itisonlyonedirection

PREVIOUS: ''Du behöver inte sträcka på dig för att jag ska se kortare ut än vad jag redan är'' sa jag och la armarna i kors och gjorde en ledsen minn.
''Sån lätt går jag inte på'' sa han och skrattade lite.
''Fan då. Jag hoppades det ju'' svarade jag och gjorde en roligt minn med munnen och ögonen.
''Så söt du blev'' sa han mot min grimas.
''Ja det är min bästa sida'' sa jag och gjorde samma minn igen.

---

''Killar vi måste vidare nu'' avbröt någon man lite oss. Jag ryckte lite med munnen mot Liam.
''Okej då blir detta hejdå'' sa jag till Liam lite halvt sorgset.
''Ja för denna gången'' sa han och log mot mig.
''Vad menar du?'' frågade jag honom. Vad menar han med den här gången. Det finns ju inte ens chans att vi kommer springa in i varandra igen.
''Vi kan väl kanske träffas nästa gång vi är i London?'' frågade han mig. Sa han precis det jag trodde han sa. Vill han verkligen träffa mig igen. Jag? Tjejen som trodde hon aldrig skulle träffa någon av dom. Men gjorde det tydligen flera gånger.
''Menar du allvar?'' frågade jag och kollade lite funderat på honom.
''Ja du är schyst'' svarade han och det fick mig att le. ''Du är rolig och lätt att snacka med'' la han till. Det fick mig att le ännu mer.
''Visst det skulle vara roligt'' svarade jag med en generad röst.
''Vad nu?'' frågade han mig och kollade lite förvirrat mot mig.
''Vadå för något?'' frågade jag lika förvirrat som jag var. Vad menar han?
''Du låter konstigt nu när jag frågade om vi skulle träffas igen'' sa han och gjorde ett snett leende.
''Jaha oj förlåt. Trodde liksom inte du skulle liksom vilja träffa mig igen. Trodde det bara var ett sammanträffande. Ja du förstår'' förklarade jag till honom.
''Varför tror du jag frågade dig innan idag när vi stod på scenen inför alla?'' frågade han mig.
''Jag vet inte. Du kanske trodde det var någon annan?'' förklarade jag för honom.
''Vem annars har så rött hår som du?'' frågade han och jag började skratta lite.
''Inte så många'' sa jag med en stolt röst. ''Jag är unik för att vara jag'' skämtade jag till.
''Ja det är du. Du är unik'' sa han snällt. Han tog det inte som ett skämt, utan allvarligt. ''Men här har du mitt nummer'' sa han och tog fram en penna från hans ficka och öppnade min hand och skrev in hans nummer. Jag kan knappt tro det. Jag får Liams nummer. Liam han från One Direction. Hur ska jag kunna berätta detta för Millie. Hon kommer flippa tusen gånger mer än vad hon gjorde när jag berättade om att jag hade träffat han. Jag tog bläckpennan när Liam hade skrivit klart i min hand och skrev mitt nummer i hans hand med.
''Tack'' sa jag och gav honom pennan.
''För vadå?'' frågade han undrande.
''För du är snäll mot mig'' sa jag och han log mot mig.
''Tack själv'' sa han till mig'' För du inte tar mig som One Direction Liam, utan som Liam. Personen'' sa han och vi log mot varandra.
''Men hej rödluvan'' hörde jag en bekant röst bakom mig. Jag kollade bak och såg att dom andra killarna kom gående mot oss. Det var Louis som hade kallat mig rödluvan. Precis som Liam hade gjort innan med.
''Hej på dig med'' sa jag glatt.
''Följer du efter oss på något sätt?'' frågade Zayn och blinkade med ögat.
''Eller är det ni som följer efter mig'' sa jag och la armarna i kors och kollade mot alla fem.
''Du är lätt att hitta. För du är inte en i mängden precis'' sa Niall till mig och skrattade. Hans skratt är bara för söt. Ingen kan ha ett gulligare skratt än honom.
''Ska jag ta det på ett bra sätt?'' frågade jag honom.
''Ja det ska du göra'' sa Liam mot mig och jag log mot honom.
''Killar kommer ni? Vi måste vidare'' ropade han mannen igen. Varför ska han förstöra nu. Livet går bara att älska nu ju.
''Vi kommer'' sa Harry mot honom.
''Jag har hört det innan med. Men nu får komma denna gången'' sa han lite hårdare.
''Jag måste nog gå nu med'' ljög jag. Jag vill egentligen bara vara kvar här med killarna, men kan inte. Om dom ska iväg och allt.
''Ja och det måste vi med tydligen'' sa Harry.
''Hejdå rödluvan'' sa Louis och vinkade hejdå och gick iväg med Zayn, Harry och Niall som med sa hejdå till mig.
''Hejdå killar'' ropade jag till dom och vinkade glatt.
''Jag måste gå nu'' sa Liam och kramade om mig. Jag kramade om honom med. Känner mig så kort. Mitt huvud är typ vid hans bröst. ''Men vi hörs vid'' sa han lite tyst till mig.
''Ja det gör vi. Hejdå Liam'' sa jag och gick iväg från dom.
Tänk om det är sista gången jag någonsin kommer att se killarna. Skulle hur gärna som helst vilja träffa alla dom igen och bara hänga runt med dom. Dom är helt andra personer jag trodde dom var. Eller iallafall Liam. Dom andra har jag inte snackat så himla mycket med. Jag har ju mest träffat Liam av alla. Han var nästan lika rolig som jag trodde fast roligare i verkligheten. Om man då jämför med alla dom videon jag har sätt på alla där hemma framför datorn. Han var även gullig. Gav en komplimanger. Vilket han då gjorde igen. Riktigt gullig. Och alla säger att Harry är den som flirtar mest men det verkar iallafall som det är Liam just nu för tillfälligt. Men om jag skulle haft träffat Harry lika mycket som jag har träffat Liam skulle väl det varit helt konstigt. Jag skulle nog kanske ha flippat ut och skrikigt halsen av mig. Kanske även gråtit några tårar. Jag vet inte ens hur det skulle varit om jag skulle träffat någon av de andra från bandet istället för Liam. Allt skulle varit konstigt. Jag skulle kanske inte ens få deras nummer. Men jag fick Liams. Jag trodde först han skämtade och är hur glad som helst. Jag kollade i handen där Liam hade skrivit sitt nummer. Jag log för mig själv.

---

Part två kom ut idag då ja. Ett lagom nu till kvällen. Men blev kort men det är bara för att det var uppdelat i två delar. Part ett och part två. Men ska sova nu. God natt alla härliga läsare !!
Går och lägger mig med ett leende på läpparna tack vare er !!

''Ja, och en flygande gris som'' sa jag och började skratta igen. ''Som flög mot oss och stannade ovanför dig. Och han bajsade rakt på dig'' fick jag ut mig och fortsatte och skratta. Niall började med att skratta och Liam lite. Zayn såg mest ut som ett frågetecken och Harry såg inte så glad ut.
''Jag hoppas verkligen att det var en dröm'' sa han lite surt. Men han kan inte vara sur på mig.
''Det var de. Men du vet, drömmar går i uppfyllelse'' sa jag och vi alla började skratta förutom Harry.

---

''Hej det är Kim'' svarade jag i telefonen. Vem ringer så tidigt på en söndag morgon. Då när man till och med sover som bäst.
''VET DU VAD?!'' hörde jag Millies skrik i andra änden av samtalet.
''Nej du väckte ju mig'' svarade jag lite irriterat.
''Förlåt, men när du hör detta kommer du helt klart att tacka mig'' sa hon över drivit glatt.
''Brys på vad det är för något? Om du har vunnit en resa för två är det helt klart värt det'' sa jag glatt och satte mig upp i sängen.
''Nej det är bättre'' pipskrek hon. Vad kan det vara bättre än en resa?
''Vad är det för något?'' frågade jag nyfiket. Om det var bättre än en resa måste det vara något riktigt stort om hon inte har slagit huvudet.
''Du kommer inte tro mig. Men One Direction ska ha ett gig på gallerian idag klockan två'' ropade hon hur glatt som helst.
Jag kunde inte alls förvänta mig att hon skulle säga det. Vet inte vad eller hur jag ska reagera nu. Så klart vill jag gå men hur kommer det bli sen då jag stötte på Liam och allt. Eller det är kanske bara jag som över reagerar? Att det inte är något att han kände bara igen mig och det var allt. Inget annat. Men vet inte om jag ska ditt eller inte. Det kommer att kännas konstigt att sticka ditt och kanske bara stå och lyssna eller skrika som aldrig förr. Allt bara snurrar runt i huvudet på mig. ''Jag vet hur du känner. Du får inte ut några ord så glad du är. Jag bara skrek när jag säg det precis'' sa Millie och avbröt mina tankar.
''Ja du har rätt. Jag får inte ut ljud'' sa jag till henne.
''Är du inte glad?'' frågade hon förvånat.
''Jo långt inom mig'' ljög jag. Jag vet inte ens hur jag känner för dom. Gillar jag inte ens dom mer bara för att jag tror att det blev något konstigt när jag såg Liam och han kramade mig. Men skulle jag gilla dom eller vara hur glad som helst om jag inte skulle sprungit in i honom? Allt är så förvirrande.
''Vad bra. Men ska vi ses vid gallerian vid tolv. Så kan vi gå rundor lite först och sen stå längst fram?'' frågade hon.
''Visst'' svarade jag automatiskt. Eller va? Vad sa jag? Sa jag att jag skulle med henne ner? Jag har knappt några pengar och jag kan inte fråga mamma om mer för då kommer hon säga har du redan köpt upp alla?Det kommer inte att gå alls. Hon kommer flippa ut. Det räcker att vi redan har problem med ekonomin och har bara hennes inkomst till oss två. Och det gör inte saken bättre när jag köper upp alla mina pengar och sen frågar om jag kan få mer? Nej jag får hålla mig till min månadspeng.
''Bra då ses vi där. Puss hejdå'' sa Millie och la på. Vad har jag nu gett in mig på.


För det första är det omöjligt att övertala mamma att få pengar.
För det andra vill jag sova längre och bara ligga här i sängen och dränka mig ner med mina egna tackar.
För det tredje kommer det bli pinsamt om Liam känner igen mig igen.
Och för det fjärde känner jag faktiskt inte för att gå på grund av punkt tre.
Jag kollade på klockan. 10.23 på morgonen. Det är väl bara till att gå upp och försöka njuta av denna dagen med. Allt har blivit så konstigt. Jag har inte ens lyssnat på deras skiva sen jag sprang in i honom. Jag har inte kunnat koncentrera mig på något. Det har varit som en video som spelats upp i mitt huvud om och om igen. Och som aldrig slutat att spela. Eller det kan vara för att jag bara helt över reagerar. Att jag är jätte glad men jag får inte ut glädjen ur mig.

Precis som när min syster gick bort. Jag fick inte ut sorgen ur mig, jag snackade inte med någon. Allt var helt tomt. Mamma och pappa försökte få fatt i mig men jag lyssnade inte. Det jag kommer ihåg är mest att jag hörde mest röster omkring mig men jag kommer inte ihåg vad dom sa. Det tog en vecka innan jag började snacka med mamma och pappa igen. Som tur var det att det var jullov så jag slapp att gå till skolan just under den tiden. Jag kommer med ihåg att jag tog bussen in till London central och gick rundor. Försökte tänka hur jag vill och vad jag skulle göra men fick aldrig svar. Varje dag tog jag bussen in och gick långa rundor för mig själv. Min mobil ringde hela tiden när jag var ute och gick för sa ingenting att jag var borta och gick. Första gången kommer jag väl ihåg. Jag var borta i timmar. Mamma och pappa hade ringt flera gånger. Hur många missade samtal som helst. När jag öppnade dörren satt mamma och pappa i köket och mamma satt och grät och pappa försökte trösta henne. Deras blickar flög upp när jag gick in. Pappa började skrika på mig direkt och sa du kan inte bara lämna huset utan att säga till något. Och svara på mobilen, det är därför du har den. Inte för att bara ha den liggande i din jackficka. Du anar inte hur oroliga vi var över dig. Vi trodde något hade hänt med dig. Jag kommer med ihåg att mamma satt fortfarande och grät vid köksbordet. Orden pappa sa till mig uppfattade jag inte. Inte förens några dagar senare. Varje dag i en vecka var det samma visa. Förutom att mamma grät mindre och mindre dag för dag som tur var. Jag brydde mig inte vad pappa sa åt mig. Jag gick bara upp för trappan och upp på mitt rum och la mig ner i sängen.


Jag drog på mitt ett grått linne med en liten glittrig väst till med en lila hög kjol med spetts. Håret plattade jag. Allt stod ut åt vars ett hål. Det ser ut som jag ska sända flera radio kanaler. Jag drog plattången genom håret så allt blev så platt och långt som möjligt. Jag gick ner för trappan och såg den lilla kaninen. Hennes gamla lilla kanin som hon älskade och hade haft ändå sen hon var liten. Hon hade fått den av farmor. Jag hade fått en likadan fast i grön. En grön kanin med långa öron. Ett av alla mina favorit gosedjur jag hade när jag var liten. Jag fortsatte och gå ner för trappan och gick och satte mig direkt i soffan och mös med hennes kanin. Den hon älskade. Men hon borde vara här med mig nu, vi skulle gå igenom allt tillsammans. Men det ändrades bara så snabbt.



Jag kan inte komma vid tolv. Kan vi ses vid gallerian när som uppträder istället? Jag letar upp dig där. Puss. Skrev jag och skickade iväg smset till Millie. Jag orkar inte faktiskt inte gå ditt men annars kommer jag ångra mig. Det tog inte lång tid innan min mobil pinglade till. Det var ifrån Millie. Okej, synd. Jag håller en plats åt dig där framme. Puss. Svarade hon. Hoppade det är okej för henne att jag kommer senare, bara jag kommer att hitta henne där.

Skriken tjöt i öronen på mig. Vilken tur är det att man har öron proppar. Tjejernas skrik och snart skulle vi uppträda. What makes you beautiful börjar vi med för att få upp publiken, sen gotta be you och till sist tar vi I wish. Tre låtar men tror vi kör några till för fansens skull. Jag pluggade in öronpropparna i öronen och vi alla gick ut på scenen. Tjejer från alla håll och skrek och hade en kamera uppe i luften. Att dom får en bild kan göra dom hur glada som helst. Kan fortfarande inte få in det i huvudet. Låter konstigt att bara dom rör ens hand lyser hela deras värld upp. Kanske bara för en dag men ändå. Man blir glad om man gör andra människor med glada. Det är liksom då det bästa jobbet man kan ha.
''Hej tjejer'' sa Niall och flera tjejer började skrika mer än innan.
''För er som inte vet. Vi är...'' började Zayn.
''...One Direction'' fortsatte Harry.
''Vi börjar med en låt jag tror ni alla kommer känna igen'' sa Louis.
''What makes you beautiful'' sa Niall och tjejerna längst fram gick upp i varv. Dom blev hur glada som helst. Musiken började spela ur högtalarna och jag började sjunga.
''You're insecure. Don't know what for. You're turning heads when you walk through the door'' började jag sjunga och kollade till killarna med ett leende.
''Don't need make up. To cover up. Being the way that you are is enough'' sjöng jag till och Harry började sjunga.
''Everyone else in the room can see it. Everyone else but you'' sjöng han.
Vi började sjunga refrängen tillsammans och joggade ut på den lilla gången som stack ut på scenen och sjöng där. "Baby you light up my world like noboby else" sjöng vi och jag tog i någons hand och sträckte på mig och kollade ut över publiken som var här. Min blick fastnade på henne. Hon som står lite längre bak och letar efter någon. Ser lite förvirrade ut. Det är nu tredje gången denna veckan som jag ser henne. Fjärde om man räknar med då i parken när jag trodde jag såg henne, men vilket jag inte gjorde. Hennes röda hår lös upp hela publiken. Känslan i magen kom tillbaka. En svag känsla som klickades lite lätt till. Jag kollade mot henne när jag sjöng och hon la nog inte ens märke till att vi sjöng. Såg mest ut som hon letade efter någon.
Vi gick tillbaka och Zayn började sjunga. Jag kollade utöver alla tjejer och sneglade blicken mot Kimberley. Hon kollade mot oss nu och såg att jag kollade mot henne och log mot mig. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka mot hennes gulliga leende. Men var tvungen till att börja sjunga igen.


Vi har sjungit våra tre låtar vi lovade dom, men gjorde två stycken bonus för deras skull. Vilket dom verkade gilla. Vi började gå av scenen tills jag kom på en idee. En lysande idee.
''Killar, jag kom på världens bästa idee för våra fans'' sa jag lite tyst och höll micken borta från munnen så inte någon skulle höra fast dom kanske var anstängda ändå.
''Vadå?'' frågade Zayn.
''Vi väljer ett fan i publiken om de vill ha som en meet and great bakom scenen i kanske tio minuter och få en bild och lite extra tid?'' frågade jag dom.
''Låter inte som en dum ide'' sa Louis och kollade mot dom andra.
''Nej men det låter bra. Vi gör det'' sa Harry och vi gick upp scenen igen.
''Hör ni tjejer? Vi har en liten extra sak vi skulle vilja göra för er'' sa Niall i micken och alla deras blickar vändes mot oss igen.
''Vi kommer välja en av er tjejer'' sa Harry och pekade ut i publiken.
''Och ni fem får komma bakom scenen med oss'' la jag till.
''Så får vi lite extra tid med oss'' sa Zayn och vi kollade på varanda.
''Vem börjar?'' frågade Louis.
''Jag kan göra'' sa Niall. ''Du brunetten här framme vill du?'' la han till och sträckte upp handen till en söt liten tjej som hade skrivit One Direction i pannan.
''Du blonda med dom rosa solglas ögonen till höger'' sa Harry och pekade mot en tjej. Hon och hennes kompisar började skrika av lycka.
''Tjejen här med det lockiga håret. Du brunetten'' sa Zayn. En riktigt söt tjej faktiskt.
''Din tur'' sa Louis till mig.
''Nej men välj du först'' sa jag till honom och kollade på honom.
''Nej ta du först'' sa Louis envist.
''Men vet inte vem jag ska välja'' ljög jag och lät förvirrad.
''Okej. Men då frågar jag....'' började Louis och gick rundor längs scen och kollade ut på publiken. Några tjejer skrev att han skulle välja dom. Men han gick fram och tillbaka och kollade ut över alla tjejer. ''Okej du blonda där bak med det gröna linnet'' sa han och pekade på en tjej. Hon började nicka ivrigt och trängde sig fram i publiken.
''Okej väl nu en tjej. Vem av er vill att Liam ska ha en liten meet and great bakom scenen med honom?'' frågade Harry och flera tjejer började skrika. Men jag har redan valt vem jag kommer att fråga.
''Så jag frågar....'' började jag och gick längst ut på scenen. ''Tjejen där bak med det knallröda håret och gråa tröjan?'' frågade jag och kollade mot Kimberley. Hennes blick flög upp mot mig och kollade förvånat mot mig och jag nickade mot henne som ett svar.

---

Skulle vilja ha några kommentarer av er. Säg vad ni tycker om hela novellen!! KOMMENTERA :D

PREVIOUS: Niall sa att det brukade aldrig vara folk på milkshake baren, men din två var där. Kimberley och hennes kompis. Hon verkade lite blyg i början men hon vågade säga att hon hörde när vi snackade om henne. Vi är ganska dåliga på att viska. Vi är bättre på att vara högljudda, speciellt Louis. Han kan nästan aldrig vara tyst om något, antingen ska han berätta något pinsamt som man inte vet hur man ska svara eller är han bara högljud. Men vi älskar honom ändå.

---

''Killar kan ni lyssna upp lite killar?'' sa Navid och kom in och satte sig i soffan med oss. ''Kan vi pausa lite från tv spelet?'' frågade han. Det går inte precis är mitt uppe i en sak nu.
''Kan du inte komma tillbaka om fem minuter?'' sa Louis.
''Nej säg tio'' la Niall till.
''Varför inte en kvart?'' sa Harry. Vi kan nog lägga upp hur länge som helst innan vi bestämmer när Navid kan komma tillbaka.
''Varför inte om tre dagar?'' sa Navid sarkastiskt och ställde sig framför teven.
''Du kan inte ställa dig där'' sa Liam och försökte se för Navid.
''Pausa spelet annars stänger jag av'' sa Navid och tog upp fjärrkontrollen i sin hand.
''Vi pausar det'' ropade jag ut och klickade på paus klappen.
''Nu när alla lyssnar ja. Tack. Ni gjorde ett riktigt bra jobb när i spelade in lite av musik videon till Same Mistekes. Bra jobbat! Men i stannar här i några dagar till och planerade in att ni kan ha en liten konsert på ett köpcenter här i London. För era fans, ni har mest jobbat och inte umgåtts dom dom så mycket'' berättade han.
''Så en liten konsert på någon galleria?'' frågade Louis snabbt.
''Ja precis, tur att ni lyssnar. Det var ju inte så farligt att stänga a video spelet'' sa Navid och skrattade för sig själv.
''Jo det var det'' sa Niall och låsades vara sur.
''Du kunde sagt det när vi spelade under tiden'' sa jag och klickade på start knappen igen och vi alla fem var inne i spelet på en gång.
''Precis, ni hör inte vad jag snackar om nu. Ni är bara inne i spelet'' sa han och gick iväg.
''Vi hör dig visst'' ropade Louis några sekunder senare. Ibland är han bara för mycket, men han är ändå hur bra som helst att ha som en manerger. Utan honom kanske vi inte skulle sitta här idag och spela tv spel. Okej, vi kanske skulle sitta på ett hotell att spela tv spel tillsammans, men vi skulle inte ha kanske gjort en cd och släppt ut någon låt. One Direction skulle kanske inte ens varit kvar mer om inte Navid skulle tagit kontakten med oss. Eller skulle vi kanske bott i USA eller någon annan stans. Men vi väljer att vi kvar i England. Här vi kom ifrån, utom Niall.

"Harry du kan inte gå där" sa jag till honom. Det är inte lönt att gå över bron, den kommer ju gå i sönder.
"Kan jag visst" sa han och började gå ut över bron.
"Det bli inte jag som kommer hämta dig sen på marken och plåstra om dig" varnade jag honom och satte armarna i kors.
"Det kommer inte hända" sa han och stannade upp. Träbräda efter träbräda hade han gått ut på den vingliga bron. "Louis kolla inga händer" ropade han och viftade med händerna i luften.
"Harry menar du allvar?" ropade jag surt på honom.
"Varför så sur. Ta det lugnt. Det är kul" sa han och fortsatte att gå. Tur set var att han höll i repet men hur länge kommer den bron egentligen hålla.
"Harry!! Spring hit, repet håller på att gå av där borta" skrek jag med en panik röst mot honom. Fast jag ljög. Han kan ju inte gå på den, för eller senare kommer repet gå av. Han stannade upp helt och vände sig försiktigt mot mig.
"Är du seriös?!" ropade han mot mig med en stel röst. Tes han verkar tro på mig !
"Ja, det håller på att gå av men gå försiktigt men snabbt tillbaka" sa jag men inte lugnare röst. Jag såg Harrys skräck i ansiktet, och han började gå närmare mig. Försäkring steg efter steg.
"Håller repet inu?" frågade han och stannade upp.
"Ja visst om du fortsätter att gå så" sa jag och kände mig lite taskigt. Men förr eller senare skulle det ändå bara gå upp. Vilken tur att det inte gör det. Jag kollar mot honom och det såg väldigt ostadigt ut. Men blick gick ner mot repet och det spändes mer och mer. Tänk om verkligen det kommer att gå av? Hoppas inte det men han är snart på mark igen. Bara några steg kvar.
"Äntligen" sa han och pustade ut. "Skulle inte varit direkt roligt att flyga ner där på marken" la han till.
"Nej precis och jag varnade dig" sa jag precis som jag hade rätt med. Vilket jag ändå hade.
Jag kollade bort, ut över den moln täckta gråa himlen. Molnen som var ihop klistrade i varandra svävade över himlen. Inget gick att stoppa dom, dom bara åker över jorden. Om och om och om igen. Några svarta fåglar flög högt över himlen. Fem stycken om jag ska vara exakt. Fyra små fåglar och en annan stor fågel. Kanske en örn, eller något annat flygande. Något stort som iallafall kom flygandes mot Harry och mig. Så närmare det kom oss så större blev det. Och så mer liknade det inte en fågel mer.
Så närmare den kom så mer började det likna en stor flygande rund aktig figur. Skuggorna försvann och jag kisade för att se extra vad det var som flög uppe i himlen. En brun och rosa stor sak med två vitgrå vingar. Nej det kan inte vara en? Eller jo det ser ut som en. Men det kan inte vara sant. Den kom närmare och det var en. Hur då?! Den flög över oss och stannade ovanför Harry och …..

''Så vad händer idag?'' frågade jag dom andra och hände upp mjölk i en skål med fingor i.
''Tror det var idag vi skulle ha ett gig i någon galleria'' sa Harry.
Det kom och tänka på, Harry. Det är något som jag inte kommer ihåg. Något långt bak i huvudet, eller bara en tanke. Men det är något med Harry som jag inte kommer ihåg, men vadå? Något osäkert, men vadå. Jag stör mig sjukt mycket på det nu att jag inte kommer på det. Jag fick upp en bild i huvudet. Den gråa himlen. Ja, jag drömde om att jag och Harry var någon stans. Vet inte var men det var en bro och Harry gick ut på den och jag ljög för honom att han skulle gå tillbaka. Jag var väldigt bestämd och det var inte direkt som jag. Harry var typ den vanliga han som jag minns iallafall. Sen var de det som flög. Var det en flygande gris. Vad fräckt om det skulle varit värkligt. En flygande gris som flyger mot en och... Nej seriöst. Drömde jag det?!
Det fick mig att skratta. Jag började skratta mer och mer och bara satt och skrattade. När jag återhämtade mig hade jag åtta stycken ögon stirrande mot mig. Stirrande förvirrande ögon.
''Vad skrattade du åt?'' frågade Zayn nyfiket.
Jag skrattade lite till åt tanken. ''Åt det jag drömde inatt'' skrattade jag fram.
''Och den handlade om?'' frågade Niall nyfiket.
''Att jag och Harry'' började jag och fortsatte att skratta.
''Om mig? Vad mer?'' frågade Harry.
''Ja, och en flygande gris som'' sa jag och började skratta igen. ''Som flög mot oss och stannade ovanför dig. Och han bajsade rakt på dig'' fick jag ut mig och fortsatte och skratta. Niall började med att skratta och Liam lite. Zayn såg mest ut som ett frågetecken och Harry såg inte så glad ut.
''Jag hoppas verkligen att det var en dröm'' sa han lite surt. Men han kan inte vara sur på mig.
''Det var de. Men du vet, drömmar går i uppfyllelse'' sa jag och vi alla började skratta förutom Harry.

---

Förlåt för att jag har inte lagt upp ett Chapter på riktigt länge. Nästan en vecka. Känner mig dålig !! men här kom ett iallafall ! hoppas ni gillar det. Händer inte jätte mycket i det, men fick ha ett mellan kapitel man måste ha ibland.
Ideen det med flygande grisen och det med Harry. Det var min kompis som kom på det. Hon gillar inte direkt Harry och ville riktigt gärna att det skulle hända. Så gjorde det i en dröm då istället.

Sanna, som jag fortfarande inte fått tag i. Du har fortfarande en chans att bestämma något som kommer hända i novellen. Kommentera bara så jag kan kanske ha med din idee !!

PREVIOUS: ''Ja och jag Zayn. Han är så sexig. Men kan inte fatta att han kom ihåg dig. Är det för håret kanske?'' frågade hon och var fortfarande helt chockat vilket jag har varit i någon dag nu.
''Det måste vara det. Men hallå han kramade mig. Och det var han som gjorde det'' sa jag och var glad att inte Millie hade blivit sur att jag inte berättade det för henne på en gång.

---

''Förlåt mig'' sa jag och kollade med ledsna ögon mot henne.
''För vadå?'' undrade hon och kollade förvirrat mot mig.
''Att jag inte berättade för dig. Jag skulle ha gjort det med en gång'' sa jag och kollade mot henne fortfarande. Varför berättade jag inte gör henne? Hon är ju min bästavän och betyder allt för mig. Och jag berättade inte gör henne med en gång. Jag skulle ha gjort det, hon skulle berättat med en gång för mig.
''Men det är lugnt'' sa hon och hörde att hon menade det i rösten.
''Nej det är det inte. Det är inte lugnt. Du skulle ju berättat för en gång för mig'' sa jag och kollade mot mina fötter som jag gungade fram och tillbaka under stolen.
''Ja men det är lugnt Kim! Jag menar det och jag är jätte glad för din skull'' sa hon och jag kollade upp lite mot henne och hon nickade.
''Säkert?'' frågade jag och höjde båda ögonbrynen.
''Ja det är klart'' sa hon och jag kände en lite lättnad i kroppen. Jag har världens bästavän man kan önska sig. Ingen kommer eller kan någonsin ta henne ifrån mig.
''Jag älskar dig'' sa jag och kramade henne.
''Jag älskar dig med'' sa hon och besvarade kramen. ''Men vi måste verkligen göra detta klart'' sa hon och släppte taget om mig och tog upp några av våra no papper och viftade med dom i luften.

''Louis här borta'' ropade jag och sprang längs gräset. Bollen kom passades mot mig. Jag sprang mot målet och siktade vid höger stolpe. Jag fick kraft i min höger fot och skött iväg bollen mot målet. Den lyfte och flög mot Zayn som stod i målet. Bollen flög mot krysset och gå i mål. Zayn hoppade upp och fick tag bollen i händerna och föll mot marken. Fan då tänkte jag högt. Zayn sparkade ut bollen. Och Niall tog en ner tagning på bröstet. Jag sprang mot honom och försökte få bollen från honom. Niall och Harry får inte vinna, det är Louis och min tur idag. Niall dribblade förbi mig och jag sprang efter honom. Jag kollade var Louis var, vid Harry. Bra. Niall gjorde ett inlägg mot målet och Harry nickade bollen och den kom mot räcket. Yes! Louis sprang fram mot bollen och bara passade in det i mål. Och det blev mål. Jag började springa mot honom.
''Sjukt nice, vi vinner detta'' sa jag och vi gjorde en high five.



Jag gick längs gräsplanen och mot våra saker som låg slängda i en hög. Jackor och väskor. Jag öppnade min väska och tog upp film kameran. Blev lite trött på att spela fotboll. Plus att vi inte vann. Jag öppnade filmskärmen och gick mot killarna igen. Harry stod och jonglerade med tre plånböcker. Jag började filma.
''Jonglerar med mobiler och plånböcker'' sa jag och han fortsatte jonglera. Louis stod i bakgrunden med Niall och spelade lite fotboll. Zayn kom mot oss.
''Klarar du fyra?'' frågade han och kastade hans plånbok till Harry som flög mot marken istället.
Harry och jag började skratta. ''Om du träffar kan jag'' sa Harry och fokuserade mig på mobilerna och plånboken.
''Fånga den istället, Harry'' ropade Louis och sparkade iväg fotbollen mot Niall.
''Haha, jätte kul Louis'' sa han och försökte fånga Zayns plånbok som kom flygande. Men den landade på marken istället. Jag zoomade in på när Louis och Niall när dom trixade tillsammans.
''Ha Louis, såg du? Vem sa att jag inte kunde fånga den'' sa Harry stolt när han hade lyckat fånga Zayns plånbok. Jag filmade in mot Harry igen som jonglerade med två mobiler och två plånböcker.
''Skills'' sa jag och fortsatte filma.
''Klarar du fem stycken?'' frågade Zayn.
''Ja klart'' sa han själv säkert och vinglade till lite.
''Ta min mobil'' sa jag och tog upp min mobil och gav den till Zayn. Han tog den och kastade den mot Harry, som inte fångade den. Han var mer koncentrerad över att hålla kom på dom andra fyra sakerna i luften. Zayn kastade igen och Harry fångade inte den.
''Okej tredje gången gillt nu'' sa Zayn och kastade min mobil mot Harry igen. Men nej den flög mot marken igen. Och Harry tappade alla sakerna.
''Fan då, men fyra stycken inte illa'' sa han och tog upp sin mobil och plånbok och lät våra saker ligga kvar på marken.
''AAAAAAHH'' hörde jag Nialls röst och började filma honom. Han sprang runt och höll upp hans vita tröja. Den matchade hans mage. Lika vit nästan. Harry och både jag vände blicken mot honom och kollade som en idiot på honom när han sprang längs gräset. Jag stängde av kameran. Jag tog upp min mobil från marken den inte Harry tog upp.
''Jag får filma'' sa Louis och höll fram handen.
''Visst här'' sa jag och gav den till honom.
''Okej gör ett roligt ljud framför kameran'' sa han och startade den.
''buuhuubuuhuuubuuuhuuu'' lät jag och hade en fiskmun. Jag kollade bort från kameran och såg det. Jag slutade låta och fukoserade mig. Där var hon. Jag kände en liten härligt känsla jag hade när jag säg henne för första gången. Jag känt det för två andra tjejer innan. Hon på högstadiet jag aldrig fick en chans på och Alexi, min flickvän för ett år sedan. Men trodde det skulle ta en tid innan jag skulle känna samma sak. Jag känner inte samma stora känsla men det jag känner nu börjar växa i magen. Varje gång jag tänker på henne ler jag för mig själv. Henne hår och henne skratt. Det är så sött. Jag hörde mitt namn eka i bakgrunden. Jag hade varit inne i min egen värld.
"Liam" hörde jag Zayns röst.
"Vad kollade du på?" frågade Louis mig och vände kameran mot dom tjejerna jag hade stirrat på lite. Speciellt hon med det röda håret.
"Nej ingenting" sa jag och skakade på huvudet.
"Jo berätta för oss bror" sa Zayn.
"Men jag kollade inte på något" ljög jag och gick mot Niall som stod vid son fotboll och trixade. Jag vände mig bak och kollade mot henne igen. Jag såg hennes ansikte nu. Men nej det var inte hon. En annan tjej med rött hår.
Det känns lite konstigt att jag inte har berättat något för killarna, men har träffat henne två gånger. En gång själv men då var hon tvungen till att gå. Skulle bara vilka följa efter henne och hänga med henne hela dagen. Minns då första gången vi träffades på milkshake baren. Trodde bara hennes kompis var ett fan men hon ville fasktist med ha en bild med oss. Eller hon kanske inte är ett fan ändå, bara vet vem vi är. Niall sa att det brukade aldrig vara folk på milkshake baren, men din två var där. Kimberley och hennes kompis. Hon verkade lite blyg i början men hon vågade säga att hon hörde när vi snackade om henne. Vi är ganska dåliga på att viska. Vi är bättre på att vara högljudda, speciellt Louis. Han kan nästan aldrig vara tyst om något, antingen ska han berätta något pinsamt som man inte vet hur man ska svara eller är han bara högljud. Men vi älskar honom ändå.

---

http://www.youtube.com/watch?v=h7r99QICYPk 
One Direction by One Direction. Har ideen där ifrån och har ändrat lite som ni kanske märkte

PREVIOUS: ''Håret va?'' frågade jag och han nickade och gav mig en kram. Jag kramade honom tillbaka. En underbar kram. ''Men jag måste gå nu'' ljög jag. Även om jag skulle vilja stå med honom hur länge som helst och bara snacka så kunde jag inte. Jag kunde inte bara gå över från sorgslen och ledsen från hypper glad på en minut. Det går helt änkelt bara.
''Okej, ha det bra'' svarade han och vi gick skilla vägar ifrån varandra. Ett mötte jag aldrig skulle kunna tro.

---

Fjärde dagen i London, en fredag. Egentligen nu skulle jag varit på tåget på väg hem mot familjen. Men nej det blev helt ändrat. Är på väg till radio station klockan åtta på morgonen. Nejnej, ingenting för en som inte är en morgon människa. Om man får en kopp tée i magen kanske man börjar piggna till. Men det tvekar jag på.
Tog inte så lång tid att komma till studion. Flera tjejer stod och väntade. Med en kamera i handen. Kan fortfarande inte vänja mig med att tjejer skriker ens namn. För att vara 19 år är det helt konstigt. Tar väl en tid att vänja sig vid det, även fast det har hållit på mer än ett år. Vi gick ur jeepen och jag vinkade lite åt tjejerna. Det blixtrade lite från alla håll från deras kameror.
''Vi är här live med Zayn, Liam, Louis, Harry och Niall. Killarna från One Direction'' sa ena snubben och dom två radiopratarna började applådera.
''Hej'' svarade Liam och Niall i takt med varandra.
''Så vad tycker ni om London, än så länge? Ni har varit här en hell den gången?''
''Ja det har vi. London är fantastiskt. Alla människor'' sa Harry.
''Och fansen'' la Zayn till.
''Men dom är ju människor'' sa jag och kollade mot Zayn.
''Ömm, ja'' sa han lite tystare och rättade till hörlurarna.
Radio killarna började skratta lite. ''Så hur långe stannar ni i London?'' frågade den blonda av dom.
''Så viss vi vet ska vi stanna här några dagar till, till början av nästa vecka'' sa Niall.
''Okej, blir mycket mötte med era fans här då. Vad tycker ni om era fans här i London?'' frågade han blonda igen.
''Helt underbara'' sa jag.
''Bland dom bästa vi har träffat'' la Liam till.
''Hur ni det tjejer? Ni i London är underbara'' sa den svarthåriga lite galet.
''Det är många som frågar, skulle ni kunna dejta ett fans?'' frågade dom igen.
''Det är inte omöjligt'' sa Harry.
''Alla tjejer är sig själv på ett sätt och om just den rätta är ett fans. Så är det så klart'' sa Niall och han var djup. Riktigt djup.
''Vi gör en liten snabb fråga. Dejtar ni någon nu? Harry'' sa han blonda igen och pekade mot honom.
''Nej'' sa han snabbt.
''Zayn?''
''Nej'' sa jag lika snabbt.
''Niall?''
''Nopp'' svarade han.
''Louis?''
''Ja'' svarade jag och började tänka på henne.
''Liam?''
''Nej, inte alls'' svarade han.
''Okej, så alla utom Louis är lediga. Tjejer ta chansen. De är ett par underbara killar'' sa han svarthåriga och vi började skatta.
''Vad händer här i London? Turné eller?'' frågade dom.
''Nej vi spelar in lite i studion till vår nya musik'' började Zayn.
''Sen håller vi på att spela in en musik video med till Same Mistakes här med'' sa Liam.
''Okej, jag tror vi alla ser fram emot att få se den. Turné? Har ni något inplanerat än?'' frågade hon blonda oss. Jag vet inget, jag kollade mot Liam som kollade tillbaka och sen mot Zyan. Jag kollade mot Harry som med såg vilse ut.
''Nej vi har inte något inplanerat än tror vi'' sa jag.
''Men vi hoppas vi snart kan börja'' sa Niall till.
''Annars är allt bra med er?'' frågade dom. Lite sent att fråga. Tar oftast det i början. Mer än jag som tar lite saker baklänges.
''Det är bara bra med oss'' sa Zayn.
''Så bra, och ni skulle spela er top singel. Som har blivit populär. Inte bara i England, utan i flera länder världen över. En akustisk variation'' sa dom. Niall tog tills sig gitarren och började spela.
''You're insecure. Don't know what for. You're turning heads when you walk through the door. Don't need make up. To cover up. Being the way that you are is enough'' började Liam sjunga. Och vi alla fortsatte låten sen.

Jag har inte berättat för Millie. Jag känner mig som den sämsta bästavännen som finns nu. Jag måste göra det för henne. Men det har inte bara funnit tid till det. Jag kan inte göra det i skolan, hon skulle flippa ut och alla skulle få reda på det. Men måste berätta det för henne. Idag. Idag måste jag göra det. Efter skolan. Jag kollade på mobilen vad klockan var. Bara tjugo minuter tills vi slutar. Tjugo långa minuter. Jag skrev in ett sms till henne att vi måste snacka efter skolan och det är viktigt. Vi har inte samma lektion nu, halv klasslektioner. Och så klart är jag i samma gupp som Zoey. Som tur är det att jag inte sitter sidan om henne. Jag skulle dödat mig själv då. Den människan går bara att hata. Till och med mer än hata. Min mobil vibrerade till och Millie hade svarat ett snabbt okej.
''Så vad var det som var så viktigt?'' frågade Millie när vi stod vid våra skåp.
''Jag kan inte berätta det här. Vi tar det utanför skolan'' sa jag lite tystare.
''Varför det? Vad har hänt?'' frågade hon lite oroande.
''Jag säger sen'' sa jag och tog min väska.
''Du är väl inte...?'' frågade hon och kollade ner på min mage.
''Men herregud Mill. Nej det är jag inte'' sa jag och kollade med större ögon mot henne.
''Vadå jag visste ju inte. Men lovar du att berätta?'' frågade hon mig och slog igen sitt skåp.
''Ja så länge du inte kommer flippa ut'' sa jag. Men jag tror hon kommer göra det ändå.
''Det brys på vad det handlar om'' sa hon och jag skrattade lite.
Vi gick längs korridoren och ner för trapporna. Bussen stod redan och väntade. Millie brukade ta den, vi vi bestämde oss för att gå hem mot mig. Tar fem minuter att gå från skolan. Det är liksom perfekt. Vi lämnade skolan och ingen var omkring oss.
''Så vad var det du skulle berätta?'' frågade Millie.
''Ja du vet då när jag inte kunde göra no:n för jag kände för att gå en runda'' började jag.
''Ja vad är det med det?'' frågade hon.
''Vänta det kommer mer. Ja då åkte jag till London. Det centrala. Och då skulle jag gå till någon random park jag och mamma var på när jag var liten. Och gissa vem jag sprang in i?'' frågade jag och stannade upp.
''Nej, vem då?'' frågade hon förvåntat.
''Jag gick in i Liam och sen gick runt om honom. Sen ropade han på mig och kramade mig och frågade om jag inte skulle hälsa. Sen ljög jag att jag var tvungen till att gå'' sa jag och Millie stod med en ögon mun och kollade på mig som jag var dum i huvudet.
''SPRENG DU IN I LIAM?!?! OCH HAN KÄNDE IGEN DIG OCH KRAMADE DIG?! OCH DU SA INGET'' skrek hon ut. Jag tog mina händer för hennes mun.
''Tyst, vill inte att någon ska veta. Förlåt, visste inte hur jag skulle säga det. Och visste att du skulle flippa ut och ville inte säga det då i skolan. Och ville inte sa det i telefon heller'' sa jag och tog bort mina händer från hennes mun.
''Det är lugnt. Men omg han kom ihåg dig. Shit, önska att det var jag. Men var det bara han som du sprang i?'' frågade hon.
''Ja jag såg inte dom andra. Skulle helt klart vilja träffa Harry igen'' sa jag och vi började gå hem mot mig igen.
''Ja och jag Zayn. Han är så sexig. Men kan inte fatta att han kom ihåg dig. Är det för håret kanske?'' frågade hon och var fortfarande helt chockat vilket jag har varit i någon dag nu.
''Det måste vara det. Men hallå han kramade mig. Och det var han som gjorde det'' sa jag och var glad att inte Millie hade blivit sur att jag inte berättade det för henne på en gång.

---

Sanna var den som gissade rätt vem Kimberley sprang in i. Grattis, nu kan du välja om du vill något som ska hända i framtida novellen. Kanske något random med en flygande gris eller något annat? ditt val, jag ska försöka få rätt på det sen.
Lite synd i med att hon skrev bara sitt namn !

PREVIOUS: ''Ja det gjorde jag, men hon tror jag försöker få det för uppmärksamhet och att det inte var lönt att försöka. Men sa till henne då att det var som hon la upp en bild på henne och Louis och sa till alla att han hade flörtat med henne. Och att det var inte lönt för henne att försöka att få uppmärksamhet heller. Sen stack jag'' berättade jag för henne och gick in till klassrummet och satte mig vid bordet där Millie och jag alltid sitter.
''Bra Kim! Stå högt, den bitchen ska inte förstöra den dagen vi hade igår med dom. Kommer aldrig att glömma det. Sen att vi fick åka hem i Louis bil. Asså det var som en dröm'' sa Mille och jag kände desamma.
''En dröm som man aldrig ville ska ta slut'' la jag till och hon instämde.

---

''Killar, kan ni lyssna här lite?'' frågade vår manager när vi satt och åt frukost. ''Det var meningen att vi skulle ha en liten spelning idag, men den har blivit inställt. Så vi tar den på lördag istället. Sen att vi stannar i London längre än förväntat. Vi stannar här tills nästa onsdag. Vi ska hinna spela in lite av er musik video av Same Mistakes. Plus imorgon ska ni på en radio intervju'' berättade han.
''Så du menar att vi ska vara i London mer än en vecka så vi inte hinner åka hem?'' frågade Louis. Jag tror vi alla tänker samma sak just nu. Även om det är roligt att åka runt med varandra så saknar vi att vara hemma och besöka våra familjer och våra gamla vänner. Speciellt när det blir ändrade planer när man har sätt fram emot det så mycket.
''Sorry killar. Det blir tyvärr så här denna gången. Men jag ska försöka sätta ihop något senare så ni kan åka hem i en vecka istället för bara någon dag som ni burkar göra'' sa han igen. Störigt när detta händer. Inte första gången heller, men jag säger inte nej till att spela in musik video. En av dom roligaste sakerna vi håller på med.
''Okej då'' suckade Zayn fram.
''Ryck upp er killar. Jag fixar så ni får åka hem snart och besöka era familjer. Men idag ska vi till studion och spela in lite musik, resten av dagen får ni ledigt'' sa han igen och lämnade oss med en kaffe kopp i handen. ''Förresten'' började han och stannade upp. Var klar vid halv elva för då sticker vi'' la han till och gick igen.
''Så vad ska vi göra sen idag då killar?'' frågade jag.
''Slappa?'' föreslog Zayn.
''Hallå vi är i London och du vill slappa, Zayn. Kan vi typ inte gå på en turist tur. Har alltid viljat det'' sa Niall och var överdrivet glad.
''Låter helt okej för mig'' sa Louis.
''Mig med'' sa Liam.
''Okej, bara om vi åker till big ben?'' sa Zayn.
''Låter nice'' sa jag.

Millie frågade mig innan om jag skulle med henne hem och plugga med No uppgiften vi har tillsammans. Men orkade inte, vill bara gå runt i stan själv och tänka. Skönt att bara gå runt i stan och bara gå för sig själv. Brukar göra det ibland om vintern, när det är kallt och mysigt. Men funderade igår efter jag blev så sur på Zoey att jag ville bara gå en runda själv. Även om det är kanske lite surt för Millie i med vi måste göra vår uppgift är fattar hon. Hon vet hur allt blev med min syster förr, allt blev inte desamma. Några månader efter allt med henne började jag gå runt för mig själv. Och har fortsatt med det nu i tre år. Jag tog bussen in mot centrala London, som tur är det så tar det bara en kvart att åka med bussen. Jag hoppade på bussen och satte mig längre bak och väntade tills den stannade på sista hållplatsen.
Jag klev av bussen och började gå. Syster, kommer ihåg ditt sista ord till mig. Kommer alltid finnas vid din sida, lämnar aldrig dig. Kommer ihåg hur mina tårar rann ner för kinderna och mina ögon var helt röda. Doktorn hade meddelat hur det var med dig. Kommer aldrig att glömma när han kom gående mot mig och mamma i sin vita rock mot oss med ett papper i handen. Han pratade med lugnt röst mot oss och hade en stel blick. En blick han säkert hade till alla anhöriga till någon sjuk. Varför var det du? Kunde det inte varit jag? jag var vid din sida när allt hände, men varför du? Du hade hela livet på dig. Även om du var äldre än mig så kunde det varit jag istället för dig. Varför just du? Att vakna upp dagen efter utan att komma ihåg ett dugg vad som hade hänt och inse efter någon minut när man ser sin mamma sitta vid sängen gråtandes med svullna ögon. Jag ville bara springa iväg till dig och kolla hur det var med dig, men kunde inte. Mitt ben satt fast. Mitt brutna ben. Allt hade gått så fort, att bara få se dig dom minuterna innan du skulle iväg var en stor sak för mig.



Ditt svarta hår låg helt rufsigt på den vita kudden. Ditt smink, hade kletats ut i huvudet. Ditt sår vid tinningen med det stora plåstret. Men du var ändå vacker. Du var min syster och du kommer alltid att vara. Dina ord ekade mig i huvudet. Kommer alltid finnas vid din sida, lämnar aldrig dig. Och jag fanns vid din sida när allt hände....
Varför var allt tvungen till att hända så snabbt? Men allt var mitt fel, jag sa till dig att göra det och att du skulle hinna. Men nej jag hade fel. Allt blev bara fel. Allt blir bara fel när jag gör något eller säger något. Sen den dagen vågar jag inte att säga till någon mer, fast den säger nej. Är rädd att samma sak ska hända igen. Alla minnena med dig. Alla underbara minnen med dig. Dom kommer aldrig att försvinna. Och jag kommer aldrig att förlåta mig själv. Varför var jag tvungen till att säga till dig. Allt blev så fel och allt gick så snabbt. Stunden då när allt blev svart, försvann allt minne. Kände inte något. Var som jag var sov och ingen kunde väcka mig. Vaknade inte försen tre dagar efter. Tre dagar sov jag. Tre dagar hade jag varit i en kall värld. Tre dagar hade jag varit bort kopplas från världen. Och tre dagar hade jag inte vetat hur min syster mådde.
Jag gick längs de höga bruna husen. Kollade ner på marken. Vill inte se människor som påminner om dig. Jag vill bort till den stora parken och sätte mig på en bänk och blunda. Att tänka. Tänka på dig. Ta det lugnt. Drömma mig bort i drömmarnas värld, där du fortfarande finns kvar vid min sida. Ingen som störr mig, bara sitta där.
Jag svängde runt hörnet. Jag vet precis vart jag går och vägen ditt. Jag kände hur jag gick in i något. Tog en sekund innan jag koppade att jag hade gått in i någon. Inte något, utan en person. Jag bakade ett steg och lyfte blicken. Det var en kille. En kille med ett var länga jeans shorts med en vit skjorta. Jag kollade upp och mötte blicken. Hur kunde det vara sant.
''Oj förlåt det var inte meningen'' sa jag och log lite snett. Jag kände paniken inom mig. Jag ska inte säga något pinsamt. Bara gå runt om honom. Jag gick runt om honom och började gå.
''Kimberley'' sa han. Hur kunde han komma ihåg mitt namn. Helt sjukt att han kan komma ihåg mitt namn. Jag stannade upp och vände mig om och kollade mot honom med ett undrande leende. ''Hej'' sa han och log. Mitt leende växte, men syntes inte. Det växte imon mig. Jag tror jag kommer sprika utav glödje.
''Hej'' sa jag. Utan någon betoning utan bara stelt. ''Trodde du inte skulle komma ihåg mig'' sa jag lite blygt.
''Du är inte så svår att missa'' sa han och gick mot mig.
''Håret va?'' frågade jag och han nickade och gav mig en kram. Jag kramade honom tillbaka. En underbar kram. ''Men jag måste gå nu'' ljög jag. Även om jag skulle vilja stå med honom hur länge som helst och bara snacka så kunde jag inte. Jag kunde inte bara gå över från sorgslen och ledsen från hypper glad på en minut. Det går helt änkelt bara.
''Okej, ha det bra'' svarade han och vi gick skilla vägar ifrån varandra. Ett mötte jag aldrig skulle kunna tro.

---

Har ni någon anning vem det är hon mötter på? Den som gissar rätt först länkar jag till nästa Chapter !! kan även tillägga en egen idee.

PREVIOUS: ''Visst, vi åker med Louis. Blir kanske lite trångt men jag sitter fram'' sa Harry igen.
''Och jag kör, de är min bil. Blir då lite trångt för er fem där bak då'' sa Louis och han och Harry började skratta. Vi gick mot hans bil som stod på parkeringen helt själv och jag fick sitta i Liams knä och Millie i Zayn. Niall fick sitta i mitten och det kommer bli trångt för honom där mellan. ''Sitter ni bra där bak?'' frågade Louis och startade bilen.
''Bara lite trångt bara'' sa Niall och försökte röra sig, vilket inte gick bra.

---

Kan inte fatta att jag träffade One Direction trots allt. Sen att vi satt där och snackade med dom är ju ännu bättre. Det bästa dagen i mitt liv, helt klart. Sen att vi fick åka med i Louis bil. Riktigt snygg bil hade han, en svart en. Inte bra på bilmärken men det var en typisk sport bil. Var väldigt mysigt där bak att sitta i Liams knä, men skulle inte säga nej om jag skulle suttit i Harrys knä heller. Millie verkade gilla att sitta hos Zayn. Och Niall gillade nog inte det alls för han knappt kunde röra sig. Såg rätt roligt ut. Men var nog inte så roligt för honom.

Jag satte i mobilen i laddar uttaget och mös ner mig under täcket. Allt som bara hände ikväll känns som en dröm, en underbar dröm. Min bästa dag på länge. Att allt kunde bli så perfekt på en kväll. Alla tankarna flög runt i huvudet. Tänkte dom en på mig och Millie? Kommer de komma ihåg oss om vi springer på dom igen någon gång? Eller kommer jag aldrig att träffa dom igen? Hur ska jag kunna sova nu med alla frågorna som flyger runt i min skalle. Men det skulle varit coolt om de skulle komma ihåg en. Mig kanske inte så svårt för mitt röda hår, men Millie kanske lite svårare i med hon är brunett och nästan alla i London är brunetter. Men är inte så svårt att missa Millie heller för man kan ibland höra henne från långt håll. Jag rättade till kudden lite och tog ett djupt andetag och slött ögonen.
Väckarklockan ekade i rummet. Skola igen. Jag gick upp ur sängen och stängde av klockan och satte direkt igång teven. MTV på morgonen, en bra start på dagen. Jag drog ut några kläder ut garderoben. En vit tröja och ett par ljusblå shorts. Skönt nu när det snart är sommarlov. Bara en månad kvar sen slipper jag att gå upp vid sju varje morgon. Bara sova ut och ligga kvar i sängen tills tolv. Jag slängde av min min pyjamas och drog på mig mina shorts och tröjan. Kopplade i plattången i vägguttaget och började platta håret så snabbt den blev varm. Håret blev rakt och fint. Jag gick ner för trappan ner till köket. Mina vanliga cocoa puffs flingor i en skål med mjölk. Mamma gillar inte att jag äter såna onyttiga flingor på morgonen. I huvudtaget inte alls gillar hon det. Men det hindrar inte mig. Men sötsaker är det jag lever på, kakor, munkar, glass, godis och klubbor.
Jag sprang upp för trappan, första lektionen börjar om tjugo minuter och jag har inte sminkat mig inu. Jag sprang upp för trappan och säg den vita mössan ligga på ett trappsteg. Min vita mössa. Även om det är varmt ute kan jag ändå ha en mössa på mig. Jag drog den på mig och gick upp och började sminka mig.

   

''Är den bilden du la upp på Twitter igår verklig?'' frågade en tjej bakom mig. Jag vände mig bort från mitt skåp och mot henne. Zoey, klassens största bitch som vägrar att ha fel.
''Vilken då?'' frågade jag henne.
''Den på dig och One Direction'' svarade hon. Just det jag la upp den igår så fort jag kom hem.
''Vad är det med den?'' frågade jag henne.
''Är du dum eller? Den är ju gammal'' svarade hon kaxigt. Vad vill hon egentligen. Jag la upp en äkta bild, hur skulle jag kunna lägga ut en fejk.
''Nej Millie tog den på oss igår'' svarade jag förvirrande mot henne.
''Så vi två har fejkat att ni träffade dom och la upp en gammal bild för att få uppmärksamhet. Väldigt moget av er'' sa ha kaxigt igen. Har hon problem den tjejen eller?
''Hur skulle jag kunna lägga upp en gammal bild på oss när jag inte träffat dom innan?'' frågade jag lite kaxigt tillbaka. Har aldrig gillat den tjej och kommer aldrig att göra heller. Hon tror att hon är allt och har allt. Den bortskämda saken får allt hon pekar på.
Hon svarade inte, tänkte säkert ut ett svar. Vilket är lite svårt för det är ju sanning. ''Men du behöver inte lägga upp en bild för att på uppmärksamhet så alla frågar var du träffade dom? Det är inte lönt lilla gumman'' sa hon och nu var det krig.
''Som när du la upp en på dig och Louis och berättade för alla att han hade flörtat med dig och allt. Försök inte att få all uppmärksamhet lilla gumman'' sa jag kaxigt men sött och stängde igen skåpet och gick iväg. Den tjejen har stora problem.

''Fatta så mycket jag stör mig på Zoey'' sa jag surt när vi gick längs korridorren till engelskan.
''Kim, testa och bor granne med henne'' sa Millie och hur kan hon egentligen. Jag skulle inte överlevt en vecka.
''Snälla döda mig om jag någon gång kommer bli granne med henne'' sa jag och menade faktiskt det.
''Okej, om inte du får döda mig först'' svarade Millie. ''Men vad är det nu hon har gjort? Eller vågar inte erkänna?'' frågade hon.
''Hon kom upp till mig vid skåpet och började kaxa emot sig för att bilden var fejk på twitter'' sa jag surt.
''Hur skulle den kunna vara fejk? Är hon dum i huvudet?'' frågade Millie och hörde på henne att hon var irriterad igen på Zoey.
''Hon tyckte tydligen att jag var det'' sa jag och himlade med ögonen. Hörde hur Millie suckade. ''Men hur skulle jag kunna fejka den när jag inte har träffat dom innan?'' frågade jag men förväntade mig inte ett svar.
''Frågade du henne det?'' frågade hon mig.
''Ja det gjorde jag, men hon tror jag försöker få det för uppmärksamhet och att det inte var lönt att försöka. Men sa till henne då att det var som hon la upp en bild på henne och Louis och sa till alla att han hade flörtat med henne. Och att det var inte lönt för henne att försöka att få uppmärksamhet heller. Sen stack jag'' berättade jag för henne och gick in till klassrummet och satte mig vid bordet där Millie och jag alltid sitter.
''Bra Kim! Stå högt, den bitchen ska inte förstöra den dagen vi hade igår med dom. Kommer aldrig att glömma det. Sen att vi fick åka hem i Louis bil. Asså det var som en dröm'' sa Mille och jag kände desamma.
''En dröm som man aldrig ville ska ta slut'' la jag till och hon instämde.

---

Kanske lite kortare, men vi fick ett till idag. Gilla uppdraderingen just nu!! Men ska sova nu och drömma mig bort bland killarna, sov gott !!

PREVIOUS: ''Jag kommer ta lite av den då'' sa Millie och blinkade med ögonen så hon skulle få.
''Jag har väl ändå inget annat val'' sa jag.
''Precis, helt rätt'' svarade hon.
''Här är din milkshakes och du vill ha?'' frågade hon och jag kollade ut över glassorterna igen.
''Två kullor i en bägare'' sa jag och hon tog tag i en bägare och öppnade glaset till glassarna. ''Sen den rosa där uppe i hörnet och blåbär'' sa jag och hon drog upp glass och la ner de i bägaren.
Vi betalade förr oss och satte oss vid ett ledigt bord, vilket alla var.

---

Allt känns så konstigt. Det var bara jag och Millie här, fick inte sätt killarna. Plus sen att ingen hade sätt dom, varit helt borta. Hur lyckas dom egentligen kunna gömma sig från alla sina fans. Eller skulle de komma sent på kvällen hit, men ändå. Alla verkade tro att dom skulle komma på dagen, vilket jag med trodde. Millie med för den delen. Kvinnan hade gått bakom disken igen, ett uttråkat jobb. Stå hela dagarna vid en disk och vänta på att kunder ska komma. Dom har inte så mycket reklam för de, plus att det ligger på en plats i utkanten av London. Här inte så många åker.

Dörren pinglade till och hörde flera killröster fylla rummet. Jag känner igen någon av dom, men kan inte koppla dom. Jag kollade mot Millie och hon satt som en staty som hade omvandlas till sten. Jag vände mig om och stelnade fast till sten när jag såg vem det var. Hela dagen har men längtat att få träffa dom och gav upp hoppet för man inte hittade dom. Sen går de in på världens öde bar, där man nästan inte ofta ser något folk. Jag kollade mot Millie igen och hon följde dom med blicken. Jag sparkade till henne på benet.
''Aj, varför gjorde du så?'' frågade hon irriterat och tog sig på benet.
''Är det verkligen One Direction som kom in genom dörren precis?'' frågade jag lite tystare så dom inte skulle höra mig.
''Ja det är det. Mycket snyggare i verkligheten'' sa hon med en lite tystare röst med.
''Håller klart med'' sa jag tillbaka.
''Jag kan inte fatta att dom är...'' sa Millie och bara stannade upp.
''Vadå att dom är? Är vadå?'' frågade jag lika tyst som innan. Jag kände en hand på min axel och vände mig om mot ett gulligt leende.
''Ni är inte bra på att viska'' sa Louis och de fick mig att bli röd i huvudet. Dom hade hört oss, kanske därför Millie slutade prata. Jag vände mig om mot Millie igen, hon såg precis ut som innan. Men med ett större leende på läpparna. En staty med ett stort leende.
''Oj förlåt'' sa jag och kollade mot alla fem som var vid oss nu. Är det en dröm, nyp mig. Min dröm, går i uppfyllelse. Hade helt gett upp allt innan och nu. Nu sitter jag här och One Direction står runt om en.
''För vadå?'' frågade Louis igen. Älskar hans röst. Den är så fin och att man får höra den i verkligheten med är hur amazing som helst.
''Jag vet inte'' skrattade jag fram och drog handen längs huvudet. Kunde de bli mer pinsamt än nu. Nej det kan det inte bli.
''Kan vi få ta ett kort med er?'' frågade Millie ut ivrigt som hade nog vaknat upp från hennes egen värld.
''Visst, kom här. Vad heter du?'' frågade Zayn. Hon reste sig upp och jag tog upp min mobil för att fota henne med dom.
''Millie Gabors'' svarade hon och hon säg ut som ett liten flicka på julafton som har precis fått ett dockhus. Alla killarna ställde sig på en rad och Millie gick mellan Zayn och Niall. Så klart hon ställde sig sidan om Zayn, hennes favorit av alla.
''Cheeeese'' sa Niall och det fick mig att skratta. Han är så rolig och söt i sitt blonda hår. Jag tog en bild med min mobil som blev riktigt bra.
''Så där ja, är det okej om vi tar en för dom själva?'' frågade jag för jag visste att Millie tänkte samma sak. Såg att hennes leende växte längs kinderna. Har nog aldrig sätt den människan så glad så länge jag har känt henne.
''Visst, only for you guys'' sa Harry. Kan man bli mer perfekt än honom? Kan man bli mer gullig än honom? Nej, det finns ingen annan mer perfekt än honom. Kan inte fatta att jag inte har skrikit hans namn som en idiot. Har faktiskt försökt att ta de lugnt. Även om min puls går i 190.
Hon ställde sig sidan om Harry och jag tog en bild. Sen sidan om Zayn och jag tog ännu en bild. En efter en. Jag tog fotade dom tillsammans hela tiden. Även om jag inte har tagit ett kort med dom så är jag ändå överlycklig, jag får ju träffa dom. Plus här är ingen annan som kan störa det, bara den kvinnan vid disken. Millie kom fram till mig och vi satte oss vid det bordet vi satt vid innan. Jag gick in på bilderna och visade dom för henne. Om hon såg ut dom ett barn på julafton innan vet jag inte hur hon ser ut som nu. Något mycket mer. Hon ser hur glad ut som helst.
''Varför tog inte jag kort med dig och killarna?'' frågade Millie och kollade på mig med stora ögon. Läskigt stora.
''Jag vet inte'' sa jag och ryckte till med näsan. Jag vill jätte gärna stå sidan om Harry och så krama honom och få en bild på honom och mig. Att få känna hans doft, rufsa i hans hår. Men han kanske inte gillar när folk har precis har möt börjar rufsa i hans hår.
''Jag vet att du vill ha en bild med dom. Och jag har fått det och det ska du med få. Jag går inte här ifrån tills du har fått bilder med alla dom'' sa hon jag hörde att hon menade det.
Jag började skratta lite åt hennes fåniga uttryck. ''Okej då, vi går inte här ifrån tills jag har fått mina bilder då. Men jag får smaka din milkshake?'' frågade jag och drog den mot mig.
''Ja smaka du'' sa hon och tog lite av min glass som hade börjat smälta mer och mer. Snart var det en milkshake med. Vanilj smaken spred sig i munnen på mig och fick upp en liten glass klump ur sugröret. ''Drick inte upp allt'' sa hon och jag flinade till.
''Förlåt men ät inte upp allt'' försvarade jag mig tillbaka.
''Men ja har inte tagit något ens'' sa hon och det fick mig att skratta. Och mitt skratt fick hon att skratta.
''Opps, men ändå'' svarade jag.


Hur kan dom två känna till detta stället? Det är liksom värsta öde stället. Trodde aldrig faktist att något fans skulle möta på oss idag. Dom flesta trodde nog att vi skulle komma på dagen, men inte denna gången. Vi kom på kvällen och stannade på vägen mot London här. Känns konstigt ändå att man ville undvika sina fans, men ibland vill man bara ta det lugnt. Gå någon stans utan att någon skriker ens namn. Bara att gå runt och göra vad som helst. Men dessa två tjejerna verkar vara helt lugna som helst. Men ena är nog bara ett fan eller så är hon andra bara lite blyg. Eller vill hon inte tränga sig på. Som brunetten verkade absolut vilja ha ett kort, hennes leende var ända uppe till öronen. Men hon rödhåriga log mest bakom mobilen när hon tog korten. Undra om det är hennes riktiga hårfärg. Kanske, eller hon kanske färgat det.
''Niall? Nialler?'' hörde jag Liams röst. Jag skakade på huvudet.
''Vad är det?'' frågade jag honom och kollade förvirrat mot dom.
''Niall vaknade äntligen från sin egen värld. Vad vill du ha?'' frågade Louis.
''Ta en banan milkshake'' sa jag till hon som stod vid kassan. Hon har nog jobbat här hela sitt liv, för varje gång jag har varit här så har hon alltid stått där. Till och med när jag var med min familj i London för fem år sen. Samma kvinna.
''Vad tänkt du på?'' frågade Harry och höjde sina ögonbryn upp och ner.
''Vadå vad menar du?'' frågade jag lite oskyldigt.
''Ja precis, Niall. Vad tänkte du på?'' frågade Zayn och la armen över mig axel och kollade med nyfikna ögon mot mig.
''Men nej inget'' sa jag.
''Jo, jag ser det på dig. Dina ögon vill titta bort mot tjejerna men du vill inte göra det nu'' sa Louis och jag började skratta.
''Vad är de då?'' frågade Harry.
''Okej, jag tänkte bara liksom att har för en gång skull att här var folk. Plus om den röda är hennes riktiga hårfärg'' sa jag oskyldigt och tog min milkshake.
''Jag vet inte. Hon är snygg i den'' sa Liam och sneglade blicken mot tjejerna.
''Faktistk ja. Tänk Zayn i rött hår'' sa Louis och alla började skratta. Fick upp en bild i huvudet och började skratta mer än innan. Vi gick och satte oss vid ett bord och alla hade så klart milkshake. Precis om sist vi var här. Inget kan slå denna milkshaken i hela världen.
''Konstigt att inte många har rött hår. De är ju faktiskt snygg'' sa Harry och kollade mot henne.
''Ja men alla kanske inte passar i det. Som till lockiga hår'' sa Louis och tog i håret.
''Ni är inte så bra på att viska'' hörde jag en tjejröst bakom mig. Vi alla vände oss om och det var den rödhåriga tjejen.
''Oj, förlåt'' svarade Liam. Precis som hon hade gjort innan med.
''För vadå?'' frågade hon och det var samma konversation som vi hade innan fast tvärt om.
''Jag vet inte'' svarade han ingen och vi började skratta lika som dom. ''Kom och sätt er här istället?'' frågade Liam dom. Dom kollade mot varandra och log, och gick mot oss. Drog ditt två stolar till bordet.
''Så är det din riktiga hårfärg?'' frågade jag.
''Nej jag har haft det rött nu i två år bara'' svarade hon. Ganska modigt ändå att färga det knallrött. Liksom inte så många som har sitt hår helt rött.
''Coolt, inte många som har rött hår'' sa Harry.

 

Vi satt här och snackade lite, var faktiskt helt okej. Inte konstigt eller något. Dom verkade ha roligt med. Detta är nog den bästa dagen för Millie och mig i våra liv. Att de bara går in här som jag aldrig skulle kunnat ana. En dröm som blev verklig. Jag kollade ut och det var börjat bli rätt mörkt. Jag skulle vara hemma vid tio och sista bussen går tio över nio. Jag tog upp min mobil. Fem över nio. Shit vi måste sticka nu, fast jag inte vill. Vill bara sitta här med dom och ha roligt och snacka.
''Millie, vi måste sticka. Vår buss går om fem minuter'' sa jag och det kändes som jag var värsta glädje förstöraren nu.
''Oj. Ja vi måste snacka. Men jag har inte tagit en bild på er tillsammans'' sa Millie och det hade hon inte gjort.
''Hinner vi?'' frågade jag.
''Klart ni hinner'' sa Louis och vi reste oss upp och Millie fick min mobil. Jag ställde mig sidan om Harry och Liam. Jag kände en hand som tog runt min midjas och det var Liams. Jag kollade upp mot honom och log.
''Cheeeeese'' började Louis och vi alla sa det samtidigt. Millie tog bilderna på mig och killarna var för en. Jag fick äntligen kännas Harrys doft, ingen speciell men att bara få stå sidan om honom är ändå ett stort ögonblick i mitt liv. Jag fick tagit en bild med varje. Men vi var tvungen till att sticka för att hinna med bussen.
''Det var roligt, men vi måste gå. Tack för allt'' sa jag och Millie och jag stack ut genom dörren och sprang mot bussen. Vägen var inte så lång mot bussen men vi tog alla korten innan också. ''Vi kommer nog inte hinna'' sa jag medan vi sprang längs grusvägen.
''Jo det kommer vi, kom ingen. Skynda dig'' sa Millie och hörde hur hon flåsade. Vi var nästan framme och där var ingen buss, den kanske inte har kommit än. Vi stannade och kollade runt om oss. Jag ser bussen....köra iväg. Hur ska vi nu kunna komma hem. Mamma kommer inte gilla att jag har sagt att jag missade bussen. Men hon kommer kanske förstå om vi träffade One Direction. Men jag vågar inte ringa henne. Detta kommer inte gå bra.
''Hur ska vi nu göra?'' frågade jag.
''Jag vet inte. Vill precis inte ringa mina föräldrar men tror jag måste'' sa Millie och tror hennes föräldrar heller inte kommer gilla att vi missade sista bussen hem när det är skola imorgon.
''Kan du göra det? Jag vill precis inte ringa min'' sa jag till henne.
''Ja jag kan ringa pappa. Han tar nog det inte lika stort som mamma'' sa hon.
''Ja tur du har din pappa. Annars skulle vi aldrig kunna klara oss'' sa jag och hon tog upp sin mobil och slog in hennes pappas nummer.
''Hey, missade ni bussen tjejer?'' hörde jag Zayns röst. Vi vände oss om och dom kom gående mot oss.
''Ja de körde iväg när vi kom'' sa Millie och hade fortfarande inte ringt hennes pappa.
''Ni kan åka med oss hem. Ni kommer ju inte annars hem'' sa Harry. Han var så gullig, tänkt på hur vi skulle komma hem. Kanske fråga av de andra killarna med gjorde, men Harry frågade det.
''Ja de skulle vara riktigt snällt'' svarade jag.
''Visst, vi åker med Louis. Blir kanske lite trångt men jag sitter fram'' sa Harry igen.
''Och jag kör, de är min bil. Blir då lite trångt för er fem där bak då'' sa Louis och han och Harry började skratta. Vi gick mot hans bil som stod på parkeringen helt själv och jag fick sitta i Liams knä och Millie i Zayn. Niall fick sitta i mitten och det kommer bli trångt för honom där mellan. ''Sitter ni bra där bak?'' frågade Louis och startade bilen.
''Bara lite trångt bara'' sa Niall och försökte röra sig, vilket inte gick bra.

Jag stoppade in cd skivan i stereon. Musiken pumpade ut genom mina två högtalare som stod på golvet. Han röst var att dö för, hur perfekt som helst. Det finns ingen mer perfket än honom. Och jag har träffat han en gång innan utan att jag visste att det var han. Hur kunde jag missa det? Hur kunde jag inte vetat redan då vem han var? Han röst var som musik för mina öron. Refrängen kom och jag hoppade runt i rummet och sjöng högt till musiken. Jag tog upp en penna och använde den som en mikrofon och fortsatte hoppa runt. Finns ingen mer perfekt låt än den. Hans röst, hans hår, hans ögon. Jag ställde mig i sängen och kollade djupt in i hans ögon. Även om det är en stor plansch så han så verklig. Jag tog handens mot hans bröst och lutade mig mot honom. Så mysigt även det bara är en vägg jag lutar mig mot. Men det dom är på väggen som räknas. Jag tog ett hårt grepp i pennan igen och fortsatte sjunga och hoppa runt i rummet. Inget kan få mig att bli mer glad än den låten. Vad skulle jag gjort utan den?
Blev helt överlycklig när jag såg att vi hade fått ett större brev hem, fast det stod mammas namn slet jag upp paketet och hoppade runt i cirklar i köket när jag såg att det var deras singel. Mamma blev inte jätte glad när hon kom hem och hörde musik i hela huset på högsta volymen och att jag hade öppnat hennes paket. Men det var ju One Direction vi snackade om.
''Kimberley'' ropade mamma där nere ifrån. Jag gick fram till stereon och pausade låten.
''Vadå?'' ropade jag ner till henne genom dörren.
''Sänk volymen, det är fler i huset än du'' ropade hon tillbaka. Suck. Det är bra musik, inte som dina klassiker från 70talet. Jag suckade igen och startade om låten på lägre volym igen. Jag satte mig vid datorn och loggade direkt in på Twitter. Samma gamla vanliga, har blivit mer av ett behov nu.
Niall gjorde en ny uppdragning för någon minut sen. Jag började läsa de två raderna och glädjen spred inom mig. Är det sant? Hoppas hoppas. Det står ju där så måste ju vara sant. Jag tog upp min mobil och ringde direkt Millie. Tonerna tjöt i örat och en av dom avbröts och hon svarade.
''Hej det är Millie'' svarade hon.
''MILLIE !!! One Direction ska komma till London. Dom kommer imorgon hit. Niall skrev det på din Twitter för någon minut sen'' ropade jag ut i telefonen och sa det snabbt. Lyckan inom mig brann så glad jag är.
''AAAAAHH'' skrek Millie. Vi är nog dom två störta One Direction fansen som nog finns i hela London. ''Menar du allvar? Vi måste träffa dom. OCH JAG MENAR MÅSTE !!'' sa hon och det fick mig att små flina.
''Ja du har ju träffat de en gång och nu blir min dröm i uppfyllelse. Äntligen'' sa jag och äntligen. Så länge jag har längtat efter denna dagen. Sist dom var i London var jag på semester. Då hade Millie turen att träffa dom. Så avundsjuk jag har varit på henne och nu äntligen.
''Ja men det var bara snabbt. Nu ska vi träffa dom och snacka med dom. Inte bara en autograf och ett foto. Vi ska ha mer!'' sa hon bestämt och jag instämde.


''Var kommer dom vara?'' frågade jag Millie när vi gick längs vägen på väg hem till mig.
''Jag har ingen aning. Jag har kollat lite över allt, men hittar inget. Bara att de skulle komma idag'' sa hon lite sorgset. Vi som har sett fram emot dom. Eller jag har sett fram emot dom hur mycket som helst. Bara att få se dom framför en. Få en kram. Bara höra deras röster. Det skulle betyda så mycket för mig.
''Ja jag vet själv inte när de kommer eller var de ska vara'' sa jag lika sorgset med.
''Störigt mög. Kan dom inte bara hoppa ut ur buskarna och komma fram'' sa Millie sur och envist och pekade på buskarna sidan om oss. Det fick mig att skratta och henne med.
''Ja det skulle vara perfekt. Men skulle blivit hur rädd som helst'' sa jag och vi började skratta lite mer än innan.
''Jag med. Men det är väl bara drömmar'' sa hon och slutade skratta på en gång.
''Kanske de med buskarna, men vi ska träffa dom. Allihopa'' sa jag bestämt.
''Hoppas det ja'' sa Millie och ryckte till med näsan.
''Vi ska träffa dom. Och jag menar att vi SKA !! Ska kolla överallt, under varje sten tills jag hittar dom'' sa jag bestämt och Millie började skratta lite. ''Men seriöst det ska jag'' sa jag igen och stannade och tog upp en liten sten och kollade under den.
''Du är dum i huvudet'' sa Millie och började skratta.
''Jag vet'' svarade jag stolt.

''Mamma Millie och jag tar bussen till mikeshake baren, vi är inte så glada precis'' sa jag och la ner lite pengar i fickan.
''För att ni inte har sett One Direction i stan idag?'' frågade hon. Hur visste hon ens de egentligen.
''Hur visste du?'' frågade Millie förvånat. Lika förvånad som jag var.
''De sa på radion idag att dom var i stan och flera fans gick runt i stan och letade efter dom'' berättade hon och då förstod jag. Hennes radio är alltid igång nu när hon jobbar hemma. ''Men hon hem innan tio för det är skola imorgon. Har du snackat med dina föräldrar Mille?'' frågde hon.
''Ja jag ringde pappa innan och berättade'' förklarade hon och vi gick ut genom dörren. Solen var fortfarande högt uppe på himlen. Klockan var ändå bara sex på kvällen. Vi gick till närmaste busshållplats och satte oss på bänken och väntade. Vi sa inte så mycket till varandra. Vi hade för stora förväntningar och allt sket sig. Inget blev bra. Det var flera hundra andra tjejer som var ute efter samma sak som vi var. Att få träffa Harry, Liam, Louis, Zayn och Niall. Alla är nog lika besvikna som oss. Jag hade planerat vad jag skulle fråga dom och allt. Jag ville inte vara ett fan som skrek deras namn och börjar gråta. Vill vara ett fan som ändå kan snacka normalt med dom. Men det skulle ändå funnit en risk att jag skulle skrikit deras namn. Är ett sånt stort fan. Men att bara få träffa Harry. Min idol. Min älskling. Bara mig, ingen annans. Att så krama om honom och känna hans doft. En dröm, som inte vill komma i uppfyllelse. Harry Styles. Varför ska han vara så perfekt? Bussen körde in mot oss och vi gick på den och betalade för oss.
40 minuter med buss och äntligen framme. En liten milkshakes bar i utkanten av London. Mysigt och har väldigt god milkshakes. Precis vad som hjälper när man inte är på top humöret. Vi gick av bussen och längs grusvägen mot baren.
''En sak som gör humöret lite bättre, en milkshakes på ett mysigt ställe. Och med en bra vän, inget kan bli bättre för stunden'' sa Millie och det fick mig att bli lite gladare.
''Ja precis, det är perfekt nu'' svarade jag och stannade upp.
''Vad gör du?'' frågade Millie mig och stannade upp med.
''Kollar om One Direction är under denna stenen'' sa jag och lyfte upp en liten sten.
Millies skratt bröt ut och de fick mig att skratta med. Jag slängde ner stenen igen och vi fortsatte gå mot milkshakes stället. Jag öppnade dörren och en lite klocka pinglade till. En äldre kvinna med hårnät i håret ryckte till. Stället var helt tomt, det vanliga. Fattar inte att nästan ingen känner till detta stället och hur det kan hålla i liv inu. Milkshake eller glass?
''Hej'' sa kvinnan framme vid disken.
''Hej'' hälsade vi båda tillbaka.
''Lite sugen på glass?'' frågade hon oss.
''Jag är sugen på en milkshake faktiskt, en vanilj'' svarade Millie. Och kvinnan började göra klart en milkshakes upp till Millie. ''Vad ska du ha?'' frågade Millie mig.
''Jag vet inte riktigt, blev lite sugen på glass ändå. Ser ganska gott ut. Speciellt den rosa där uppe'' sa jag och kollade ut över de få glassorterna som fanns.
''Jag kommer ta lite av den då'' sa Millie och blinkade med ögonen så hon skulle få.
''Jag har väl ändå inget annat val'' sa jag.
''Precis, helt rätt'' svarade hon.
''Här är din milkshake och du vill ha?'' frågade hon och jag kollade ut över glassorterna igen.
''Två kullor i en bägare'' sa jag och hon tog tag i en bägare och öppnade glaset till glassarna. ''Sen den rosa där uppe i hörnet och blåbär'' sa jag och hon drog upp glass och la ner de i bägaren.
Vi betalade förr oss och satte oss vid ett ledigt bord, vilket alla var.

---

Första kapitlet ute nu. Tycker ni kan slänga in en kommentar, kanske? ;)

Jodå en ny One Direction novell på G !!
Tänkte i med att jag hade en Justin Bieber blogg innan och började tröttna på att skriva om honom och allt blev nästan fel där. Så började gilla mer och mer One Direction. Så varför inte göra en novell om One Direction?
Det finns inte så många, än så länge har jag bara hittat två stycken.... lite om man jämnför med alla andra Justin novellerna. Så designen är klar, äntligen fick jag rätt på den.
Så ska börja tänka lite ideer, så att jag inte bara skriver om två av killarna. Vill liksom ha med alla på något sätt, men det kommer bli svårt....
VI FÅR SE HUR DET GÅR !!