itisonlyonedirection

Jag stoppade in cd skivan i stereon. Musiken pumpade ut genom mina två högtalare som stod på golvet. Han röst var att dö för, hur perfekt som helst. Det finns ingen mer perfket än honom. Och jag har träffat han en gång innan utan att jag visste att det var han. Hur kunde jag missa det? Hur kunde jag inte vetat redan då vem han var? Han röst var som musik för mina öron. Refrängen kom och jag hoppade runt i rummet och sjöng högt till musiken. Jag tog upp en penna och använde den som en mikrofon och fortsatte hoppa runt. Finns ingen mer perfekt låt än den. Hans röst, hans hår, hans ögon. Jag ställde mig i sängen och kollade djupt in i hans ögon. Även om det är en stor plansch så han så verklig. Jag tog handens mot hans bröst och lutade mig mot honom. Så mysigt även det bara är en vägg jag lutar mig mot. Men det dom är på väggen som räknas. Jag tog ett hårt grepp i pennan igen och fortsatte sjunga och hoppa runt i rummet. Inget kan få mig att bli mer glad än den låten. Vad skulle jag gjort utan den?
Blev helt överlycklig när jag såg att vi hade fått ett större brev hem, fast det stod mammas namn slet jag upp paketet och hoppade runt i cirklar i köket när jag såg att det var deras singel. Mamma blev inte jätte glad när hon kom hem och hörde musik i hela huset på högsta volymen och att jag hade öppnat hennes paket. Men det var ju One Direction vi snackade om.
''Kimberley'' ropade mamma där nere ifrån. Jag gick fram till stereon och pausade låten.
''Vadå?'' ropade jag ner till henne genom dörren.
''Sänk volymen, det är fler i huset än du'' ropade hon tillbaka. Suck. Det är bra musik, inte som dina klassiker från 70talet. Jag suckade igen och startade om låten på lägre volym igen. Jag satte mig vid datorn och loggade direkt in på Twitter. Samma gamla vanliga, har blivit mer av ett behov nu.
Niall gjorde en ny uppdragning för någon minut sen. Jag började läsa de två raderna och glädjen spred inom mig. Är det sant? Hoppas hoppas. Det står ju där så måste ju vara sant. Jag tog upp min mobil och ringde direkt Millie. Tonerna tjöt i örat och en av dom avbröts och hon svarade.
''Hej det är Millie'' svarade hon.
''MILLIE !!! One Direction ska komma till London. Dom kommer imorgon hit. Niall skrev det på din Twitter för någon minut sen'' ropade jag ut i telefonen och sa det snabbt. Lyckan inom mig brann så glad jag är.
''AAAAAHH'' skrek Millie. Vi är nog dom två störta One Direction fansen som nog finns i hela London. ''Menar du allvar? Vi måste träffa dom. OCH JAG MENAR MÅSTE !!'' sa hon och det fick mig att små flina.
''Ja du har ju träffat de en gång och nu blir min dröm i uppfyllelse. Äntligen'' sa jag och äntligen. Så länge jag har längtat efter denna dagen. Sist dom var i London var jag på semester. Då hade Millie turen att träffa dom. Så avundsjuk jag har varit på henne och nu äntligen.
''Ja men det var bara snabbt. Nu ska vi träffa dom och snacka med dom. Inte bara en autograf och ett foto. Vi ska ha mer!'' sa hon bestämt och jag instämde.


''Var kommer dom vara?'' frågade jag Millie när vi gick längs vägen på väg hem till mig.
''Jag har ingen aning. Jag har kollat lite över allt, men hittar inget. Bara att de skulle komma idag'' sa hon lite sorgset. Vi som har sett fram emot dom. Eller jag har sett fram emot dom hur mycket som helst. Bara att få se dom framför en. Få en kram. Bara höra deras röster. Det skulle betyda så mycket för mig.
''Ja jag vet själv inte när de kommer eller var de ska vara'' sa jag lika sorgset med.
''Störigt mög. Kan dom inte bara hoppa ut ur buskarna och komma fram'' sa Millie sur och envist och pekade på buskarna sidan om oss. Det fick mig att skratta och henne med.
''Ja det skulle vara perfekt. Men skulle blivit hur rädd som helst'' sa jag och vi började skratta lite mer än innan.
''Jag med. Men det är väl bara drömmar'' sa hon och slutade skratta på en gång.
''Kanske de med buskarna, men vi ska träffa dom. Allihopa'' sa jag bestämt.
''Hoppas det ja'' sa Millie och ryckte till med näsan.
''Vi ska träffa dom. Och jag menar att vi SKA !! Ska kolla överallt, under varje sten tills jag hittar dom'' sa jag bestämt och Millie började skratta lite. ''Men seriöst det ska jag'' sa jag igen och stannade och tog upp en liten sten och kollade under den.
''Du är dum i huvudet'' sa Millie och började skratta.
''Jag vet'' svarade jag stolt.

''Mamma Millie och jag tar bussen till mikeshake baren, vi är inte så glada precis'' sa jag och la ner lite pengar i fickan.
''För att ni inte har sett One Direction i stan idag?'' frågade hon. Hur visste hon ens de egentligen.
''Hur visste du?'' frågade Millie förvånat. Lika förvånad som jag var.
''De sa på radion idag att dom var i stan och flera fans gick runt i stan och letade efter dom'' berättade hon och då förstod jag. Hennes radio är alltid igång nu när hon jobbar hemma. ''Men hon hem innan tio för det är skola imorgon. Har du snackat med dina föräldrar Mille?'' frågde hon.
''Ja jag ringde pappa innan och berättade'' förklarade hon och vi gick ut genom dörren. Solen var fortfarande högt uppe på himlen. Klockan var ändå bara sex på kvällen. Vi gick till närmaste busshållplats och satte oss på bänken och väntade. Vi sa inte så mycket till varandra. Vi hade för stora förväntningar och allt sket sig. Inget blev bra. Det var flera hundra andra tjejer som var ute efter samma sak som vi var. Att få träffa Harry, Liam, Louis, Zayn och Niall. Alla är nog lika besvikna som oss. Jag hade planerat vad jag skulle fråga dom och allt. Jag ville inte vara ett fan som skrek deras namn och börjar gråta. Vill vara ett fan som ändå kan snacka normalt med dom. Men det skulle ändå funnit en risk att jag skulle skrikit deras namn. Är ett sånt stort fan. Men att bara få träffa Harry. Min idol. Min älskling. Bara mig, ingen annans. Att så krama om honom och känna hans doft. En dröm, som inte vill komma i uppfyllelse. Harry Styles. Varför ska han vara så perfekt? Bussen körde in mot oss och vi gick på den och betalade för oss.
40 minuter med buss och äntligen framme. En liten milkshakes bar i utkanten av London. Mysigt och har väldigt god milkshakes. Precis vad som hjälper när man inte är på top humöret. Vi gick av bussen och längs grusvägen mot baren.
''En sak som gör humöret lite bättre, en milkshakes på ett mysigt ställe. Och med en bra vän, inget kan bli bättre för stunden'' sa Millie och det fick mig att bli lite gladare.
''Ja precis, det är perfekt nu'' svarade jag och stannade upp.
''Vad gör du?'' frågade Millie mig och stannade upp med.
''Kollar om One Direction är under denna stenen'' sa jag och lyfte upp en liten sten.
Millies skratt bröt ut och de fick mig att skratta med. Jag slängde ner stenen igen och vi fortsatte gå mot milkshakes stället. Jag öppnade dörren och en lite klocka pinglade till. En äldre kvinna med hårnät i håret ryckte till. Stället var helt tomt, det vanliga. Fattar inte att nästan ingen känner till detta stället och hur det kan hålla i liv inu. Milkshake eller glass?
''Hej'' sa kvinnan framme vid disken.
''Hej'' hälsade vi båda tillbaka.
''Lite sugen på glass?'' frågade hon oss.
''Jag är sugen på en milkshake faktiskt, en vanilj'' svarade Millie. Och kvinnan började göra klart en milkshakes upp till Millie. ''Vad ska du ha?'' frågade Millie mig.
''Jag vet inte riktigt, blev lite sugen på glass ändå. Ser ganska gott ut. Speciellt den rosa där uppe'' sa jag och kollade ut över de få glassorterna som fanns.
''Jag kommer ta lite av den då'' sa Millie och blinkade med ögonen så hon skulle få.
''Jag har väl ändå inget annat val'' sa jag.
''Precis, helt rätt'' svarade hon.
''Här är din milkshake och du vill ha?'' frågade hon och jag kollade ut över glassorterna igen.
''Två kullor i en bägare'' sa jag och hon tog tag i en bägare och öppnade glaset till glassarna. ''Sen den rosa där uppe i hörnet och blåbär'' sa jag och hon drog upp glass och la ner de i bägaren.
Vi betalade förr oss och satte oss vid ett ledigt bord, vilket alla var.