Chapter 7 - The Dream

PREVIOUS: Niall sa att det brukade aldrig vara folk på milkshake baren, men din två var där. Kimberley och hennes kompis. Hon verkade lite blyg i början men hon vågade säga att hon hörde när vi snackade om henne. Vi är ganska dåliga på att viska. Vi är bättre på att vara högljudda, speciellt Louis. Han kan nästan aldrig vara tyst om något, antingen ska han berätta något pinsamt som man inte vet hur man ska svara eller är han bara högljud. Men vi älskar honom ändå.



''Killar kan ni lyssna upp lite killar?'' sa Navid och kom in och satte sig i soffan med oss. ''Kan vi pausa lite från tv spelet?'' frågade han. Det går inte precis är mitt uppe i en sak nu.
''Kan du inte komma tillbaka om fem minuter?'' sa Louis.
''Nej säg tio'' la Niall till.
''Varför inte en kvart?'' sa Harry. Vi kan nog lägga upp hur länge som helst innan vi bestämmer när Navid kan komma tillbaka.
''Varför inte om tre dagar?'' sa Navid sarkastiskt och ställde sig framför teven.
''Du kan inte ställa dig där'' sa Liam och försökte se för Navid.
''Pausa spelet annars stänger jag av'' sa Navid och tog upp fjärrkontrollen i sin hand.
''Vi pausar det'' ropade jag ut och klickade på paus klappen.
''Nu när alla lyssnar ja. Tack. Ni gjorde ett riktigt bra jobb när i spelade in lite av musik videon till Same Mistekes. Bra jobbat! Men i stannar här i några dagar till och planerade in att ni kan ha en liten konsert på ett köpcenter här i London. För era fans, ni har mest jobbat och inte umgåtts dom dom så mycket'' berättade han.
''Så en liten konsert på någon galleria?'' frågade Louis snabbt.
''Ja precis, tur att ni lyssnar. Det var ju inte så farligt att stänga a video spelet'' sa Navid och skrattade för sig själv.
''Jo det var det'' sa Niall och låsades vara sur.
''Du kunde sagt det när vi spelade under tiden'' sa jag och klickade på start knappen igen och vi alla fem var inne i spelet på en gång.
''Precis, ni hör inte vad jag snackar om nu. Ni är bara inne i spelet'' sa han och gick iväg.
''Vi hör dig visst'' ropade Louis några sekunder senare. Ibland är han bara för mycket, men han är ändå hur bra som helst att ha som en manerger. Utan honom kanske vi inte skulle sitta här idag och spela tv spel. Okej, vi kanske skulle sitta på ett hotell att spela tv spel tillsammans, men vi skulle inte ha kanske gjort en cd och släppt ut någon låt. One Direction skulle kanske inte ens varit kvar mer om inte Navid skulle tagit kontakten med oss. Eller skulle vi kanske bott i USA eller någon annan stans. Men vi väljer att vi kvar i England. Här vi kom ifrån, utom Niall.

"Harry du kan inte gå där" sa jag till honom. Det är inte lönt att gå över bron, den kommer ju gå i sönder.
"Kan jag visst" sa han och började gå ut över bron.
"Det bli inte jag som kommer hämta dig sen på marken och plåstra om dig" varnade jag honom och satte armarna i kors.
"Det kommer inte hända" sa han och stannade upp. Träbräda efter träbräda hade han gått ut på den vingliga bron. "Louis kolla inga händer" ropade han och viftade med händerna i luften.
"Harry menar du allvar?" ropade jag surt på honom.
"Varför så sur. Ta det lugnt. Det är kul" sa han och fortsatte att gå. Tur set var att han höll i repet men hur länge kommer den bron egentligen hålla.
"Harry!! Spring hit, repet håller på att gå av där borta" skrek jag med en panik röst mot honom. Fast jag ljög. Han kan ju inte gå på den, för eller senare kommer repet gå av. Han stannade upp helt och vände sig försiktigt mot mig.
"Är du seriös?!" ropade han mot mig med en stel röst. Tes han verkar tro på mig !
"Ja, det håller på att gå av men gå försiktigt men snabbt tillbaka" sa jag men inte lugnare röst. Jag såg Harrys skräck i ansiktet, och han började gå närmare mig. Försäkring steg efter steg.
"Håller repet inu?" frågade han och stannade upp.
"Ja visst om du fortsätter att gå så" sa jag och kände mig lite taskigt. Men förr eller senare skulle det ändå bara gå upp. Vilken tur att det inte gör det. Jag kollar mot honom och det såg väldigt ostadigt ut. Men blick gick ner mot repet och det spändes mer och mer. Tänk om verkligen det kommer att gå av? Hoppas inte det men han är snart på mark igen. Bara några steg kvar.
"Äntligen" sa han och pustade ut. "Skulle inte varit direkt roligt att flyga ner där på marken" la han till.
"Nej precis och jag varnade dig" sa jag precis som jag hade rätt med. Vilket jag ändå hade.
Jag kollade bort, ut över den moln täckta gråa himlen. Molnen som var ihop klistrade i varandra svävade över himlen. Inget gick att stoppa dom, dom bara åker över jorden. Om och om och om igen. Några svarta fåglar flög högt över himlen. Fem stycken om jag ska vara exakt. Fyra små fåglar och en annan stor fågel. Kanske en örn, eller något annat flygande. Något stort som iallafall kom flygandes mot Harry och mig. Så närmare det kom oss så större blev det. Och så mer liknade det inte en fågel mer.
Så närmare den kom så mer började det likna en stor flygande rund aktig figur. Skuggorna försvann och jag kisade för att se extra vad det var som flög uppe i himlen. En brun och rosa stor sak med två vitgrå vingar. Nej det kan inte vara en? Eller jo det ser ut som en. Men det kan inte vara sant. Den kom närmare och det var en. Hur då?! Den flög över oss och stannade ovanför Harry och …..

''Så vad händer idag?'' frågade jag dom andra och hände upp mjölk i en skål med fingor i.
''Tror det var idag vi skulle ha ett gig i någon galleria'' sa Harry.
Det kom och tänka på, Harry. Det är något som jag inte kommer ihåg. Något långt bak i huvudet, eller bara en tanke. Men det är något med Harry som jag inte kommer ihåg, men vadå? Något osäkert, men vadå. Jag stör mig sjukt mycket på det nu att jag inte kommer på det. Jag fick upp en bild i huvudet. Den gråa himlen. Ja, jag drömde om att jag och Harry var någon stans. Vet inte var men det var en bro och Harry gick ut på den och jag ljög för honom att han skulle gå tillbaka. Jag var väldigt bestämd och det var inte direkt som jag. Harry var typ den vanliga han som jag minns iallafall. Sen var de det som flög. Var det en flygande gris. Vad fräckt om det skulle varit värkligt. En flygande gris som flyger mot en och... Nej seriöst. Drömde jag det?!
Det fick mig att skratta. Jag började skratta mer och mer och bara satt och skrattade. När jag återhämtade mig hade jag åtta stycken ögon stirrande mot mig. Stirrande förvirrande ögon.
''Vad skrattade du åt?'' frågade Zayn nyfiket.
Jag skrattade lite till åt tanken. ''Åt det jag drömde inatt'' skrattade jag fram.
''Och den handlade om?'' frågade Niall nyfiket.
''Att jag och Harry'' började jag och fortsatte att skratta.
''Om mig? Vad mer?'' frågade Harry.
''Ja, och en flygande gris som'' sa jag och började skratta igen. ''Som flög mot oss och stannade ovanför dig. Och han bajsade rakt på dig'' fick jag ut mig och fortsatte och skratta. Niall började med att skratta och Liam lite. Zayn såg mest ut som ett frågetecken och Harry såg inte så glad ut.
''Jag hoppas verkligen att det var en dröm'' sa han lite surt. Men han kan inte vara sur på mig.
''Det var de. Men du vet, drömmar går i uppfyllelse'' sa jag och vi alla började skratta förutom Harry.



Förlåt för att jag har inte lagt upp ett Chapter på riktigt länge. Nästan en vecka. Känner mig dålig !! men här kom ett iallafall ! hoppas ni gillar det. Händer inte jätte mycket i det, men fick ha ett mellan kapitel man måste ha ibland.
Ideen det med flygande grisen och det med Harry. Det var min kompis som kom på det. Hon gillar inte direkt Harry och ville riktigt gärna att det skulle hända. Så gjorde det i en dröm då istället.

Sanna, som jag fortfarande inte fått tag i. Du har fortfarande en chans att bestämma något som kommer hända i novellen. Kommentera bara så jag kan kanske ha med din idee !!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0