dag. Fattar inte varför jag köpte den för använder bara den här hemma. Jag satte den på huvudet. Mamma är inte hemma idag. Hon skulle på möte idag. Jag öppnade kylskåpet och hittade inget roligt. Är inte direkt hungrig men är sugen på något. Jag smällde igen kylskåpet och öppnade skafferiet. En burk fångade min blick och drog den till mig och öppnade locket och stoppade en kaka in i munnen. Vanlig smaken spred sig i munnen på mig och choklad bitarna sög jag på. 
Jag hörde hur dörren flög upp och vände mig snabbt om med en kaka i munnen. Det var Millie som kom in genom dörren. Hon kommer till mig ibland på morgonen när hon inte orkar att gå till skolan själv. Eller kanske ska mest kolla så jag är uppe ur sängen.
''Äter du kakor till frukost?'' frågade hon och kollade förvånat på mig och slängde sin väska på golvet och gick till köket till mig.
''Vadå? Jag var sugen på det'' sa jag oskyldigt och tuggade på min kaka. ''Vill du ha?'' frågade jag med truten full med en vanlig kaka.
''Nej jag hoppar'' sa hon och kollade på mig med en menade blick. En blick som menar att jag ska berätta något.
''Vad är det?'' frågade jag henne och satte tillbaka kakburken i skafferiet.
''Du vet vad det handlar om. Igår. Gallerian. One Direction'' sa hon och det påminde mig. Jag skulle ju mötte henne där men träffade aldrig henne för gick iväg med Liam istället.
''Jaha den saken'' sa jag och nickade på huvudet.
''Berätta'' sa hon bestämt och kollade på mig med stora ögon.
''Nej det är hemligt'' sa jag lurigt så hon skulle bli mer nyfiken. Jag tog ett glas vatten och svalde ner dom sista kaksmulorna.
''Kim, du ska berätta nu. Du har träffat Liam nu tre gånger på typ en vecka. Och det måste betyda något. Så du ska berätta exakt vad som hände'' sa hon bestämde och gick med mig till hallen.
''Men det hände inte så mycket'' ljög jag. Jag älskar att hålla på med henne för Millie är nog den nyfiknaste människan jag känner.
''Seriöst Kim. Du måste berätta. Jag dör inombords'' sa hon och hade en plågad röst. Men den går jag inte på., Jag berättar när jag känner för det. Fast hon är min bästavän och nästan den ända jag snackar med.
''Du kommer få reda på det förr eller senare'' sa jag till henne och hon stelnade till.
''Förr eller senare?'' frågade hon fundersamt. ''KYSSTES NI?'' skrek hon ut och jag började bara skratta åt henne. ''Men kysstes nu? Det måste du svara på!!'' sa hon envist och ställde mig framför mig så jag inte kunde gå.
''Du får reda på det förr eller senare'' sa jag och flinade. Jag älskar detta.
''Förresten har du köpt en ny keps?'' frågade hon och jag hände glömt att jag hade fortfarande den på mig.
''Nej jag köpte den med Greg för riktigt länge sen'' sa jag tog på mig mina skor och tog min väska.
''Är du över honom inu förresten?'' frågade hon och kollade på mig med en orolig blick.
''Jag vet inte. Ett år är en lång tid. Sen att bli dumpad på det sättet. Jag vet inte riktigt'' sa jag och låste ytterdörren.
''Okej, men tänker du ofta på honom då?'' frågade hon.
''Ibland. Speciellt när jag ser honom i skolan. Jag vågar inte ens snacka med honom mer. Allt blev så konstigt'' berättade jag för honom. Det var ett tag sen vi snackade om Greg. Två månader sen kanske.
''Har du funderat att snacka med honom då?'' frågade hon mig.
''Ibland. Vill veta varför han gjorde slut med mig. Sen ibland vill jag att han ska bara dö när jag är hemma och tänker på honom. Men det är lite överdrivit'' sa jag och skrattade.
''Ja kanske en liten aning ja'' sa Millie och skrattade med lite. ''Men tror du att han kommer känna igen kepsen då?'' frågade hon och det slog mig. Kommer ihåg när vi hade åkt buss i två timmar för att bara komma till den butiken. Gregs favorit affär. När vi testade massor utav kepsar och jag köpte denna. Undra om han kommer ihåg det om han ser mig i kepsen.
''Kanske, kanske inte. Vi får se om jag ens ser honom idag'' sa jag och vi var snart framme vid skolan.
En lektion kvar av denna ruttna dagen. En timme kvar innan man kan sticka hem igen. 60 minuter kvar tills man lämnar denna ruttna byggnaden. Kim har fortfarande inte berättat vad som hände igår när hon fick snacka med Liam igår. Hände det något i med hon inte berättat något. Antigen hände det något som hon inte vill berätta eller vill hon bara plåga mig. Men det måste ha hänt något för hon har träffat honom och snackat med honom så mycket. I och för sig jag var med första gången men andra och tredje gången önskade jag att jag också var med på. Men det är bara en önska. Men jag är glad för hennes skulle för hon aldrig hade träffat dom innan och den träffar hon alla så ofta. Tänk om jag skulle träffat Zayn och han skulle kommit ihåg mig. Bara suttit och snackat om allt och sen skulle han gått med mig hem och gett mig en godnatt kyss som dom gör i alla filmer. En som perfekt dröm. Bara få träffa honom mer än den gången och då igår när jag såg honom. Sen hans röst när han sjöng igår. Det var som en gud. Hela han är en gud.
Jag tog mina böcker och smällde igen skåpet och gick mot Kims skåp. Där hon förhoppningsvis ska vänta på mig. Jag gick upp för trappstegen och såg henne vid skåpet. Men inte själv. Hon stod där med någon annan och snackade. Jag fortsatte att gå och såg mer vem det var. Greg. Efter fyra eller var det tre månader sen han dumpade henne. Och nu snackar dom. Kan bara kepsen som klarnade hans minne upp lite.
Jag ska försöka bättre mig på att skriva mer. Men jag lovar inget, men ska verkligen försöka !!
