itisonlyonedirection

PREVIOUS: ''Du äger på att förklara, bror'' sa han och vi skrattade lite.
''Jag vet, men du fattade vad jag menade'' sa jag och log mot honom.
''Ja det gjorde jag. Det är helt chill för mig om hon hittar en ny och tror jag kanske kan hitta en ny med utan att tänka på henne'' förklarade han. Det kändes bra att höra det ifrån honom att allt var okej med honom med han och hela Kim saken.

---

Vi gick igenom flygplatsen med vars en hamburgare och några flaskor med dricka i en påse till dom andra. Vi kom tillbaka och alla satt där precis som innan förutom Zayn. Och våra väskor hade kommit också som tur var. Killarna hade kommit fram ändå. Jag log lite för mig själv.
''Dude var är Zayn?'' frågade Liam när vi kom fram och slängde påsen med flaskorna mor dom.
''Han var tvungen till att checka in till sitt flyg, det skulle gå snart'' förklarade Harry och vi nickade förstående till.
''När går ert flyg?'' frågade Louis oss alla.
''Typ om en timme eller något'' svarade jag och satte mig ner och tog en tugga av min hamburgare.
''Snart förhoppningsvis'' svarade Harry.
''Mitt ska gå om 45 minuter'' sa Liam. ''Ditt då?'' lade han till med munnen full med mat.
''Fräscht att prata med mat i munnen'' sa jag till honom och skrattade.
''Du gör det hela tiden ändå ju'' sa han till mig. Kom inte på något att säga för det var sant det han sa. Jag log för mig själv igen och tog en tunga av min hamburgare som var snart uppäten.
''Hhahah precis Nialler'' sa Louis och gjorde en high five med Liam.
''När gick ditt då?'' frågade Liam, Louis igen.
''Samtidigt som ditt, 45 minuter'' svarade han och tog upp en dricka ur plastpåsen.
''Sweet'' svarade Liam tillbaka.

Taxin stannade utanför huset. Huset där jag bodde innan jag flyttade till London. Trodde aldrig att jag skulle flytta hemifrån innan 18 års åldern. Men tydligen. Mirakel sker och det var tydligen ett. Jag tog ut min väska och betalade killen som hade kört mig hem. Jag drog upp handtaget och rullande väskan efter mig. Bilen var hemma så då är mamma det också. Skönt att komma hem till henne igen. Jag drog ner handtaget och dörren öppnade sig. Undra var hon är någon stans. Jag stängde dörren efter mig och ställde väskan i hallen och gick mot mammas sovrum där hon säkert var och läste en bok. Eller är hon hos Dustin eller i trädgården. Jag gick tyst runt om trappan och mot hennes sovrum. Dörren stod på glänt och kollade försiktigt in. En förvirrad tanke gick runt i huvudet när jag såg en stod väska med lite kläder överallt i rummet. En dator, laddare, plattång och allt låg i sängen. Inget av sakerna kände jag igen alls för den delen. Jag gick in i rummet och kollade förvirrat rumt om mig. Vem är här och vem är tjejen? Såg det på kläderna och att hon hade en plattång. Vem skulle det vara som var här och varför har hon alla sina saker i min mammas sovrum. Jag gick ut ur rummet och ut mot köket. Jag ställde mig vid fönstret och kollade ut över gräsmatten. Ingenting märkligt, allt var som det skulle vara där. Men vem tusan är tjejen som har saker i min mammas sovrum. Jag hörde några steg bakom mig. Jag vände mig om och möttes av en chock. Vad gör hon här? Så det är hennes saker? Men varför har hon massor med kläder här precis som hon ska sova här? Varför är hon inte hus Dustin? Flera frågor surade runt i mitt huvud. Jag stod och kollade på henne tills hon sa något.
''Ett hej kanske?'' frågade hon och vi gick mot varandra och möttes av en kram.
''Hej Kim'' svarade jag glatt och förvånat och satte mig vid bordet. ''Vad gör du här?'' frågade jag henne.
''Jo jag bråkar med Vallery och hennes lillasyster och din mamma är med Dustin i Frankrike. Så din mamma erbjöd mig att bo här dom dagarna när dom är i Paris tillsammans och passa huset för jag och Vallery klarar inte ens att vara tillsammans'' förklarade hon.
''Vänta lite nu du!'' sa jag till henne och tänkte om det hon sa igen. Vad är mamma i Paris? ''Är min mamma i Paris?'' frågade jag henne. Hon nickade tills svar.
''Dom åkte i morse'' sa hon.
''Fint att hon inte berättar för en'' sa jag och nickade till. Snällt, tänkte jag sarkastiskt.
''Men det var en överraskning från Dustin och hon fick typ reda på det igår eller något. För han ska fira till henne och ville att det skulle vara en överraskning'' förklarade hon för mig. Då fattade jag att hon hade inte tid för att tänka på allt runt om sig med.
''Ah okej. Då fattar jag. Men vad händer mellan dig och Vallery då?'' frågade jag henne. Och Kimberley började berätta. Detalj efter detalj. Precis som hon hade spelat in allt som hände och kollat på videon om och om igen för att komma ihåg var ända liten detalj. Eller han on bara sjukt bra minne. I säkert tio minuter satt jag där och lyssnade på henne och kommenterade lite mellan åt. Men det konstiga var att dom var ganska bra vänner innan tills helvetes bröt loss. Det var ju flera saker dom hade bråkat om. Inte bara en eller två saker. Snarare sju olika. Och det värsta var att killarna och jag var en av sakerna. Att det ens är möjligt.
''Men hur kom killarna och jag in i bilden då?'' frågade jag henne förvirrade.
''Jag vet egentlige inte. Men vi bråkade om en sak så kom hon inte på något att säga emot så hon tog upp er att jag bara utnyttjade er och bla bla bla. Sen att jag spelade med Liams hjärta och att alla era fans kommer hata mig och sånt. Så blev jag sur och ledsen på henne. För att först att hon ens sa så till mig. För det andra att jag trodde på det hon sa. Och det tredje att jag ens berättade sakerna för henne från början'' förklarade hon för mig och det verkade riktigt låg av Vallery. Inte ens för jag träffat tjejen men att hon ens blandade in oss i hela deras bråk. Sjukt och om jag kommer bli halv bror till henne där sen. Perfekt....

---

Tjejen som gav mig en idee lovade jag att jag skulle länka. Så klicka här så kommer ni in till en annan novellblogg. Började läsa lite på den precis och var riktigt bra, ni borde läsa den om ni inte läser den redan.
Men nu är det den sista delen av Home Sweet Home delen. Part 1, 2 och 3 är uppe och sen ska jag försöka göra något till någon dag. Har ju påsklov som är ett stort +. Men har sjukt mycket att göra ändå, men vi får se :)