itisonlyonedirection

Fansen var vid flygplatsen. Inte lite, en hel del faktiskt. Kan knappt tro att det är så mycket folk här bara för att se oss att åka iväg. Jag skrattade tyst för mig själv åt tanken. Detta skulle knappt gå att hinna ta våra väskor in på flygplatsen. Jag kollade ut genom fönstret ur bilen och såg att ett flertal säkerhets väktare var på plats samt polisen. Rätt sjukt att polisen är här för att vi kan ställa till med så mycket av våra fans. Det känns inte direkt bra ändå. Ibland önskar jag att vi inte skulle vara så stora som vi är idag. Visst det är roligt och man vill bara bli större och större inom musiken. Men tanken på att folk blir skadade. Det tills poliser och ambulanser på plats på spelningar och nästan var vi än är någon stans. Det känns sjuk, för man vill ändå vara så stor som möjligt men ändå inte så stora vi är idag. Och ändå inte där i mitten. Bara man önskade att man kunde byta varje dag lite då och då. Att kunna ha en normal konversation med någon fans man stöter på innan tiotals eller nästan hundra tjejer kommer springande. Det är svårt, för man vill inte lämna ute någon. Man vill spendera lika mycket tid med alla, men det går inte. Sen dom som har följt oss sen dag ett när vi var med i the X-faktor. Tänk om där är någon som är ett riktigt stort fan sen mer än ett år tillbaka som vi inte träffats. Det känns så taskigt.
Jag vaknade upp ur mitt tänkande genom att Liam knäppte med fingrarna framför ögonen på mig.
''Var tänker du då?'' frågade han mig.
''Ingenting'' ljög jag. Gillar inte att ljuga för killarna eller någon där emot. Men orkade inte berätta allt som gick runt i mitt huvud.
''Hemligt, märker man'' sa Louis med en lurig röst.
''Secret crush?'' frågade Zayn mig. Och jag skrattade lite.
''Jo klart. Men nej tänker lite bara'' förklarade jag.
''På en tjej?'' frågade Louis mig lite lurigt.
''Nej'' svarade jag och skrattade.
''Varför ljuger du? Du skrattar alltid när du ljuger'' sa Louis igen.
''Men när du kollar på mig så, då går det inte att hålla sig från skratt'' sa jag och skrattade ännu mer.
''Han har en poäng där'' lade Harry till.
''Ja faktiskt'' sa Liam och jag fortsatte att skratta.

     

''Killar, ni får skynda er genom flygplatsen och måste komma igenom. Vi tar hand om era väskor så ni får dom. Men det finns ingen chans att ni kan ta dom med er när det är så här mycket tjejer'' sa Paul till oss och bilen stannade. Flera säkerhets vakter höll bak alla fans och där var även stängsel som inte verkade hjälpa jätte bra.
''Okej vi två går ut först och vi ska försöka ta in så säkert som möjligt'' lade han till. Detta betydde att vi inte kunde stanna upp vid några fans utan bara snabbt ut ur bilen och snabbt in. ''Redo?'' frågade han oss och vi svarade ja i varandra munnar. Dom stack ut och ställde sig framför vår dörr och därefter öppnade den. Skriket blev säkert tre gånger så högre än innan. Det brändes nästan i öronen men hade ändå ett leende på läpparna i med så många hade kommit hit bara för att se oss. Vi fick gå ihop klämda med varandra och kände Harrys grep om min tröja. Vi skyndade oss genom flygplatsen tills vi passerade några dörrar där det var helt avspärrat för alla fans att komma in. Vi släppte varandra och gick lite mer fritt nu istället för en stor klump.
''När får vi våra väskor då?'' frågade jag Paul när vi gick mot några bänkar.
''Några killar kommer snart så snabbt det har minskat med fans utanför och går med era väskor precis som det var deras. Så det ordnar sig'' förklarade han för oss och vi satte oss ner på några bänkar tillsammans. Det var en hel del folk som stod och väntade på att få registrera sina biljetter och såg trötta ut. Själv hade vi alla jobbat innan idag och var trötta med. Eller jag var iallafall och hungrig med.
''Hänger någon med och köper mat? Är hungrig'' sa Liam och jag reste mig på en gång.
''Jag följer med, jag svälter snart'' svarade jag och han skrattade och reste sig upp.
''Ska ni ha något?'' frågade Liam dom andra.
''Köp en dricka till mig'' sa Zayn och lutade sig bak.
''Gör det från en till två'' lade Louis till.
''Gör det till tre'' sa Harry och vi skrattade och gick iväg.


''Vem tänkte du på i bilen då?'' frågade Liam mig när vi stod och kollade vad vi skulle beställa.
''Jag tänkte inte på någon. Tänkte mest på fansen, att det är någon som kanske följt oss sen dag ett och inte träffats oss ännu'' svarade jag honom.
''Jaha okej, tänk om där finns någon. Tycker synd om henne eller honom då. För ett och ett halvt år är en lång tid'' svarade han.
''Precis ja, hur är det med dig och tjejerna då?'' frågade jag honom.
''Det är ingen just nu, har våra fans ju'' sa han och vi småskrattade.
''Ja det har vi. Våra tjejer'' svarade jag honom.
''Precis ja'' sa han.
''Men har du kommit över Kim då?'' frågade jag honom.
''Ja det har jag. Sen jag fick reda på att hon inte kände samma som jag gjorde för henne försökte jag komma över henna och tänka på något annat. Det tog typ två veckor, men jag bryr mig fortfarande sjukt mycket om henne. Men det var svårt, men försökte tänka på musiken och våra fans istället gick det lite bättre'' förklarade han och det verkade verkligen som han hade kommit över honom.
''Smart ide att tänka på musiken och fansen istället. Ska tänka på det nästa gång jag känner mig nere'' sa jag till honom.
''Ja det går faktiskt lättare än man tror'' lade han till.
''Så du är redo och träffa en ny och hon med utan att du kommer bli sårad eller?'' frågade jag honom och kände direkt när jade hade sagt meningen att det var en sjukt dålig förklaring. Jag började skratta och han med.
''Du äger på att förklara, bror'' sa han och vi skrattade lite.
''Jag vet, men du fattade vad jag menade'' sa jag och log mot honom.
''Ja det gjorde jag. Det är helt chill för mig om hon hittar en ny och tror jag kanske kan hitta en ny med utan att tänka på henne'' förklarade han. Det kändes bra att höra det ifrån honom att allt var okej med honom med han och hela Kim saken.

''Detta är sjukt killar'' avbröt Niall tystnaden.
''Vad menar du?'' frågade jag och Harry pausade spelet.
''Allt. Tänk om någon av oss fem inte skulle kommit till just den uttagningen. Kanske ett år innan eller senare. Då skulle vi inte sitta här ju'' förklarade han. Och han hade rätt om inte någon av oss skulle dykt upp skulle jag vara hemma och plugga till engelsk lärare. Allt jag ville veta var om jag kunde sjunga eller inte. Och jag kom på här långt, så tror det menar att jag kan sjunga.
''Sant, jag sökte året innan men kom inte vidare'' sa Louis och log för sig själv. ''Glad att jag inte kom vidare då. Annars skulle jag varit hemma med Stan säkert'' sa han och skrattade lite.
''Ja precis. Varit värsta gangstern'' lade Harry till och vi skrattade.
''Kan fortfarande inte fatta det. Allt har gått så snabbt'' sa jag och killarna såg ut och instämma.
''Minns knappt vad jag åt till middag igår ju'' sa Niall och vi alla skrattade åt honom.
''Konstigt du äter ju hela tiden. Omöjligt att komma ihåg det ju'' sa Liam och vi skrattade igen.
''Plus du äter som en gris så du hinner inte se vad ut stoppar i munnen ju'' lade Harry till.
''Du tar ju all mat från alla andra istället'' sa Niall och försökte hålla minen. Vilket inte gick så vi alla skrattade igen tillsammans. En härlig stund, bara vi fem. Vi avbröts att min mobil ringde. Jag reste mig upp och gick fram till bordet där den låg.
''Det är Paul'' sa jag lite förvirrade till och svarade. ''Zayn'' svarade jag i luren.
''Hej Zayn, läget?'' svarade han tillbaka.
''Det är bra, hänger med killarna bara. Själv då?'' svarade jag honom tillbaka.
''Det är bra här med. Men tänkte meddela er. Att dom tre dagarna framöver skulle ni jobba i studion på nya låtar. Men det får vi skjuta upp, han killen vi skulle jobba med har blivit sjuk. Så ni har tre dagar ledigt nu men det blir fyra för ni var ändå lediga då'' förklarade han för mig. Ett leende spreds på mina läppar för kanske kunde åka hem till familjen. Har vi träffat dom på hur länge som helst.
''Okej så vi är lediga tills på... tisdag då?'' frågade jag honom och märkte hur killarna vände huvudet ifrån varandra mot mig. Jag log mot dom och nickade.
''Ja precis så på tisdag började ni jobba igen. Klockan elva har ni en signering i Manchester. Det kommer ni ihåg va?'' frågade han och ärligt talat. Det hade jag glömt.
''Ja killarna har koll på det'' svarade jag honom och hörde hur dom frågade i bakgrunden vadå?
''Bra, då ses'' sa Paul i luren.
''Ja det gör vi. Hejdå'' sa jag och lade. Jag gick mot killarna igen och alla hade nyfikna blickar.
''Såå?'' sa Niall nyfiket. Jag satte mig ner igen i soffan med dom.
''Vi ska inte till studion på fredag, lördag och söndag. För han vi skulle jobba med var sjuk, så vi har ledigt. Och det har vi på måndag med'' sa jag och ett stort leende sprack upp på deras läppar.
''Jag vet inte hur vi ska göra killar, men jag sticker hem då'' sa Louis glatt.
''Jag med, åker imorgon kväll. Vi skulle jobba med något imorgon med'' sa jag.
''Åker nog hem med. Saknar söndags middagarna hemma'' sa Liam och det gjorde jag med. Helt klart.
''Det gör jag med du, åker också hem'' sa Harry glatt. Även fast det var han som träffade sin familj senast. Eller iallafall sin mamma och syster.
''Ska du med hem eller?'' frågade Liam Niall. Han har lite längre hem än vad vi har.
''Ja jag tror det. Saknar med mammas middagar hemma'' sa han och då blev det så. Alla åker hem.

   

Jag vred nyckeln om i dörren och dörrens låstes upp. Jag slängde in min weekend väska på golvet i hallen och stängde dörren efter mig. Tog av min skorna och gick in i köket och tog ett glad med apelsinjuice.

Jag gick upp till in till Annes rum där jag skulle sov nu dom tre dagarna fram över. La väskan i sängen och började packa upp lite saker. Tog med mig det nödvändigaste som datorn, pengar, solglasögon och bikini för hon har ju en pool. Lite extra kläder la jag med på sängen vilket betyder när jag ska lägga mig ikväll flyger allt ner på golvet istället. Jag slängde iväg den tumma väskan på golvet under en stol. Jag tänkt att jag skulle kunna gå upp, har inte sett hur det ser ut där uppe. Vad kan hon egentligen ha där uppe när hon bor ensam i ett hus för sig själv?
Jag gick upp längs trappan och såg två dörrar. En åt vänster och en åt höger höll. Jag kollade på den långa byrån och såg några fotografier. Jag tog upp ett av dom. På bilden visade en liten pojke på ett skolfoto med den typiska blågråa bakgrunden. Han var glad med kort ljusbrunt hår som slutade precis vid pannan och ner för öronen. Ett leende spreds på mina läppar och log åt killen på kortet. Det var precis så nästan alla tänderna hade växt ut helt. Så gulligt. Jag ställde ner kortet på samma plats på byrån och tog upp nästa. Förmodligen samma kille. Kanske lite yngre på kortet bara. En stor vit mössa på huvudet och en gul napp i munnen på honom. En trehjuling stod bakom honom och han hade säkert precis gått av cykeln efter bilden togs. Jag ställde ner nästa kort igen och såg ännu en bild på samma kille. Men med lite lockigare hår. Samt lite brunare. Jag tog nästa kort och efter mer och mer kort jag höll upp i handen. Mer och mer började det liknade Harry som har såg ut idag. Det sista kortet på honom var med hans lockiga hår vid topparna, helt platt och rufsigt på huvudet. Ett stort leende på läpparna och klar gröna ögon. Han hade mer gråblå när han var yngre när jag kollade på dom andra korten snabbt. Koret var tagit ifrån här när killarna var här i en vecka. När han står vid grillen och grillar. En typisk sommar bild man blir varm i kroppen och kolla på. Jag satte ner det sista fotot och byrån igen. Och såg att ett kort låg för sig själv upp och ner. Drog det försiktigt mot mig och ett leende spreds över mina läppar. En bild på killarna i poolen när dom badar. En bild jag tog utan att dom la märke till det. Tills dom såg att jag hade en kamera vid huvudet.

Den gången var det första gången Louis läppar nuddade mig. Eller min kind. Inte som ett hej och välkommen. Mer som en kyss på kinden. Istället för på läpparna. Nu önskar jag bara att han skulle kysst mig på mina läppar istället för på kinden. Men det var bara på skoj när han gjorde det och han retades med mig. Men det var alltid något. Ett större leende spreds i huvudet. Tills jag kom på att jag stod på ett kort i handen på killarna badandes och jag såg säkert ut som en idiot. En idiot med ett stort leende på läpparna, nästan ända upp till öronen.

Jag satte mig på plats och kände hur tåget rullade ifrån stationen och bort ifrån London. Jag slog upp min dator i knäet och kom på att jag skaffade en blogg men gjorde bara några inlägg den veckan sen lade jag ner projektet, men ska nog skriva om min vecka i London istället. Jag klickade upp ett nytt text dokument och började skriva.

Länge sen sist men jaja. Är tillbaka nu.
Meningen var att jag bara skulle stanna i London några dagar men det blev mer en hel vecka. Gjorde inte mig så mycket för som jag har saknat den staden. I med att jag inte får bo ensam i huset hemma när mamma är på sjukhuset så måste jag bo hos min mammas kusin som jag aldrig träffat innan. Förutom när jag var liten men det gäls inte.
Jag var ute igår med Millie och festade på en klubb inne i centrum. Sen kväll och träffade trevligt folk. Fick lite för mycket dricka i mig så kände mig inte precis att gå upp ifrån sängen innan och göra mig ordning för tåget. Eller allt folk var inte lika roligt att se. Zoey. Har inte sätt henne på mer än en månad och där stod hon med ett lömsk leende på läpparna vid baren med två andra tjejer. Var hon tvungen att just vara på samma klubb som oss två.
För er som inte vet är Zoey en tjej som gick på min förs skola innan vi gick ut för mer än en månad sedan. Hon är bokstavligt talat en bitch och jag HATAR henne. Ajaj ska inte spilla tid och snacka om henne.

Jag tog ett djupt andetag och kollade ut genom fönstret men såg ingenting innan jag insåg att vi körde i en tunnel. Vad ska jag mer skriva om? Louis kanske men om någon hittar min blogg och ser att jag skriver om One Direction kommer allt bli en sån stor sak utav det. Eller vänta lite? Jag kollade upp i tågs taket och fick en idée. Om jag inte skriver om One Direction, men jag ljuger inte. Att jag bara skriver L som är Louis. Och sen med Liam. Jag behöver kanske inte skriva att det är han heller för den delen. Men det är kanske två om dagen max som kommer läsa min blogg. Jag publicerade inlägget och gick in på ett nytt inlägg och började skriva igen.

Sen är det en kille. Han är rolig, omtänksam, har ett perfekt leende och är som en perfekt pojkvän. En av alla tjejers dröm, bokstavligen. Jag har umgåtts med han några dagar nu i London när jag var hemma, men han jobbade även så vi kunde inte hänga så mycket. Men jag gillar honom. Inte bara lite, utan mycket. Som när vi satt i hans bil när vi körde hem till mig, för varje rörelse han gjorde så föll jag mer och mer för honom. Men det är två problem.
Det första är att han gillar säkert inte mig. Han tänker säkert på mig bara som en vän. Men jag vill att vi ska vara mer än så. Sen om det väl skulle hända något med oss skulle det säkert inte fungera heller för den delen.
Och det andra problemet är att hans typ bästa kompis eller vad man kallar det gillade mig innan. Vi umgicks mycket och snackade rätt ofta, fast det gör vi ännu med. Men han gillade mig innan och jag berättade för honom att jag inte hade samma känslor för honom som han hade för mig. Tycker så synd om honom att man gillar någon så gillar inte den personen en tillbaka. Jag känner mig i så fall precis som honom nu i med att jag gillar L. Men kan inte göra så mycket åt det heller för vill inte riskera L:s och min vänskap. Sånt är livet väl....

''Hur var London då?'' frågade Dustin mig när vi satt i bilen.
''Det var skönt att vara hemma igen. Saknar det så'' förklarade jag för honom.
''Det förstår jag. Var du mycket hos din mamma då?'' frågade han mig.
''Ja jag var där nästan varje dag. Var med Millie och killarna lite också'' sa jag till honom. Han vände snabbt huvudet mot mig och log och sen vände han blicken tillbaka till vägen igen.
''Visste killarna att du var tillbaka i London ett tag då?'' frågade han mig.
''Nej ingen av dom'' sa jag och skrattade lite. ''Men var inte med alla, dom jobbar ju nästan hela tiden. Träffade Louis, Liam och Zayn några gånger. Men mest Louis'' sa jag till honom.
''Okej, tror ni säkert hade roligt som hemma hos Anne när vi gillade där'' sa han och vi båda små skrattade åt minnet.
''Ja det hade vi. Louis följde med till mamma en dag också'' berättade jag för honom.
''Vem av dom var Louis nu igen?'' frågade han mig.
''Han som hade brunt hår som var lite stretigt och skämtade rätt mycket'' sa jag och han skrattade.
''Det var en härlig påg. Du kan satsa på han vet jag'' sa han och skrattade. Jag kände att jag blev lite röd i huvudet så kollade ut genom fönstret så han inte skulle se mig.
''Det är han med'' sa jag tyst för mig själv.
''Vad sa din mamma om Louis killen då?'' frågade han mig.
''Hon verkade gilla honom. Och hon frågade mig hur jag kunde vara så lugn för innan var jag helt besatt av One Direction och skrek när jag bara hörde deras låt på radion eller på teven. Tills jag träffade dom var jag så. Men ville ändå vara ett lugnt fans när jag träffade dom första gången och ja det var jag. Men hon tyckte det var lite roligt att jag kom ditt med en av dom'' berättade jag för honom och han små skrattade.
''Ja det är roligt för henne att få lite olika besök ju'' sa han. ''Men det är trevliga killar, alla fem. Dom verkade vara det under bara den tiden jag träffade dom där'' sa han och han hade helt rätt. För det är som allihopa.
''Det är dom också'' sa jag. ''Det var roligt att se deras minner med när jag kom ut i trädgården och Niall såg mig och dom fattade ingenting'' sa jag och skrattade lite åt minnet.
''Jag eller Anne hade heller ingen aning att ni hade träffats innan'' sa han och små skrattade med.
''Det var ju en överraskning för er alla ju'' sa jag stolt och gjorde ett stort leende mot honom. ''Han du snackat med Anne än?'' frågade jag honom.
''Om vadå?'' frågade han undrande.
''Att ni skulle åka till Paris'' sa jag och klarnade upp hans minne.
''Jag har snackat med hennes chef så hon får ledigt och jag har bokat resan och stannar där i tre dagar. Vi sticker om en vecka och berätta ingenting för henne för hon får reda på det två dagar innan som en överraskning'' förklarade han och det lät så romantiskt. Tänk om man själv när man blir äldre och ens pojkvän eller sambo gör så mot en. Romantiskt!
''Hon kommer älska det. Det skulle jag gjort'' sa jag och han log mot mig.