itisonlyonedirection

PREVIOUS: Vi släppte varandra och sa hejdå till varandra lite pinsamt. Jag låste upp dörren och var helt förvirrad av som precis som hade hänt. Vi hade kysst. Det kändes osäkert. Jag kände ingenting, absolut ingenting. Inte som jag kände hos Greg. Jag kanske har känslorna kvar hos honom och kan inte gå vidare kanske ?

Kvällen var helt underbar hit än tills. Maten var utsökt och allt tog slut. Trodde aldrig det när jag såg det innan på grillen. Jag tog upp två av pinnarna och Anne kastade en och fick ner en.
"Yeah, nu får bättra er nu killar" sa jag lite malligt.
"Du ska allt få se" sa Zayn från andra sida av planen.
Dustin kastade en pinne och missade. Niall tog en av sina två och kastade över planen och mot en kub. Den studsade upp och flög mot Harrys fötter.
"Aaash, akta mig dude" sa han och hoppare till. Jag började skratta för det såg rätt roligt ut, samt gjorde Niall det.
"Så inte i vägen då" sa Niall och tog sin andra pinne. "Kasta du annars först" sa han och tog ett steg tillbaka. Jag gick fram till linjen och kastade min första pinne över planen och den gled längs kuben.
"Skämtar du med mig?!" sa jag irriterat för mig själv.
"Det var nära" sa Dustin snällt. Jag kollade på honom och han stod sidan om Anne och höll om varandras ryggar. Dom måste gilla varandra riktigt mycket. Längtar tills jag hittar en kille som jag kan gosa och mysa med som dom två gör.
"Men nära skjuter ingen hare" ropade Louis över planen.
Jag tog tag i man andra kille och pussade den lätt och kramade om den. Det måste ge tur. Jag siktade mig in på kuben framför Liam. Jag kastade iväg pinnen och den kom precis på kuben och den föll ner.
"Yes" sa jag högt och kramade om Niall hårt. Glädjen som sprider inom sig när man slår med en kub. "In your face" sa jag glatt mot Liam och dom. Dom tog upp pinnarna och började kasta, samt dom två kubarna som Anne och jag fick ner.
Vi fortsatte och spela kubb. Vi förlorade när Niall träffade kungen i mitten. Så killarna blev glada och började hålla på med Niall. Tyckte lite synd om honom men det var rätt roligt. Anne och Dustin gick in i huset mesans killarna och ha satt utanför stugan och mös. Jag satt i plats stolen med en filt runt om benen och skrattade åt Louis. Tror jag aldrig har hittat en person i hela mitt liv som har sån bra humor som han har. Och som jag skrattar, det är inte ens sant. Vi satt och snackade om allt, jag berättade om flytten hit och mamma. Jag hörde på deras röster att dom brydde sig om mig och tyckte det var lite synd om allt. Men sen började vi snacka om pinsamma saker vi har gjort råkat göra. Varje berättelse dom berättade fick mig att skratta varje gång. Allt pinsamt dom gjort mot varandra som ett band. Dom måste verkligen älska varandra så mycket att dom orkar stå ut med varandra som dom håller på. Jag skrattade på för fullt.
"Gulligt skratt" sa Liam och ett leende började växa på mina kinder. Jag rodnade lite lätt och kollade ner. Tog håret bakom örat. Jag kollade upp och möttes av Liams ögonkontakt. Kunde inte se så mycket för solen hade börjar att gå ner över träden. Men hans ögon var djupa, bruna.
"Zayn kom in här" sa Louis och nickade in mot stugan. Zayn reste sig från stolen och följde med Louis in.
"Hemligheter, ojoj" sa Liam och vi började skratta. Det tog inte så lång tid innan Louis och Zayn kom ut med lömska leende. Zayn satte sig ner i stolen igen och Louis ställde sig i dörrkarmen och log som ett fån.
"Vad snackade ni om?" frågade jag nyfiket.
"Det får du se" svarade Louis lömskt tillbaka. Jag gav han en killerblick och hörde hur Niall började skratta.
"Jag vet" skrattar han fram.
"Vadå?" frågade jag honom nyfiket.
"Ingenting" sa han snabbt och slutade skratta. Eller han försökte hålla sig ifrån att skratta. Jag skakade lätt på huvudet och skett i det. Niall är ändå bara för gullig med hans skratt.
"Kim, vill du ha en tjockare filt?" frågade Louis mig.
"Ja visst" sa jag och reste mig upp. Tog av filten runt om mig och gick mot stugan. Louis kom ut med en tjockare filt och han fick den tunna av mig. Jag kände ett grepp runt om magen och hur jag lyftes upp från marken. Jag skrek till av reaktionen och såg att det var Zayn som lyfte mig. Dom andra började skratta.
"Varför lyfter nu alltid mig?" frågade jag och försökte mig vända att se Zayn huvud.
"För du ska i poolen nu" sa Zayn och skrattade.
"Nej nej nej" skrek jag nästan panikslaget.
"Its play back time" sa Harry och dom började gå ifrån stugan.
"Nej ni menar inte allvar" sa jag och såg att poolen kom närmare och närmare för varje steg Zayn tog. "Släpp ner mig" skrek jag.
"Nej du ska i" sa Niall och skrattade.
"Och ni visste om att det var de Louis och Zayn snackade om?" frågade jag irriterat. Dom sa ja allihopa samtidigt.
"Men nej så taskigt" sa jag lite halvt ledset.
"Du smet undan innan ju" sa Liam.
"Ja jag hoppar inte frivilligt i med kläderna på ju. Är inte så dum och gör det" sa jag.
"Det är ju därför vi kastar i dig" sa Louis.
"Men varför jag? Varför inte Liam eller Niall?" frågade jag och dom tänkte till lite såg jag.
"Du är tjej" sa Harry stolt.
"Och du berättade inte att du skulle hit här" sa Liam.
"Det gjorde inte ni heller för den delen ju" sa jag emot. Jag kollade på dom och såg att dom tänkte som svar.
"Hon har en poäng" sa Zayn.
"Tack, äntligen någon som håller med" sa jag med ironi i min röst. Vi stod framme vid poolen och jag kollade ner i vattnet. Det ser inte så djup ut om man väl kollar. Kände att Zayn släppte taget runt om mig så stod på marken igen. Han höll fortfarande om mig och jag kom på en plan. Kommer få riskera något men det blir helt klart värt det. Vi stod vid poolkanten och kollade ner.
"Så söta nu är då" sa Harry och vi vände oss om och skrattade.
"Släpper inte taget om henne" sa Zayn och kramade om mig lite hårdare.
"Naww" sa jag mot honom.
"Annars sticker du iväg ju" sa han och vi började skratta. Han var inte så gullig, ville mest att jag inte skulle springa ut över gräset igen och komma undan igen.
"Kanske sant" svarade jag.
"Men nej du ska i nu" sa Louis och såg att han började få mot oss. Jag vände mig snabbt om mot Zayn och kramade om honom hårt. Lutade mig skarpt mot poolen och både Zayn och jag åkte i. Jag tog ett djupt andetag precis innan och släppte Zayn när vi kom under ytan. Jag flöt upp och skrattade. Jag simmade till kanten och Zayn kom upp över ytan.
"Vad var det där?" sa han snabbt och simmade mot kanten med.
"Tyckte du behövde bada, du luktade" sa jag och skrattade. "Det var ju skönt" sa jag och flöt bak på rygg.
"Nej inte alls" hörde jag Zayn säga och nästa sekund var han på land igen.

Klockan hade börjar närma sig ett på natten. Himlen var inte hel svart, mörkblå bara. Himlen blir aldrig så svart som på vintern. Liam går vid min sida. Han erbjöd sig att följa mig vägen hem. Vi gick sidan om varandra, tysta. Njöt av stunden.
"Vad gör du imorgon?" frågade han mig och bröt tystnaden.
"Ingenting tror jag, kanske lär känna staden" svarade jag. "Något speciellt?" frågade jag honom.
"Tänkte om du ville träffas imorgon?" frågade han mig. Menar han själv eller bara vi två. Känns lite pinsamt att fråga honom om det bara är vi två i med han har sagt att han gillar mig, han ingen aning om han gör det inu. Jag vet inte om jag gör det eller om jag fortfarande har känslor för Greg.
"Hur menar du?" frågade jag medians vi gick. Flera hus var helt släckta, några enstaka rum var det som var tända.
"Att du och jag träffas och hänger lite" sa han.
"Ja det låter kul" svarade jag och vi kollade mot varandra och log. Vi var nästan framme vid huset. Vi bestämde att jag skulle komma till honom vid ett tiden i med vi kommer att sova länge inatt.
Vi stod utanför dörren och stod mot varandra. Kollade in i varandras ögon. Nästan precis som vanligt.
"Då ses vi imorgon" sa han och vi kramade om varandra.
"Det gör vi" sa jag tillbaka och släppte taget om honom. Jag kände att han inte släppte om min rygg. Han lutade sig närmare mig och kysste mig på läpparna. Jag kysste honom tillbaka. Vi stod där mitt i natten, utanför huset och kysstes. Vi släppte varandra och sa hejdå till varandra lite pinsamt. Jag låste upp dörren och var helt förvirrad av som precis som hade hänt. Vi hade kysst. Det kändes osäkert. Jag kände ingenting, absolut ingenting. Inte som jag kände hos Greg. Jag kanske har känslorna kvar hos honom och kan inte gå vidare kanske ?

Dustin körde mig hem för vi skulle börja packa ihop mina saker tills flytten. Både han och mamma tyckte att det var bäst att jag åkte redan idag. Även fast jag inte vill alls. Men jag kom ändå rätt bra överens med Dustin. Han var schyst. Inte en sån typ som verkar vara exakt med allt. Utan en sån kille som tar det lugnt och tar allt i den tiden som händer. Istället för att stressa sig så mycket. Han körde in på vår infart och jag öppnade bildörren och steg ur. Jag tog upp husnyckeln ur min bakficka och öppnade dörren.
''Schyst ställe ni har'' sa Dustin och gick in i köket.
''Tack, jag går upp och packar mina saker. Hur mycket ska jag packa för då?'' frågade jag honom och stod vid trappan.
''Ta med det du vill ha och behöver. Din mamma sa att hon kanske kommer stanna där en längre stund. Kläder för två veckor kanske? Vi tvättar annars dom ju'' sa han och skrattade lite och öppnade kylen. En som är hungrig misstänker jag.
''Okej, känn dig som hemma. Som du redan gör'' sa jag och skrattade åt honom och gick upp för trappan. Öppnade vårt lilla förråd till garderob och tog en stor väska där ur. Jag gick in till mitt rum och öppnade min garderob och alla kläderna hängde framför mig. Hur ska jag kunna bestämma mig för vad jag ska ha med mig? Sjukt. Jag drog ut några tröjor och slängde ner i väskan. Samt några linnen och shorts. Dator ska ner, plattången, smink och några andra nödvändiga saker. Som bland annat mobilladdaren.
''Hur går det?'' hörde jag Dustin säga. Jag hoppade till och tog mig på brösten.
''Som du skrämdes'' sa jag och pustade ut.
Han började skratta då mig lite. ''Förlåt'' sa han.
''Det är lugnt, varna mig nästa gång istället'' sa jag och packade ner smink i en necessär.
''Så jag ska säga jag är här nu och skrämma livet ur dig då med'' sa han och vi båda började skratta.
''Kanske inte så direkt'' sa jag och log.
''Behöver du hjälp med något?'' frågade han mig.
''Ja om du går in på mitt rum så ser du två väskor på golvet. Dom kan du ta ner'' sa jag och vände mot honom och log som ett fån.
''Okej visst'' sa han och gick in i mitt rum. Har du packat ner dig hela huset eller?'' hörde jag honom från mitt rum. Jag skrattade bara åt det.
''Nejdå bara halva'' ropade jag så han skulle höra. ''Men jag har mer, har inte packat skor än'' ropade jag.
''Himla tur man inte är tjej'' sa jag och hörde att han kom närmare.
''Himla tur man inte är kille och måste bära tjejernas saker'' sa jag och skrattade åt det.
''Det ska vi allt få se'' sa han och hörde hur han gick ner för trappan.


Efter nästan dryga fyra timmars bilfärd såg jag att vi kom in i Holmes Chapel. Jag minns inte hur många stadsskyltar jag har sätt under dessa fyra timmarna. Ännu en skylt brydde jag mig inte så mycket om. Jag kollade mot Dustin som fokuserade sig på vägen och vände huvudet snabbt och log mot mig.
''Då är vi snart framme'' sa han och jag log. Äntligen kan man sträcka på benen snart. ''Mina barn är inte hemma. Dom är hos sin mamma'' sa han och han var skild.
''Okej så du är skild eller?'' frågade jag honom.
''Ja med mamma till mina barn. Men håller på att träffa en annan kvinna'' sa han och jag vickade med ögonbrynen mot honom.
''Så jag ska inte stanna uppe då om kvällarna och vänta på dig?'' sa jag med en fånig röst och vi båda började skratta. Han svängde in mot en väg vid hus till både höger och vänster. Han svängde in vid ett hus. Precis ett sådant hus som var på resten av vägen. Ett lagom stort hus med ett garage intill. Två plans hus med. Stort för oss två om det bara kommer vara vi två denna veckan. Om inte hon tjejen han håller på att träffa kommer över. Himlen hade börjat mörkna lite efter alla timmar från London. Fyra timmar hemifrån. Fyra timmar från min säng. Fyra timmar från mina vänner och Millie. Fyra timmar från mamma. Hoppas hon mår bra och blir bättre.
Vi tog mina saker och gick in i huset. Det var nästan precis som mammas och mitt. Trappan såg man när man kom in och till höger var köket.
''Så känn dig som hemma'' sa han och la ner väskorna på golvet.
''Tack, var ska jag sova?'' frågade jag tog tog av mig skorna och viftade på tårna och skrattade för mig själv.
''Följ med mig upp'' sa han och tog en utav väskorna. Jag tog den andra och lätt den sista vara kvar där nere. Vi gick upp för trappan och såg tre dörrar.
''Här är toaletten'' sa han och öppnade en dörr. ''Här är min dotter Vallerys rum'' sa han och gick förbi den dörren. ''Och här är gästrummet du kommer få bo i'' sa han och vi gick in till det sista rummet. Enkla vita väggar, en säng med en byrå framför med en tv på. Ett skrivbord borta vid fönstret. Helt okej, mysigt. Lika stort som mitt vanliga rum med.
''Så detta är mitt rum så länge?'' frågade jag glatt och slängde väskan i sängen.
''Precis ja'' svarade han. Vi log mot varandra och jag gick mot fönstret och kollade ut över himlen. Den perfekta utsikten, men ser stolnedgången över hustaken. Riktigt fint. Himlen hade börjat bli rosa av sig och gul. ''Himlen är fin ikväll'' sa Dustin och tog sin hand mot min axel.
''Riktigt fin ja'' sa jag och hörde hur en telefon började ringa. Jag kollade runt om mig och såg att Dustin gick iväg mot skrivbordet där en telefon stod. Han tog upp den bärbara telefonen och svarade.
''Dustin'' svarade han. ''Men hej'' sa han några sekunder senare. ''Ja jag tänkte att Kimberley och jag skulle köpa hämtmat idag. Vill du med ha?'' frågade han. Vem snackar han med? Hans döttrar är inte hemma och han är skild. Eller så är det kanske den kvinnan han träffar. Skulle vara roligt i så fall att träffa henne. ''Kim, är du sugen på pizza?'' frågade Dustin mig. Jag nickade ivrigt till svar. ''Okej men kom hit om en timma så äter vi då, puss'' sa han i luren och la på.
''Vem var det?'' frågade jag honom nyfiket.
''Det var Anne, hon jag snackade om innan'' sa han och jag log mot honom. ''Tänkte att vi kunde äta tillsammans, så får du träffa henne. Tror du kommer att gilla henne. Hon är hur trevlig som helst'' sa han och det fick ändå mig att må bra.
''Så roligt'' sa jag och gick mot väskorna i sängen.
''Jag ska låta dig packa upp och göra dig som hemma här i rummet. Går det bra med Mamma Mia och en Hawaii?'' frågade han mig.
''Jodå det blir perfekt'' sa jag och kan nickade och gick ut ur rummet. Jag satte mig i sängen och tog upp min mobil, inget nytt sms. Liam hade inte svarat ännu, känns fel att han inte vet att jag är i London mera. För att dom bor i London så kommer jag inte kunna träffa dom nu mera så mycket. Har heller inte träffat han på ett tag nu heller i med att bor har varit iväg. Jobbet kallade för dom. Synd att man inte träffar dom så ofta för alla fem är riktigt härliga killar. Vilket man hade en dröm om innan och är ett väldigt lyckat fan. Som en dröm kom i uppfyllelse. Och nu snackar jag med Liam om det mesta. Han vet allt om mamma, vi har snackat om kvällarna och han har verkligen stöttat mig. Nästan varje kväll sen jag fick reda på att han gillade mig har jag snackat med honom. Antingen i telefon eller har vi smsat. Skönt att ha någon som honom. Men känslorna för honom har stärkt men vill inte få mer känslor för honom. Inte för att jag inte gillar honom, men utan att jag inte kommer att träffa honom så ofta. I med att han har alla fansen runt om sig och reser och har sig. Ett förhållande med telefonsamtal och sms. Det skulle jag aldrig att klara av. Jag la mobilen på skrivbordet och började packa upp mina kläder. Jag lade ner alla tröjor och linnen i översta lådan i byrån. Nu ska jag försöka att ha det sorterat och fint. Kan inte ha det som en svinstia när jag inte ens bor här. Jag hörde hur min mobil pinglade till och jag gick snabbt bort den och kollade på skärmen. Liam stod det och det fick mig att le. Jag öppnade smset och började läsa. Varför måste du flytta? När och var kommer du att flytta? Förlåt att jag svarade sent, men jobbade. Jag orkade inte svara på allt och förklara om läget så svarade snabbt att jag berättar ikväll. Jag fortsatte och packa upp mina kläder och lade dom fint ner i byrå lådan.

Efter har kopplat in datorn, lagt i alla kläderna i byrån, satt upp några bilder på mig och min familj så jag känner mig hemma så var jag äntligen klar. Eller nästan, har en väska till som är där nere. Men där är mest skor, pengar och kudde. Jag gick ner för trappan och Dustin var inte hemma längre han hade kört och hämtat pizzorna som han beställde innan. Tog min väska och gick upp för trappan igen. När jag precis kommit in på rummet hörde jag hur dörren öppnades.
''Hej'' skrek jag ner. En gammal vana sen jag bodde med mamma när hon kom hem om kvällarna.
''Pizzorna är hämtade'' hörde jag Dustin ropa till mig. Jag lämnade väskan och gick ut från mitt rum igen. Jag hörde en kvinnoröst med och misstänkte det var Anne. Jag gick ner för trappan och in i köket där jag såg Dustin lägga upp skärma upp pizzorna. Såg en kvinna med brunhår, rätt smal sträcka sig efter glasen.
''Hej'' sa jag och hon vände sig om. Jag känner igen henne. Jag har sätt henne innan. Men jag har ingen aning var jag har sätt henne. Brunett, rätt smal och heter Anne. Det är något med hennes ansikte jag känner igen men har ingen aning vad.
''Hej, jag är Anne Styles'' sa hon och sträckte ut handen. Där slog det mig. Anne Styles. Efternamnet, samma efternamn som Harry har. Harry Styles. Hans mamma heter Anne och jag vet att han bodde i Holmes Chapel förr. Hur kunde jag inte ha tänkt på det innan. Efter att ha varit One Direction's störta fan förr, då när jag låtsades att jag var gift med Harry. Jag visste allt om honom som nästan gick att veta. När jag tänker tillbaka är det ganska sjukt. Och vi är jag i samma rums som hans mamma.
''Kimberley, men du kan kalla mig Kim'' sa jag.

Jag stod där i hallen, helt mållös. Om det är så viktigt att jag måste komma och jag vet att dom skulle fortsätta ta sprutor på mamma för att hon skulle bli bättre. Snackade med henne igår ju och nu ringer dom att jag måste komma. Det måste ju betyda att något gott snett. Jag tog upp luren från lovet och brydde mig inte att plastet för batterierna hade fallit av.
''Kimberley? Kimberley är du kvar?'' frågade jag kvinnan ropa i luren.
''Ja'' sa jag stelt.
''Bra, men kom på en gång. Har du någon som kan köra dig?'' frågade hon. Ja jag har ju Mrs Growall som har kört mig varje gång. Vår granne som har kört mig någon gång innan till mamma. Hon är som den mormor jag aldrig har haft.
''Ja. Men vad är det med mamma?'' frågade jag med gråten i halsen.
''Det är bättre ni kommer hit så berättar vi'' sa hon till mig. Jag ville ha reda på nu varför det var så viktigt för mig att komma. Jo visst jag vill till henne men då är det antingen mamma eller jag som ringer. Inte en sjuksyster som ringer och ber mig att komma.
Vi la på luren och jag ringde direkt till Mrs Growall om hon kunde köra mig och hon kunde så klart. Turen kan vara på ens sida ibland men det är inte ofta. Jag tog på mig skorna och en jeans jacka. Låste dörren efter mig och gick snabbt över gatan där jag såg Mrs Growall låsa ytterdörren efter sig. Hon låste upp bilen och vi satte oss i den gamla BMW och hon körde mot sjukhuset. Jag satt och skakade under hela bilfärden mot sjukhuset.

''Charlotte Cardle'' sa jag när det äntligen var mitt nummer i kön.
''Är du Kimberley Cardle?'' frågade mannen mig i receptionen.
''Ja'' svarade jag snabbt.
''Vänta en minut'' sa han och reste sig från stolen och gick mot en telefon och slog in ett nummer. Det tog inte så lång tid innan han kom tillbaka. ''Mrs Black som du har snackat med tidigare kommer komma vilken minut som helst och hämtar upp dig. Så du kan sätta dig i väntrummet så länge'' sa han och jag tackade. Jag gick mot Mrs Growall som satt på en stol med sin handväska i knäet och väntade på mig.
''Så vad sa dom?'' frågade hon vänligt när jag slog mig ner sidan om henne.
''Mrs Black skulle komma. Så det är bara till och vänta'' sa jag till henne.
''Vill du att jag ska följa med dig?'' frågade hon mig.
''Det är lugnt. Du kan köra hem igen. Jag tar bussen hem'' sa jag till henne och såg att hon tvekade lite.
''Men gumman. Du kan inte ta bussen hem. Om du vill snacka med din mamma själv så stannar jag här och väntar på dig'' sa hon och hon är bara för underbar som helst. Tur man har henne. Synd att vi bara inte är släckt.

''Men vill nog gå en runda sen i parken eller något. Ta det lugnt. Vill inte direkt hem och bli påmind att jag är ensam'' förklarade jag för henne.
''Okej, men om det är någonting så är det bara till att ringa. Jag kan hämta upp dig sen. Och du är inte ensam. Vi finns för dig, gumman'' sa Mrs Growall och jag log för mig själv och lutade mitt huvud på hennes axel.
''Tack'' sa jag och slöt ögonen snabbt innan jag hörde en bekant kvinna ropa mitt namn en bit bort. Vi reste oss upp och jag kramade om Mrs Growall.
''Ring mig om det är något'' sa hon till mig och vi släppte taget om varandra.
''Okej. Tack för allt'' sa jag och gick mot Mrs Black. Vi gick tillsammans in i hissen. En rejäll hiss, men har åkt i den innan. Hon tryckte på våning tre där mamma log och det tog inte så många sekunder innan hissen stannade och dörrarna öppnades. Vi gick ut och igenom en lång vit korridor med många dörrar längs sidorna.
''Varför var det så viktigt att jag skulle komma? Inte för jag har något emot det'' sa jag och vi fortsatte att gå genom korridoren.
''Jo det är så här. Din mamma har sprutor och mediciner för att hon ska bli bättre. Men vi kan inte dra slutsatsen när hon kommer hem. Så vi bad dig komma hit. I med att du inte är myndig så kan du inte bo ensam hemma medan din mamma är här på sjukhuset. Så vi har hittat en släkting till dig som du kan bo hos så länge'' berättade hon för mig och jag stannade upp. Menade den kvinnan att jag ska flytta bort för dom inte kan göra min mamma frisk. Det är ju för tusan deras jobb att få folk friska. Precis en sån nyhet jag inte ville veta. Men förväntade mig det. Och vem skulle jag bo hos då. Mamma har ju till och med berättat för mig att vi inte har kontakt med någon i släkten mera. Och vem skulle det då vara som skulle vilja ta hand om mig då?
''Vem då?'' frågade jag stelt.
''Din mammas kusin. Han har några barn med. En kille i din ålder med'' sa hon och jag stod fortfarande helt stilla.
''Jag vill inte'' sa jag snabbt och bestämt. Jag vill inte flytta in till dom jag knappt har träffat. Om jag har träffat dom, minns jag inte det heller för den delen. Jag kan bo hemma. Mamma kommer ändå komma hem någon gång. Mrs Growall kan ta hand om mig lite. Hon bor ju ändå ensam. Vi skulle kunna ta hand om varandra.
''Vi kan inte göra så mycket, Kimberley. Men du kan inte bo ensam hemma'' sa hon till mig och försökte ha en sån snäll röst som möjligt.
''Tror ni inte att jag klarar det? Jag har klarat mig nu när mamma har varit här'' sa jag bestämt igen.
''Jag tror klart att du klarar dig. Men saken är att din mamma kan stanna här länge eller en liten kort tid. Men i nu läget lutar det sig mot att hon kommer stanna här en längre tid'' sa hon lugn igen. En längre tid, en prefekt start på sommarlovet. Att man får reda på att ens mamma kommer vara inne på sjukhuset en bra tid till. Jag som hade såna förväntningar att sommaren skulle bli hur perfekt som helst. Men den verkar bara bli som den värsta sommaren jag kommer få.
''Så du menar att jag ska bo hos en familj som jag aldrig träffat?'' sa jag med gråten i halsen.
''Ja det är tyvärr så'' sa hon och nickade sakta på huvudet. Jag började halvt springa genom korridoren och mot mammas rum. Jag rundade hörnet och hörde Mrs Black ropa på mig. Såg mammas nummer och öppnade dörren och såg en man i mammas ålder sitta sidan om sängen vid henne. Jag stannade upp i dörr öppningen och kollade förvirrat mot honom. Vem är han och vad gör han här?
''Mamma, jag ska flytta'' sa jag med gråten fortfarande i halsen med en barrig röst.
''Ja jag vet gumman'' sa hon med en hes röst och hostade till. ''Det här är Dustin, min kusin. Han du ska flytta hem till under tiden jag blir bättre'' sa hon och jag kollade mot mannen som reste sig upp mot mig. Brunt bakåt kammat hår med ett ansikte så man såg kindbenen. Nedstoppad skjorta i jeansen. Han måste jobba på ett mera seriöst jobb. Han sträckte fram handen mot mig och jag skakade den sakta. Han hade ett rätt hård grepp.
''Ja jag är Dustin. Din mammas kusin som sagt. Som du säkert vet ska du bo hos mig och mina barn. Så jag ser fram emot att lära känns dig efter alla år'' sa han och vi gick mot mammas säng igen. Jag hörde att någon kom vid dörren och kollade snabbt bakom mig och såg Mrs Black där. Jag suckade lätt och satte mig vid mamma. Vi satt och snackade en stund och kände att min mobil vibrerade till. Jag struntade i det för stunden men någon minut senare kände jag mig att jag var tvungen att kolla vad det var för något.
''Kommer snart, ska bara gå på toa'' sa jag och gick mot toaletten och tog upp mobilen. En händelse bara som vibrerade till. Jag gick in på meddelande och skickade iväg ett till Liam. Jag ska flytta... skrev jag till honom och skickade iväg det.

Kommer ni ihåg framåt spolningen jag skrev för ett tag sen. Dä när det var en månad framåt spolat. Om man säger så här, den tiden är inne nu.
Jag ska börja skriva på nästa del någon gång idag, vet ej hur mycket jag hinner. Men det kommer komma där ifrån. Så om ni inte kommer ihåg vad der direkt handlade om eller vill friska upp minnet lite. Läs då det.

Lägger det här under !!!!


Tårarna rann ner för min kind. Hur kunde du verkligen göra så här mot mig. Ingen. Detta gjorde saken inte bättre. Allt som har hänt med mamma och jag berättade allt för dig och trodde du var vid min sida. Jag trodde du älskade mig. Men jag hade tydligen fel. Precis som allt annat i världen. Jag duger inte till något. Allt skulle vara så mycket bättre om jag inte fanns. Jag kramade om min kudde och fräste med näsan. Om och om igen. Tårarna fortsatte att rinna ner för mina kinder och droppade ner över kudden. Trodde vi iallafall var vänner. Men nej du behandlar mig som jag borde ditt jävla rövhål. Jag är tydligen inte lika mycket värd som alla andra. Jag är tydligen för negativ och inte alls på topp. Men nej det tror jag säkert som du behandlar mig. Jag sa bara sanningen till dig. Kan du inte fixa sanningen? Jag släppte kudden och såg att den röda örngottet hade blivit helt mörkt av sig av mina tårar. Jag reste mig upp och gick in ner för trappan och in på mammas toalett. Tårarna började rinna mer och mer för tanken på henne. Hur kommer jag kunna klara mig. Eller tar jag allt för en stor sak. Nej det kan jag inte göra. Mamma är den ända jag har kvar i familjen och kommer inte ge mig innan hon kommer hem igen. Jag drog ut en av lådorna och såg rakhyveln där. Jag har aldrig skärt mig förr. Och hade aldrig tanken på att göra det för den delen. Men nu. Jag mår skit och inte bara över en sak. Utan över flera saker. Orden du sa till mig som jag inte tänkte på då ekade runt i mitt huvud. Orden som blivit taskiga och som inte jag var lika mycket värd som du. Att du är på en plats högre upp än vad jag är.
Jag tog upp rakhyveln och satte mig ner på toaletten och tryckte min hand hårdare och hårdare. Jag tappade den på golvet och den studsade till en gång innan den la sig på marken. Jag bröt ihop. Tårarna började rinna mer och mer ner för mina kinder. Jag klarar inte av det. Jag klarar inte alls av blod. Jag lutade mig över mina knä och fortsatte gråta. Hur ska jag kunna göra så här. Jag vill ju bara vara med dig. Ingen annan. Vill vara vid din sida. Nu när du har det som värst. Jag kan inte göra så mot dig. Jag kommer att kämpa vid din sidan in till det sista. Jag reste mig upp och la undan rakhyveln igen och ut från badrummet. Jag försökte återhämta mig men tårarna rann ändå ner för mina kinder. Nu kunde jag iallafall vara tyst. Telefonen ringde. Jag torkade mig snabbt under ögonen och klickade på svara.
''Hej det är Kimberley'' svarade jag snabbt och hastigt.
''Hej Kimberley. Det är Mrs Black från sjukhuset. Och vi vill gärna att du kan försöka komma hit på en gång. Operationen är klar, men vi berättar mer när du kommer hit'' sa kvinnan i luren och kände hur jag blev svagare och svagare och tappade telefonen i golvet.

PREVIOUS: Han såg lite förvirrad ut och kollade mot sin mobil. Han kommer ringa henne. Jag det gör han. Han tog upp mobilen och satte den mot örat. ''Dude hon har väl lektion nu'' sa jag till honom.
''Det kvittar. Måste få snacka med henne'' sa han till mig och reste sig upp från stolen och började gå rundor.

Mrs Howall fortsatte gå igenom en liten sak vi skulle göra nu innan vi slutar. Jag längtar tills vi äntligen slutar skolan. Det betyder att jag kommer att slippa Mrs Howall resten av mitt liv. Jag klickade på min mobil och såg att det är bara tjugo minuter kvar av lektionen. Äntligen. Jag la mig ner lite på stolen och ryckte lite lätt på axlarna. Jag ryckte till när jag hörde när en mobil ringde i klassrummet och det tog någon sekund innan jag insåg att det var min mobil. Jag tog upp den och kollade vem det var. Liam. Vad tusan ringar han mig för? Vi snackade inte för så långt sen och han vet att jag har lektion. Jag hörde någon hosta mot mig och jag kollade upp. Så klart Mrs Howall står där.
''Hit med mobilen'' sa Mrs Howall och höll fram handen. Min mobil fortsatte ringa och jag la motvilligt min mobil i hennes hand. ''Mr Howall'' hörde jag hon säga och jag kollade upp och hon hade svarat och snackade med Liam. OMG ! ''Ja....Okej....Ska jag hälsa?'' hörde jag hon säga. ''Liam...vadå? Liam Payne, var det rätt?'' frågade hon och flera blickar vändes mot mig och kollade förvånat. Speciellt Millies. ''Kimberley. En viss man som heter Liam Payne hälsar till dig och vill att du ringer honom så fort du har tid'' sa hon och hade samtalet igång inu.
''Visst'' svarade jag över klassen.
''Något annat Mr. Payne?''frågade hon honom. ''Okej, men var snäll och inte stör mina lektioner mera'' sa hon och detta blev pinsamt. ''Hejdå'' sa hon och avslutade samtalet. ''Kimberley, du får tillbaka din mobil efter lektionen'' sa Mrs Howall och la den ner på hennes skrivbord där framme. Jag kollade bak mot Millie och mimade One Direction. Jag tror hon mimade det till mig. Jag nickade bara åt svart och hon kollade seriöst mot mig och det menas med att jag ska berätta allt för henne sen. Efter jag har fått tillbaka min mobil från Mrs Howall då. Jag suckade lätt för mig själv och bara inte folk har börjat tro för mycket nu om allt om Liam Payne. Det kommer inte sluta bra för mig eller honom alls då känns det som. Men bara jag får ringa honom så blir det nog bra. Att få snacka klart. Men undrar fortfarande varför han ringde mig? Vi snackade precis innan lektionen och sen ringer han mig. Han visste ju att jag hade lektion för jag sa det till honom och då kunde han smsat och frågat när han skulle kunna ringa mig om inte det var något viktigt allt handlade om. Ändå det ända samtalet jag vill kunna vänta på är från sjukhuset från mamma och få reda på hur hon mår. När hon kommer hem? Hur undersökningen gick? Hittade dom felet? Hur hon mår? Är det något farligt? När jag kan komma och hälsa på henne? Jag har så många olika frågor jag vill fråga henne om och vill bara att klockan ska bli tre nu så jag kan sticka hem och ringa henne.

Minuterna tickade och lektionen var slut äntligen. Det betyder, hej mobil. Har saknat dig så. Hoppas du har saknat mig lika mycket som du har saknat dig? Jag stängde min bok och tog ihop mina saker och reste mig upp och gick fram mot Mrs Howall.
''Min mobil, tack'' sa jag och höll fram handen.
''Stanna lite så får jag fråga dig en sak'' sa hon och suddade på tavlan.
''Bara jag får min mobil'' sa jag och höll mig runt om bröstet med böckerna intill. Resten av klassen fortsatte gå ut och snackade med varandra. Jag kollade på alla andra när dom gick ut. Sakta men säkert. Kan dom inte gå snabbare eller? En snigel kan ju gå snabbare än vad dom gör nu ju. Herregud. ''Så nu har alla gått'' sa jag och hon vände sig om mot mig och tog upp min mobil.
''Killen som ringde dig. Var det den Liam Payne som är med i bandet One Direction?'' frågade hon mig och jag kände att paniken började stiga inom mig.
''Kan jag få min mobil istället?'' sa jag för jag kunde inte säga att det var honom om hon skulle göra en sån stor sak utav det.
''Svara på min fråga. Jag vet att min dotter är ett stort fan utav bandet och kände igen namnet och varför inte fråga då. Så är det han?'' frågade hon mig och höll i min mobil som retade mig.
''Varför ens skulle jag ha kontakt med honom?'' frågade jag henne.
''Det har jag ingen aning om'' svarade hon.
''Just det. Kan jag få min mobil nu då?'' sa jag med en irriterad röst.
''Okej här är den. Och kom i tid nästa gång och stäng av ljudet så slipper vi detta igen'' sa hon till mig och gav mig äntligen min mobil i handen. Jag låste upp min mobil och skrev snabbt ett sms till Liam. HAHAHAH det var min lärare du snackade med om du inte visste det. Men en del i klassen tror att du är du. Vad ska jag säga. Sanningen eller ljuga? Vilket är bäst för er. Har tjugo min rast nu. Xx Skrev jag till honom och skrattade för mig själv under tiden jag skrev det. Jag gick mot mitt skåp och hörde en bekant ringsignal igen. Min egen igen. Jag svarade utan att kolla vem det var.

’’Hej det är Kimberley’’ svarade jag glatt.
’’Förlåt att jag ringde dig under lektionen’’ hörde jag Liam säga.
’’Äch det är lugnt. Råkade inte så illa ut så. Men min lärare frågade mig om du var du? Ja du fattar. Lite roligt’’ sa jag och skrattade lite. Hörde att han började skratta med.
’’Det låter rätt roligt ja. Vad svarade du då?’’ frågade han mig.
’’Jag svarade typ bara varför ens skulle jag kunna ha hans nummer?’’ sa jag och öppnade mitt skåp.
’’Smart sagt. Ja varför har du ens mitt nummer?’’ frågade han mig ironiskt.
’’Ja det kan man fråga sig? Kanske för att du frågade mig’’ sa jag med en lite fånig röst.
’’Sant där ja’’ sa han och vi båda började skratta.
’’Men var det något speciellt i med du ringde mitt under lektionen?’’ frågade jag honom.
’’Ja det var en sak jag hörde. Och jag vill verkligen snacka med dig om den saken’’ sa han och sänkte rösten lite. ’’Vad har du hört för något?’’ frågade jag förvånat.
’’Samtalet mellan dig och Niall igår’’ sa han och mitt leende sjönk ner till hackan. ’’Vad handlade det om? Att du var riktigt ledsen. Att vi har lärt känns fel sida av dig. Du kan berätta för mig. Jag klarar det’’ sa han och jag smällde igen mitt skåp. Vad ska jag svara på det jag kommer säkert bara börja gråta igen. Det går inte, inte här i skolan.
’’Jag vet inte vad jag ska svara’’ sa jag med en ledsen röst och började gå mot utgången.
’’Sanningen Kim’’ sa han till mig. Jag svalde ner salivet som börjat bildas mer i min mun.
’’Vilket av det vill du veta?’’ frågade jag honom och suckade djupt och tog ett djupt andetag sen.
’’Varför du var så ledsen. En av topp tre värsta dagarna? Vad hände Kim?’’ frågade han oroande.
’’Min mamma blev inlagd på sjukhuset och jag bråkade med min pojkvän för han brydde inte sig. Och han vet att jag har haft mycket problem med min familj’’ sa jag och jag kände att tårarna var på väg.
’’Jag skulle aldrig göra så mot dig’’ sa han och det fick mig att le lite. ’’Vill du berätta om din familj. Jag kommer bry mig’’ sa han till mig. Han får bara en att må bra. Jag gillar det med honom.
’’Okej’’ sa jag och svalde ännu en gång och tog ett djupt andetag och höll mig från tårarna. ’’Min familj är inte så stor länge om man säger så. Min pappa lämnade mig när jag var en liten bebis, så vet inte vem han är. Så jag har ingen kontakt med släkten på hans sida. Vet inte ens om han lever. Och tre år sen så var min syster och jag med i en trafikolycka och jag satt i samma bil som henne. Min mormor och morfar lever inte mer och min mamma har inga syskon. Sen blir mamma inlagd på sjukhus och jag vet inte ens hur hon mår’’ berättade jag för honom. Jag öppnade dörren ut och fortsatte gå ut mot en plats att sitta på. Liam var tyst ett tag och antingen har samtalet kopplas bort eller så är han bara tyst.
’’Oj skulle aldrig tro att det var något så stort. Förlåt. Men har du inte snackat med din mamma då?’’ frågade han lite osäkert.
’’Ringde ditt i morse men då var hon på undersökning så dom sa att jag kan ringa när jag kommer hem igen’’ förklarade jag för honom.
’’Ja hoppas dom hittade hennes fel. Och att hon blir bättre. Jag vet inte vad jag ska säga att må dig bättre för har inte varit med om något sånt med familjen. Men jag hoppas er det bästa’’ sa han och jag hörde att han verkligen menade.
’’Bara att du bryr dig betyder riktigt mycket för mig. Och det gör du’’ svarade jag mot honom och log lite för mig själv och hittade en bänk precis vid entrén.
’’Men hon kommer att bli bättre. Och om det är något så är det bara att ringa till mig. Jag kommer svara då. Eller jag ska försöka svara’’ sa han och skrattade lite i slutet. Hans skratt är riktigt gulligt och det fick mig ett le lite mer än innan.
’’Tack Liam. Det betyder mycket för mig’’ sa jag
’’Men du vet att du har mig och snacka med om det är något’’ sa Liam igen.
’’Och mig’’ hörde jag en i bakgrunden. Det lät som Niall och det fick mig att skratta.
’’Var det Niall?’’ sa jag och skrattade.
’’Ja det var det’’ sa han och skrattade med lite.

Jag hörde att min mobil började pinglade till och vibrerade till i handen och låste upp skärmen och började läsa smset. Från Liam. Jag blev både glad över att han skickade det men även lite dyster för vill inte såra honom. Vi måste snacka. Kan jag ringa? Hade han skickat. Jag klickade in och skrev Visst, men bara en liten stund för börjar snart. Och jag skickade iväg det. Jag gick mot mitt skåp och upp en en trappa och sen runt om hörnet. Jag hörde min ringsingla och kollade mot mobilen där Liams namn stod och log åt bilden jag hade på honom.
''Hej det är Kimberley'' svarade jag precis som vanligt.
''Hej Kim. Det är Liam'' svarade han lite glatt i andra luren.
''Men hej du. Läget?'' frågade jag.
''Det går väl. Vaknade lite tidigt så därför jag redan är uppe'' svarade han.
''Men ni killar har ni nästan sovmorgon varje dag värkar det som. Normalt folk som får i skolan går upp vid sju varje dag'' sa jag och skrattade åt det.
''Haha normalt folk ja. Så vi är inte normala nu eller?'' frågade han lite besviket men hörde att han skämtade.
''Precis. Har ni sett er själva. Hallå'' sa jag och vi båda började skratta. Jag slog in min kod och öppnade skåpet.
''Har du sett dig själv då?'' frågade han.
''Jadå i morse i spegeln'' svarade jag stolt. Vi skrattade lite åt saken.
''Men Kim. Vi måste snacka om en sak. Men vill inte ta det via telefon men vi har inte så mycket val ju'' sa han lite lugnare.
''Ja får precis inte att ta flyget hit och snacka bara och sen ta flyget tillbaka'' sa jag lite glatt.
''Nej det blir lite svårt. Men det är så här...'' sa han och hörde att han tog ett djup andetag. ''Så här är det att jag'' sa han igen och suckade. Det verkar vara svårt för honom.
''Att du gillar mig?'' frågade jag och la till i meningen som han slutade på.
''Hur visste du?'' frågade han förvånat.
''Niall berättade. Jag hade ingen aning. Ledsen över det. Men skulle aldrig tro det'' sa jag förvånat och tog mina engelsk böcker. Och smällde igen skåpet.
''Okej men hur visste Niall det? Jag har inte sagt något till honom. Trodde Harry var den ända som visste'' förklarade han.
''Jag vet inte. Men Niall ringde mig igår har jag för mig att det var och berättade det'' berättade jag för honom och gick mot klassrummet vi skulle vara i.
''Jaha okej. Det var inte meningen att du skulle höra det från honom. Men allt det att du hade en pojkvän och sånt fick mig att tänka till lite. Ja du fattar väl?'' sa han.
''Ja jag förstår vad du menar. Ja det har jag. Men det är även mitt ex med. Var typ tillsammans med honom i ett år innan och sen gjorde han slut och tre månader senare utan att snackat med varandra blir vi typ tillsammans igen. Men vet inte hur läget är mellan oss nu'' sa jag och stannade utanför klassrummet. Såg att alla hade gått in eller är alla någon annan stans med.
''Ja okej jag fattar. Men vad har hänt mellan er då?'' frågade han.
''Nej det är inget viktigt'' sa jag och öppnade dörren. Ibland har inte läraren kommit utan alla har ändå bara gått in. Men tydligen var Mrs.Howall där. ''Måste lägga på nu. Vi har börjat. Puss hejdå'' sa jag lite tystare i telefonen och la på och gick in och satte mig på min plats. Några blickar vändes mot mig.
''Så roligt att du kommer i tid Kimberley'' sa Mrs Howall till mig lite ironiskt.
''Eller så började du för tidigt. Men klocka står att jag är i tid'' sa jag bestämt.
''Din klocka du har på mobilen du snackade i eller?'' sa hon igen och log lite hånfullt mot mig. Jag hatar den läraren. Engelska gillar jag men inte när vi har Mrs Howall. Jag slår vad att hon vill bara förstöra för mig.
''Ja men det var viktigt samtal'' sa jag till henne.
''Så viktigt att alla i klassen behöver veta det?'' frågade hon och höjde ögonbrynen.
''Dom skulle säkert vilja. Men det angår inte dom'' sa jag bestämt och någon kille gjorde ett ooo-ljud.
''Okej men vi måste återgå till lektionen'' sa Mrs Howall och jag hånlog mot henne. Den läraren går mig på nerverna.

Jag hatar att vakna så tidigt på morgonen när man för en gångs skull har sovmorgon. Åtta på morgonen. Skämtar du med mig? Jag reste mig upp och kände att magen började kurra lite. Tog på mig min One Piece och släpade mig mot köket. Till min förvåning var inte jag det ända som var uppe. Liam satt och tryckte i sen en macka i käften på sig själv.
''Redan vaken?'' sa jag till honom.
''Kunde inte sova'' svarade han trött.
''Samma här plus att jag var hungrig'' sa jag och öppnade kylskåpet.
''Så förvånad jag blir'' sa han och skrattade samtidigt han tog en stor tugga av sin macka igen.
''Du då? Du äter ju med'' sa jag och tog upp lite pålägg och satte på bordet.
''Blev med hungrig'' sa han till ett försvar.
''Precis ja'' sa jag tog fram brödet med. Jag satte mig vid bordet mitt emot Liam och började bre tre mackor. Jag började tugga på min macka. Ost och marmelad.
''Hörde att du hade snackat med Kim'' sa Liam och avbröt tystnaden.
''Ja jag ringde henne igår'' sa jag och tog en stor tugga.
''Varför ringde du henne och berättade?'' frågade han mig.
''Jag vet faktiskt inte. Men ville inte om du skulle berätta det och allt skulle bli en chock för henne så hon inte skulle väga säga något. Så ville typ förvarna henne. Sorry bro'' sa jag till honom.
''Det är lugnt, Nialler. Men har ringt och snackat med henne i morse'' sa han till mig. Oj redan så tidigt på morgonen. Kanske därför han är vaken så tidigt.
''Vad sa hon då?'' frågade jag honom och tog den sista tuggan av min macka.
''Inte så mycket. Hon och hennes kille hade det svårt men hon berättade inte varför. Sen skulle hon in på lektion så hon kunde inte snacka mera'' berättade han för mig.
''Okej så hon var i skolan?'' sa jag till honom.
''Ja precis'' sa han och jag nickade sakta upp och ner. ''Vadå då?'' frågade han och kollade underligt mot mig.
''Jag vet inte hur jag ska säga det. Men igår när jag ringde till henne. När hon svarade var hon ledsen. Asså riktigt ledsen. Hon ville inte berätta varför men hon sa att det var på en av dom top tre värsta dagarna i hennes liv. Varför vet jag inte'' sa jag och såg att Liam stelnade till.
''Så det var en av hennes värsta dagar?'' frågade han förvånat.
''Precis. Sen sa hon en sak till. Men tror inte att du vill höra det'' sa jag lite lugnt och tyst.
''Det kvittar helt och hållet. Vadå för något?'' sa han snabbt.
''Jag sa typ att hon verkade så glad och trevlig och sånt. Så svarade hon något att vi lärt känns fel sida om henne. Och sa att så fall du hade börjat gilla en annan person som du trodde var Kim. Och hon var ledsen för allt och bad mig hälsa till dig. Sen la hon på'' berättade jag för honom. Han såg lite förvirrad ut och kollade mot sin mobil. Han kommer ringa henne. Jag det gör han. Han tog upp mobilen och satte den mot örat. ''Dude hon har väl lektion nu'' sa jag till honom.
''Det kvittar. Måste få snacka med henne'' sa han till mig och reste sig upp från stolen och började gå rundor.