itisonlyonedirection

såg precis att här är flera besökare varje dag som vill ha ett slut på novellen. fick ett riktigt dåligt samveta utav det för att jag bara slutade.... så ska skriva en snabb sammanfattning hur vad som händer. Ska försöka göra det innan veckans slut, men kan ej lova något. men ska göra mitt bästa för att komma ihåg vad novellen handlade om för det har jag helt glömt med, heheh. Puss på er som fortfarande är kvar, förlåt...

PREVIOUS: ''Jag vet egentlige inte. Men vi bråkade om en sak så kom hon inte på något att säga emot så hon tog upp er att jag bara utnyttjade er och bla bla bla. Sen att jag spelade med Liams hjärta och att alla era fans kommer hata mig och sånt. Så blev jag sur och ledsen på henne. För att först att hon ens sa så till mig. För det andra att jag trodde på det hon sa. Och det tredje att jag ens berättade sakerna för henne från början'' förklarade hon för mig och det verkade riktigt låg av Vallery. Inte ens för jag träffat tjejen men att hon ens blandade in oss i hela deras bråk. Sjukt och om jag kommer bli halv bror till henne där sen. Perfekt....

---

      

Hej bror. Saknar dig så därför hämtar jag upp dig från flyget. Då mot parkeringen och leta efter min bil. Läste jag ur smset när jag precis gick ut ifrån flygplatsen med min väska rullande efter mig. Det känns som jag inte varit hemma på evigheter, men det har jag heller inte. Mer än två månader är en lång tid. Speciellt när man saknar sin familj och vänner. Jag log för mig själv att jag äntligen var hemma fast flygresan inte alls var lång. Dörrarna öppnade dig automatiskt och jag andades in den friska luften. Molnen tänkte sig över flygplatsen fast det var varmt i luften. Jag gick längs den gråa byggnaden och mot parkeringen. Flera bilar stod parkerade och jag började leta efter hans mörkblåa bil. Jag gick över övergångsstället och där stod han utanför lutades mot ena dörren. Jag gick snabbare och han höjde blicken från marken och såg att jag kom. Vi nickade mot varande och möttes av ett handslag och där efter en snabb kram.
''Det var inte igår'' sa han och han hade sant.
''Nej inte direkt. För länge sen nästan'' fyllde jag i.
''Hur har det varit annars då?'' frågade Stan medan jag slängde in min väska i baksättet.
''Samma vanliga, varit lite på radio intervjuer och signeringar. Plus börjar jobba på några nya låtar'' sa jag och smällde igen dörren och öppnade framdörren och gick in och satte mig i bilen. Härligt att vara hemma i några dagar nu och tänka på familjen och vännerna istället för på jobbet och fansen.
''Låter nice, själv här hemma har det inte hänt så mycket. Förutom att någon har satt eld på förskolan vi gick på som små'' sa han och jag vände mig snabbt mot honom. Hade någon idiot satt eld på förskolan där vi gick på som små. Det var där Stan och jag träffade varandra och varit vänner sen dess.
''Är du seriöst?'' frågade jag honom förvånat medan han startade bilen. Han vände sig om och kollade bak medan han bakade ut ifrån parkeringen.
''Ja det var ett gäng med ungdomar som satte eld på förskolan. Var inte meningen säger dom utan bara hända. Dom satt och grillade och hade inte släkt grillen riktigt. Du vet en sån engångsgrill vi grillade med när vi var drygt 15 år'' sa han och jag nickade och låg åt minnet. Mitt i sommaren samlades flera ifrån klassen och vi satt och grillade på en äng och njöt utav stunden. Vilka minnen. ''En sån grill iallafall. Och då hade dom inte släkt den riktigt och råkat hälla tänkvätska sidan om när dom tände på den så skulle någon fimpa en cigarett och ja. Då började det brinna'' förklarade han och fokuserade sig att komma ifrån flygplatsen.
''Brann mycket ner eller?'' frågade jag honom och tänkte tillbaka på stunden när man varit på förskolan när man var äldre och bara var där. Minns ingenting nästan sen när jag var liten och gick där men vet att mamma berättade om hur vi träffades där och lekte krig varje dag. Ett leende spred på mina läppar och tänkte hur skönt det var när man var liten. Alla var vänner, man kunde göra vad som helt utan att varje tidning skulle skriva om det där efter.
''Nej inte allt. Men lite mindre än halva. Kommer du ihåg kaninen och katten?'' frågade han mig och jag nickade mot honom. ''Dom två avdelningarna är förstörda och avspärrat helt'' lade han till och det var inte där vi gick när vi var små. Vi gick på räven tillsammans.

''Sharley och jag har gjort slut förresten'' sa Stan när han körde in mot området där jag bodde.
''Har ni? Vad hände?'' frågade jag honom förvånat. Dom två hade varit tillsammans i flera månader. Nästan ett år om jag minns rätt.
''Förlorade känslorna för henne och hon var ute och festade mest. Medan jag ville vara hemma och ta det lugnt och umgås med vänner samtidigt. Så det fungerade inte'' förklarade han.
''Synd men det finns fler tjejer än henne'' sa jag mot honom och log mot honom. Han log snabbt mot mig och vände blicken mot vägen igen där han körde in på gatan. Där jag bodde innan, mitt hem.
''Ja det finns det säkert. Men vi bryr fortfarande om varandra men är inte bara tillsammans. Hur går det med dig och tjejerna?'' frågade han mig och Kimberley kom direkt upp i mitt huvud.
''Njaa lite segt'' svarade jag honom. Kunde inte hjälpa att Kim kom upp i huvudet och hennes doft när man kramade henne.
''Det är någon, Lou. Ser det på dig efter jag har känt dig ett bra tag nu så vet jag om du tänker på någon speciell'' sa han och han kände verkligen mig.
''Okej det är en tjej, Kimberley. '' började jag och kom ihåg då när vi körde henne och hennes kompis hem för dom missade bussen. Sen märkte jag att vi stod parkerat utanför mitt hus. Det bruna tegelhuset jag har spenderat en stor del utav mitt liv där jag knappt är nu mera. Här mamma bor med mina systrar och jag besöker dom knappt.
''Jaså är ni två tillsammans eller något?'' frågade Stan mig och stängde av bilen. Jag skakade på huvudet och tänkte om nu vi skulle. Men nej, den tjejen gillar inte ens mig eller skulle inte stå ut med mig för är alltid ute och reser. ''Men säg något till tjejen om du nu gillar henne'' sa han till mig och kollade ut mot huset. Och märktes hur dörren öppnades och min mamma kom ut gående och hade ett stort leende på sina läppar.
''Det går inte. Det kommer inte gå'' sa jag innan jag drog ner handtaget.
''Varför inte?'' frågade han snabbt och vi båda gick ut ur bilen. Min mamma kom mot mig och bemötte mig med en stor kram. Mina systrar kom ut ur huset med. Flera från släkten kom med ut och jag mötte dom alla med en kram. Vissa längre kramar än andra, som jag har snackat familjen.
''Berättar sen'' sa jag till Stan lite tystare så inte dom andra skulle höra. Han nickade lätt som svar och såg lite förvirrad ut.

Mat var serverat på ett långt bord inne i vårt finrum där vi alltid åt när vi hade gäster eller på helgen. Kött som var uppskuren, med potatis gratäng och sallad. Mamma har verkligen lagt ner tid på middagen. Vi satt och snackade och jag berättade om hur det var i London. Man kunde se glimten i mammas ögon att hon var stolt över mig. Bara Kimberley skulle varit vid min sida, hon skulle nog trivas med min mamma. Skulle inte bli förvånad om mamma och Kimberley skulle komma bra överens. Men drömma kan man alltid göra. Vill inte berätta mina känslor för henne för är rädd att förstöra vänskapen mellan oss två. Sen att Liam gillade henne innan känns bara konstigt och att hon inte hade samma känslor för honom. Det känns kanske konstigt om det blir något mellan oss, vilket det aldrig kommer att bli.
''Louis, Louis, Louis'' hörde jag någon ropa. Jag skakade lätt på huvudet och kollade runt om bordet där allas blickar var mot mig. ''Vad tänkte du på?'' frågade mamma mig. Jag log mot henne och kom på en lögn, kan inte berätta om Kimberley för alla. Kanske inte ens mamma, för då vet jag att hon kommer göra något eller så kommer mina systrar komma med några jobbiga kommentarer.
''Jag är bara glad att jag äntligen är hemma'' sa jag. Men ljög inte för någon av dom för det var 100% sanning, förutom att det var inte det jag tänkte på.

Ska jag verkligen göra det Stan sa mig att göra? Ta chansen att jag lever bara en gång. Men om vänskapen förstörs på grund av att jag säger något. ''Tänk om hon har samma känslor för dig och heller inte vågar att berätta det''. Stans röst ekade i mitt huvud när han sa det när vi var på väg till förskolan för någon timme sedan. Jag berättade det mesta om Kim för honom och han gav mig några goda råd. Men om jag kommer följa dom är inte så säkert. Jag vill inte att vår vänskap ska förstöras bara för jag har fått några fåniga känslor för henne. Eller fåniga är dom inte för den delen, dom är starka. Men bara om hon visste hur jag kände. Vad skulle hänt? Skulle hon sagt att vi hade desamma känslor för mig, skulle vi glömma det och bli som vanligt mellan oss igen som det blev mellan henne och Liam eller skulle ingenting vara desamma som det är nu. Flera tankar flög runt i mitt huvud och jag kollade på klockan. 01.13 am lös ifrån min mobil och kunde inte sova. Jag kollade runt om mig och allt var mörkt. Jag kunde se lite omkring mig som att en byrå stod några meter ifrån mig intill väggen. Små nyanser såg jag. Jag lade mobilen upp och ner och slöt ögonen ännu en gång. Jag kommer aldrig kunna somna när jag har henne i mitt huvud och att hon inte är vid min sida för den delen. Vi har inte snackat på någon dag, för snacka med henne när jag åker här ifrån och berätta att jag fortfarande lever. Vill spendera min tid här med mina vänner och min familj. Njuta av den lilla stunden jag är här. Harry kom upp i mitt huvud, han brukar vara bra att ge råd. Måste fråga honom vad jag ska göra, han brukar vara bra bland tjejerna i med han har dom flesta tjejerna efter sig för hans charmiga personlighet. Jag beslöt mig för att skicka ett sms till honom. Läget? Vill inte störa dig nu halv två på natten. Men måste berätta en sak för dig. Är du vaken? Viktigt! Knappade jag in och skickade iväg smset till honom. Det tog knappt en minut innan min mobil vibrerade till igen och jag tog snabbt den till mig och kollade vad han hade skrivit. Till min besvikelse så var det inte han som hade skickat utan bara en påminnelse jag hade ställt in på fel datum. Jag klickade bort påminnelsen och min mobil vibrerade till igen. Harrys namn lös på skärmen och jag öppnade hans sms. Det är helt okej. Vad är det för något som är viktigt? Ska jag ringa? Läste jag tyst för mig själv. Det går inte, väcker alla andra då. Men jag har fått känslor för Kimberley och vet inte hur jag ska göra. Och det är starka känslor med.... Vill säga till henne men ändå inte om hon inte känner desamma som jag inte tror för då kan jag förstöra vänskapen. Tips?? skrev jag in och läste igenom smset till honom innan jag skickade iväg det till honom. Undra vad han kommer tänka när han läser smset. Är bara att vänta och se. Nu är det iallafall för sent att ångra mig. Hoppas han kommer med något bra tips som han alltid gör.

PREVIOUS: ''Du äger på att förklara, bror'' sa han och vi skrattade lite.
''Jag vet, men du fattade vad jag menade'' sa jag och log mot honom.
''Ja det gjorde jag. Det är helt chill för mig om hon hittar en ny och tror jag kanske kan hitta en ny med utan att tänka på henne'' förklarade han. Det kändes bra att höra det ifrån honom att allt var okej med honom med han och hela Kim saken.

---

Vi gick igenom flygplatsen med vars en hamburgare och några flaskor med dricka i en påse till dom andra. Vi kom tillbaka och alla satt där precis som innan förutom Zayn. Och våra väskor hade kommit också som tur var. Killarna hade kommit fram ändå. Jag log lite för mig själv.
''Dude var är Zayn?'' frågade Liam när vi kom fram och slängde påsen med flaskorna mor dom.
''Han var tvungen till att checka in till sitt flyg, det skulle gå snart'' förklarade Harry och vi nickade förstående till.
''När går ert flyg?'' frågade Louis oss alla.
''Typ om en timme eller något'' svarade jag och satte mig ner och tog en tugga av min hamburgare.
''Snart förhoppningsvis'' svarade Harry.
''Mitt ska gå om 45 minuter'' sa Liam. ''Ditt då?'' lade han till med munnen full med mat.
''Fräscht att prata med mat i munnen'' sa jag till honom och skrattade.
''Du gör det hela tiden ändå ju'' sa han till mig. Kom inte på något att säga för det var sant det han sa. Jag log för mig själv igen och tog en tunga av min hamburgare som var snart uppäten.
''Hhahah precis Nialler'' sa Louis och gjorde en high five med Liam.
''När gick ditt då?'' frågade Liam, Louis igen.
''Samtidigt som ditt, 45 minuter'' svarade han och tog upp en dricka ur plastpåsen.
''Sweet'' svarade Liam tillbaka.

Taxin stannade utanför huset. Huset där jag bodde innan jag flyttade till London. Trodde aldrig att jag skulle flytta hemifrån innan 18 års åldern. Men tydligen. Mirakel sker och det var tydligen ett. Jag tog ut min väska och betalade killen som hade kört mig hem. Jag drog upp handtaget och rullande väskan efter mig. Bilen var hemma så då är mamma det också. Skönt att komma hem till henne igen. Jag drog ner handtaget och dörren öppnade sig. Undra var hon är någon stans. Jag stängde dörren efter mig och ställde väskan i hallen och gick mot mammas sovrum där hon säkert var och läste en bok. Eller är hon hos Dustin eller i trädgården. Jag gick tyst runt om trappan och mot hennes sovrum. Dörren stod på glänt och kollade försiktigt in. En förvirrad tanke gick runt i huvudet när jag såg en stod väska med lite kläder överallt i rummet. En dator, laddare, plattång och allt låg i sängen. Inget av sakerna kände jag igen alls för den delen. Jag gick in i rummet och kollade förvirrat rumt om mig. Vem är här och vem är tjejen? Såg det på kläderna och att hon hade en plattång. Vem skulle det vara som var här och varför har hon alla sina saker i min mammas sovrum. Jag gick ut ur rummet och ut mot köket. Jag ställde mig vid fönstret och kollade ut över gräsmatten. Ingenting märkligt, allt var som det skulle vara där. Men vem tusan är tjejen som har saker i min mammas sovrum. Jag hörde några steg bakom mig. Jag vände mig om och möttes av en chock. Vad gör hon här? Så det är hennes saker? Men varför har hon massor med kläder här precis som hon ska sova här? Varför är hon inte hus Dustin? Flera frågor surade runt i mitt huvud. Jag stod och kollade på henne tills hon sa något.
''Ett hej kanske?'' frågade hon och vi gick mot varandra och möttes av en kram.
''Hej Kim'' svarade jag glatt och förvånat och satte mig vid bordet. ''Vad gör du här?'' frågade jag henne.
''Jo jag bråkar med Vallery och hennes lillasyster och din mamma är med Dustin i Frankrike. Så din mamma erbjöd mig att bo här dom dagarna när dom är i Paris tillsammans och passa huset för jag och Vallery klarar inte ens att vara tillsammans'' förklarade hon.
''Vänta lite nu du!'' sa jag till henne och tänkte om det hon sa igen. Vad är mamma i Paris? ''Är min mamma i Paris?'' frågade jag henne. Hon nickade tills svar.
''Dom åkte i morse'' sa hon.
''Fint att hon inte berättar för en'' sa jag och nickade till. Snällt, tänkte jag sarkastiskt.
''Men det var en överraskning från Dustin och hon fick typ reda på det igår eller något. För han ska fira till henne och ville att det skulle vara en överraskning'' förklarade hon för mig. Då fattade jag att hon hade inte tid för att tänka på allt runt om sig med.
''Ah okej. Då fattar jag. Men vad händer mellan dig och Vallery då?'' frågade jag henne. Och Kimberley började berätta. Detalj efter detalj. Precis som hon hade spelat in allt som hände och kollat på videon om och om igen för att komma ihåg var ända liten detalj. Eller han on bara sjukt bra minne. I säkert tio minuter satt jag där och lyssnade på henne och kommenterade lite mellan åt. Men det konstiga var att dom var ganska bra vänner innan tills helvetes bröt loss. Det var ju flera saker dom hade bråkat om. Inte bara en eller två saker. Snarare sju olika. Och det värsta var att killarna och jag var en av sakerna. Att det ens är möjligt.
''Men hur kom killarna och jag in i bilden då?'' frågade jag henne förvirrade.
''Jag vet egentlige inte. Men vi bråkade om en sak så kom hon inte på något att säga emot så hon tog upp er att jag bara utnyttjade er och bla bla bla. Sen att jag spelade med Liams hjärta och att alla era fans kommer hata mig och sånt. Så blev jag sur och ledsen på henne. För att först att hon ens sa så till mig. För det andra att jag trodde på det hon sa. Och det tredje att jag ens berättade sakerna för henne från början'' förklarade hon för mig och det verkade riktigt låg av Vallery. Inte ens för jag träffat tjejen men att hon ens blandade in oss i hela deras bråk. Sjukt och om jag kommer bli halv bror till henne där sen. Perfekt....

---

Tjejen som gav mig en idee lovade jag att jag skulle länka. Så klicka här så kommer ni in till en annan novellblogg. Började läsa lite på den precis och var riktigt bra, ni borde läsa den om ni inte läser den redan.
Men nu är det den sista delen av Home Sweet Home delen. Part 1, 2 och 3 är uppe och sen ska jag försöka göra något till någon dag. Har ju påsklov som är ett stort +. Men har sjukt mycket att göra ändå, men vi får se :)

PREVIOUS: ''Åker nog hem med. Saknar söndags middagarna hemma'' sa Liam och det gjorde jag med. Helt klart.
''Det gör jag med du, åker också hem'' sa Harry glatt. Även fast det var han som träffade sin familj senast. Eller iallafall sin mamma och syster.
''Ska du med hem eller?'' frågade Liam Niall. Han har lite längre hem än vad vi har.
''Ja jag tror det. Saknar med mammas middagar hemma'' sa han och då blev det så. Alla åker hem.

---

Fansen var vid flygplatsen. Inte lite, en hel del faktiskt. Kan knappt tro att det är så mycket folk här bara för att se oss att åka iväg. Jag skrattade tyst för mig själv åt tanken. Detta skulle knappt gå att hinna ta våra väskor in på flygplatsen. Jag kollade ut genom fönstret ur bilen och såg att ett flertal säkerhets väktare var på plats samt polisen. Rätt sjukt att polisen är här för att vi kan ställa till med så mycket av våra fans. Det känns inte direkt bra ändå. Ibland önskar jag att vi inte skulle vara så stora som vi är idag. Visst det är roligt och man vill bara bli större och större inom musiken. Men tanken på att folk blir skadade. Det tills poliser och ambulanser på plats på spelningar och nästan var vi än är någon stans. Det känns sjuk, för man vill ändå vara så stor som möjligt men ändå inte så stora vi är idag. Och ändå inte där i mitten. Bara man önskade att man kunde byta varje dag lite då och då. Att kunna ha en normal konversation med någon fans man stöter på innan tiotals eller nästan hundra tjejer kommer springande. Det är svårt, för man vill inte lämna ute någon. Man vill spendera lika mycket tid med alla, men det går inte. Sen dom som har följt oss sen dag ett när vi var med i the X-faktor. Tänk om där är någon som är ett riktigt stort fan sen mer än ett år tillbaka som vi inte träffats. Det känns så taskigt.
Jag vaknade upp ur mitt tänkande genom att Liam knäppte med fingrarna framför ögonen på mig.
''Var tänker du då?'' frågade han mig.
''Ingenting'' ljög jag. Gillar inte att ljuga för killarna eller någon där emot. Men orkade inte berätta allt som gick runt i mitt huvud.
''Hemligt, märker man'' sa Louis med en lurig röst.
''Secret crush?'' frågade Zayn mig. Och jag skrattade lite.
''Jo klart. Men nej tänker lite bara'' förklarade jag.
''På en tjej?'' frågade Louis mig lite lurigt.
''Nej'' svarade jag och skrattade.
''Varför ljuger du? Du skrattar alltid när du ljuger'' sa Louis igen.
''Men när du kollar på mig så, då går det inte att hålla sig från skratt'' sa jag och skrattade ännu mer.
''Han har en poäng där'' lade Harry till.
''Ja faktiskt'' sa Liam och jag fortsatte att skratta.

     

''Killar, ni får skynda er genom flygplatsen och måste komma igenom. Vi tar hand om era väskor så ni får dom. Men det finns ingen chans att ni kan ta dom med er när det är så här mycket tjejer'' sa Paul till oss och bilen stannade. Flera säkerhets vakter höll bak alla fans och där var även stängsel som inte verkade hjälpa jätte bra.
''Okej vi två går ut först och vi ska försöka ta in så säkert som möjligt'' lade han till. Detta betydde att vi inte kunde stanna upp vid några fans utan bara snabbt ut ur bilen och snabbt in. ''Redo?'' frågade han oss och vi svarade ja i varandra munnar. Dom stack ut och ställde sig framför vår dörr och därefter öppnade den. Skriket blev säkert tre gånger så högre än innan. Det brändes nästan i öronen men hade ändå ett leende på läpparna i med så många hade kommit hit bara för att se oss. Vi fick gå ihop klämda med varandra och kände Harrys grep om min tröja. Vi skyndade oss genom flygplatsen tills vi passerade några dörrar där det var helt avspärrat för alla fans att komma in. Vi släppte varandra och gick lite mer fritt nu istället för en stor klump.
''När får vi våra väskor då?'' frågade jag Paul när vi gick mot några bänkar.
''Några killar kommer snart så snabbt det har minskat med fans utanför och går med era väskor precis som det var deras. Så det ordnar sig'' förklarade han för oss och vi satte oss ner på några bänkar tillsammans. Det var en hel del folk som stod och väntade på att få registrera sina biljetter och såg trötta ut. Själv hade vi alla jobbat innan idag och var trötta med. Eller jag var iallafall och hungrig med.
''Hänger någon med och köper mat? Är hungrig'' sa Liam och jag reste mig på en gång.
''Jag följer med, jag svälter snart'' svarade jag och han skrattade och reste sig upp.
''Ska ni ha något?'' frågade Liam dom andra.
''Köp en dricka till mig'' sa Zayn och lutade sig bak.
''Gör det från en till två'' lade Louis till.
''Gör det till tre'' sa Harry och vi skrattade och gick iväg.


''Vem tänkte du på i bilen då?'' frågade Liam mig när vi stod och kollade vad vi skulle beställa.
''Jag tänkte inte på någon. Tänkte mest på fansen, att det är någon som kanske följt oss sen dag ett och inte träffats oss ännu'' svarade jag honom.
''Jaha okej, tänk om där finns någon. Tycker synd om henne eller honom då. För ett och ett halvt år är en lång tid'' svarade han.
''Precis ja, hur är det med dig och tjejerna då?'' frågade jag honom.
''Det är ingen just nu, har våra fans ju'' sa han och vi småskrattade.
''Ja det har vi. Våra tjejer'' svarade jag honom.
''Precis ja'' sa han.
''Men har du kommit över Kim då?'' frågade jag honom.
''Ja det har jag. Sen jag fick reda på att hon inte kände samma som jag gjorde för henne försökte jag komma över henna och tänka på något annat. Det tog typ två veckor, men jag bryr mig fortfarande sjukt mycket om henne. Men det var svårt, men försökte tänka på musiken och våra fans istället gick det lite bättre'' förklarade han och det verkade verkligen som han hade kommit över honom.
''Smart ide att tänka på musiken och fansen istället. Ska tänka på det nästa gång jag känner mig nere'' sa jag till honom.
''Ja det går faktiskt lättare än man tror'' lade han till.
''Så du är redo och träffa en ny och hon med utan att du kommer bli sårad eller?'' frågade jag honom och kände direkt när jade hade sagt meningen att det var en sjukt dålig förklaring. Jag började skratta och han med.
''Du äger på att förklara, bror'' sa han och vi skrattade lite.
''Jag vet, men du fattade vad jag menade'' sa jag och log mot honom.
''Ja det gjorde jag. Det är helt chill för mig om hon hittar en ny och tror jag kanske kan hitta en ny med utan att tänka på henne'' förklarade han. Det kändes bra att höra det ifrån honom att allt var okej med honom med han och hela Kim saken.

---

Part 2 ute och kommer nog en part 3 också tror jag. Vi får se när den kommer upp då.
Kommentarerna har minskat tycker jag.... kan ni få upp dom igen så lovar jag ett spännande nästa?:D

''Detta är sjukt killar'' avbröt Niall tystnaden.
''Vad menar du?'' frågade jag och Harry pausade spelet.
''Allt. Tänk om någon av oss fem inte skulle kommit till just den uttagningen. Kanske ett år innan eller senare. Då skulle vi inte sitta här ju'' förklarade han. Och han hade rätt om inte någon av oss skulle dykt upp skulle jag vara hemma och plugga till engelsk lärare. Allt jag ville veta var om jag kunde sjunga eller inte. Och jag kom på här långt, så tror det menar att jag kan sjunga.
''Sant, jag sökte året innan men kom inte vidare'' sa Louis och log för sig själv. ''Glad att jag inte kom vidare då. Annars skulle jag varit hemma med Stan säkert'' sa han och skrattade lite.
''Ja precis. Varit värsta gangstern'' lade Harry till och vi skrattade.
''Kan fortfarande inte fatta det. Allt har gått så snabbt'' sa jag och killarna såg ut och instämma.
''Minns knappt vad jag åt till middag igår ju'' sa Niall och vi alla skrattade åt honom.
''Konstigt du äter ju hela tiden. Omöjligt att komma ihåg det ju'' sa Liam och vi skrattade igen.
''Plus du äter som en gris så du hinner inte se vad ut stoppar i munnen ju'' lade Harry till.
''Du tar ju all mat från alla andra istället'' sa Niall och försökte hålla minen. Vilket inte gick så vi alla skrattade igen tillsammans. En härlig stund, bara vi fem. Vi avbröts att min mobil ringde. Jag reste mig upp och gick fram till bordet där den låg.
''Det är Paul'' sa jag lite förvirrade till och svarade. ''Zayn'' svarade jag i luren.
''Hej Zayn, läget?'' svarade han tillbaka.
''Det är bra, hänger med killarna bara. Själv då?'' svarade jag honom tillbaka.
''Det är bra här med. Men tänkte meddela er. Att dom tre dagarna framöver skulle ni jobba i studion på nya låtar. Men det får vi skjuta upp, han killen vi skulle jobba med har blivit sjuk. Så ni har tre dagar ledigt nu men det blir fyra för ni var ändå lediga då'' förklarade han för mig. Ett leende spreds på mina läppar för kanske kunde åka hem till familjen. Har vi träffat dom på hur länge som helst.
''Okej så vi är lediga tills på... tisdag då?'' frågade jag honom och märkte hur killarna vände huvudet ifrån varandra mot mig. Jag log mot dom och nickade.
''Ja precis så på tisdag började ni jobba igen. Klockan elva har ni en signering i Manchester. Det kommer ni ihåg va?'' frågade han och ärligt talat. Det hade jag glömt.
''Ja killarna har koll på det'' svarade jag honom och hörde hur dom frågade i bakgrunden vadå?
''Bra, då ses'' sa Paul i luren.
''Ja det gör vi. Hejdå'' sa jag och lade. Jag gick mot killarna igen och alla hade nyfikna blickar.
''Såå?'' sa Niall nyfiket. Jag satte mig ner igen i soffan med dom.
''Vi ska inte till studion på fredag, lördag och söndag. För han vi skulle jobba med var sjuk, så vi har ledigt. Och det har vi på måndag med'' sa jag och ett stort leende sprack upp på deras läppar.
''Jag vet inte hur vi ska göra killar, men jag sticker hem då'' sa Louis glatt.
''Jag med, åker imorgon kväll. Vi skulle jobba med något imorgon med'' sa jag.
''Åker nog hem med. Saknar söndags middagarna hemma'' sa Liam och det gjorde jag med. Helt klart.
''Det gör jag med du, åker också hem'' sa Harry glatt. Även fast det var han som träffade sin familj senast. Eller iallafall sin mamma och syster.
''Ska du med hem eller?'' frågade Liam Niall. Han har lite längre hem än vad vi har.
''Ja jag tror det. Saknar med mammas middagar hemma'' sa han och då blev det så. Alla åker hem.

---

Sorry för kort del och att det inte kommit upp något. Men jag har inte tid, eller egentligen vet jag inte vad jag gör när jag kommer hem från skolan. För ligger bak i skolarbetet också men ändå gör jag ingenting hemma. Typ datorn, men vad f*n gör jag egentligen där? INGE ANING !!
så tillbaks nu ja, detta hade jag skrivit innan så ska försöka skriva lite till den. Så det var därför jag har delat upp det i Part 1 och sen kommer Part 2.

PREVIOUS: ''Jag har snackat med hennes chef så hon får ledigt och jag har bokat resan och stannar där i tre dagar. Vi sticker om en vecka och berätta ingenting för henne för hon får reda på det två dagar innan som en överraskning'' förklarade han och det lät så romantiskt. Tänk om man själv när man blir äldre och ens pojkvän eller sambo gör så mot en. Romantiskt!
''Hon kommer älska det. Det skulle jag gjort'' sa jag och han log mot mig.

---

''Nej pappa, jag stannar inte här när hon är här'' sa hon surt mot Dustin.
''Jag kan inte hjälpa det. Du, din syster och Kim ska klara er ensamma i detta huset tills jag kommer hem igen. Det är för guds skull bara tre dagar'' sa han irriterat mot oss tre.
''Jag stannar inte i samma hus som henne i tre dagar'' sa Vallery surt igen.
''Ni ska fixa detta. Jag vet inte vad ni två tjejer bråkar om. Men ni ska lösa det innan jag kommer hem igen'' sa han surt mot oss båda. Oh gud jag orkar inte ens vara i samma rum som henne. Hon är så jobbig och dryg. Hon var helt okej innan, innan tills igår.
''Jag tar med mig Chole och vi stannar hos mamma'' sa hon surt och började gå iväg. Ta med dig Chole och stick tack ja. Det gör saken mycket bättre så kan vi alla vara glada. Jag kan inte direkt sticka iväg. Får inte sticka tillbaka till London igen, för var där ju föra veckan. Är tvungen att stanna kvar här.
''Nej er mamma ska med iväg och ni två stannar i detta huset'' skrek han surt på henne. Jag hade aldrig hört Dustin skrika förr och vill inte göra det heller. Men det är svårt när jag och Vallery bråkar och inte vill snacka med varandra typ. Förutom att bråka.
Jag hörde hennes fotsteg gå upp för trappan. Hon lät bokstavligen som en elefant i trappan. Hörde ett duns när hennes dörr smällde igen.
''Jag går ut'' sa jag till Dustin och tog på mig skorna.
''När kommer du hem igen?'' frågade han mig. Hörde att han fortfarande var irriterad i rösten.
''Vet inte, har mobilen på mig'' sa jag och stängde dörren efter mig. Hur skulle detta nu gå till? Tillbringa tre dagar i samma hus som Vallery och Chole. När båda två hatar mig. Eller iallafall Vallery. Chole fattar nog inte och står säkert på hennes syster sida. Skulle jag med gjort, men inte roligt att tillbringa tre dagar att laga mat och bara bo där tillsammans med dom. Hon kanske sticker till en kompis och sover där men då har jag ändå Chole och tror faktiskt inte Vallery skulle lämna hennes lilla syster och mig tillsammans. Jag fortsatte och gå längs vägen och bort ifrån kvarteret. Jag såg Anne. Hennes bruna hår glänste i solen. Jag log mot henne och hälsade. Vi bemötte varandra med en kram.
''Hur är det?'' frågade hon mig glatt.
''Har varit bättre, hur är det själv?'' frågade jag henne tillbaka.
''Dustin och jag åker till Paris imorgon så det är hur bra som helst. Är det något som har hänt eller?'' frågade hon mig lite oroligt.
''Vi får ha det så roligt. Njaa eller inte direkt. Mest att Vallery och jag bråkar. Stort. Så ska vi bo tillsammans nu i dessa dagarna och det kommer inte sluta så bra. Och hon och Chole kan inte sticka till deras mamma för hon skulle bort och jag får inte åka till London igen'' sa jag och ryckte på axlarna. Ville inte göra en sån stor sak utav det nu när dom ska iväg och ha roligt. Dom ska inte behöva bry sig eller vara oroliga över oss när dom är borta.
''Men nej så jobbigt. Men du kan bo hemma hos mig. Där är du ensam då och ändå en bit iväg från Vallery och Chole'' sa hon glatt och inbjudande.
''Men det kan jag ju inte göra. Vi ska nog försöka lösa det på något sätt'' sa jag och pressade fram ett leende så hon skulle tro på mig.
''Men bo hos mig. Du har huset för dig själv och du kan mata katten och ta in posten. Det är det ända jag begär utav dig då. Plus att du inte river huset'' sa hon och skrattade lite. ''Då kanske ni får en tid att fundera på saker och så när vi är tillbaka igen så kan du och Vallery prata med varandra och reda ut lite saker mellan er. Så du är mer än välkommen att bo i mitt hus'' lade hon till. Anne är nog den bästa som finns.
''Tack så mycket, Anne. Det betyder verkligen att jag kan vara borta ifrån dom två ett tag'' svarade jag glatt. ''Men är det något jag ska mer fixa när vi åker imorgon?'' frågade jag henne.
''Vi kan gå hem till mig så kan jag visa dig'' sa hon och tackade så klart inte nej. Vad som helst så jag kan vara borta ifrån Vallery.

   

Jag vred nyckeln om i dörren och dörrens låstes upp. Jag slängde in min weekend väska på golvet i hallen och stängde dörren efter mig. Tog av min skorna och gick in i köket och tog ett glad med apelsinjuice.

Jag gick upp till in till Annes rum där jag skulle sov nu dom tre dagarna fram över. La väskan i sängen och började packa upp lite saker. Tog med mig det nödvändigaste som datorn, pengar, solglasögon och bikini för hon har ju en pool. Lite extra kläder la jag med på sängen vilket betyder när jag ska lägga mig ikväll flyger allt ner på golvet istället. Jag slängde iväg den tumma väskan på golvet under en stol. Jag tänkt att jag skulle kunna gå upp, har inte sett hur det ser ut där uppe. Vad kan hon egentligen ha där uppe när hon bor ensam i ett hus för sig själv?
Jag gick upp längs trappan och såg två dörrar. En åt vänster och en åt höger höll. Jag kollade på den långa byrån och såg några fotografier. Jag tog upp ett av dom. På bilden visade en liten pojke på ett skolfoto med den typiska blågråa bakgrunden. Han var glad med kort ljusbrunt hår som slutade precis vid pannan och ner för öronen. Ett leende spreds på mina läppar och log åt killen på kortet. Det var precis så nästan alla tänderna hade växt ut helt. Så gulligt. Jag ställde ner kortet på samma plats på byrån och tog upp nästa. Förmodligen samma kille. Kanske lite yngre på kortet bara. En stor vit mössa på huvudet och en gul napp i munnen på honom. En trehjuling stod bakom honom och han hade säkert precis gått av cykeln efter bilden togs. Jag ställde ner nästa kort igen och såg ännu en bild på samma kille. Men med lite lockigare hår. Samt lite brunare. Jag tog nästa kort och efter mer och mer kort jag höll upp i handen. Mer och mer började det liknade Harry som har såg ut idag. Det sista kortet på honom var med hans lockiga hår vid topparna, helt platt och rufsigt på huvudet. Ett stort leende på läpparna och klar gröna ögon. Han hade mer gråblå när han var yngre när jag kollade på dom andra korten snabbt. Koret var tagit ifrån här när killarna var här i en vecka. När han står vid grillen och grillar. En typisk sommar bild man blir varm i kroppen och kolla på. Jag satte ner det sista fotot och byrån igen. Och såg att ett kort låg för sig själv upp och ner. Drog det försiktigt mot mig och ett leende spreds över mina läppar. En bild på killarna i poolen när dom badar. En bild jag tog utan att dom la märke till det. Tills dom såg att jag hade en kamera vid huvudet.

Den gången var det första gången Louis läppar nuddade mig. Eller min kind. Inte som ett hej och välkommen. Mer som en kyss på kinden. Istället för på läpparna. Nu önskar jag bara att han skulle kysst mig på mina läppar istället för på kinden. Men det var bara på skoj när han gjorde det och han retades med mig. Men det var alltid något. Ett större leende spreds i huvudet. Tills jag kom på att jag stod på ett kort i handen på killarna badandes och jag såg säkert ut som en idiot. En idiot med ett stort leende på läpparna, nästan ända upp till öronen.

---

Förlåt för en tråkig del men försöker komma på något bra men det står still.... xo

PREVIOUS: Bara om han kunde gillat mig som jag gillar honom. Men det skulle ändå aldrig gått att dejta någon av killarna eller någon som reser världen runt och jobbar. Skulle aldrig gått fast hur mycket man än skulle försökt. Men man ska ju alltid hoppas även om det inte kommer hände något mellan honom och mig. Jag känner det på mig. Louis letar nog inte efter en sån typ som mig.

---

Jag satte mig på plats och kände hur tåget rullade ifrån stationen och bort ifrån London. Jag slog upp min dator i knäet och kom på att jag skaffade en blogg men gjorde bara några inlägg den veckan sen lade jag ner projektet, men ska nog skriva om min vecka i London istället. Jag klickade upp ett nytt text dokument och började skriva.

Länge sen sist men jaja. Är tillbaka nu.
Meningen var att jag bara skulle stanna i London några dagar men det blev mer en hel vecka. Gjorde inte mig så mycket för som jag har saknat den staden. I med att jag inte får bo ensam i huset hemma när mamma är på sjukhuset så måste jag bo hos min mammas kusin som jag aldrig träffat innan. Förutom när jag var liten men det gäls inte.
Jag var ute igår med Millie och festade på en klubb inne i centrum. Sen kväll och träffade trevligt folk. Fick lite för mycket dricka i mig så kände mig inte precis att gå upp ifrån sängen innan och göra mig ordning för tåget. Eller allt folk var inte lika roligt att se. Zoey. Har inte sätt henne på mer än en månad och där stod hon med ett lömsk leende på läpparna vid baren med två andra tjejer. Var hon tvungen att just vara på samma klubb som oss två.
För er som inte vet är Zoey en tjej som gick på min förs skola innan vi gick ut för mer än en månad sedan. Hon är bokstavligt talat en bitch och jag HATAR henne. Ajaj ska inte spilla tid och snacka om henne.

Jag tog ett djupt andetag och kollade ut genom fönstret men såg ingenting innan jag insåg att vi körde i en tunnel. Vad ska jag mer skriva om? Louis kanske men om någon hittar min blogg och ser att jag skriver om One Direction kommer allt bli en sån stor sak utav det. Eller vänta lite? Jag kollade upp i tågs taket och fick en idée. Om jag inte skriver om One Direction, men jag ljuger inte. Att jag bara skriver L som är Louis. Och sen med Liam. Jag behöver kanske inte skriva att det är han heller för den delen. Men det är kanske två om dagen max som kommer läsa min blogg. Jag publicerade inlägget och gick in på ett nytt inlägg och började skriva igen.

Sen är det en kille. Han är rolig, omtänksam, har ett perfekt leende och är som en perfekt pojkvän. En av alla tjejers dröm, bokstavligen. Jag har umgåtts med han några dagar nu i London när jag var hemma, men han jobbade även så vi kunde inte hänga så mycket. Men jag gillar honom. Inte bara lite, utan mycket. Som när vi satt i hans bil när vi körde hem till mig, för varje rörelse han gjorde så föll jag mer och mer för honom. Men det är två problem.
Det första är att han gillar säkert inte mig. Han tänker säkert på mig bara som en vän. Men jag vill att vi ska vara mer än så. Sen om det väl skulle hända något med oss skulle det säkert inte fungera heller för den delen.
Och det andra problemet är att hans typ bästa kompis eller vad man kallar det gillade mig innan. Vi umgicks mycket och snackade rätt ofta, fast det gör vi ännu med. Men han gillade mig innan och jag berättade för honom att jag inte hade samma känslor för honom som han hade för mig. Tycker så synd om honom att man gillar någon så gillar inte den personen en tillbaka. Jag känner mig i så fall precis som honom nu i med att jag gillar L. Men kan inte göra så mycket åt det heller för vill inte riskera L:s och min vänskap. Sånt är livet väl....

''Hur var London då?'' frågade Dustin mig när vi satt i bilen.
''Det var skönt att vara hemma igen. Saknar det så'' förklarade jag för honom.
''Det förstår jag. Var du mycket hos din mamma då?'' frågade han mig.
''Ja jag var där nästan varje dag. Var med Millie och killarna lite också'' sa jag till honom. Han vände snabbt huvudet mot mig och log och sen vände han blicken tillbaka till vägen igen.
''Visste killarna att du var tillbaka i London ett tag då?'' frågade han mig.
''Nej ingen av dom'' sa jag och skrattade lite. ''Men var inte med alla, dom jobbar ju nästan hela tiden. Träffade Louis, Liam och Zayn några gånger. Men mest Louis'' sa jag till honom.
''Okej, tror ni säkert hade roligt som hemma hos Anne när vi gillade där'' sa han och vi båda små skrattade åt minnet.
''Ja det hade vi. Louis följde med till mamma en dag också'' berättade jag för honom.
''Vem av dom var Louis nu igen?'' frågade han mig.
''Han som hade brunt hår som var lite stretigt och skämtade rätt mycket'' sa jag och han skrattade.
''Det var en härlig påg. Du kan satsa på han vet jag'' sa han och skrattade. Jag kände att jag blev lite röd i huvudet så kollade ut genom fönstret så han inte skulle se mig.
''Det är han med'' sa jag tyst för mig själv.
''Vad sa din mamma om Louis killen då?'' frågade han mig.
''Hon verkade gilla honom. Och hon frågade mig hur jag kunde vara så lugn för innan var jag helt besatt av One Direction och skrek när jag bara hörde deras låt på radion eller på teven. Tills jag träffade dom var jag så. Men ville ändå vara ett lugnt fans när jag träffade dom första gången och ja det var jag. Men hon tyckte det var lite roligt att jag kom ditt med en av dom'' berättade jag för honom och han små skrattade.
''Ja det är roligt för henne att få lite olika besök ju'' sa han. ''Men det är trevliga killar, alla fem. Dom verkade vara det under bara den tiden jag träffade dom där'' sa han och han hade helt rätt. För det är som allihopa.
''Det är dom också'' sa jag. ''Det var roligt att se deras minner med när jag kom ut i trädgården och Niall såg mig och dom fattade ingenting'' sa jag och skrattade lite åt minnet.
''Jag eller Anne hade heller ingen aning att ni hade träffats innan'' sa han och små skrattade med.
''Det var ju en överraskning för er alla ju'' sa jag stolt och gjorde ett stort leende mot honom. ''Han du snackat med Anne än?'' frågade jag honom.
''Om vadå?'' frågade han undrande.
''Att ni skulle åka till Paris'' sa jag och klarnade upp hans minne.
''Jag har snackat med hennes chef så hon får ledigt och jag har bokat resan och stannar där i tre dagar. Vi sticker om en vecka och berätta ingenting för henne för hon får reda på det två dagar innan som en överraskning'' förklarade han och det lät så romantiskt. Tänk om man själv när man blir äldre och ens pojkvän eller sambo gör så mot en. Romantiskt!
''Hon kommer älska det. Det skulle jag gjort'' sa jag och han log mot mig.

---

Jag vet inte om ni kommer ihåg att Kim skaffade en blogg och skrev ett inlägg men sen lämnade jag allt det. Så började med det nu lite. Sen Zoey, kommer ni väl kanske ihåg hon från skolan. Inte skrivit mycket om henne heller men fick dra in henne snabbt igen. Vi får se om hon kommer komma tillbaka igen ;)
godnatt på er !! <3

PREVIOUS: ''Kim, din störta idol sitter sidan om dig och du är lugn? Hur kommer detta sig?'' frågade hon förvånat och kollade mot mig. Louis och jag började berätta hela historian för mamma men utelämnade en del saker. Som hela Liam saken och jag ville utelämna det med poolen med hos Dustin men Louis började berätta om det ändå. Mamma verkade tycka om att lyssna på hela historian.

---

PREVIOUS: "Men nej skit i det" sa jag och ville glömma det. Och att jag började säga det, för det är nog inte ens sant.
"Men snälla berätta" sa hon och tog händerna ihop och såg ut som hon bad för mig.
"Okej, men iså fall är det Louis. Jag känner mig trygg i hans armar" förklarade jag för henne. "Men det är inget mellan oss och kommer inte att bli" lade jag till och rykte på axlarna.

---

''Men nej så gulligt'' sa hon och gjorde ett awww ljud. Jag skrattade bara.
''Men nej det är inget awww. Vi är bara vänner fast jag gillar känslan i kroppen'' sa jag och log. Millie gjorde awww ljudet igen och jag skrattade åt henne. ''Men vi ska träffas imorgon'' berättade jag och hon fick ett leende så det såg ut som hela ansiktet skulle spricka.
''OMG SKA DU?!'' skrek hon nästan ut. Jag skrattade bara åt hennes ansiktsuttryck.
''Ja vi ska till mamma'' förklarade jag för henne och hon ändrade ett förvånat uttryck. ''Vadå?'' frågade jag henne och vände lite på huvudet.
''Din mamma är sjuk och är på sjukhus. Du ska ditt och tar med Louis. Det är mer än vänner då. Och att ni har träffats så mycket senaste tiden eller då när du var hos Dustin och dom var där samtidigt'' berättade hon för mig och jag började rodna. ''Du gillar honom, Kim'' brast hon du och jag log bara.
''Men han är snäll, han bryr sig och lyssnar om allt med min familj och allt. Sen är han rolig och får en att le hela tiden och snygg. Han är riktigt snygg'' sa jag och förtrollade mig bort i en annan värld. ''OMG JAG GILLAR HONOM'' brast jag ut några sekunder. Millie började skratta som aldrig förr.

En tjej kom fram till mig med en plattång i handen och började platta min lugg och spraya den med lite hårspray. Sen kom nästa tjej med smink i ena handen och en borste i andra handen. Hon började borsta det längs mina kinder och upp i pannan. Jag gick mot killarna och vi satt och snackade lite innan en kille med ett stort schema i handen och visade att vi skulle snart ut på scenen. Vi ställde oss tillsammans och såg ut på värden som satt i en förtöj och berättade att vi skulle komma efter reklamen. En man kom fram bakom oss och gick ut på scenen och gick ut och snackade med honom. Vi stod där och väntade och Paul kom bakom oss.
''Är ni redo killar?'' sa han och peppade upp oss.
''Ja'' sa vi i munnen på varandra.
''Bra, så bara er själva så blir allt bra'' sa han och vi nickade till. ''Och Liam, om de frågar om hon tjejen. Säg bara sanningen att ni bara är vänner'' förklarade han för honom.
''Klart'' svarade han glatt.

"Så Liam vi vill gå till dig. Vem är tjejen du dejtar?" frågade han mig och kollade på mot mig.
"Jag dejtar ingen för tillfälligt" sa jag till honom och han gav mig en lurig blick.
"Så vem är hon rödhåriga tjejen?" frågade han och kollade bakom oss och vi vände oss om och där kom upp en stor bild på mig och Kimberley.
"Oh rödluvan" brast Harry ut och vi skrattade.
"Men nej vi är bara vänner" förklarade jag.
"Det säger dom alla" sa han ironiskt och skrattade. Vilket Niall med gjorde.
"Men hon är en stark vän till oss alla i gruppen och är rolig att hänga med. Så hon var med i Holmes Chapel när vi var hos Harrys mamma" förklarade Louis seriöst.
"Ja hennes släkting känner min mamma så vi hade typ en grillkväll med dom" förklarade Harry.
"Så hon är bara en vän?" frågade han oss alla och vi sa ja i munnen på varandra. "Och hur är det med er andra? Är ni tillsammans med någon?" frågade han oss.
"Nej vi alla är singlar" berättade Niall.
"Okej tjejer. Ni har chansen, alla är singlar" sa han och kollade in i kameran och skrattade. "Och den eviga frågan. Skulle ni kunna vilja dejta ett fan?" frågade han oss.
"Ja om hon skulle varit en man gillar så ja" sa Zayn.
"Det kvittar om det är ett fan eller ej. Bara man trivs med varandra" lade Harry till.
"Så ni alla skulle kunna dejta ett fans?" frågade han oss. Vi insände och sa ja allihopa.

Jag sa hejdå till Millie och stängde igen dörren. Jag tog fram min mobil och såg att den var halv fyra och jag smsade ett sms till Louis. Är du klar? Skrev jag kort och skickade iväg det. Jag gick ut i vardagsrummet och började plocka utan sen igår eller inatt. Skålarna tog jag ut i köket, lade tillbaka alla filmer och lade rätt skiva i rätt cd-fördral och dammsugade upp alla popcorn på golvet. Jag hörde hur min mobil pinglade till i köket och gick med våra glass och tog upp mobilen. Är hos dig om fem minuter. Hade han svarat. Jag sprang upp för trappan och in på badrummet där knappt några av mina saker var längre. Det mesta är hos Dustin, men tur jag tog med mig något. Jag kammade igenom mitt hår och satte upp det i en hög hästsvans och drog lite mascara över fransarna och torkade mig lätt under ögonen, samt ett starkt läppstift som matchar mitt hår. Jag gick in på mitt gamla rum och byta om från min pyjamas till en enkel vit tröja och ett par svarta shorts. Jag kollade mig snabbt i spegeln och ser inte alls ut som jag fixade mig på fem minuter. Jag gick ner för trappan och ner i köket för att ta något att dricka. Jag såg mitt diadem ligga sidan om kylskåpet så satte det på huvudet och drack mitt glas med mjölk.

Jag hörde ett hårt knackande på dörren. Jag gick med glaset i handen och öppnade dörren där Louis stod med ett leende på läpparna. Vi möttes med en kram och han kom in.
''Ska vi sticka på en gång eller du vill hänga har lite?'' frågade jag honom.
''Vi kan kanske sticka nu och så köper vi något att äta och sticker hit eller till mig och Harry?'' föreslog han och jag nickade till. Jag gick och lämnade glaset i köket och gick ut i hallen och där stod Louis och höll upp ett kort i handen. Jag gick till honom och kollade vilket kort det var. Det var för fem år sedan när mamma min syster och jag var på semester. Ett minne av min syster kom upp i huvudet och det fick mig att le även om det sårade mig inombords. ''Din syster eller?'' frågade han och kollade mot mig. Jag nickade försiktigt och kollade djup på min mamma och hoppas att hon mår bra.
''Sen är det mamma där. Men hon är inte direkt sig lik nu. Hon är sliten och har mörkare hår'' förklarade jag för honom.
''Okej, vad heter din mamma förresten?'' frågade han mig.
''Carlotte'' svarade jag.
''Okej bra. Då slipper jag stå som ett frågetecken och inte veta vad hon heter'' sa han och jag små skrattade åt honom.

Hissen stannade upp och en kvinna och en man gick ut ur hissen. Dom gråa hissdörrarna stängdes sakta och några sekunder senare öppnades dom ingen med ett pling ljud. Vi gick igenom en vit lång korridor och möttes av några sjuksköterskor. Vi kom fram till rummet och jag knackade två små knackningar och öppnade där efter dörren. Jag kollade bak mot Louis och vi log mot varandra.
''Hej mamma'' sa jag när jag såg henne ligga där i sängen.
''Hej gumman'' svarade hon tillbaka innan hon fick syn på Louis när han stängde dörren efter sig. ''Och detta är?'' frågade hon nyfiket och rättade upp sig i ryggen.
''Jag är Louis. Louis Tomlinson'' sa han och gick fram till mamma och hälsade med en handskakning.
''Trevligt att träffas Louis. Jag är Charlotte'' svarade mamma tillbaka.
''Desamma'' svarade han och i satte oss på två stolar sidan om hennes säng.
''Så ni två är tillsammans eller?'' frågade hon och byte blickar mellan Louis och mig.
''Nej vi är bara vänner'' svarade jag henne.
''Väldigt bra vänner'' lade Louis till och vi log emot varandra.
''Så trevligt. Vad sysslar du på med Louis då?'' frågade mamma honom och det verkade som hon gillade honom.
''Jag jobbar faktiskt som artist'' förklarade han hon henne och hon såg lite spektisk ut. För jag vet att hon tycker inte att folk klarar av att jobba inom musiken resten av sitt liv om man inte så är riktigt stor. Men Louis och killarna har inget problem med att vara små inom musiken.
''Men så trevligt'' började hon och såg så glad ut som möligt. ''Någon låt du har släppt som jag kanske känner till?'' frågade hon intresserat ändå.
Han skrattade lite och sa ''Om du känner till bandet One Direction så ja''.
''Om jag känner till dom. Kimberley är nog deras största fans'' sa hon och skrattade lite. ''Deras skriva har man hört ett par hundra gånger där hemma i huset'' lade hon till och Louis skrattade och vände sig om mot mig med ett stort leende.
''Jag är medlem i det bandet'' förklarade han för henne och mamma slutade och skratta på en gång. Hon kollade med stora ögon på mig och jag nickade glatt mot henne. Både Louis och jag började skratta åt hennes ansiktstryckt lite. ''Jag är den äldsta i bandet'' lade han till.
''Kim, din störta idol sitter sidan om dig och du är lugn? Hur kommer detta sig?'' frågade hon förvånat och kollade mot mig. Louis och jag började berätta hela historian för mamma men utelämnade en del saker. Som hela Liam saken och jag ville utelämna det med poolen med hos Dustin men Louis började berätta om det ändå. Mamma verkade tycka om att lyssna på hela historian.

PREVIOUS: "När ska jag hämta dig?" frågade jag henne och läste några tweets på twitter.
"Vid tre fyra tiden om det är okej?" frågade hon mig.
"Det blir perfekt" svarade jag.
"Så bra, då ses vi imorgon" sa hon.
"Ja det gör vi. Hejdå" sa jag och lade på.

---

Vi satt i soffan med en stor skål med popcorn mellan oss. Filmen började närma sitt slut och vi satt tysta och var fokuserade in i filmen. Huvud personerna kysste varandra och både Millie och jag gjorde ett "Awww" ljud och kollade mot varandra och skrattade.
"Du föresten, hur går det mellan dig och Liam?" frågade hon mig och tog en näve med popcorn i handen.
"Det är inget mellan oss" sa jag och vände mig mot teven igen.
"Säker? För i så fall ska ni nog övertala resten av världen det med" sa hon och jag vände mig snabbt om mot henne och kollade allvarligt på henne. Jag tog fjärnkontrolen och pausade filmen. "Var menar du?" frågade jag henne och spärrade upp mina ögon.
"Läste i en tidning och på internet att det stod mycket om 'Liam Paynes nya kärlek' " sa hon och gjorde kanin öron med fingrarna.
"Men hur kunde de få bilder på oss?" frågade jag med en irriterade röst och suckade tungt.
"Ingen aning du, men vet Liam om att ni är över hela internet?" frågade hon mig.
"Hela?" frågade jag högt och gapade.
"Inte långt ifrån" svarade hon lika förvånat. "Ring honom nu" sa hon och jag nickade. Jag tog upp min mobil och ringde till Liam. Flera toner tjöt det men inget svar. Jag lade på och ringde Niall istället. Inget svar där häller. Jag ringde Louis och Zayn med, inget svar hos dom heller. "Men seriöst är dom döda eller?!" sa hon och jag instämde. Jag ringde till Harry och det kom flera toner hos honom med. Jag ger upp. Jag hörde hur en ton avbröts och att han svarade.
"Harry" svarade han.
"Waow en av er kan hitta sin telefon" skämtade jag.
"Vadå har du ringt dom andra med?" frågade han mig.
"Ja" svarade jag kort.
"Tack för du valde mig sist" sa han med en fejk ledsen röst. Jag skrattade till honom.
"Men vet du var Liam är, måste snacka med honom?" frågade jag honom.
"Men jo jag mår bra, hur är det själv?" sa han ironiskt. "Han är nog hemma hos sig" sa han och jag nickade för mig själv. "Vadå då?" frågade han mig. Jag berättade det för honom med att folk tror att jag är hand flickvän och allt. Han förklarade att han visste redan om det den när han var hemma. Han berättade att Paul hade ringt Liam och Liam sa bara sanningen. Det kändes en lättnad i kroppen att vi var på samma ställning av hela denna saken. Vi avslutade samtalet och jag bad honom att snacka med Liam åt mig och det skulle han göra med. Det kändes en lättnad och jag suckade ut och vände mig mot Millie när jag avslutade samtalet.

"Tänk att du snackade med Harry precis" sa hon och hade munnen öppen. Hon har nog inte blivit van än att jag snackar med dom lite då och då. Men den senaste tiden lite mer än vanligt. Själv för mig har det bara blivit en vana. Att snacka med dom som vem som helst. Att vara ett fan som aldrig sätt dom och kommit så nära dom nu är nog aldrig vad jag kunde tänka mig innan.
"Han sa att det var lugnt och Liam hade snackade med Paul innan om allt och om någon frågar så säger han bara sanningen. Att vi är vänner, inget mer" förklarade jag för henne. Hon nickade med huvudet förstående.
"Men gillade du inte Liam innan och han dig?" frågade hon mig.
"Jo men jag visste inte om jag gillade honom som en vän eller mer tills han kysste mig" förklarade jag för henne.
"Vänta lite nu?" sa hon snabbt och såg förvånad ut. "Han gjorde vadå?" frågade hon och kollade på mig med stora ögon. "Kysste han dig? Och du har inte berättat för mig" lade hon till lika förvånat.
"Oj det har jag glömt" svarade jag oskyldigt och skrattade.
"Det är sånt men måste berätta för varandra. Speciellt om Liam Payne kysser dig" sa hon högre och lika förvånansvärt. Jag skrattade bara åt henne. "Vad skrattar du åt?" frågade hon mig frågande.
"Det var bara en kyss" flinade jag fram.
"Men inte från vem som helst. Utan Liam Payne! Och det är inte vem som helst" sa hon igen och jag skrattade år henne igen.
"Men han är vem som helst för mig. Eller kanske inte, men ändå på ett konstigt sätt" skrattade jag fram lite oskyldigt.
"Men inte för mig" la hon till.
"Nej kanske inte. Men förlåt att jag inte berättade, ville inte göra en sån stor sak utav det" förklarade jag för henne.
"Det är lugnt, men nästa gång om något händer ringer du mig på en gång" sa hon.
"Jag lovar" försäkrade jag henne. "Men hur går det för dig, känns som jag inte vet som går om. Hur är det med killarna?" frågade jag och vikare på ögonbrynen mot henne. Jag såg att hon började rodna och det betyder att något är på gång. "Det finns någon" ropade jag ut.
"Ja det finns en hel del" sa hon och vi båda började skratta. "Men ja, det är en" förklarade hon och jag kollade med nyfikna ögon mot henne.
"Vem vem vem?" frågade jag nyfiket.
"Du vet Jay?" frågade hon mig och jag nickade snabbt. "Han" sa hon och rodnade.
"Naww, hur länge har ni snackat då?" frågade jag henne.
"Skolavslutningen, jag fick hans nummer då och sen smsade vi en del och träffades efter jag kom hem från semestern" berättade hon för mig.
"Och du har inte sagt något?!" sa jag till henne lite besviket.
"Du berättade ingenting om Liam ju" försvarade hon sig.
"Sant" svarade jag oskyldigt tillbaka. "Men du?" frågade jag henne. Är inte Jay, hennes bror. Jo det är det. "Jay? Är inte han tvilling bror med Zoey?" frågade jag henne och hon suckade och nickade som svar.
"Tyvärr så" svarade hon drygt.
"Stackare, skulle aldrig stå ut med henne" sa jag till henne.
"Ja men det är inte precis som vi ska gifta oss" sa hon och skrattade.
"Tur det, Zoey att ha i släkten. Fy fan vilket helvete" sa jag och vi skrattade åt tanken.
"Herregud skulle aldrig kunnat att vilja fira jul med henne" sa hon och vi skrattade mer igen. Jag skattade bara åt tanken och se dom två sitta i samma soffa och vara snälla mot varandra. "Men hur går det med dig och killarna då?" frågade hon mig.
"Ärligt talat, jag har ingen aning" sa jag till henne.
"Är det ingen? Alla är ju typ efter dig ju" sa hon och blinkade med ögat mot mig.
"Hhah jätte kul du" sa jag ironiskt och skrattade lite. "Men inte direkte, var osäker innan om jag ville ha tillbaka Greg. Men nej det vill jag inte. Vill inte gå till samma misstag igen" förklarade jag för henne.
"Bra val" sa hon instämmande. "Men är det ingen du känner något för?" frågade hon nyfiket igen.
"Asså det är en...eller nej inte alls. Skit i det jag sa" sa jag.
"Men nej, vem? Berätta!!" sa hon nyfiket och bestämt.
"Men nej skit i det" sa jag och ville glömma det. Och att jag började säga det, för det är nog inte ens sant.
"Men snälla berätta" sa hon och tog händerna ihop och såg ut som hon bad för mig.
"Okej, men iså fall är det Louis. Jag känner mig trygg i hans armar" förklarade jag för henne. "Men det är inget mellan oss och kommer inte att bli" lade jag till och rykte på axlarna.

PREVIOUS: "Jaja" sa han snabbt. "Det är het okej, bara in du känner för att snacka om det" sa han och hörde att han var lite orolig.
"Ja bättre att snacka med någon om det istället för att hålla det för sig själv. Men går det bra om jag ringer dig då?" frågade jag honom ännu en gång.
"Helt okej" svarade han.
"Tack Lou. Hörs då" sa jag.
"Det gör vi, hejdå" sa han och lade på.

---

"Är du säker att du inte vill följa med tillbaka?" frågade Dustin mig. Jag skakade lätt på huvudet.
"Nej jag stannar här några dagar till. Sover i huset där hemma så ingen tror att vi har flyttat" förklarade jag för honom och tog min väska över axeln.
"Okej men hör av dig varje dag så att du mår bra och berätta om Charlotte hur hon mår med" sa han och kramade om mig hårt. Jag kramade om honom med och nickande instämmande.
"Ja det gör jag. Jag stannar kanske någon natt hos Millie med om jag inte svarar på hem telefonen" sa jag till honom.
"Säg hej till henne från mig" sa han och öppnade bil dörren.
"Det ska jag göra" sa jag till honom och log.
"Bra men ha det så bra, vi ses snart. Så jag ska inte komma och hämta dig då?" frågade han mig ännu en gång.
"Nej du har gjort så mycket för mig och jag kan ta tåget, det är smidigt" sa jag till honom.
"Okej jag litar på dig då" sa han och smällde igen dörren och vevade ner dörrutan.
"Tack för allt" sa jag.
"Ingen orsak, vi hörs svart då. Hejdå" sa han och bakade ut från vår uppfart. Jag vinkade till honom tills den svarta bilen susade förbi på vägen och jag såg inte den från mitt syn håll. Jag tog upp min hus nyckel som jag inte använt på någon vecka nu. Nästan tre veckor har jag vart borta från mitt hem. Och från hela London. Det känns som jag har missat hur mycket som helst och varit borta i flera månader.

Jag vred om nyckeln till dörren och öppnade dörren och kände mig som henne igen. Jag ställde väskan på golvet och slog igen dörren. Tog av mig skorna och gick in i köket och tog upp telefonen. Jag slog in Millies nummer och det var inte många signaler innan hon svarade. Jag känns bra att vara hemma igen och snacka med henne.Vi började snacka om allt på en gång. Som jag har saknat den tjejen. Vi pratade om hur det hade varit på deras semester och hur det hade varit i London än så länge denna sommaren. Jag berättade om killarna lite, fast hon redan fått en detaljerad beskrivning om allt. Jag berättade om Dustin och Anne att dom kanske ska gifta sig. Men inte var bestämt i med Dustin berättade det för mig igår och han skulle hem och beställa resa på en gång. Vi bestämde att hon skulle komma över ikväll och sova hör för vi har inte setts på en månad.
Jag slängde mig i soffan och satte på teven. One Direction på reklamen. Dom killarna är överallt, var man än kollar så finns dom där. Ett leende sprider sig alltid i ansiktet när jag ser dom eller hör deras röster. Det är nästan omöjligt att så stora dom har blivit på snart två år. Det slog mig. Jag ringde aldrig Louis igår kväll som jag lovade honom. Jag tog min mobil och ringde upp honom.


Jag hörde hur min mobil ringde från köket. Jag orkar verkligen inte resa mig ur soffan.
"Lou din mobil" hörde jag Harry ropa i lägenheten.
"Kan du ta det jag orkar inte gå upp och ta det" ropade jag tillbaka och byte kanaler på teven. Inget roligt att kolla på. Jag hörde fotsteg runt om i lägenheten.
"Det är Kimberley" ropade han och jag rykte till. Vi snackade aldrig vid igår. Och jag somnade och hade helt glömt bort det. Jag reste mig ur soffan och gick ut mot köket till Harry. Han hade redan svarat och snackade på för fullt. "Det är till dig" sa han och höll ut mobilen till mig. Jag greppade tag om den och svarade.
"Hej det är Louis" svarade jag.
"Hej Lou, det är Kimberley" svarade hon och fick ett leende på läpparna när hon sa sitt namn.
"Hur är läget?" frågade jag henne.
"Det är bättre, jag är i London igen" svarade hon glatt och jag rykte till. Ät hon tillbaka till London. Det måste ju betyda att henne mamma mår bättre.
"Är du i London?" frågade jag henne och reste mig upp ur soffan.
"Ja jag kom hit idag. Stannar bara några dagar sen åker jag tillbaka" förklarade hon för mig.
"Jaha" svarade jag lite deppigt. "Så du stannar inte länge?" frågade jag henne och öppnade kylskåpet och tog ut mjölken.
"Nej högst i en vecka tror jag" förklarade hon. "Jag var hos mamma idag" la hon till lite deppigt.
"Hur är det med henne då?" frågade jag henne och hällde upp mjölken i ett stort glas.
"Värre" sa hon med en ledsen röst. "Dom hittar inte felet mer henne" lade hon till.
"Oh jag beklagar. Har du varit hos henne idag då?" frågade jag henne. Jag vet inte vad jag ska säga till henne för att bli glad. Jag vet själv inte hur det känns att vara i samma situation som henne.
"Var hos henne innan idag. Hon blev glad att se mig istället för massa sjuksköterskor hela dagarna" sa hon lite gladare i rösten.
"Ja det förstår jag att hon blev" sa jag till och skrattade lite.
"Ja så ska ditt imorgon igen" förklarade hon.
"Jag kan följa med om du inte vill gå ensam" sa jag till henne. Varför sa jag ens det? Henne mamma har inte ens träffat mig och det kommer väl bli helt konstigt att jag följer med henne. Hon var tyst en liten stund. Jag skulle inte ha sagt det.
"Visst. Är du säker?" frågade hon mig.
"Ja din mamma verkar vara trevlig och eftersom det är synd om dig så kanske du inte vill gå ditt själv" sa jag till henne genom luren och gick till Harry som satt vid datorn.
"Okej men jag kan komma till dig imorgon då" föreslog hon.
"Eller så kör jag och hämtar dig så åker vi ditt" föreslog jag istället och kollade på twitter över Harrys axel.
"Men det kan vi göra" sa hon.
"När ska jag hämta dig?" frågade jag henne och läste några tweets på twitter.
"Vid tre fyra tiden om det är okej?" frågade hon mig.
"Det blir perfekt" svarade jag.
"Så bra, då ses vi imorgon" sa hon.
"Ja det gör vi. Hejdå" sa jag och lade på.

PREVIOUS:"Vill bara försäkra mig. Hur är det mellan dig och Liam?" frågade han mig.
"Det är fint, det är nog som vanligt igen tycker jag. Har han sagt något då?" frågade jag honom.
"Nej det har han inte. Men ville bara höra om allt var okej mellan er" sa Niall och jag log för hans omtanke.
"Jag berättade för honom att jag inte hade samma källor för honom som han hade för mig. Och det verkar ändå som han tog det bra att inte förstöra vänskapen" förklarade jag för honom.
"Precis, han sa att han ville inte förstöra vänskapen alls" sa Niall och jag log igen. Att Liam ville verkligen heller sätta vår vänskap på spel.

---

Jag kramade om killarna och Anne stod sidan om min och kramade om Harry. Hon ville inte släppa taget, och det fick mig att le. Jag sa hejdå till Louis och gav han en lika mysig kram som dom andra killarna hade fått. Jag kände hans värme mot min kropp och lutade mitt huvud mot hans bröst.
''Kommer att sakna dig'' sa jag tyst till honom.
''Kommer sakna dig med'' sa han och vi släppte varandra och den värmen försvann. Den var en viss känsla när jag kramade om Louis som jag kände det. Anne släppte äntligen taget om Harry och dom gick mot bilen. Det känns så konstigt att dom ska köra iväg nu. Dom stängde bil dörrarna efter sig och bakade ut ifrån utfarten. Nu är det verkligt, dom sticker iväg till London igen. Jag vinkade till dom samtidigt dom åkte iväg från vårt synhåll.

"Kim kan du komma ner" ropade Dustin från där nere. Jag tog dator ifrån mig och skrev till Millie att jag kommer snart. Gick ner från trappan och till Dustin. "Sätt dig ner" sa han och pekade på stolen framför honom. Jag kollade bekymrat på honom och satte mig ner på stolen.
"Är det något viktigt?" frågade jag och kollade på honom med en menade blick.
"Ja det kan man säga. Vill du veta den bra eller dåliga nyheten först?" frågade han mig.
"Den bra" sa jag glatt och kollade på honom.
"Jag ska fria till Anne" sa han och jag trodde jag skulle spricka av mitt leende. Jag såg att han såg glad ut och vill att det ska bli bra.
"Omg ska du? Grattis" sa jag och reste mig upp och kramade honom.
"Tack" sa han och skrattade lite.
"Har du köpt ring eller?" frågade jag honom och släppte taget om honom.
"Ja kom här" sa han och gick ut i halsen och tog upp en påse och asken i den. En röd liten ask. En liten ask med ett föremål som kan förändra ett liv. Han öppnade den försiktigt och såg en silvrig ring med en diamant som löss upp hela ringen.
"Hon kommer klart säga ja till den ringen" sa jag och vi båda skrattade.
"Vi får hoppas det" sa han och log.
"När ska du fri till henne då?" frågade jag glatt och han packade ner asken igen.
"Det är där du kommer in i bilden. Du är tjej och ville inte berätta något för mins döttrar innan jag visste hur det blir" sa han och jag kände mig värm om hjärtat. Att han berättar det för mig före hans döttrar.
"Oj" fick jag ut ur min mun.
"Det är bara om du har en bra idée så är det bara att säga till" sa han och vi gick ut i köket.
"Ta med henne till Paris" skämtade jag och skrattade.
"Smart idée" sa han och såg fundersam ut.
"Jag skämtade" förklarade jag för honom.
"Ett bra skämt. Haha" sa han och jag började skratta. Är på bra humör när kg fick reda på i morse att jag slapp och jobba idag. "Men tar flyget till Paris, tar bara en timma och stannar där i tre dagar. Och när vi är på Eiffeltornet så kan jag fria" sa han och skulle helt klart vilja vara i Annes skor då. Eiffeltornet, i Paris, kärlekens stad och vara där med en kille man gillar.
"Varför frågar du mig om idéer när du kommer på själv?" frågade jag ironiskt. Han skrattade bara till svars. "Men det kommer blir hur perfekt som helst" sa jag och han log bara. Vi började laga lite middag och det slog mig, han hade en dålig nyhet med. "Vad var den dåliga nyheten?" frågade jag honom och tog fram två tallrikar ur skåpet.



"Sätt dig ner, jag ska bara sänka värmen på grytan" sa han och jag satte mig ner vid bordet.
"Jag snackade med din mammas läkare igår" sa han och stannade upp. Nej nej ek snälla säg att det är de jag inte tror att det är? Det får inte. Jag kände hur bara ett slag mot hjärtat när han sa det. Näsan började rinna och mina ögon mer glansiga. "Hon berättade att tillståndet på din mamma har blivit värre. Medicinen hjälper inte och hon har fortfarande problem med andningen" förklarade han för mig och jag kände en tår rinna ner för min kind. Ner för hackan och föll från mig. Jag snuvade med näsan och fler tårar kom längs min kind. "Dom försöker allt dom kan att hitta var som är fel med henne" sa han lugnt.
"Men inte tillräckligt" sa jag och drog min hand hårt under ögat. Och under mitt vänstra och torkade bort tårarna. Men den rann sakta ner ändå.
"Jag vet att du inte tycker det men dom har full övervakning över din mamma och kollar blodet och hon har hjälp med andningen" sa han lika lugnt igen.
"Men dom måste försöka mer! Det är deras jobb" snyftade jag ut.
"Vill du att vi åker till henne?" frågade han mig och jag nickade samtidigt som mina tårar rann försiktigt ner för kinderna och någon längs halsen. Jag torkade bort dom flesta. Och varför ska det just hända mig? Mig av alla andra på jorden. Vad har jag gjort Gud egentligen? Jag har inte gjort något som att jag skulle förtjäna all denna smärtan inom min familj. Att undra vad som kommer hända med mig här näst? Först min pappa, sen min syster och nu mamma. Jag då? Kunde inte jag försvunnit först så skulle jag sluppit all smärta som livet plågat mig med. Bland önskar jag bara att när jag går över gatan så kommer någon och kör över mig. Då skulle jag slippa allt dåligt som händer med mig och den delen mig familj. Känns bara som att jag är den ända som är kvar här, jag och Dustin.
Bara jag skulle få reda var min pappa bor. Lever han eller är han död som resten av släkten? Är jag lik honom för jag är inte lik mamma alls. Förutom att jag är en tjej. Min syster har alltid varit en kopia av mamma när jag sett bilder från henne när hon var ung.
Var min pappa är och hur han mår har jag alltid frågat mig men jag har gett upp hoppet på att få svar på dom två frågorna. Jag vet inte ens om jag kanske möt honom när jag varit ute och gått eller om han vet vem jag är och har sätt mig? Eller han kanske inte minns att han har två döttrar med min mamma. Han kanske har sätt mig när jag gått med Millie inne i London och inte gått fram och sagt något. Eller så lever han inte, för annars skulle jag bi hos han nu och inte Dustin. Millie? Jag måste snacka med henne. Jag reste mig snabbt ifrån stolen och tog på mig mina skor och en jeans jacka.
"Jag kommer sen" sa jag och snyftade och stängde ytterdörren efter mig. Jag tog upp min mobil ur fickan och smsade Millie och frågade om jag kunde ringa henne. Jag följde vägen och gick längs vägen och det började lukta grillat i min omgivning. Jag fortsatte gå och torkade mina tårar under ögonen och märkte att mins fingrar blev lite svarta. Vad är meningen att sminka sig när det är sommar?
Jag hörde min mobil pinglade till och kollade snabbt på skärmen. Louis lös det ifrån skärmen. Jag öppnade smset och läste snabbt. --Hej du. Hur är läget?-- hade han skrivit. Jag knappade in ett svar på den svala skärmen. --Hej Louis, inte så bra... Själv då? Saknar er-- svarade jag. Det tog inte så lång tid innan min mobil började vibrera mer än en gång. Någon ringde. Jag kollade på skärmen och Louis ringde. Jag försökts återhämta mig snabbt på några sekunder och svarade honom.
"Hej det är Kim" svarade jag stelt.
"Hej det är Louis, hur är det?" frågad han mig snabbt.
"Inte så bra" svarade jag och snyftade snabbt till.
"Vad har hänt?" frågade han mig oroligt.
"Kan jag ringa dig sen, inte direkt sugen att snacka om det. Kan jag rings dig om två timmar kanske?" frågade jag honom.
"Jaja" sa han snabbt. "Det är het okej, bara in du känner för att snacka om det" sa han och hörde att han var lite orolig.
"Ja bättre att snacka med någon om det istället för att hålla det för sig själv. Men går det bra om jag ringer dig då?" frågade jag honom ännu en gång.
"Helt okej" svarade han.
"Tack Lou. Hörs då" sa jag.
"Det gör vi, hejdå" sa han och lade på.

PREVIOUS: "Gillar du inte henne?" frågade jag honom lite förvirrat.
"Jo det gör jag fortfarande. Men hon gillar mig bara som en vän. Så sätter inte upp vänskapen på det. Så får låta mina känslor försvinna bara" sa han och rykte på axlarna.
"Sorry bror" sa Niall.
"Det finns fler" sa Louis och Liam nickade till ett ja.

---

Timmarna hade gått. Jag vet inte riktigt hur länge vi har suttit här i bilen. Eller i själva bakluckan. Men roligt har det varit här bak med Louis. Jag satt själv den första timmen när Louis körde tills vi stannade på ett ställa att köpa något att äta. Sen dess har Louis suttit med mig i bakluckan och Liam har kört. Tiden har ändå gått snabbt i med det har varit så roligt. Men börjar tröttna att sitta i bilen nu. Vill bara ut ur bilen och ut i solen istället för att sitta i en bil med fem killar som berättar pinsamma saker som hänt dom. Jag trodde jag skulle dö av skratt när Harry berättade sin. Som jag skrattade och fick ont i magen med för den delen. Trodde jag aldrig skulle sluta skratta.
"Är vi framme snart?" frågade jag igen efter femte gången på denna kvarten typ.
"Snart" sa Niall och Liam i mun på varandra.
"Det har ni sagt i en timme nu snart ju" svarade jag med otålig röst. Louis började skratta sidan om mig.
"Men vi är snart framme nu" sa Harry från inne i bilen.
"Men när?" frågade jag igen.
"Någon ger sig inte" hörde jag Zayn säga och skrattade med Niall i baksättet tillsammans.
"Jag hörde det" sa jag och tog fram min sura röst och tog armarna i kors och flinande med dom.
"Nu är vi framme" hörde jag Liam säga och jag kändes hur bilen svängde. Äntligen nu är vi framme. Vill bara ta av mig skorna och få sanden mellan tårna och doppa fötterna i vattnet. Ta en kall öl njuta utav värmen i min bikini.
"Vi är framme" skrek Louis i hela bilen.
"Yeeeey" ropade alla samtidigt.
"Jag älskar att slippa sitta i bilen i flera timmar" ropade Harry ut.
"Yeeeey" ropade alla ut igen. Jag kollade på Louis och fnissade bara. Jag hörde att dom andra gick ut ur bilen och smällde igen dörrarna. Deras röster kom närmare oss och jag kröp fram till bakluckan med Louis sidan om mig.
"Kan ni öppna?" ropade jag ut till dom.
"Är det något vi har glömt?" hörde jag Harrys röst utan för och såg genom glaset att han tog sig på hackan. Men dom kunde inte se oss in i med glaset var tonat så dom ser bara svart glas.
"Nej jag tror inte det" sa Liam och kollade runt om sig.
"Nej nej nej, öppna bakluckan och kolla" sa Louis och knackade på rutan och skrattade.
"Men om vi inte glömt något, då sticker vi" sa Niall glatt.
"Yeeey" sa dom där ute och tog upp händerna i luften. Och dom började gå.
"Okejdå då har vi drickan här i bilen" ropade Louis ut och såg hur Zayn och Liam stannade på en gång.
"Vi har glömt drickan och maten i bakluckan" sa Zayn och Niall och Harry såg jag vända sig om. Louis och jag skrattade tyst inne i bakluckan och stod på alla fyra. Jag vände mig mot Louis och kollade på honom. Han tyckte mest det var roligt. Jag var lite orolig om det faktiskt skulle lämna oss här inne. Jag kollade in i hans blå ögon och fastnade lite och mötte hans ögon kontakt. Har aldrig sätt Louis mjuka sida. Eller en gång när jag berättade om mamma bara för honom och då kände jag verkligen hur han brydde sig. Men att bara kolla in i hans blåa ögon känns det som jag känner hand lugna och inte skämtande Louis. Bara Louis som en ödmjuk person. Jag ryckte till när jag såg att dörrluckan öppnades utav killarna.
"Saknade ni oss?" frågade jag glatt och kröp ut ur bilen.
"Vi tänkte på drickan, höll på att glömma den ju" sa Liam och skrattade.
"Men vi saknade er förstås också" lade Zayn till och tog ut fotbollen ur bilen med. Jag tog två solstolar och vi alla började gå ner mot stranden tillsammans. Ingen kvar lämnad i bilen denna gången, alla vi sex på väg mot vägen tillsammans. Jag tog av min mina ballerina skor och kände sanden mellan tårna. Den härliga känslan att gå barfota. Har alltid älskat att göra det sen jag var liten. Niall kastade fram bollen och började sparka på den och springa efter den. Harry kastade två andra stolar i sanden och sprang efter Niall och dom två började spela. Jag satte ner dom andra två stolar jag höll i och Louis satte ner dom andra två. Vi alla fyra satte upp stolarna och tog fram handdukarna och vars en öl. Jag tog av min mitt linne och mina jeans shorts och satte mig ner i solstolen och öppnade min öl.



Timmarna gick och såg att klockan hade börjar närma sig sex på kvällen. Varit på stranden nästan hela dagen. Förutom andra halva av dagen som vi satt i bilen. Badat flera gånger, solat. Fick is kallt vatten över mig när jag log och solade av Liam och Louis. Som jag skrek och sprang efter dom. Sprang efter Louis först och avföll nästan honom och vi ramlade och jag hamlade över honom. Sen började han kickla mig så han kom över mig och satte sig på min mage. Och fortsatte och kickla mig tills Zayn och Liam kom och lyfte upp mig i armarna och benen och slängde i mig i havet. Kände mig verkligen älskad. Vi spelade även lite fotboll och åt så klart. Drickan hade börjat att ta slut från våra två kylväskor och hade ändats det tråkiga kvar, vatten. Vi alla hade börjar bli lite flummiga och gjorde lite allt möjligt. Harry och Zayn ställde sig på en liten klippa och låtsades att dom var Jack och Rose från Titanic. Sen föll dom överbord och rakt ner i sanden. Och vi alla dansat runt på stranden och sätt ut som ett par yra höns. Roligt men tur att det bara finns vi här. En perfekt sista dag att fira killarna sista dag här innan dom åker imorgon. Att åka till stranden var nog den bästa idéen jag har hört Niall säga nu under alla dessa dagarna.

Jag lämnade Dustin i huset med hans två döttrar. Regina verkade vara helt okej. Jag visste att han hare två döttrar och en var lila gammal som mig typ. Var lite orolig om hon skulle vara en sån kaxig typ som Zoey på skolan. Eller rättare sagt, min föra skola. Regina är ett år äldre än mig, börja sitt andra år på college till hösten och har hur torr humor som helst. Och älskar att spela gitarr. Hon sjunger faktiskt inte så dåligt heller för den delen.
Jag gick längs vägen mot Harrys hus. Idag skulle dom åka mot London igen för att jobba. Leendet på munnen fanns inte alls när jag gick längs väggen med solen i ögonen. Jag kom fram till huset och såg Niall och Liam stå vid bilen och packa väskorna i bilen.
"Hej killar" sa jag och dom kollade mot mig och log.
"Den röda kommer" sa Niall och vi skrattade åt det.
"Hej du" sa Liam och lyfte upp en väska in i bilen igen. "Så vad händer?" frågade Liam mig och jag kramade om han och sen Niall.
"Kom över och tänkte se att ni inte kört utan att säga hejdå till mig" sa jag och log halvt.
"Det skulle vi aldrig göra" sa Niall och blinkade med ögat. Jag fnissade.
"Dom andra är där inne och äter om du vill med ha något" sa Liam.
"Ja får gå in och säga hej till dom med" sa jag och började gå mot dörren. Jag hörde hur en baklucka smällas igen och kollade bak och såg Niall och Liam komma bak efter mig. Jag väntade in dom och vi gick in tillsammans.
"Gissa vem vi hittade där ute?" ropade Liam högt i huset. Det syns verkligen att dom alla känner sig som hemma där.
"Städsaker till Niall" hörde jag Zayns röst. Och att det kom skratt ifrån köket och hörde Liam även skratta.
"Vadå städsaker?" frågade jag Niall och Liam förvirrat och tog av mig min andra sko med.
"Oh den röde är här" hörde jag Harry säga ute i köket. Jag kollade frågande mot Liam och Niall när vi gick mot köket.
"Niall ska städa toaletten i stugan för han kom sist ner i poolen" skrattade Louis fram. Samt alla andra förutom Niall som gjorde en ledsen min som fick mig med att skratta.
"Men nej så taskigt" skrattade jag lite fram och kollade mot Niall.
"Då kan du hjälpa mig?" frågade han glatt.
"Ohnej. Det kan du glömma, vill gärna så fall leva när jag går ut där ifrån" sa jag och hörde att Louis och Zayn började skratta. Högt.
"Det var taskig" sa Harry. "Så illa är det inte" sa han och Liam började med skratta.
"Nejnej, inte alls så illa. Det var ju därför jag fick göra det" sa Niall ironiskt och jag började skratta.
"Sant" sa Harry och skrattade med.

Jag följde med Niall ut i stugan med en stor hink fult med olika vätskor som han skulle använda när han ska städa där ute. Vi gick över gräsmattan och jag erbjöd mig att följa med ut för att ville inte säga hejdå till dom och tillbringa så mycket tid som möjligt innan dom sticker. Plus det är lite synd om Niall med. Vi gick in i stugan och såg hur tomt allt var, ingen extra säng, inte fullt med saker över allt och kläder. Niall öppnade dörren till toaletten och det såg inte så illa ut som jag hade föreställt mig.
"Hjälpa till lite?" frågade han mig och höll fram en flaska till mig led något medel i. Jag skakade på huvudet och lutade mig mot dörrkarmen. "Varför följde du med ut då?" frågade han underligt och skrattade lite.
"Ville se hur förjävligt det var här ute och se dig städa. Skulle aldrig kunna sig dig städa innan du frågar om hjälp" skrattade jag fram och Niall gav mig en sur min som jag skrattade med åt. Han började med att läsa på alla flaskor vad allt var för medel.
"Varför kunde man inte ha ett medel till över allt istället för flera stycken som man inte ens vet vad det betyder" sa han ironiskt och jag skrattade åt honom när han läste på en vit flaska med en blå kork. "Gud tacka bilderna" sa han stolt. Det tog inte så lång tid innan han kom igång med städningen och började putsa spegeln. "Så tänkte fråga dig en sak" sa han och torkade av spegeln.
"Visst vadå?" frågade jag glatt och iakttog honom.
"Vill bara försäkra mig. Hur är det mellan dig och Liam?" frågade han mig.
"Det är fint, det är nog som vanligt igen tycker jag. Har han sagt något då?" frågade jag honom.
"Nej det har han inte. Men ville bara höra om allt var okej mellan er" sa Niall och jag log för hans omtanke.
"Jag berättade för honom att jag inte hade samma källor för honom som han hade för mig. Och det verkar ändå som han tog det bra att inte förstöra vänskapen" förklarade jag för honom.
"Precis, han sa att han ville inte förstöra vänskapen alls" sa Niall och jag log igen. Att Liam ville verkligen heller sätta vår vänskap på spel.

---

Förlåt för väntan, men hade ingen idee alls. Men fick en idee av en kompis till mig så jag skrev lite idag. Plus där är bilder med i detta, YEEEY !!

PREVIOUS:
"Vad var det du var förvirrad över?" frågade jag henne. Hon skakade på huvudet och henne röda hår rörde sig med en rörelse till. "Vad är det då?" frågade jag henne.
"Jag kan inte berätta för vet inte hur du ska tycka då" sa hon och kände en konstig känsla. Blev inte sårad men av att det är något med Liam verkar det som hon känner och vill inte berätta.
"Men om det är något så är det bara till att snacka med mig om du vill" sa jag och hon fick ett litet leende på läpparna.

---

"Vi måste snacka" sa Liam och tog en klunk av sin dricka.
"Om vadå?" frågade jag lite osäkert men ändå glatt.
"Om kyssen" sa han och jag kollade snabbt upp mot honom och såg att han såg bekymrad ut. Vilket jag med var.
"Ja det borde vi" sa jag.
"Så...." sa han och stannade upp. Han sa inget mer.
"Så vadå?" frågade jag honom.
"Ingen aning" svarade han och jag skattade åt det. "Men hur känner du för mig?" frågade han mig och jag stelnade till. Jag vill absolut inte såra honom men vill ändå att han ska veta aningen.
"Mamma sa alltid att man ska berätta sanningen för någon istället för att ljuga och man blir glad över lögnen. Men ärligt talat så vet jag inte hur jag känner. Vet inte om jag bara tar dig som en vän eller jag börjar få känslor" sa jag med en lugn och osäker röst. Han såg ut som han inte visste vad han skulle säga.
"Din mamma har helt rätt om den saken. På något sätt är det att bli sårad än att tro på än lögn" sa han och jag små log lite åt honom.
"Hur känner du om mig då?" frågade jag honom.
"Jag har alltid gillat dig. På något mer än en vän. Sen när vi träffades igår blev jag överraskad glad och kände känslorna för dig. Och sen efter kyssen så kändes det rätt. Men sanningen är att det känns som du inte gillar mig på samma sätt som jag gillar dig" sa han och det kändes hårt mot hjärtat för jag vill inte såra honom.
"Ja men vill inte såra dig men vill inte ljuga att säga att jag har samma känslor för dig" förklarade jag för honom och kände mig riktigt taskig. Känns nästan som jag kommer förlora Liam som vän eller att varje gång vi ses kommer det bli helt pinsamt. Vill inte att det ska hända med oss.
"Bättre att du säger vad du känner. Jag klarar det" sa han och pressade fram ett leende. Jag tog ett djupt andetag och andades ut.
"Kyssen" började jag med. "Jag vill inte såra dig Liam. Jag älskar dig men mer som en bror. Och kyssen vi hade, jag kände ingenting" sa jag och kände även en lättnad över att ha sagt det. Men kände mig taskigare än vanligt. Riktigt taskig mot honom. Jag kollade upp mot honom och såg att han kollade ner. "Förlåt" sa jag. Han lyfte huvudet upp och hade ett litet leende på dina läppar. Hans bruna ögon var glansiga och jag känner mig som världens hemskaste person.
"Det är inte ditt fel" sa han och hade fortfarande ett litet leende på läpparna. Men det kändes inte riktigt, utan att han pressade fram det. Jag kollade på honom med orolig blick och ville att han skulle säga sanningen. Jag kollade på honom ett bra tag djupt in i ögonen innan han öppnade dörren. "Det är inte ditt fel att du inte har känslor för mig, men det är okej. Jag älskar dig med. Men fortfarande vänner?" sa han och jag gick ett glatt leende och nickade. Han log lite mer än innan åt saken.
Jag reste mig upp ifrån stolen och gick runt om bordet och gav Liam en stor och härlig kram. Jag kände hans armar omfamna mig med och log. Glatt att vi inte gör allt för pinsamt om hela saken. Så hoppas vi kam umgås och prata som vanligt igen. För han har alltid varit där den senaste tiden när jag behövt någon att prata med om mamma och allt. Har varit skönt att haft han där vid min sida så vill inte förlora honom alls.
Vi släppte taget runt om varandra och jag gick och satte mig på stolen igen mitt emot honom igen. Jag log mot honom och han log lite tillbaka.
"Är allt okej mellan oss nu då?" frågade han mig.
"Ja för mig är det. Dig med?" frågade jag honom tillbaka.
"Jadå. Så allt som vanligt igen då" sa han och vi log mot varandra.
Vi fortsatte dagen med att försöka allt var som vanligt. Bara lite pinsamt var det när vi gick ifrån cafét. Sen var det mesta som vanligt och glömde nästan helt bort om allt som hade hänt. Levde bara i nuet och hade sjukt roligt med Liam. Själv klart stötte han på några fans och ibland fler på en del ställe. Jag stod en bit bort och kolla så glad han gjorde folk. Tänk så skulle jag ha varit för mer än en månad sedan. Att en bild kan ge så mycket glädje och bara få träffa en person.


Jag vaknade att någonting lät i bakgrunden. Men första tanke var att Louis skulle försöka smyga sig ut ur stugan idag igen. Han var inte direkt smidig igår morse när han gick ifrån stugan. Men det var en melodi. En kände igen det och insåg att det var min mobil. Jag reste mig upp och såg Harry sidan om mig vaknade till med.
"Svara" sa han trött och jag gick mot mobilen. Jag läste vem det var på skärmen. Paul.
"Det är Paul" sa jag till Harry och han reste sig i sängen.
"Vas happin" sa jag i luren.
"Hej Zayn" sa Paul i andra delen av samtalet.
"Vad är det? Vi är lediga och vi sov" sa jag till honom.
"Ja jag inte till er att ni inte skulle hålla er ifrån pressen för en stund nu" sa han i luren och jag fattar inte vad han snackar om.
"Vad snackar du om?" frågade jag förvirrat och Harry kollade underligt mot mig.
"Sa jag inte det?" frågade han mig lite irriterat.
"Jo men vi har inte gjort något" sa jag oskyldigt.
"Tjejen, den rödhåriga tjejen. Där är hundra tals bilder på henne och Liam sen igår. Utanför Harrys hus där han kramar om Anne. Och bilden på twitter, där hon hänger över Liams axel" sa han och jag satte på högtalare så Harry med kunde höra.
"Men dom är bara vänner" sa jag till honom.
"Bilder när dom sitter på ett café och ser ledsna ut, kramar varandra och hon står en bort ifrån och ser glad ut när han är med fans. Allt ser ut som att hon är stolt över sin pojkvän" sa Paul igen. Han över reagerar bara. Så farligt är det inte.
"Men ring till Liam istället" sa Harry och gäspade.
"Hej Harry" sa Paul glatt. "Han svarade inte, kan ni ge telefonen till honom?" frågade han. Jag reste mig upp ur sängen igen och öppnade dörren.
"Visst" svarade jag och öppnade den andra dörren. Där låg Louis, Niall och Liam och sov. "Liam" skrek jag och han vaknade till. Samt som Louis och Niall. "Telefon, det är Paul och det är viktigt" sa jag till honom och gav han mobilen. Niall såg lite förvirrad ut Liam tog mobilen. Han började snacka och reste sig ifrån sängen och gick ut ur rummet.
"Vad var det om?" frågade Niall mig.
"Pressen har mycket bilder om Kim och honom sen igår. Och något med bilden på twitter" förklarade jag för dom. "Men dom är ju bara vänner" sa Niall.
"Precis det jag sa" sa jag tillbaka.
"Jag tror dom är mer än vänner" sa Louis och både Niall och jag vände våra blickar mot honom. Han hade satt sig i sängen nu.
"Vad menar du?" frågade Niall underligt.
"Igår när Kim och jag var i köket och snackase så sa hon att Liam kysste henne när han gick med henne hem. Men hon såg bekymrad ut över något men hon ville inte berätta för att Jon ville inte veta vad jag skulle tycka om saken. Fattade inte vad hon menade med det" förklarade Louis för oss två och höll helt med honom. Att det var lite förvirrade att hon inte ville veta vad han skulle tycka.
"Så hon ville inte berätta för dig för att hon ville inte veta vad du skulle tycka?" frågade Niall honom förvirrat.
"Konstigt" sa jag.
"Vad är konstigt?" hörde jag Liam säga och jag vände mig om mot honom. Jag vände mig mot Louis och gav honom blicken att han skulle berätta.
"Vad ville Paul då?" frågade Niall och vände sig mot honom.
"Klaga mest tyckte jag" sa han och suckade.
"Om vadå?" frågade jag nyfiket fast jag ändå visste.
"Att pressen tror att jag och Kim har en sak på gång" sa han och skrattade lite.
"Har ni det då?" frågade Louis honom och Liam skakade på huvudet. Men kyssen och allt. Vad snackade dom egentligen om igår.
"Kyssen då?" frågade Niall och både Louis och jag vände blicken snabbt åt Niall. Liam vet ju inte om att vi vet om. "Hur visste ni?" frågade Liam lite underligt.
"Kimberley berättade för mig igår när Niall väckte dig" sa Louis. Och Liam nickade till ett svar. "Så har ni något på gång?" frågade Louis igen.
"Nej det har vi inte" svarade Liam ändå på ett glatt sätt. Men han gillar henne och det har vi märkt och han har sagt.
"Gillar du inte henne?" frågade jag honom lite förvirrat.
"Jo det gör jag fortfarande. Men hon gillar mig bara som en vän. Så sätter inte upp vänskapen på det. Så får låta mina känslor försvinna bara" sa han och rykte på axlarna.
"Sorry bror" sa Niall.
"Det finns fler" sa Louis och Liam nickade till ett ja.

PREVIOUS: Vi släppte varandra och sa hejdå till varandra lite pinsamt. Jag låste upp dörren och var helt förvirrad av som precis som hade hänt. Vi hade kysst. Det kändes osäkert. Jag kände ingenting, absolut ingenting. Inte som jag kände hos Greg. Jag kanske har känslorna kvar hos honom och kan inte gå vidare kanske ?

---

Jag vaknade av att dörren där nere smälldes igen. Jag tog mobilen intill mig och såg att klockan var tolv. Jag la mobilen ifrån mig och gick till fönstret och kollade ut. Liam kom upp i mitt huvud och där efter Greg. Kyssen. Allt kom upp i huvudet som en video. Jag känner mig så taskig, för jag kände ingenting. Ingenting alls. Som jag gjorde med Greg. Kyssen med Liam blev som en pinsam kompis kyss. Det blev lite pinsamt av det, tänk om Liam kände något. Eller han kanske inte kände någonting. Det känns fel att veta att han gillar mig när jag inte gillar honom på det sättet.
Jag gick in på toaletten och kammade igenom håret och det slog mig. Jag skulle träffa Liam halv ett. Jag skyndade mig att göra mig i ordning. Jag tog min mobil och skickade ett sms till Liam att jag kommer lite senare.


Vad gjorde jag uppe så här tidigt? Vi är lediga och jag vaknar nio på morgonen. Jag satte mig upp i sängen och gick in på twitter. Twittrade tillbaka till några fans och gjorde någon Tweet. Jag gick in på Nialls logg och kollade vad han hade lagt ut. Jag klickade på länken till en bild på mobilen och Liam kom upp på skärmen när han höll Kim över axeln. Såg att flera fans hade retweetad det och skrivit vem är tjejen? Hur känner ni henne? Är dom tillsammans? Jag önskar att jag var henne. Så ful hon är.
Flera olika kommentarer. Tyckte det var lite konstigt att dom tycker hon är ful. Man ser bara hennes ben och rumpa. Man kan inte avgöra vis benen om hon är ful eller inte. Men har lärt mig när någon snackar skit om en så är dom bara avundsjuka. För Kimberley är absolut inte ful. Hon är unik. För hon är sig själv och hon vågar vara sig själv. Rolig och härlig att hänga med.
Jag kollade runt lite på twitter och gick in på kik. Svarade några fans där till och såg att några svarade igen direkt. Jag satt i två timmar vid mobilen i sängen och bara var inne på flera olika appar, snackade med lite fans via kik och twitter. Jag blev trött på att sitta där och gick in i huset. Anne var ute och hängde tvätten. Jag ställde mig vid henne och snackade lite. Sen in i köket och gjorde några mackor. Dustin kom med in i köket och satte sig vid bordet vid mig.
"Okej om jag sätter mig ner här?" frågade han när han redan hade satt sig ner. Jag nickade ett ja och fortsatte att tugga på min macka. "Så ni kände Kimberley sen innan verkade det som?" frågade han mig.
"Ja vi träffades en gång. Sen har Liam träffat henne några mer gånger sen" sa jag till honom.
"Okej för ni verkade komma bra överens" sa han.
"Hon är lätt och snacka med. Och är rolig och sig själv" berättade jag för honom.
"Ja det är hon. Synd bara att jag inte haft någon kontakt med henne eller hennes mamma på flera år. Sist jag såg henne var på hennes mormors begravning. Hon var kanske fyra år eller något" förklarade han. Det måste ha varit svårt för dom att komma så nära så snabbt i med hon verkade vara tvingad att flytta till Dustin. Turen är att dom verkade komma överens.
"Så ni tappade helt kontakten sen då eller?" frågade jag honom.
"Ja helt och hållet. Jag visste inte ens om att hennes syster hade dött i en bilolycka eller att då Charlotte, hennes mamma blivit sjuk" förklarade han. Jag visste inte ens om att hon hade en syster.
"Men hennes pappa då?" frågade jag honom och tog en stor tugga av mackan.
"Han lämnade henne när hon var liten" förklarade han för mig och det kändes i hjärtat. Skulle aldrig klarat om min pappa skulle lämnat mig och mina systrar skulle dött i en bilolycka sen att ens mamma blir sjuk. Och jag tyckte det var jobbigt när mina föräldrar skilde sig när jag inte ens var hemma.
"Herregud" fick jag ut ur munnen, visste inte vad jag skulle säga.
"Hon har haft det tufft och hon är en stark människa. Så vi hoppas att Charlotte blir bättre" sa han och jag nickade till och instämde.
"Visste inte att hon hade det så tufft" sa jag till honom.
"Inte jag heller när läkarna ringde till mig" sa han. "Allt blev som en skock att jag inte visste någonting nästan" förklarade han och såg lite på honom att han tyckte det var jobbigt. "Men nog snackat om det. Fick ni i henne i poolen?" frågade han mig och skrattade. Jag började med skratta för Zayn fick med ett dopp.
"Ja vi fick i henne. Zayn bar henne till poolen och vi skulle slänga i henne men hon drog med sig Zayn i vattnet så vi hann inte" skrattade jag fram. Dustin började skratta med mig.
"Synd att jag inte såg det" skrattade han fram lite.
"Ja det var en rolig syn. För hon vände sig snabbt till Zayn och kramade om honom och lutade sig i poolen för som stod typ vid kanten" förklarade jag och vi fortsatte att skratta.
"Gick hon hem eller till mig ikväll eller sov hon här inatt?" frågade han mig.
"Liam följde henne hem igår hem" svarade jag honom.
"Snällt av honom att följa med" sa han och log.
"Det var de ja" svarade jag honom. Vi satt vid bordet och snackade lite om lite alls möjligt. Tills han sa att han skulle gå hem till sig. Jag kollade mot klockan och den var redan tolv. Nu måste killarna ha vaknat. Jag tog undan allt pålägg och satte resten in i diskmaskinen. Jag gick ut i stugan igen och dom sov inu. Herregud, hur kan dom sova så länge? Jag kollade mot alla och såg att Niall började vakna till. Jag stod vid dörr karmen in till rummet och iakttog honom när han vaknade till.
"Hej" sa han och sträckte på sig.
"Daggs att vakna nu ja" sade jag till honom.
"Är alla andra vakna?" sa han och kollade snabbt runt om sig.
"Nej bara jag, Anne och Dustin stack precis hem till sig" svarade jag.
"Okej hur länge har du varit vaken då?" frågade han mig
"Sen typ nio eller något" svarade jag honom.
"Shit" svarade han snabbt och gick upp ur sängen.
"Mysigt att sova i skjorta" sa jag och kollade på dom kläderna han hade på sig igår.
"Orkade inte byta om" sa han och jag gick ut och satte mig på en av plaststolarna. Jag satt där och njöt ut av solen. Och utav att vara ledig. Riktigt härligt början av sommaren med att ha semester med killarna. Jag tog av min tröjan och vände stolen mot solen sken och jobbade lite på min vita mage.
"Vi borde väcka Liam" sa Niall när han kom ut ifrån stugan efter ett tag.
"Varför det?" frågade jag och vände mig mot honom.
"Hörde att han fick sms så såg att Kim hade skrivet att hon skulle bli lite sen så hon kommer snart" sa han.
"Ska dom träffas, när bestämde dom det?" frågade jag Niall lite förvirrat.
"Ingen aning dude" sa han. "Kanske när han följde henne hem" sa han några sekunder senare. Och det skulle kunna vara möjligt.
"Sant men gå in och väck honom då" sa jag och slött ögonen igen mot solen. "Och ta ut mina solglasögon" ropade jag till honom.
"Okej bossen" ropade han ut till mig och jag så log för mig själv. Jag hörde hur dom andra där inne började vakna plus att Niall började skratta för fullt. Jag hörde Anne ropa att Kim var här så jag reste mig från stolen och gick mot huset och mötte henne i köket.
"Hej Lou" sa hon och kramade mig.
"Hej" svarade jag glatt.
"Glömde du ta på dig tröjan eller?" frågade hon och kollade mot min mage.
"Distraherade eller?" frågade jag och blinkade mot henne på skoj.
"Helt klart, dör inom bords" sa hon med fejkande panik och tog händerna från kinderna. Vi båda började skratta.
"Så dålig kanske den inte är" sa jag.
"Bara jag har solglasögon så blir det okej, den bändas av det ljusa ju" sa hon och skrattade igen.
"Det var inte schyst ju" sa jag och hon gjorde ett stort leende mot mig. "Vill du ha något att äta, Niall väcker Liam" s jag till henne och hon nickade till glatt. Jag tog fram lite mackor och pålägg ut till henne. Hon var ganska glad och såg lite bekymrad ut, inte som för två minuter sedan. Jag gjorde en till macka igen till mig själv medan Kimberley tog två. Vi satt under lite tystnad och hon såg förvirrad ut. "Vad är det för något du ser bekymrad ut?" frågade jag. Hon ryste lite på huvudet och kollade upp mot mig.
"Ja men det är inget" sa hon och tog en tugga av mackan.
"Du kan berätta för mig" sa jag och kollade in i hennes bruna mörka ögon.
"Okej" sa hon och tog ett djupt andetag. "Liam kysste mig igår" sa hon och jag stannade typ upp. Jag blev glad för Liams skull men vet inte själv hur jag riktigt känner om saken. Om att det kommer hålla eller bara en sommar flört.
"Vad var det du var förvirrad över?" frågade jag henne. Hon skakade på huvudet och henne röda hår rörde sig med en rörelse till. "Vad är det då?" frågade jag henne.
"Jag kan inte berätta för vet inte hur du ska tycka då" sa hon och kände en konstig känsla. Blev inte sårad men av att det är något med Liam verkar det som hon känner och vill inte berätta.
"Men om det är något så är det bara till att snacka med mig om du vill" sa jag och hon fick ett litet leende på läpparna.