itisonlyonedirection

Om ni inte sätt inlägget under. Gå och läs det innan så förstår ni mer. Xxx

---

PREVIOUS: ’’Tack Liam. Det betyder mycket för mig’’ sa jag
’’Men du vet att du har mig och snacka med om det är något’’ sa Liam igen.
’’Och mig’’ hörde jag en i bakgrunden. Det lät som Niall och det fick mig att skratta.
’’Var det Niall?’’ sa jag och skrattade.
’’Ja det var det’’ sa han och skrattade med lite.

---

Jag stod där i hallen, helt mållös. Om det är så viktigt att jag måste komma och jag vet att dom skulle fortsätta ta sprutor på mamma för att hon skulle bli bättre. Snackade med henne igår ju och nu ringer dom att jag måste komma. Det måste ju betyda att något gott snett. Jag tog upp luren från lovet och brydde mig inte att plastet för batterierna hade fallit av.
''Kimberley? Kimberley är du kvar?'' frågade jag kvinnan ropa i luren.
''Ja'' sa jag stelt.
''Bra, men kom på en gång. Har du någon som kan köra dig?'' frågade hon. Ja jag har ju Mrs Growall som har kört mig varje gång. Vår granne som har kört mig någon gång innan till mamma. Hon är som den mormor jag aldrig har haft.
''Ja. Men vad är det med mamma?'' frågade jag med gråten i halsen.
''Det är bättre ni kommer hit så berättar vi'' sa hon till mig. Jag ville ha reda på nu varför det var så viktigt för mig att komma. Jo visst jag vill till henne men då är det antingen mamma eller jag som ringer. Inte en sjuksyster som ringer och ber mig att komma.
Vi la på luren och jag ringde direkt till Mrs Growall om hon kunde köra mig och hon kunde så klart. Turen kan vara på ens sida ibland men det är inte ofta. Jag tog på mig skorna och en jeans jacka. Låste dörren efter mig och gick snabbt över gatan där jag såg Mrs Growall låsa ytterdörren efter sig. Hon låste upp bilen och vi satte oss i den gamla BMW och hon körde mot sjukhuset. Jag satt och skakade under hela bilfärden mot sjukhuset.

''Charlotte Cardle'' sa jag när det äntligen var mitt nummer i kön.
''Är du Kimberley Cardle?'' frågade mannen mig i receptionen.
''Ja'' svarade jag snabbt.
''Vänta en minut'' sa han och reste sig från stolen och gick mot en telefon och slog in ett nummer. Det tog inte så lång tid innan han kom tillbaka. ''Mrs Black som du har snackat med tidigare kommer komma vilken minut som helst och hämtar upp dig. Så du kan sätta dig i väntrummet så länge'' sa han och jag tackade. Jag gick mot Mrs Growall som satt på en stol med sin handväska i knäet och väntade på mig.
''Så vad sa dom?'' frågade hon vänligt när jag slog mig ner sidan om henne.
''Mrs Black skulle komma. Så det är bara till och vänta'' sa jag till henne.
''Vill du att jag ska följa med dig?'' frågade hon mig.
''Det är lugnt. Du kan köra hem igen. Jag tar bussen hem'' sa jag till henne och såg att hon tvekade lite.
''Men gumman. Du kan inte ta bussen hem. Om du vill snacka med din mamma själv så stannar jag här och väntar på dig'' sa hon och hon är bara för underbar som helst. Tur man har henne. Synd att vi bara inte är släckt.

''Men vill nog gå en runda sen i parken eller något. Ta det lugnt. Vill inte direkt hem och bli påmind att jag är ensam'' förklarade jag för henne.
''Okej, men om det är någonting så är det bara till att ringa. Jag kan hämta upp dig sen. Och du är inte ensam. Vi finns för dig, gumman'' sa Mrs Growall och jag log för mig själv och lutade mitt huvud på hennes axel.
''Tack'' sa jag och slöt ögonen snabbt innan jag hörde en bekant kvinna ropa mitt namn en bit bort. Vi reste oss upp och jag kramade om Mrs Growall.
''Ring mig om det är något'' sa hon till mig och vi släppte taget om varandra.
''Okej. Tack för allt'' sa jag och gick mot Mrs Black. Vi gick tillsammans in i hissen. En rejäll hiss, men har åkt i den innan. Hon tryckte på våning tre där mamma log och det tog inte så många sekunder innan hissen stannade och dörrarna öppnades. Vi gick ut och igenom en lång vit korridor med många dörrar längs sidorna.
''Varför var det så viktigt att jag skulle komma? Inte för jag har något emot det'' sa jag och vi fortsatte att gå genom korridoren.
''Jo det är så här. Din mamma har sprutor och mediciner för att hon ska bli bättre. Men vi kan inte dra slutsatsen när hon kommer hem. Så vi bad dig komma hit. I med att du inte är myndig så kan du inte bo ensam hemma medan din mamma är här på sjukhuset. Så vi har hittat en släkting till dig som du kan bo hos så länge'' berättade hon för mig och jag stannade upp. Menade den kvinnan att jag ska flytta bort för dom inte kan göra min mamma frisk. Det är ju för tusan deras jobb att få folk friska. Precis en sån nyhet jag inte ville veta. Men förväntade mig det. Och vem skulle jag bo hos då. Mamma har ju till och med berättat för mig att vi inte har kontakt med någon i släkten mera. Och vem skulle det då vara som skulle vilja ta hand om mig då?
''Vem då?'' frågade jag stelt.
''Din mammas kusin. Han har några barn med. En kille i din ålder med'' sa hon och jag stod fortfarande helt stilla.
''Jag vill inte'' sa jag snabbt och bestämt. Jag vill inte flytta in till dom jag knappt har träffat. Om jag har träffat dom, minns jag inte det heller för den delen. Jag kan bo hemma. Mamma kommer ändå komma hem någon gång. Mrs Growall kan ta hand om mig lite. Hon bor ju ändå ensam. Vi skulle kunna ta hand om varandra.
''Vi kan inte göra så mycket, Kimberley. Men du kan inte bo ensam hemma'' sa hon till mig och försökte ha en sån snäll röst som möjligt.
''Tror ni inte att jag klarar det? Jag har klarat mig nu när mamma har varit här'' sa jag bestämt igen.
''Jag tror klart att du klarar dig. Men saken är att din mamma kan stanna här länge eller en liten kort tid. Men i nu läget lutar det sig mot att hon kommer stanna här en längre tid'' sa hon lugn igen. En längre tid, en prefekt start på sommarlovet. Att man får reda på att ens mamma kommer vara inne på sjukhuset en bra tid till. Jag som hade såna förväntningar att sommaren skulle bli hur perfekt som helst. Men den verkar bara bli som den värsta sommaren jag kommer få.
''Så du menar att jag ska bo hos en familj som jag aldrig träffat?'' sa jag med gråten i halsen.
''Ja det är tyvärr så'' sa hon och nickade sakta på huvudet. Jag började halvt springa genom korridoren och mot mammas rum. Jag rundade hörnet och hörde Mrs Black ropa på mig. Såg mammas nummer och öppnade dörren och såg en man i mammas ålder sitta sidan om sängen vid henne. Jag stannade upp i dörr öppningen och kollade förvirrat mot honom. Vem är han och vad gör han här?
''Mamma, jag ska flytta'' sa jag med gråten fortfarande i halsen med en barrig röst.
''Ja jag vet gumman'' sa hon med en hes röst och hostade till. ''Det här är Dustin, min kusin. Han du ska flytta hem till under tiden jag blir bättre'' sa hon och jag kollade mot mannen som reste sig upp mot mig. Brunt bakåt kammat hår med ett ansikte så man såg kindbenen. Nedstoppad skjorta i jeansen. Han måste jobba på ett mera seriöst jobb. Han sträckte fram handen mot mig och jag skakade den sakta. Han hade ett rätt hård grepp.
''Ja jag är Dustin. Din mammas kusin som sagt. Som du säkert vet ska du bo hos mig och mina barn. Så jag ser fram emot att lära känns dig efter alla år'' sa han och vi gick mot mammas säng igen. Jag hörde att någon kom vid dörren och kollade snabbt bakom mig och såg Mrs Black där. Jag suckade lätt och satte mig vid mamma. Vi satt och snackade en stund och kände att min mobil vibrerade till. Jag struntade i det för stunden men någon minut senare kände jag mig att jag var tvungen att kolla vad det var för något.
''Kommer snart, ska bara gå på toa'' sa jag och gick mot toaletten och tog upp mobilen. En händelse bara som vibrerade till. Jag gick in på meddelande och skickade iväg ett till Liam. Jag ska flytta... skrev jag till honom och skickade iväg det.