Chapter 40 - Strong feelings
Hej bror. Saknar dig så därför hämtar jag upp dig från flyget. Då mot parkeringen och leta efter min bil. Läste jag ur smset när jag precis gick ut ifrån flygplatsen med min väska rullande efter mig. Det känns som jag inte varit hemma på evigheter, men det har jag heller inte. Mer än två månader är en lång tid. Speciellt när man saknar sin familj och vänner. Jag log för mig själv att jag äntligen var hemma fast flygresan inte alls var lång. Dörrarna öppnade dig automatiskt och jag andades in den friska luften. Molnen tänkte sig över flygplatsen fast det var varmt i luften. Jag gick längs den gråa byggnaden och mot parkeringen. Flera bilar stod parkerade och jag började leta efter hans mörkblåa bil. Jag gick över övergångsstället och där stod han utanför lutades mot ena dörren. Jag gick snabbare och han höjde blicken från marken och såg att jag kom. Vi nickade mot varande och möttes av ett handslag och där efter en snabb kram.
''Det var inte igår'' sa han och han hade sant.
''Nej inte direkt. För länge sen nästan'' fyllde jag i.
''Hur har det varit annars då?'' frågade Stan medan jag slängde in min väska i baksättet.
''Samma vanliga, varit lite på radio intervjuer och signeringar. Plus börjar jobba på några nya låtar'' sa jag och smällde igen dörren och öppnade framdörren och gick in och satte mig i bilen. Härligt att vara hemma i några dagar nu och tänka på familjen och vännerna istället för på jobbet och fansen.
''Låter nice, själv här hemma har det inte hänt så mycket. Förutom att någon har satt eld på förskolan vi gick på som små'' sa han och jag vände mig snabbt mot honom. Hade någon idiot satt eld på förskolan där vi gick på som små. Det var där Stan och jag träffade varandra och varit vänner sen dess.
''Är du seriöst?'' frågade jag honom förvånat medan han startade bilen. Han vände sig om och kollade bak medan han bakade ut ifrån parkeringen.
''Ja det var ett gäng med ungdomar som satte eld på förskolan. Var inte meningen säger dom utan bara hända. Dom satt och grillade och hade inte släkt grillen riktigt. Du vet en sån engångsgrill vi grillade med när vi var drygt 15 år'' sa han och jag nickade och låg åt minnet. Mitt i sommaren samlades flera ifrån klassen och vi satt och grillade på en äng och njöt utav stunden. Vilka minnen. ''En sån grill iallafall. Och då hade dom inte släkt den riktigt och råkat hälla tänkvätska sidan om när dom tände på den så skulle någon fimpa en cigarett och ja. Då började det brinna'' förklarade han och fokuserade sig att komma ifrån flygplatsen.
''Brann mycket ner eller?'' frågade jag honom och tänkte tillbaka på stunden när man varit på förskolan när man var äldre och bara var där. Minns ingenting nästan sen när jag var liten och gick där men vet att mamma berättade om hur vi träffades där och lekte krig varje dag. Ett leende spred på mina läppar och tänkte hur skönt det var när man var liten. Alla var vänner, man kunde göra vad som helt utan att varje tidning skulle skriva om det där efter.
''Nej inte allt. Men lite mindre än halva. Kommer du ihåg kaninen och katten?'' frågade han mig och jag nickade mot honom. ''Dom två avdelningarna är förstörda och avspärrat helt'' lade han till och det var inte där vi gick när vi var små. Vi gick på räven tillsammans.
''Sharley och jag har gjort slut förresten'' sa Stan när han körde in mot området där jag bodde.
''Har ni? Vad hände?'' frågade jag honom förvånat. Dom två hade varit tillsammans i flera månader. Nästan ett år om jag minns rätt.
''Förlorade känslorna för henne och hon var ute och festade mest. Medan jag ville vara hemma och ta det lugnt och umgås med vänner samtidigt. Så det fungerade inte'' förklarade han.
''Synd men det finns fler tjejer än henne'' sa jag mot honom och log mot honom. Han log snabbt mot mig och vände blicken mot vägen igen där han körde in på gatan. Där jag bodde innan, mitt hem.
''Ja det finns det säkert. Men vi bryr fortfarande om varandra men är inte bara tillsammans. Hur går det med dig och tjejerna?'' frågade han mig och Kimberley kom direkt upp i mitt huvud.
''Njaa lite segt'' svarade jag honom. Kunde inte hjälpa att Kim kom upp i huvudet och hennes doft när man kramade henne.
''Det är någon, Lou. Ser det på dig efter jag har känt dig ett bra tag nu så vet jag om du tänker på någon speciell'' sa han och han kände verkligen mig.
''Okej det är en tjej, Kimberley. '' började jag och kom ihåg då när vi körde henne och hennes kompis hem för dom missade bussen. Sen märkte jag att vi stod parkerat utanför mitt hus. Det bruna tegelhuset jag har spenderat en stor del utav mitt liv där jag knappt är nu mera. Här mamma bor med mina systrar och jag besöker dom knappt.
''Jaså är ni två tillsammans eller något?'' frågade Stan mig och stängde av bilen. Jag skakade på huvudet och tänkte om nu vi skulle. Men nej, den tjejen gillar inte ens mig eller skulle inte stå ut med mig för är alltid ute och reser. ''Men säg något till tjejen om du nu gillar henne'' sa han till mig och kollade ut mot huset. Och märktes hur dörren öppnades och min mamma kom ut gående och hade ett stort leende på sina läppar.
''Det går inte. Det kommer inte gå'' sa jag innan jag drog ner handtaget.
''Varför inte?'' frågade han snabbt och vi båda gick ut ur bilen. Min mamma kom mot mig och bemötte mig med en stor kram. Mina systrar kom ut ur huset med. Flera från släkten kom med ut och jag mötte dom alla med en kram. Vissa längre kramar än andra, som jag har snackat familjen.
''Berättar sen'' sa jag till Stan lite tystare så inte dom andra skulle höra. Han nickade lätt som svar och såg lite förvirrad ut.
Mat var serverat på ett långt bord inne i vårt finrum där vi alltid åt när vi hade gäster eller på helgen. Kött som var uppskuren, med potatis gratäng och sallad. Mamma har verkligen lagt ner tid på middagen. Vi satt och snackade och jag berättade om hur det var i London. Man kunde se glimten i mammas ögon att hon var stolt över mig. Bara Kimberley skulle varit vid min sida, hon skulle nog trivas med min mamma. Skulle inte bli förvånad om mamma och Kimberley skulle komma bra överens. Men drömma kan man alltid göra. Vill inte berätta mina känslor för henne för är rädd att förstöra vänskapen mellan oss två. Sen att Liam gillade henne innan känns bara konstigt och att hon inte hade samma känslor för honom. Det känns kanske konstigt om det blir något mellan oss, vilket det aldrig kommer att bli.
''Louis, Louis, Louis'' hörde jag någon ropa. Jag skakade lätt på huvudet och kollade runt om bordet där allas blickar var mot mig. ''Vad tänkte du på?'' frågade mamma mig. Jag log mot henne och kom på en lögn, kan inte berätta om Kimberley för alla. Kanske inte ens mamma, för då vet jag att hon kommer göra något eller så kommer mina systrar komma med några jobbiga kommentarer.
''Jag är bara glad att jag äntligen är hemma'' sa jag. Men ljög inte för någon av dom för det var 100% sanning, förutom att det var inte det jag tänkte på.
Ska jag verkligen göra det Stan sa mig att göra? Ta chansen att jag lever bara en gång. Men om vänskapen förstörs på grund av att jag säger något. ''Tänk om hon har samma känslor för dig och heller inte vågar att berätta det''. Stans röst ekade i mitt huvud när han sa det när vi var på väg till förskolan för någon timme sedan. Jag berättade det mesta om Kim för honom och han gav mig några goda råd. Men om jag kommer följa dom är inte så säkert. Jag vill inte att vår vänskap ska förstöras bara för jag har fått några fåniga känslor för henne. Eller fåniga är dom inte för den delen, dom är starka. Men bara om hon visste hur jag kände. Vad skulle hänt? Skulle hon sagt att vi hade desamma känslor för mig, skulle vi glömma det och bli som vanligt mellan oss igen som det blev mellan henne och Liam eller skulle ingenting vara desamma som det är nu. Flera tankar flög runt i mitt huvud och jag kollade på klockan. 01.13 am lös ifrån min mobil och kunde inte sova. Jag kollade runt om mig och allt var mörkt. Jag kunde se lite omkring mig som att en byrå stod några meter ifrån mig intill väggen. Små nyanser såg jag. Jag lade mobilen upp och ner och slöt ögonen ännu en gång. Jag kommer aldrig kunna somna när jag har henne i mitt huvud och att hon inte är vid min sida för den delen. Vi har inte snackat på någon dag, för snacka med henne när jag åker här ifrån och berätta att jag fortfarande lever. Vill spendera min tid här med mina vänner och min familj. Njuta av den lilla stunden jag är här. Harry kom upp i mitt huvud, han brukar vara bra att ge råd. Måste fråga honom vad jag ska göra, han brukar vara bra bland tjejerna i med han har dom flesta tjejerna efter sig för hans charmiga personlighet. Jag beslöt mig för att skicka ett sms till honom. Läget? Vill inte störa dig nu halv två på natten. Men måste berätta en sak för dig. Är du vaken? Viktigt! Knappade jag in och skickade iväg smset till honom. Det tog knappt en minut innan min mobil vibrerade till igen och jag tog snabbt den till mig och kollade vad han hade skrivit. Till min besvikelse så var det inte han som hade skickat utan bara en påminnelse jag hade ställt in på fel datum. Jag klickade bort påminnelsen och min mobil vibrerade till igen. Harrys namn lös på skärmen och jag öppnade hans sms. Det är helt okej. Vad är det för något som är viktigt? Ska jag ringa? Läste jag tyst för mig själv. Det går inte, väcker alla andra då. Men jag har fått känslor för Kimberley och vet inte hur jag ska göra. Och det är starka känslor med.... Vill säga till henne men ändå inte om hon inte känner desamma som jag inte tror för då kan jag förstöra vänskapen. Tips?? skrev jag in och läste igenom smset till honom innan jag skickade iväg det till honom. Undra vad han kommer tänka när han läser smset. Är bara att vänta och se. Nu är det iallafall för sent att ångra mig. Hoppas han kommer med något bra tips som han alltid gör.
Chapter 39 - Home Sweet Home Part 3
''Jag vet, men du fattade vad jag menade'' sa jag och log mot honom.
''Ja det gjorde jag. Det är helt chill för mig om hon hittar en ny och tror jag kanske kan hitta en ny med utan att tänka på henne'' förklarade han. Det kändes bra att höra det ifrån honom att allt var okej med honom med han och hela Kim saken.
Vi gick igenom flygplatsen med vars en hamburgare och några flaskor med dricka i en påse till dom andra. Vi kom tillbaka och alla satt där precis som innan förutom Zayn. Och våra väskor hade kommit också som tur var. Killarna hade kommit fram ändå. Jag log lite för mig själv.
''Dude var är Zayn?'' frågade Liam när vi kom fram och slängde påsen med flaskorna mor dom.
''Han var tvungen till att checka in till sitt flyg, det skulle gå snart'' förklarade Harry och vi nickade förstående till.
''När går ert flyg?'' frågade Louis oss alla.
''Typ om en timme eller något'' svarade jag och satte mig ner och tog en tugga av min hamburgare.
''Snart förhoppningsvis'' svarade Harry.
''Mitt ska gå om 45 minuter'' sa Liam. ''Ditt då?'' lade han till med munnen full med mat.
''Fräscht att prata med mat i munnen'' sa jag till honom och skrattade.
''Du gör det hela tiden ändå ju'' sa han till mig. Kom inte på något att säga för det var sant det han sa. Jag log för mig själv igen och tog en tunga av min hamburgare som var snart uppäten.
''Hhahah precis Nialler'' sa Louis och gjorde en high five med Liam.
''När gick ditt då?'' frågade Liam, Louis igen.
''Samtidigt som ditt, 45 minuter'' svarade han och tog upp en dricka ur plastpåsen.
''Sweet'' svarade Liam tillbaka.
Taxin stannade utanför huset. Huset där jag bodde innan jag flyttade till London. Trodde aldrig att jag skulle flytta hemifrån innan 18 års åldern. Men tydligen. Mirakel sker och det var tydligen ett. Jag tog ut min väska och betalade killen som hade kört mig hem. Jag drog upp handtaget och rullande väskan efter mig. Bilen var hemma så då är mamma det också. Skönt att komma hem till henne igen. Jag drog ner handtaget och dörren öppnade sig. Undra var hon är någon stans. Jag stängde dörren efter mig och ställde väskan i hallen och gick mot mammas sovrum där hon säkert var och läste en bok. Eller är hon hos Dustin eller i trädgården. Jag gick tyst runt om trappan och mot hennes sovrum. Dörren stod på glänt och kollade försiktigt in. En förvirrad tanke gick runt i huvudet när jag såg en stod väska med lite kläder överallt i rummet. En dator, laddare, plattång och allt låg i sängen. Inget av sakerna kände jag igen alls för den delen. Jag gick in i rummet och kollade förvirrat rumt om mig. Vem är här och vem är tjejen? Såg det på kläderna och att hon hade en plattång. Vem skulle det vara som var här och varför har hon alla sina saker i min mammas sovrum. Jag gick ut ur rummet och ut mot köket. Jag ställde mig vid fönstret och kollade ut över gräsmatten. Ingenting märkligt, allt var som det skulle vara där. Men vem tusan är tjejen som har saker i min mammas sovrum. Jag hörde några steg bakom mig. Jag vände mig om och möttes av en chock. Vad gör hon här? Så det är hennes saker? Men varför har hon massor med kläder här precis som hon ska sova här? Varför är hon inte hus Dustin? Flera frågor surade runt i mitt huvud. Jag stod och kollade på henne tills hon sa något.
''Ett hej kanske?'' frågade hon och vi gick mot varandra och möttes av en kram.
''Hej Kim'' svarade jag glatt och förvånat och satte mig vid bordet. ''Vad gör du här?'' frågade jag henne.
''Jo jag bråkar med Vallery och hennes lillasyster och din mamma är med Dustin i Frankrike. Så din mamma erbjöd mig att bo här dom dagarna när dom är i Paris tillsammans och passa huset för jag och Vallery klarar inte ens att vara tillsammans'' förklarade hon.
''Vänta lite nu du!'' sa jag till henne och tänkte om det hon sa igen. Vad är mamma i Paris? ''Är min mamma i Paris?'' frågade jag henne. Hon nickade tills svar.
''Dom åkte i morse'' sa hon.
''Fint att hon inte berättar för en'' sa jag och nickade till. Snällt, tänkte jag sarkastiskt.
''Men det var en överraskning från Dustin och hon fick typ reda på det igår eller något. För han ska fira till henne och ville att det skulle vara en överraskning'' förklarade hon för mig. Då fattade jag att hon hade inte tid för att tänka på allt runt om sig med.
''Ah okej. Då fattar jag. Men vad händer mellan dig och Vallery då?'' frågade jag henne. Och Kimberley började berätta. Detalj efter detalj. Precis som hon hade spelat in allt som hände och kollat på videon om och om igen för att komma ihåg var ända liten detalj. Eller han on bara sjukt bra minne. I säkert tio minuter satt jag där och lyssnade på henne och kommenterade lite mellan åt. Men det konstiga var att dom var ganska bra vänner innan tills helvetes bröt loss. Det var ju flera saker dom hade bråkat om. Inte bara en eller två saker. Snarare sju olika. Och det värsta var att killarna och jag var en av sakerna. Att det ens är möjligt.
''Men hur kom killarna och jag in i bilden då?'' frågade jag henne förvirrade.
''Jag vet egentlige inte. Men vi bråkade om en sak så kom hon inte på något att säga emot så hon tog upp er att jag bara utnyttjade er och bla bla bla. Sen att jag spelade med Liams hjärta och att alla era fans kommer hata mig och sånt. Så blev jag sur och ledsen på henne. För att först att hon ens sa så till mig. För det andra att jag trodde på det hon sa. Och det tredje att jag ens berättade sakerna för henne från början'' förklarade hon för mig och det verkade riktigt låg av Vallery. Inte ens för jag träffat tjejen men att hon ens blandade in oss i hela deras bråk. Sjukt och om jag kommer bli halv bror till henne där sen. Perfekt....
Tjejen som gav mig en idee lovade jag att jag skulle länka. Så klicka här så kommer ni in till en annan novellblogg. Började läsa lite på den precis och var riktigt bra, ni borde läsa den om ni inte läser den redan.
Men nu är det den sista delen av Home Sweet Home delen. Part 1, 2 och 3 är uppe och sen ska jag försöka göra något till någon dag. Har ju påsklov som är ett stort +. Men har sjukt mycket att göra ändå, men vi får se :)
