itisonlyonedirection

''Ja, och en flygande gris som'' sa jag och började skratta igen. ''Som flög mot oss och stannade ovanför dig. Och han bajsade rakt på dig'' fick jag ut mig och fortsatte och skratta. Niall började med att skratta och Liam lite. Zayn såg mest ut som ett frågetecken och Harry såg inte så glad ut.
''Jag hoppas verkligen att det var en dröm'' sa han lite surt. Men han kan inte vara sur på mig.
''Det var de. Men du vet, drömmar går i uppfyllelse'' sa jag och vi alla började skratta förutom Harry.

''Hej det är Kim'' svarade jag i telefonen. Vem ringer så tidigt på en söndag morgon. Då när man till och med sover som bäst.
''VET DU VAD?!'' hörde jag Millies skrik i andra änden av samtalet.
''Nej du väckte ju mig'' svarade jag lite irriterat.
''Förlåt, men när du hör detta kommer du helt klart att tacka mig'' sa hon över drivit glatt.
''Brys på vad det är för något? Om du har vunnit en resa för två är det helt klart värt det'' sa jag glatt och satte mig upp i sängen.
''Nej det är bättre'' pipskrek hon. Vad kan det vara bättre än en resa?
''Vad är det för något?'' frågade jag nyfiket. Om det var bättre än en resa måste det vara något riktigt stort om hon inte har slagit huvudet.
''Du kommer inte tro mig. Men One Direction ska ha ett gig på gallerian idag klockan två'' ropade hon hur glatt som helst.
Jag kunde inte alls förvänta mig att hon skulle säga det. Vet inte vad eller hur jag ska reagera nu. Så klart vill jag gå men hur kommer det bli sen då jag stötte på Liam och allt. Eller det är kanske bara jag som över reagerar? Att det inte är något att han kände bara igen mig och det var allt. Inget annat. Men vet inte om jag ska ditt eller inte. Det kommer att kännas konstigt att sticka ditt och kanske bara stå och lyssna eller skrika som aldrig förr. Allt bara snurrar runt i huvudet på mig. ''Jag vet hur du känner. Du får inte ut några ord så glad du är. Jag bara skrek när jag säg det precis'' sa Millie och avbröt mina tankar.
''Ja du har rätt. Jag får inte ut ljud'' sa jag till henne.
''Är du inte glad?'' frågade hon förvånat.
''Jo långt inom mig'' ljög jag. Jag vet inte ens hur jag känner för dom. Gillar jag inte ens dom mer bara för att jag tror att det blev något konstigt när jag såg Liam och han kramade mig. Men skulle jag gilla dom eller vara hur glad som helst om jag inte skulle sprungit in i honom? Allt är så förvirrande.
''Vad bra. Men ska vi ses vid gallerian vid tolv. Så kan vi gå rundor lite först och sen stå längst fram?'' frågade hon.
''Visst'' svarade jag automatiskt. Eller va? Vad sa jag? Sa jag att jag skulle med henne ner? Jag har knappt några pengar och jag kan inte fråga mamma om mer för då kommer hon säga har du redan köpt upp alla?Det kommer inte att gå alls. Hon kommer flippa ut. Det räcker att vi redan har problem med ekonomin och har bara hennes inkomst till oss två. Och det gör inte saken bättre när jag köper upp alla mina pengar och sen frågar om jag kan få mer? Nej jag får hålla mig till min månadspeng.
''Bra då ses vi där. Puss hejdå'' sa Millie och la på. Vad har jag nu gett in mig på.


För det första är det omöjligt att övertala mamma att få pengar.
För det andra vill jag sova längre och bara ligga här i sängen och dränka mig ner med mina egna tackar.
För det tredje kommer det bli pinsamt om Liam känner igen mig igen.
Och för det fjärde känner jag faktiskt inte för att gå på grund av punkt tre.
Jag kollade på klockan. 10.23 på morgonen. Det är väl bara till att gå upp och försöka njuta av denna dagen med. Allt har blivit så konstigt. Jag har inte ens lyssnat på deras skiva sen jag sprang in i honom. Jag har inte kunnat koncentrera mig på något. Det har varit som en video som spelats upp i mitt huvud om och om igen. Och som aldrig slutat att spela. Eller det kan vara för att jag bara helt över reagerar. Att jag är jätte glad men jag får inte ut glädjen ur mig.

Precis som när min syster gick bort. Jag fick inte ut sorgen ur mig, jag snackade inte med någon. Allt var helt tomt. Mamma och pappa försökte få fatt i mig men jag lyssnade inte. Det jag kommer ihåg är mest att jag hörde mest röster omkring mig men jag kommer inte ihåg vad dom sa. Det tog en vecka innan jag började snacka med mamma och pappa igen. Som tur var det att det var jullov så jag slapp att gå till skolan just under den tiden. Jag kommer med ihåg att jag tog bussen in till London central och gick rundor. Försökte tänka hur jag vill och vad jag skulle göra men fick aldrig svar. Varje dag tog jag bussen in och gick långa rundor för mig själv. Min mobil ringde hela tiden när jag var ute och gick för sa ingenting att jag var borta och gick. Första gången kommer jag väl ihåg. Jag var borta i timmar. Mamma och pappa hade ringt flera gånger. Hur många missade samtal som helst. När jag öppnade dörren satt mamma och pappa i köket och mamma satt och grät och pappa försökte trösta henne. Deras blickar flög upp när jag gick in. Pappa började skrika på mig direkt och sa du kan inte bara lämna huset utan att säga till något. Och svara på mobilen, det är därför du har den. Inte för att bara ha den liggande i din jackficka. Du anar inte hur oroliga vi var över dig. Vi trodde något hade hänt med dig. Jag kommer med ihåg att mamma satt fortfarande och grät vid köksbordet. Orden pappa sa till mig uppfattade jag inte. Inte förens några dagar senare. Varje dag i en vecka var det samma visa. Förutom att mamma grät mindre och mindre dag för dag som tur var. Jag brydde mig inte vad pappa sa åt mig. Jag gick bara upp för trappan och upp på mitt rum och la mig ner i sängen.


Jag drog på mitt ett grått linne med en liten glittrig väst till med en lila hög kjol med spetts. Håret plattade jag. Allt stod ut åt vars ett hål. Det ser ut som jag ska sända flera radio kanaler. Jag drog plattången genom håret så allt blev så platt och långt som möjligt. Jag gick ner för trappan och såg den lilla kaninen. Hennes gamla lilla kanin som hon älskade och hade haft ändå sen hon var liten. Hon hade fått den av farmor. Jag hade fått en likadan fast i grön. En grön kanin med långa öron. Ett av alla mina favorit gosedjur jag hade när jag var liten. Jag fortsatte och gå ner för trappan och gick och satte mig direkt i soffan och mös med hennes kanin. Den hon älskade. Men hon borde vara här med mig nu, vi skulle gå igenom allt tillsammans. Men det ändrades bara så snabbt.



Jag kan inte komma vid tolv. Kan vi ses vid gallerian när som uppträder istället? Jag letar upp dig där. Puss. Skrev jag och skickade iväg smset till Millie. Jag orkar inte faktiskt inte gå ditt men annars kommer jag ångra mig. Det tog inte lång tid innan min mobil pinglade till. Det var ifrån Millie. Okej, synd. Jag håller en plats åt dig där framme. Puss. Svarade hon. Hoppade det är okej för henne att jag kommer senare, bara jag kommer att hitta henne där.

Skriken tjöt i öronen på mig. Vilken tur är det att man har öron proppar. Tjejernas skrik och snart skulle vi uppträda. What makes you beautiful börjar vi med för att få upp publiken, sen gotta be you och till sist tar vi I wish. Tre låtar men tror vi kör några till för fansens skull. Jag pluggade in öronpropparna i öronen och vi alla gick ut på scenen. Tjejer från alla håll och skrek och hade en kamera uppe i luften. Att dom får en bild kan göra dom hur glada som helst. Kan fortfarande inte få in det i huvudet. Låter konstigt att bara dom rör ens hand lyser hela deras värld upp. Kanske bara för en dag men ändå. Man blir glad om man gör andra människor med glada. Det är liksom då det bästa jobbet man kan ha.
''Hej tjejer'' sa Niall och flera tjejer började skrika mer än innan.
''För er som inte vet. Vi är...'' började Zayn.
''...One Direction'' fortsatte Harry.
''Vi börjar med en låt jag tror ni alla kommer känna igen'' sa Louis.
''What makes you beautiful'' sa Niall och tjejerna längst fram gick upp i varv. Dom blev hur glada som helst. Musiken började spela ur högtalarna och jag började sjunga.
''You're insecure. Don't know what for. You're turning heads when you walk through the door'' började jag sjunga och kollade till killarna med ett leende.
''Don't need make up. To cover up. Being the way that you are is enough'' sjöng jag till och Harry började sjunga.
''Everyone else in the room can see it. Everyone else but you'' sjöng han.
Vi började sjunga refrängen tillsammans och joggade ut på den lilla gången som stack ut på scenen och sjöng där. "Baby you light up my world like noboby else" sjöng vi och jag tog i någons hand och sträckte på mig och kollade ut över publiken som var här. Min blick fastnade på henne. Hon som står lite längre bak och letar efter någon. Ser lite förvirrade ut. Det är nu tredje gången denna veckan som jag ser henne. Fjärde om man räknar med då i parken när jag trodde jag såg henne, men vilket jag inte gjorde. Hennes röda hår lös upp hela publiken. Känslan i magen kom tillbaka. En svag känsla som klickades lite lätt till. Jag kollade mot henne när jag sjöng och hon la nog inte ens märke till att vi sjöng. Såg mest ut som hon letade efter någon.
Vi gick tillbaka och Zayn började sjunga. Jag kollade utöver alla tjejer och sneglade blicken mot Kimberley. Hon kollade mot oss nu och såg att jag kollade mot henne och log mot mig. Jag kunde inte låta bli att le tillbaka mot hennes gulliga leende. Men var tvungen till att börja sjunga igen.


Vi har sjungit våra tre låtar vi lovade dom, men gjorde två stycken bonus för deras skull. Vilket dom verkade gilla. Vi började gå av scenen tills jag kom på en idee. En lysande idee.
''Killar, jag kom på världens bästa idee för våra fans'' sa jag lite tyst och höll micken borta från munnen så inte någon skulle höra fast dom kanske var anstängda ändå.
''Vadå?'' frågade Zayn.
''Vi väljer ett fan i publiken om de vill ha som en meet and great bakom scenen i kanske tio minuter och få en bild och lite extra tid?'' frågade jag dom.
''Låter inte som en dum ide'' sa Louis och kollade mot dom andra.
''Nej men det låter bra. Vi gör det'' sa Harry och vi gick upp scenen igen.
''Hör ni tjejer? Vi har en liten extra sak vi skulle vilja göra för er'' sa Niall i micken och alla deras blickar vändes mot oss igen.
''Vi kommer välja en av er tjejer'' sa Harry och pekade ut i publiken.
''Och ni fem får komma bakom scenen med oss'' la jag till.
''Så får vi lite extra tid med oss'' sa Zayn och vi kollade på varanda.
''Vem börjar?'' frågade Louis.
''Jag kan göra'' sa Niall. ''Du brunetten här framme vill du?'' la han till och sträckte upp handen till en söt liten tjej som hade skrivit One Direction i pannan.
''Du blonda med dom rosa solglas ögonen till höger'' sa Harry och pekade mot en tjej. Hon och hennes kompisar började skrika av lycka.
''Tjejen här med det lockiga håret. Du brunetten'' sa Zayn. En riktigt söt tjej faktiskt.
''Din tur'' sa Louis till mig.
''Nej men välj du först'' sa jag till honom och kollade på honom.
''Nej ta du först'' sa Louis envist.
''Men vet inte vem jag ska välja'' ljög jag och lät förvirrad.
''Okej. Men då frågar jag....'' började Louis och gick rundor längs scen och kollade ut på publiken. Några tjejer skrev att han skulle välja dom. Men han gick fram och tillbaka och kollade ut över alla tjejer. ''Okej du blonda där bak med det gröna linnet'' sa han och pekade på en tjej. Hon började nicka ivrigt och trängde sig fram i publiken.
''Okej väl nu en tjej. Vem av er vill att Liam ska ha en liten meet and great bakom scenen med honom?'' frågade Harry och flera tjejer började skrika. Men jag har redan valt vem jag kommer att fråga.
''Så jag frågar....'' började jag och gick längst ut på scenen. ''Tjejen där bak med det knallröda håret och gråa tröjan?'' frågade jag och kollade mot Kimberley. Hennes blick flög upp mot mig och kollade förvånat mot mig och jag nickade mot henne som ett svar.