itisonlyonedirection

PREVIOUS: Han såg lite förvirrad ut och kollade mot sin mobil. Han kommer ringa henne. Jag det gör han. Han tog upp mobilen och satte den mot örat. ''Dude hon har väl lektion nu'' sa jag till honom.
''Det kvittar. Måste få snacka med henne'' sa han till mig och reste sig upp från stolen och började gå rundor.

Mrs Howall fortsatte gå igenom en liten sak vi skulle göra nu innan vi slutar. Jag längtar tills vi äntligen slutar skolan. Det betyder att jag kommer att slippa Mrs Howall resten av mitt liv. Jag klickade på min mobil och såg att det är bara tjugo minuter kvar av lektionen. Äntligen. Jag la mig ner lite på stolen och ryckte lite lätt på axlarna. Jag ryckte till när jag hörde när en mobil ringde i klassrummet och det tog någon sekund innan jag insåg att det var min mobil. Jag tog upp den och kollade vem det var. Liam. Vad tusan ringar han mig för? Vi snackade inte för så långt sen och han vet att jag har lektion. Jag hörde någon hosta mot mig och jag kollade upp. Så klart Mrs Howall står där.
''Hit med mobilen'' sa Mrs Howall och höll fram handen. Min mobil fortsatte ringa och jag la motvilligt min mobil i hennes hand. ''Mr Howall'' hörde jag hon säga och jag kollade upp och hon hade svarat och snackade med Liam. OMG ! ''Ja....Okej....Ska jag hälsa?'' hörde jag hon säga. ''Liam...vadå? Liam Payne, var det rätt?'' frågade hon och flera blickar vändes mot mig och kollade förvånat. Speciellt Millies. ''Kimberley. En viss man som heter Liam Payne hälsar till dig och vill att du ringer honom så fort du har tid'' sa hon och hade samtalet igång inu.
''Visst'' svarade jag över klassen.
''Något annat Mr. Payne?''frågade hon honom. ''Okej, men var snäll och inte stör mina lektioner mera'' sa hon och detta blev pinsamt. ''Hejdå'' sa hon och avslutade samtalet. ''Kimberley, du får tillbaka din mobil efter lektionen'' sa Mrs Howall och la den ner på hennes skrivbord där framme. Jag kollade bak mot Millie och mimade One Direction. Jag tror hon mimade det till mig. Jag nickade bara åt svart och hon kollade seriöst mot mig och det menas med att jag ska berätta allt för henne sen. Efter jag har fått tillbaka min mobil från Mrs Howall då. Jag suckade lätt för mig själv och bara inte folk har börjat tro för mycket nu om allt om Liam Payne. Det kommer inte sluta bra för mig eller honom alls då känns det som. Men bara jag får ringa honom så blir det nog bra. Att få snacka klart. Men undrar fortfarande varför han ringde mig? Vi snackade precis innan lektionen och sen ringer han mig. Han visste ju att jag hade lektion för jag sa det till honom och då kunde han smsat och frågat när han skulle kunna ringa mig om inte det var något viktigt allt handlade om. Ändå det ända samtalet jag vill kunna vänta på är från sjukhuset från mamma och få reda på hur hon mår. När hon kommer hem? Hur undersökningen gick? Hittade dom felet? Hur hon mår? Är det något farligt? När jag kan komma och hälsa på henne? Jag har så många olika frågor jag vill fråga henne om och vill bara att klockan ska bli tre nu så jag kan sticka hem och ringa henne.

Minuterna tickade och lektionen var slut äntligen. Det betyder, hej mobil. Har saknat dig så. Hoppas du har saknat mig lika mycket som du har saknat dig? Jag stängde min bok och tog ihop mina saker och reste mig upp och gick fram mot Mrs Howall.
''Min mobil, tack'' sa jag och höll fram handen.
''Stanna lite så får jag fråga dig en sak'' sa hon och suddade på tavlan.
''Bara jag får min mobil'' sa jag och höll mig runt om bröstet med böckerna intill. Resten av klassen fortsatte gå ut och snackade med varandra. Jag kollade på alla andra när dom gick ut. Sakta men säkert. Kan dom inte gå snabbare eller? En snigel kan ju gå snabbare än vad dom gör nu ju. Herregud. ''Så nu har alla gått'' sa jag och hon vände sig om mot mig och tog upp min mobil.
''Killen som ringde dig. Var det den Liam Payne som är med i bandet One Direction?'' frågade hon mig och jag kände att paniken började stiga inom mig.
''Kan jag få min mobil istället?'' sa jag för jag kunde inte säga att det var honom om hon skulle göra en sån stor sak utav det.
''Svara på min fråga. Jag vet att min dotter är ett stort fan utav bandet och kände igen namnet och varför inte fråga då. Så är det han?'' frågade hon mig och höll i min mobil som retade mig.
''Varför ens skulle jag ha kontakt med honom?'' frågade jag henne.
''Det har jag ingen aning om'' svarade hon.
''Just det. Kan jag få min mobil nu då?'' sa jag med en irriterad röst.
''Okej här är den. Och kom i tid nästa gång och stäng av ljudet så slipper vi detta igen'' sa hon till mig och gav mig äntligen min mobil i handen. Jag låste upp min mobil och skrev snabbt ett sms till Liam. HAHAHAH det var min lärare du snackade med om du inte visste det. Men en del i klassen tror att du är du. Vad ska jag säga. Sanningen eller ljuga? Vilket är bäst för er. Har tjugo min rast nu. Xx Skrev jag till honom och skrattade för mig själv under tiden jag skrev det. Jag gick mot mitt skåp och hörde en bekant ringsignal igen. Min egen igen. Jag svarade utan att kolla vem det var.

’’Hej det är Kimberley’’ svarade jag glatt.
’’Förlåt att jag ringde dig under lektionen’’ hörde jag Liam säga.
’’Äch det är lugnt. Råkade inte så illa ut så. Men min lärare frågade mig om du var du? Ja du fattar. Lite roligt’’ sa jag och skrattade lite. Hörde att han började skratta med.
’’Det låter rätt roligt ja. Vad svarade du då?’’ frågade han mig.
’’Jag svarade typ bara varför ens skulle jag kunna ha hans nummer?’’ sa jag och öppnade mitt skåp.
’’Smart sagt. Ja varför har du ens mitt nummer?’’ frågade han mig ironiskt.
’’Ja det kan man fråga sig? Kanske för att du frågade mig’’ sa jag med en lite fånig röst.
’’Sant där ja’’ sa han och vi båda började skratta.
’’Men var det något speciellt i med du ringde mitt under lektionen?’’ frågade jag honom.
’’Ja det var en sak jag hörde. Och jag vill verkligen snacka med dig om den saken’’ sa han och sänkte rösten lite. ’’Vad har du hört för något?’’ frågade jag förvånat.
’’Samtalet mellan dig och Niall igår’’ sa han och mitt leende sjönk ner till hackan. ’’Vad handlade det om? Att du var riktigt ledsen. Att vi har lärt känns fel sida av dig. Du kan berätta för mig. Jag klarar det’’ sa han och jag smällde igen mitt skåp. Vad ska jag svara på det jag kommer säkert bara börja gråta igen. Det går inte, inte här i skolan.
’’Jag vet inte vad jag ska svara’’ sa jag med en ledsen röst och började gå mot utgången.
’’Sanningen Kim’’ sa han till mig. Jag svalde ner salivet som börjat bildas mer i min mun.
’’Vilket av det vill du veta?’’ frågade jag honom och suckade djupt och tog ett djupt andetag sen.
’’Varför du var så ledsen. En av topp tre värsta dagarna? Vad hände Kim?’’ frågade han oroande.
’’Min mamma blev inlagd på sjukhuset och jag bråkade med min pojkvän för han brydde inte sig. Och han vet att jag har haft mycket problem med min familj’’ sa jag och jag kände att tårarna var på väg.
’’Jag skulle aldrig göra så mot dig’’ sa han och det fick mig att le lite. ’’Vill du berätta om din familj. Jag kommer bry mig’’ sa han till mig. Han får bara en att må bra. Jag gillar det med honom.
’’Okej’’ sa jag och svalde ännu en gång och tog ett djupt andetag och höll mig från tårarna. ’’Min familj är inte så stor länge om man säger så. Min pappa lämnade mig när jag var en liten bebis, så vet inte vem han är. Så jag har ingen kontakt med släkten på hans sida. Vet inte ens om han lever. Och tre år sen så var min syster och jag med i en trafikolycka och jag satt i samma bil som henne. Min mormor och morfar lever inte mer och min mamma har inga syskon. Sen blir mamma inlagd på sjukhus och jag vet inte ens hur hon mår’’ berättade jag för honom. Jag öppnade dörren ut och fortsatte gå ut mot en plats att sitta på. Liam var tyst ett tag och antingen har samtalet kopplas bort eller så är han bara tyst.
’’Oj skulle aldrig tro att det var något så stort. Förlåt. Men har du inte snackat med din mamma då?’’ frågade han lite osäkert.
’’Ringde ditt i morse men då var hon på undersökning så dom sa att jag kan ringa när jag kommer hem igen’’ förklarade jag för honom.
’’Ja hoppas dom hittade hennes fel. Och att hon blir bättre. Jag vet inte vad jag ska säga att må dig bättre för har inte varit med om något sånt med familjen. Men jag hoppas er det bästa’’ sa han och jag hörde att han verkligen menade.
’’Bara att du bryr dig betyder riktigt mycket för mig. Och det gör du’’ svarade jag mot honom och log lite för mig själv och hittade en bänk precis vid entrén.
’’Men hon kommer att bli bättre. Och om det är något så är det bara att ringa till mig. Jag kommer svara då. Eller jag ska försöka svara’’ sa han och skrattade lite i slutet. Hans skratt är riktigt gulligt och det fick mig ett le lite mer än innan.
’’Tack Liam. Det betyder mycket för mig’’ sa jag
’’Men du vet att du har mig och snacka med om det är något’’ sa Liam igen.
’’Och mig’’ hörde jag en i bakgrunden. Det lät som Niall och det fick mig att skratta.
’’Var det Niall?’’ sa jag och skrattade.
’’Ja det var det’’ sa han och skrattade med lite.