itisonlyonedirection

PREVIOUS: ''Du behöver inte sträcka på dig för att jag ska se kortare ut än vad jag redan är'' sa jag och la armarna i kors och gjorde en ledsen minn.
''Sån lätt går jag inte på'' sa han och skrattade lite.
''Fan då. Jag hoppades det ju'' svarade jag och gjorde en roligt minn med munnen och ögonen.
''Så söt du blev'' sa han mot min grimas.
''Ja det är min bästa sida'' sa jag och gjorde samma minn igen.

---

''Killar vi måste vidare nu'' avbröt någon man lite oss. Jag ryckte lite med munnen mot Liam.
''Okej då blir detta hejdå'' sa jag till Liam lite halvt sorgset.
''Ja för denna gången'' sa han och log mot mig.
''Vad menar du?'' frågade jag honom. Vad menar han med den här gången. Det finns ju inte ens chans att vi kommer springa in i varandra igen.
''Vi kan väl kanske träffas nästa gång vi är i London?'' frågade han mig. Sa han precis det jag trodde han sa. Vill han verkligen träffa mig igen. Jag? Tjejen som trodde hon aldrig skulle träffa någon av dom. Men gjorde det tydligen flera gånger.
''Menar du allvar?'' frågade jag och kollade lite funderat på honom.
''Ja du är schyst'' svarade han och det fick mig att le. ''Du är rolig och lätt att snacka med'' la han till. Det fick mig att le ännu mer.
''Visst det skulle vara roligt'' svarade jag med en generad röst.
''Vad nu?'' frågade han mig och kollade lite förvirrat mot mig.
''Vadå för något?'' frågade jag lika förvirrat som jag var. Vad menar han?
''Du låter konstigt nu när jag frågade om vi skulle träffas igen'' sa han och gjorde ett snett leende.
''Jaha oj förlåt. Trodde liksom inte du skulle liksom vilja träffa mig igen. Trodde det bara var ett sammanträffande. Ja du förstår'' förklarade jag till honom.
''Varför tror du jag frågade dig innan idag när vi stod på scenen inför alla?'' frågade han mig.
''Jag vet inte. Du kanske trodde det var någon annan?'' förklarade jag för honom.
''Vem annars har så rött hår som du?'' frågade han och jag började skratta lite.
''Inte så många'' sa jag med en stolt röst. ''Jag är unik för att vara jag'' skämtade jag till.
''Ja det är du. Du är unik'' sa han snällt. Han tog det inte som ett skämt, utan allvarligt. ''Men här har du mitt nummer'' sa han och tog fram en penna från hans ficka och öppnade min hand och skrev in hans nummer. Jag kan knappt tro det. Jag får Liams nummer. Liam han från One Direction. Hur ska jag kunna berätta detta för Millie. Hon kommer flippa tusen gånger mer än vad hon gjorde när jag berättade om att jag hade träffat han. Jag tog bläckpennan när Liam hade skrivit klart i min hand och skrev mitt nummer i hans hand med.
''Tack'' sa jag och gav honom pennan.
''För vadå?'' frågade han undrande.
''För du är snäll mot mig'' sa jag och han log mot mig.
''Tack själv'' sa han till mig'' För du inte tar mig som One Direction Liam, utan som Liam. Personen'' sa han och vi log mot varandra.
''Men hej rödluvan'' hörde jag en bekant röst bakom mig. Jag kollade bak och såg att dom andra killarna kom gående mot oss. Det var Louis som hade kallat mig rödluvan. Precis som Liam hade gjort innan med.
''Hej på dig med'' sa jag glatt.
''Följer du efter oss på något sätt?'' frågade Zayn och blinkade med ögat.
''Eller är det ni som följer efter mig'' sa jag och la armarna i kors och kollade mot alla fem.
''Du är lätt att hitta. För du är inte en i mängden precis'' sa Niall till mig och skrattade. Hans skratt är bara för söt. Ingen kan ha ett gulligare skratt än honom.
''Ska jag ta det på ett bra sätt?'' frågade jag honom.
''Ja det ska du göra'' sa Liam mot mig och jag log mot honom.
''Killar kommer ni? Vi måste vidare'' ropade han mannen igen. Varför ska han förstöra nu. Livet går bara att älska nu ju.
''Vi kommer'' sa Harry mot honom.
''Jag har hört det innan med. Men nu får komma denna gången'' sa han lite hårdare.
''Jag måste nog gå nu med'' ljög jag. Jag vill egentligen bara vara kvar här med killarna, men kan inte. Om dom ska iväg och allt.
''Ja och det måste vi med tydligen'' sa Harry.
''Hejdå rödluvan'' sa Louis och vinkade hejdå och gick iväg med Zayn, Harry och Niall som med sa hejdå till mig.
''Hejdå killar'' ropade jag till dom och vinkade glatt.
''Jag måste gå nu'' sa Liam och kramade om mig. Jag kramade om honom med. Känner mig så kort. Mitt huvud är typ vid hans bröst. ''Men vi hörs vid'' sa han lite tyst till mig.
''Ja det gör vi. Hejdå Liam'' sa jag och gick iväg från dom.
Tänk om det är sista gången jag någonsin kommer att se killarna. Skulle hur gärna som helst vilja träffa alla dom igen och bara hänga runt med dom. Dom är helt andra personer jag trodde dom var. Eller iallafall Liam. Dom andra har jag inte snackat så himla mycket med. Jag har ju mest träffat Liam av alla. Han var nästan lika rolig som jag trodde fast roligare i verkligheten. Om man då jämför med alla dom videon jag har sätt på alla där hemma framför datorn. Han var även gullig. Gav en komplimanger. Vilket han då gjorde igen. Riktigt gullig. Och alla säger att Harry är den som flirtar mest men det verkar iallafall som det är Liam just nu för tillfälligt. Men om jag skulle haft träffat Harry lika mycket som jag har träffat Liam skulle väl det varit helt konstigt. Jag skulle nog kanske ha flippat ut och skrikigt halsen av mig. Kanske även gråtit några tårar. Jag vet inte ens hur det skulle varit om jag skulle träffat någon av de andra från bandet istället för Liam. Allt skulle varit konstigt. Jag skulle kanske inte ens få deras nummer. Men jag fick Liams. Jag trodde först han skämtade och är hur glad som helst. Jag kollade i handen där Liam hade skrivit sitt nummer. Jag log för mig själv.

---

Part två kom ut idag då ja. Ett lagom nu till kvällen. Men blev kort men det är bara för att det var uppdelat i två delar. Part ett och part två. Men ska sova nu. God natt alla härliga läsare !!
Går och lägger mig med ett leende på läpparna tack vare er !!